Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ris
651
riva
vnder wart riis, anner än wi Arnell Brask Bil 31. —
Jfr apalda-, birke- (även Sdw 1: 112), uran-,
Ihörne-rls.
ris (riis(s)), n.? ris, risgryn. VKJ Bil. 283 (1466).
riis siudet medh vatn Sex ekon tr 271. gammelth
höns i riis Brasks Matordn 11.
ris, n.? [Jfr Porlug. rifo] ett slags tyg. Jfr
Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 704.
♦ris (riis), n. [Mnt. ris] pappersmåttet ris (20
böcker), pappir eth riis Fyra handl rör Vkl 294.
GPM 2: 216 (1506).
risa (pres. riis SkrtUppb 271. ress GPM 2:149
(1500?); HSH 13: 134 (1525, Brask), impf. rees
ATb 1: 122 (1460); SpV 376), v. L. 1) resa sig.
waggan hon riis ... vaggan hon sänkis nidher
SkrtUppb 271. 4) uppstiga, härröra. — uppstå,
uppkomma, fegdh, som aff thetta forscrefne drap
kan risa och scadhä aff henda SD NS 3: 482
(1419). thär mz rees moth honom örlögh, roff,
owena ok fionda owiruälle SpV 376. 5) stiga, höja
sig. nar som människian ärffwodhar, thär om at
hon wil risa til hög thing skodhaskolandis mz
starke syndabätringenne SpV 401. 6) stiga, bliva
betydlig. ... wenthe oss her oppo eth gönsteligit
swar som wi förmodom at szaken ress ej högre
HSH 13: 134 (1525, Brask). 7) stiga, uppgå (till).
hulkidh affradh arliga ress väl til xviii mark GPM
2: 149 (1500?). — risa tip, 2) resa sig (titi anfall).
tha rees mattis i boo opp mot magnus skaak medh
handboga ok bassaspiwt ATb 1: 122 (i46o).
månge risa vp mot honum for mina skuld Hel män
146. — Jfr uprisa.
♦risaní (rissan), f. [Jfr Mnt. risen, bildl. grunda,
styrka, stödja] styrkande (av påstående e. d.)? the
fis-kere, som slogo per monsson[s] dotter och hans
drengh oc thoge ffran them fisken om afftonen,
äre sake xviij mark huar there fför huart blaned,
och thet roffuerj står tiil rissan STb 5: 119 (1516).
skal hans hafferbec (härefter väl uteglömt ett
svara e. d.) om the peninge honum kreffz, och hans
handzscrifft skall sta til rissan, sa lenge han faar
sine handscrifft ib 128 (1516) (korrupt).
risbitcr (riisbiiter), m. L. barn avlat av biltog
fader som i hemlighet smugit sig in i landet till sin
hustru. Jfr A. Lindqvist, Ark. f. Nord. Fil. 24: 367.
— ss tillnamn, reuerendum virum dominum
nicolaum riisbiit Svartb 107 (1357). pätar risbiter
RP 2: 102 (1386).
risbodh (riis-), f. rishydda. Troj 116.
risgardher (riis-), m. L. stängsel av ris. GU C 20
s. 254.
*risgröter, m. risgrynsgröt. Brasks Matordn 7.
rishofdlie, m. L. Jfr T. Wennström, Tjuvnad och
fornæmi 386 ff.
*rlsll (resil), subst, rissel, såll. cribrvm bri saal
ok resil GU C 20 s. 154.
♦riska (pl. ack. med art. ryskaner), /. [Su. Dial.
riska] lövruska, ss skylt vid vinkällare. Jfr E. Lidén,
Ark. f. Nord. Fil. 41: 322 f. ath her niels person
skal ecke ... haffua nogat win faltt eller lata tappa
ok sia stragx ryskaner nider ok lesa kiällaren igen
STb 1: 78 (1476).
"rismark (riis-), f. risbeväxt mark, mark med
buskvegetation o. d.... at stadhin matte brukaagher
ok engh riismark ok hiordhgangh KTb 5 (1408).
*risslagh (riis-), n. slag utdelat med ris. sanctus
dominicus ... afflöste honom, försth aff bandzmal
som kallas thät större ban, mädh hardom riis
slaghom som sedher är JMPs 421.
rist, f. L. eg. inskärning, skåra? gränsmärke. Se
Sdw 2: 1285.
rista (impf. risthe), v. — *rista up, rista upp,
skära upp. risthe the bolstern vp ok lothe fiädherne
flygha kringhom allan gaardhen BSH 3: 293
(1470).
rista (part. pres. -andis. imperat. rislh PMSkr
524), v. 1) rista, svinga, skaka, tak thet hwitha aff
raa ägh mangom oc läth j eth glas, oc risth swa
länge the lossas som wathn PMSkr 524. — rista
sik, skaka sig, ruska på sig. korpen hikkar oc ey
ropar ristandis sig merker vädher komma PMSkr
295. —- *rista af, skaka av. äffther tolff dagha
wptak kötith ristandis saltith aff PMSkr 250.
•rister (riister), m. (plog)rist. pile[n]tum ...
quoddam genus curruum quod terit terram
wlgari-ter riister GU C 20 s. 448.
*rlstetiugha (ryste tiwffua), /. ett slags tjuga.
palmula est quoddam instrvmentum rusticorum
cum tribus vcl quatuor ramis vel pluribus ryste
tiwffua GU C 20 s. 401.
*risvällinger (-welling), m. risgrynsvälling,
gammalt höns med riswelling Brasks Matordn 13.
riuka (pres. rykir SpV 493. impf. röök Troj 135),
v. L. 2) ryka, flyga, hastigt föras (genom luften), han
stäk honom mz siith glaffwen saa ath han röök
langdt j fraa hyngsten Troj 135. 3) ånga, sprida sig,
utbreda sig. Se Sdw 2: 1285. bönanna rökilse rykir
(fumigant) SpV 493. — Jfr bort-, up-riuka.
♦rlut (riwth), n. tjut, jämmer, alla ... folgde
hectoris lik till konwng priamj borg, mz
synder-reffnom klädom, barom hoffdom j största riwth
och skräll Troj 186.
rluta (ryt(h)a. ruta), v. ryta, vråla, tjuta, jämra
sig. diwrsins riwtande röst Prosadikter (Barl) 38.
GU C 20 s. 531. thär koma ather manga diäfla
rytandhe som andra grymma tiwra MP 4: 22.
dyäffuolin, han gaar om kringh rutandhe j synne
ilzsko, som eth léon ib 5: 131.
riutan (rytan), f. rytande. GU C 20 s. 5 31. ib.
riva (riffwa. riffua. rijffwa. ryffua. pres. -er. part.
pret. riffuin GU C 20 (hand 2) s. 58 n. reffuet ib. dat.
f. rimpne Prosadikter (Karl M) 274. n. rimpno SvB
82 (mot si. av 1400-/.). ack. f. refna Prosadikter (Sju
vise m C) 230. pl. ack. f. riffna ib (Karl M) 276.
imperat. riff PMSkr 25 8), v. L. 1) riva, sönderriva.
lasciniosus ... träsugher oc riffuin GU C 20 (hand 2)
s. 58. llascinia ... reffuet oc piältoth clädhe ib. ib
s. 108. margaris kom vndan ... mz rimpne brynio
Prosadikter (Karl M) 274. ib 276, 282. 2) sönderriva,
sönderslita, thaa han saagh kesarinnan saa liggia
refna och blodogha ... Prosadikter (Sju vise m C)
230. mädh sarghadhom licama, rimpno hiärta
SvB 82 (mot si. av 1400-/.). — riva el. gnugga
sönder. pistrio tris ire baka ok deegh ryffua GU C 20
s. 452. tag swa ffornempde crydde oc nogot viin
j eth kaar oc riiff thet vel ganska grant genom eth
cläde Sex ekon tr 268. 3) (sönderslita och) sluka. Jfr
Sdw 2: 1285. 4) röva, med väld tillägna sig. thet gooz
som han haffwer swa ath thet maa engen man
ryff-wa ok ey roffz män til ffaa JämtlDipl 130 (137 8,
vidim. fr. sen. h. av 1400-/.) 5) riva, rycka. —
upprycka; plocka, degraminare riffua gräss GU C 20 s.
320. deherbare vprykkia riffua eller slaa gräss ib s.
330.— *rlva sik, riva sig, få skråmor, när the (0: fåren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>