Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringiare
650
ris
wördher thz ey at hon (o: klockan) ringes nw oc at
tu wardher fangen Prosadikter (Sju vise m B) 189.
— ringa, genom ringning kalla el. giva tecken (till).
bör honum (a: klockaren) förre ringia första syn
annat syn oc saman til ottesang ÅK 59. ib 60, 61,
62. — med ack. jtem naath sanghen skal han altiidh
ringe mädh daghmesso clokkan ÅK ei. item
campanario i mark om pasce, för han haffwer
ringith prim HLG 2: 131 (1525). ib 141 (1526). —
pass. tha som begengelse ringes medh allom
clockom STb 4: 164 (1507). — opersonl. pass. jak
wille thz nw ware ringt (ti vård») Prosadikter (Sju
vise m) 131. at engin matte ga a gatom ther mellan
ath ringdhes j wardh oc ather w wardh ib (B) 189.
siden i wordh war ryngt STb 1: 306 (i48i). ATb
2: 201 (1483). swa opta noghor låter siwnga vigilias
j sokna koren oc til ringes ekke mädh stora clokkom
ÅK 64. — ringa, genom ringning åstadkomma el.
göra. nar man hender ringia siela rýningk STb
4: 164 (1507). naar jomfrw maria loff ringis Sv T 97.
2) ringa, sättas i rörelse sä att klingande ljud
frambringas, klinga, snart ringer klokkan Prosadikter
(Sju vise m C) 239. — opersonl. ringa (varigenom
tecken gives till något), tha som först ringde til
otta-sangh Mecht 27. lät mik in thz ringer sköt
wardh-klokkan Prosadikter (Sju vise m) 131. ... ok tha
genast ringde i wardh ib 132. ib (B) 189. — med
ack. ... hulkin messa ... scal sighiaz mz dagmessan
ringgir Vg Fornmt lin—8: 157 (1384).— »ringia
saman, ringa samman (till gudstjänst). ÅK 59.
Jfr samaiiringia.
»ringiare (ringiere. rynghiare. ringere. ryngere.
ringer), m. ringare. STb 1: 372 (1482). Stock Skb
55 (1517—18), 99 (1518—19), 140 (1519—20). —
ss tillnamn, pawal ringeres hustrv STb 3: 314
(1496). StÄmb 136 (1497). SSkb 16 (1501—02).
margit ryngeres ib 177 (1505—06). ib 255 (1507
—08). Stock Skb 17 (1516—17), 139 (1519—20),
245 (1525—26). — »ringiara dottir (ryngiare-.
ringer-, -dott(h)er), f. dotter till en ringare. HLG
3: 10 (1519). — ss tillnamn, cristin ringerdotter
Stock Skb 264 (1525—26). — »ringiara hus
(ringer-), n. ringares bostad. Stock Skb 232 (1524
—25). — »ringiara lön (ryngiare-), f. lön el.
ersättning för ringning. HLG 2: 9 o (1518). item
cam-penario iij öre ryngiarelön ib 91 (isis), ib loo
(1521), 102 (1522). — »ringiara maghcr
(ringer-mog), m. måg, svärson till en ringare, ss tillnamn.
knvt ringermog Stock Skb 19 (1 s 16—17).
»ringiibloma, /. = riiigbloma. SkrtUppb 139.
»ringilse, /.? ringning (i kyrkklocka), jtem ...
skal han (o: klockaren) ringia tre resor ... oc
dwäliass swa länge mellom hwarie ringilse at een
aue maria maa läsas ÅK 59. ib 60. item klåckaren i
finström en kiortell och tröija med et par hoser
för et åhrs ringilse FMU 5: 89 (1484, avskr.).
»ringla (-ade), v. [Sn. Dial. ringla] klinga,
skramla. Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil. 49: 315.
gulsmetz suennin ringlade medh stendickan fore sit
hoffwdh ... aff gledzschap STb 3: 455 (1499).
ringmur (ryng- Troj 33. rynge- ib 8), m. ringmur.
PMSkr 164, 266.
ringning (ryngnyngh HLG 2: 93 (1519)), /. L.
ringning, til siwngande messor ringe (klockaren) en
stakkot ringning ÅK 62. matis ... skal förnöie
klockeren för ri[n]gningen STb 5: 137 (1516). Jfr
prim-, prästa-, siäl-, siäla-ringning.
»Hugsvala (ryn-), /. ringsvala, tornsvala, mervla
... rynswala oc drosl GU C 20 (hand 2) s. 137. —
»ringsvaio unge, m. chelidonius är en sten som
finnes j maghanom aff ringhsw[a]lo wngom
PMSkr 464.
»ringyllene (ren-), m. rensk gyllen. STb 4: 35 5
(1514).
rinna (pres. rinder PMSkr 64, 403, 454, 617
(avskr.). impf. raan SkrtUppb 292. pl. rwnno
Mecht 105), v. L. 2) rinna, flöda. — om metall:
flyta, smälta, thett som först rinder i vgnenom, är
theen, och thett ther näst rinder ähr sölff PMSkr
617 (avskr.). 3) rinna, drypa. Se Sdw 2: 1285. —
»rinna af, rinna ut, rinna bort. PMSkr 40 3. —
»rinna bort, rinna bort. PMSkr 64, 454. — rinna
nidlier, rinna ned. blodheno, som aff hufhdheno
liidher raan SkrtUppb 292. — »rinna saman,
rinna samman, flyta samman, ther grinstadha
bäkkyr ok aan rinna saman SD NS 3: 17 (1415).
— »rinna umkring, löpa omkring, röra sig om
varandra el. fram och tillbaka, ärofulla iomfrun ...
hwilken omkring giffwin war mz otalikom spirom,
som wtan aterwändo rwnno omkringh (spærulis
quæ sine intermissione circumvolvebantur) Mecht
105. — Jfr bort-, up-, ut-rinna, ävensom
iordh-rinnande och ränna.
»rinnan, /. Jfr up-rinnan.
»rinnil, m. Jfr vatu rinnil.
»rlnnilse, /..’ rinnande, flödande, o milla manna
spoth, mz dyra blodzsens rinnilse ällar flodh
(iniquorum sputa cum fluxu sanguinis preciosi)
JMÖ 111. Jfr up-, vatu-, öglina-rinnilse (Sdw
2: 1169).
»rinsgyllenc (rens-, röns- Brasks Kopieb 4 (1523).
-gyllan ib), m. rensk gyllen, tha bar kort ... ene
taske ... ther wdj ... iiij rens gyllene STb 4: 333
(1513). item scriptori en renssgyllene for ij mark
HLG 2: 92 (1518). STb 5: 206, 208 (1519). ... saa
gott mynt at iij mark göra en röns gyllan Brasks
Kopieb 4 (1523). Jfr rinskcr.
rinsker (rensker: rensk Stock Skb 119 (1519).
renska SJ 2: 30 (1477). rýnszker: -e STb 4: 141
(1506). ryngsk SJ 2: 225 (1493). n. rynst GPM:
2: 299 (1508). reenskt STb 1: 58, 60 (1476).
renst(h) ATb 3:232 (l5io); VKU 81 (1555)),
adj. rensk. hinrek giseler v mark for malmesie,
rinskcr win och for poýtow Skotteb 391 (1464—65,
Kämn). ib. ... sagdo for rettin, ath han är ecke
godh fore gobbins mwst än sidher rensk mwst
STb 1: 41 (1475). ... ath thet (o: vinet) giorde
ecke fultth fore reenskt win och war ganska onth
ib 60 (1476). twå (2) renska gyllena SJ 2: 30 (1477).
xv gyllene baadhe wnghersth gwl och rensth
gwl ATb 3: 232 (1510). gaffz her änders olsson ij
marc för en rensk gyllen han giffuit hade hans
skredere ... Stock Skb 119 (1519). VKU 81 (1555).
— best. ss tillnamn, thomas rinske KTb 144 (1428).
»rinsvala, se ringsvala.
rippa (-adher), v. 2) stjäla? om the viij (8)
silffskaala rippade STb 1: 302 (1482).
Hs (riis), /i. L. 3) ris, kvistar, avhuggna grenar el.
buskar, item widh k[arlaby?] theth riset som ther
är i midhströme bort kastas AktKungsådr 5
(1399). S) ris ss straffredskap, tha giordhes nadh
mz honom, ath han slet riis widh käken ok behiölt
öronen JTb 15 (1459). — bildl. ris, straff, tuktan.
jtem engen är smaswena rettere, meden the staa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
