- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
649

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rikfuldcr

649

ringla

oförvägen? ther kom en diäkne karskir ... vnger
oc riker ... han slo mannen mz sinne handh
Prosadikter (Sju vise m) 196. — kraftig, stark,
verkningsfull, at almoghen skuli rädhas ... för
sina syndher, oc bethe sik bittidha gudz änlite mz
synda angher, för än herran gudh til hwggher,
mz wredhennas swärdh ... thy at förklaghan är
altidh rikast JMÖ 16. — ss tillnamn, ödbiörn rike
SD 8: 192 (1362) (mö/7, att föra till 2). 2) rik.
llocuples ... riigher ... locupletare riigh göra GU
C 20 (hand 2) s. 94. 3) rik, riklig, ymnig, stor. —
med rikligt innehåll, then som wil köpa bij han skal
aktha wm stokken är riker haffwandis nogh bij
PMSkr 297. •— Jfr fä-, fägiälds-, iordhagods-,
lust-, of-, pänninga-riker.

’rikfuldcr, adj. rik, överflödande, menar tw ath
troya rike offwergar ey achaia j all ympnoghet,
som all enast är rikfwld mz allom dyrasto haffwor
Troj 67.

rikia, v. — refl. rikias, göra sig rik, rikta sig,
bliva rik. ... så att the (o: tyske liggere) haffve
bortt störsthe fördelen som här kan vare så att
thette rikit aldrig rijks emed (för emedan) the
måge så hållitt Linkbiblh 1: 194 (1526, Brask).

rikta (rijckta. ryckta, -adhe. -adher), v. 1) rikta,
göra rik. han ... riktadhe the fatikka JMÖ 80.
att rijckta sina slechtt PMSkr 671 (avskr.). ib 673
(avskr.). thå konungen will ... wälbyrdige ryckta
ib 695 (avskr.). ib 7 08 (avskr.). ... at wij haffua
thet giort till at richta oss ther medh HSH 13: 49
(1524, Brask). 2) inträns, riktas, bliva rik? (?) the
embetenn (o: bönder och bergsmän) ärw i swerige
bäst, / ty medh them rycktar (snarast fel för rycktas)
landett mest PMSkr 59l (avskr.). — refl. »riktas,
riktas, rikta sig, bliva rik. han rijcktas medh thett
han plockar aff almogen PMSkr 67 5 (avskr.) theras
dyra haffwor ... aff hwlka grecia myket riktades
Troj 34.

»riktun (rycktann), f. riktande, berikande, tå
laagh skole stadges aff nyo, förwares att the ey
lydha på fateburens rycktann, eller herrenes
enkannelige nytto PMSkr 69 8 (avskr.).
»riktare, m. Jfr utriktare.

rim (rym), n. rim, vers. läsandis al ena rimen
vppa latina SkrtUppb 165. swa teddis han j
hymmerike sancto johanni ewangelista mädh eth
rim vppa sin klädebonada swa ludandhe rex
regum et dominus dominancium MP 4: 96. —
dikt, kväde, dansvisa. ludicra sunt ludorum carmina
leegz visor rym och fwl aathhäffwa i leegh GU C 20
(hand 2) s. 101.

riraa, v. — »rima sik, rimma sig, passa, mik
tykker thet rimer siig illa BSH 5: 168 (i507).
»rima, v. Jfr nyrimadhcr.

rimfrost (rymfrösth GU C 20 s. 109, 498), n.
rimfrost, för än solen haffwer borth tidgath
rim-frostit PMSkr 217.

»rimfrostfulder (rymfrösth fuller), adj. prvinosus
a um rymfrösth fuller GU C 20 s. 498.
*rimna, se rifna.

»rimstaver, m. — »rimstafs karl (rymstaffs-), m.

person som förstår tideräkning, kalenderkunnig.
thzta rymstaffs karla räkenskapare är Saml
27: 108.

rinda, v. L. stöta, skuffa? Jfr R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 132 ff.
»ring, se ringd.
Ordbok.

ringa (ringhe), /. spänne (på sko)? en ringhe swa
godh som j mark UpplFornmt 46: 180 (1502).
(?) v ortogher för ringhen ib 189 (1516) (mö/7, att
föra till ringer).

ringa (rynga), adj. lätt, föga vägande, obetydlig,
ringa, tha bör mynom herre helffthen haffua aff
the ängiana och halff kaukamelys tompth, huilkit
myn herre biscopen haffuer alth fornökt rynga sik
forägnadh Svartb (Skokl) 300 (omkr. 1422). ... mz
hwad rynga oc föga saak dreff till ath saa manga
mäktoga herra ... forwagade siith liiff Troj 104.
hade han ey lated siig mz rynga tyng forhygia ib
144.

ringa, adv. 1) lätt, utan svårighet, utan klagan,
med frimodighet? ... uthen eder nadis dagelige
emhetzmen (sä!) thet sig ganske ringe will förlöpa
om saa kan behoff göris HSH 16:112 (1527, Brask).

»ringbloma, /. ringblomma, calendula officinalis
Lin. solsequium thät är ringbloman SkrtUppb 136.
Jfr ringebloma, ringilbloma.

»ringd (ring), /. ringning, aff hwarie ringd han
(o: klockaren) ringer warfrue clokka faar han j öre
ÅK 63. jtem fore aars vigilias ring faar han v
mark päninge ib.

ringebloma, /. = ringbloma. heliotropium ringe
bloma GU C 20 s. 329. ib s. 214.

ringer (ryngher), m. L. 1) ring, krets. ... at the
samu jord ... vil iak vider kennas oc mine arfwa
badhe a ring oc a thing SD 8: 205 (1362). (att husfru
Sighridh, som dessa gods egt, hvarken) a thing eller
ringh (desamma till någon annan öfverlåtit) RP
2: 121 (1386). naar danzsen gaangher i rijngh RK
3: 3010. synas twå ringa wm solena thet tek[nar)
storan storm PMSkr 290. 2) ring (av metall e. d.).
ix [3:9] ringher som nijkkle pläghe henghe oppo
GPM 2:215 (1506). — ring ss rättslig symbol.
sidhen kom fför erlige men Staffan wesgotä och
besprakede tet medh sin ringh SJ 2: 254 (1494).
gardhen som pelle persson pa hennes wegna
bespraket haffuer meth sin ringh ib 280 (1495).
pa samme tid lente hust:o margit pa damhitten
for:ne henric olsson ring som han feste pigen med
DalHembfT 1: 90 (1506). — porlring, portkläpp.
item en ortugh for en ryngh jnnan for sama porth
HLG 2: 69 (1520). — Jfr färdha-, fästilse-, gul-,
kapo-, kätil-, kätils-, kätla-, leka-, panzara-,
silf-, sko-, örna-ringer. — »ringa punger, m. [ Fdan.
ringepung. Jfr Kalkar 3: 601 /.] pung med ringar?
pung av små metallringar? STb 2: 298 (1488). —
ss tillnamn, olaff ringepung ATb 3: 21 (1494). niels
tinnberman ringepungh ib 185 (1506).

»ringeskolvai (-skwlffua), f. benämning på en lek?
oscillum li lithin mwn ringeskwlffua ok lithin kws
scilicet par[uum] osculum GU C 20s. 394. petaurus
ri ludus quidam ringeskolffua ib s. 442. Jfr
Diefen-bach, Glossarium s. v. oscillum, pelurus, dens.,
Novum Glossarium s. v. oscillum.

ringia (ringa: -er Prosadikter (Sju vise m) 131,
189, 239; ÅK 63. -is SvT 97. -es Prosadikter (Sju
vise m B) 189; ÅK 64; STb 4: 164 (1507). pres. -ir.
impf. -de. part. pret. n. ringt, ryngt STb 1:306
(1481). supin. ringkth ATb 2:201 (1483). rink
HLG 2: 141 (1520). ringith ib 131 (1525)), v. L. 1)
ringa, sätta (en klocka) i rörelse för att frambringa
klingande ljud. med ack. aff hwarie ringd han (o:
klockaren) ringer warfrue clokka faar han j öre
päninge ÅK 63. STb 4: 164 (1507). — pass. jak

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0663.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free