Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riva
652
roka
klipth ga j törne bwskom oc riffwa sigh PMSkr
239. — riva bort, 2) bortriva. hönor faa sywkdom oc
wäxer en hvvith hwdh \vm twngona, oc henne riff
borth saktelika mädh naglommen PMSkr 258. —
riva sunder, sönderriva. ... ad j vel göre ok river
thette breff sönder GPM 2: 397 (1499?). Jfr
sunderriva. — riva up, 2) nedriva, dömdhc jac
alla thenna ... olaglica bygningh ... hwariom som
bygd haffde op ath riffua Neuman Vokbal 84
(1486?). Svartb 562 (1513). 3) uppriva, göra ogiltig.
han wil riffue wp thät skipte j gen Arfstv 5 5 (b. av
14 70-/). 4) uppriva, genom rivande åstadkomma
(öppning o. d.). ... ath han skuldhe riffwa ther op eth
vaghalidh trigge alna breeth AktKungsådr 9 (1431).
— Jfr upriva. — Jfr af-, ul-riva, ävensom orivin.
♦riva, v. [Mnt. riven, wriven. Mht. riben] vrida,
vända. Se Sdw 2: 1285.
riva (reffua), /. 2) reva, remna, ruptura e gap oc
reffua GU C 20 s. 532. — Jfr biärgs-, iordh-,
sten-riva (Sdw 2: 5 02).
riva, adv. = riflika. ther äpter togho the
her-bärghe i stadhenom. oc fortärdho riffwa [a: [-rike-ligha]-] {+rike-
ligha]+} Prosadikter (Sju vise m) 144.
♦rivare, m. person som river el. sliter sönder, han
(0: oloflika kötsins lusta) gör widher människiona
som en förrädare ok falsker riffware MP 4: 147.
river (riiffuer. f. ryff SkrtUppb 197. pl. n. reeff
SD NS 3: 550 (1420). superi, -aster), adj. L. 1)
frikostig, abundus ... riiffuer GU C 20 s. 4. mz
riffuasta gemillo oc mänzsko (profusa benignitate)
Mecht 152. en man drukkin wordhin aff wärdzliko
wine wardher riffuare til at giffua, än tha han är
odrukkin ib 168. ib 323. SkrtUppb 197. 2) rikligt
förekommande, talrik, the begängilse skwlu hallas
meth reeff oc brinnande waxlyws SD NS 3: 550
(1420). — Jfr for-, talu-river, ävensom iämrift
(Sdw 2: 1347).
♦rivilse, n. pl. Jfr uprivilse (även Sdw 2: 854).
♦rivirska, f. Jfr uprivirska (Sdw 2: 854).
ro (roo), /. L. ro, lugn, vila. — ro, fred, frid.
warom siälom tel roo ok nadhe NMU 1: 102
(1422).
roa (ro. impf. pl. rodde Stock Skb 191 (1521).
rooddo MP 5: 141), v. L. ro. — med obj. dragarene,
som rodde lieste skuten til verendö Stock Skb 191
(1521). — *roa up, genom roende öppna? mester
änders ... talede om en gammel watthä rom (?),
at han wor atterganghen, tha dömde iach epter
laghen at the skullä ro then opp, wid hwers thera
vj marc jnnen neste vi wikor Uppl Lagmansdomb
48 (149 2). — *roa ut, ro ut. badhin ... rooddo wt
oppa dyupith MP 5: 141.
robin, m. och n.? rubin. Ant. av E. Hildebrand i
handl. frän 1452.
rodskarl (rodz-. rotz-), m. man från Roslagen,
inbyggare i Roslagen. Jfr E. Hiärne, Namn och bygd
35: 49. — ss tillnamn, andirs rodzkarl ATb 2: 111
(1478). ib 320 (1487).
rodher, m. L. rodd. Jfr E. Hiärne, Namn och
bygd 35: 2 8 ff. (om områdesnamnet Roden och dess
samband med ett supponerat *rodher, n., skepp). —
♦rodsman (rodis-), m. roddare, remex ... rodisman
oc aaragörare GU C 20 s. 522.
♦rodherledhe? (roder-), n. [Isl. ródrarleiði,
tillfälle att bruka årorna] lämpligt väder för rodd?
teckes ider ... medh thet äller forsthe haffve idert
folk tiil reds ved vassende med gode roder ledhe
Vg Fornml II 1:12 (1521) (ordet kan möjl. också
vara fel för ett rodherredhe, roddutrustning,
rodd-redskap).
♦rodherredhej se rodlierledlie.
rodhmc, se rudhme.
rof (rooff), n. L. 1) rov, röveri, plundring, selsus
(fel för scelus) ... roff syndh GU C 20 s. 551.
wordho ther nakre riddara gripne oc dömpde til
hängilse fore roff skuld Prosadikter (Sju vise m)
15 5. ther medh äre all owilia, twedracht, forderff
och schada, som skeedh är thesse thrý rikenne j
mellen och tess jnböggere ... bade medh roff,
brandh, manslecht, fengelse ok all anner angrep ...
allaledes affthalit STb 3: 345 (1498). JMPs 415. —
fall av röveri. thz war vm eth roff, som for:de jon
kärdhe til jönis JTb 11 (1458). ib 20 (1459). eth
fult roff han skylte hanom fore ATb 1: 211 (1465).
2) rov, det som rövas, byte. Se Sdw 2: 1286. manubie
... väkth rooff oc döda människio clädhe GU C 20
(hand 2) s. 119. — Jfr siorof. — rofsman, m. L.
rövare. JåmtlDipl 130 (1378, vidim. fr. sen. h. av
1400-/.).
♦rof (rog Bergström, Arb Kr 160. roogh GU C 20
s. 450), n. [ Isl. hröf, bålskjul. Fnor. rof, hustak.
Sv.Dial. (Estl.) ro, rov, gnistskydd i form av pä
stolpar vilande tak över eldstad. Ä.Dan, ru, baldakin
över likbår. Mnt. rof, rüf, skyddstak m. m. Holl.
roef, baldakin över likkista o. d. Jfr Ordb. over det
danske sprog 17: 1316 /.] 1) skyddstak? rökfång?
gnisthuv? Jfr N. Tiberg, Sv. landsmål 1933 s. 84 f.
item i ortog honnom, som bigdhe roveth (ä. fr.
rovereth) HLG 2: 116 (1523; bland »erogata pro
strv[c]tura»). 2) baldakin över likbår e. d. piramis
... pirama ... strvctura quedam alta super
sepul-crvm mortuorum wlgariter roogh GU C 20 s. 450.
item ... campaniste paulo for roffuet [.’] epter
iohan kyle suen ... j öre HLG 2: 4 (1509).
Bergström, Arb Kr 160. Hit böra de Sdw 2: 263 s. v.
rogh nämnda fallen föras.
roffirska, f. se ruffirska.
♦rogge, m.? Jfr skonroggc.
rogger, m. Se Sdw 2: 1286.
rogh n. Se rof.
roghbrödh, n. L. rågbröd, hwetebrödit skal weghe
xxvj lodh, roghbrödit xxx lodh STb 4: 101 (1505).
rogher (rugher L.), m. L. råg. ij spän rogh NMU
1: 109 (1434). VKJ 26. Jfr svina- (Sdw 2: 570),
sädhis- (även Sdw 2: 5 88), var-rogher.
♦roghhus (rog-), n. rågmagasin. Arnell Brask
Bil 29.
♦roghkorn, n. rågkorn. ... badh sich swa gud
hielpa, ath han sculle eý vthskýpa eth rogh korn
STb 3: 20 (1492).
•roghköp (rog-, -kiöp. -kööp), n. köp av råg.
VKJ Bil 285, 286 (1466). STb 1: 372 (1482). om
rogh köp ... enghen scal her effter köpa naghan
spannamaall, rogh, korn, myoll eller malth vtan
stadz porthana ib 3: 108 (1493).
roghmiöl (-mýol), n. rågmjöl. Kumla kyrkas rb
91 (1509).
*roghn, se rughn.
•roghsald (-saol), n. rågsåll. VKU 141 (1570).
♦roghskuta (rog-. -skuto ATb 1:304 (1469).
rokskute ib 16 (1453)), f. med råg lastad skuta. FM
343 (1507). — ss tillnamn, elin rogskuto ATb
1: 304 (1469). ib 349 (1471).
roka, v. Jfr uproka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
