Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryiiic
G60
räddogher
hon ... rymde til läkiaren ihesum Mecht 213. tha
sloo biskop kätil ... konung cristiern aff marckin
och römde til stocholm Ser. rer. svec. I. 1: 2 33
(senare h. au 1400-/.). the motthe rymma jn ]
staden mz raska jndflykth Troj 18 3. — (?) thes
offtare wathnith rymmeer (jör rinner? Lat.
defluit) j nokoth rwm, thäs dywpare holar thet
rwmmith Mecht 2 7 8. — ryma bort, 2) = ryma 1
slutet, thoras grvffwa, hon war nw igen fallen, och
the haffwa nw hollyth oppa ... och rympth borth
wff henne jordh och grabcrgh DD 1: 196 (1506,
rättat efter hskr.). — *ryma til baka, fly tillbaka,
draga sig tillbaka, grccana nöddess rymma tiilbaka
Troj 128. ib 156. — ryma undan, 1) rymma undan,
fly undan. MP 5: 116. -— Jfr undanryma. — Jfr
af-, for-, til-, unt-ryma.
rymc, n. Jfr in- (Sdw 1: 603), ut-rymc.
rymning (rýmpning. rymdning Troj 136), f. 1)
rymning, flykt, änders, som rýmpning giorde aff
staden STb 3: 464 (1499). ib. ib 4: 211 (1511). tha
gaff karlen sigh til rymningh ib 216 (1511). sten
kom til rympningh (flydde /ör sin förföljare) wt
pa bron ib 320 (1513). Troj 150. aff troili krafftoga
starkhet motthe grecana bära tiill rymning ib 217.
— giva (til) rymning, rymma, fly. per fiskere, som
hade slagit sönder stadzins kiedie, hulkin peder
hade giffuit rymningh j klöstredh fför samme zache
STb 4: 272 (1512). tha gaff troya konung
laome-donta lytet till rymningh Troj 29. ib 136. —Jfr
bakrymning.
rynkia (rynka) f. rynka, läggis hwarth skinnith
pa eth bordh, oc strykis wth ganskans wäl aff
allom rynkiom PMSkr 533. jnghen rynka eller
smettha war j hännes ansikt Troj 62. — veck på
kjortel, han (o: en kjortel) hawir viij rynkior bak ok
viij rynkior framinan ATb 1: 92 (1458). ib.
rynkia (part. pret. f. rynkth HLG 3: 13 (1520)), v.
rynka, hopdraga. — rynka, lägga i veck. en brwn
vend rynkth kapa HLG 3: 13(1520).
rynkiotter, adj. rynkig, skrynklig, wäxär
frwk-then rynkioth oc skrwnken PMSkr 349.
rypta, v. Se Sdw 2: 1287.
♦rysial f. ryssja. Jfr I. Modéer, Den nordiska
ryssjans ursprung och ålder 43 ff. — *ryslo fiske?
n. Det hos Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 211 från
Dalarna år 1440 anförda rysiofiske torde i själva
verket innehålla ett ortnamn. Jfr: sith fiskerj ...
som kallas ryddssafiske B. Lindén, Dalska
namn-och ordsludier I. 1: 156 (1440; jfr ib 39, 148).
*ryskia? (ack. pl. med art. ryskaner STb 1: 7 8
(1476)), se riska.
•ryskla (imperat. rysk), v. [Sy. Dial. ryska,
röska] rycka upp el. bort. tak ena gaas och rysk
fiädrana aff wingommcn PMSkr 270. Jfr upryskla.
"rysta, v. [Isl. hrista] rista, rysta, skaka, hengis
besel thär när som thet (o: fölet) staar, oc rystes
stWPd?,Tt 5\va bliffwer thet wanth ath höra beslen
skalra PMSkr 221. ’t-.,
ryta, se riuta.
rytan, se riutan.
rytingcr (röttingh), m. L. ett slags kort svärd,
dolk, mac[h]era ne swärdh oc röttingh GU C 20
(hand 2) s. 108.
ryttare (rythäre J Buddes b 150. ritthare HLG
3: 60, 62 (1523)), m. ryttare. SSkb 118 (1504). —
*ryttara kona (ryttere-. rittharrakonna), f. hustru
till el. änka efter en ryttare, then ryttere eller skotte
könen STb 5: 294 (1520). — ss tillnamn. HLG 3: 63
(1523).
ryz (pl. rytzser SvKyrkobr (Lucid B) 241. rytzsa
STb 2:458 (1490). rysser SvSkr(SS) III (1495);
ib. rudzer Rydberg Tr 3: 422 (1493, avskr.)),
m. [Mnt. rüze] ryss. Se Sdw 2: 1287. Jfr R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 495 /. halff crisne som
rytzser ok andre tolke SvKyrkobr (Lucid B) 2 41.
ath han ey schulle them latha slaa, hambra och
hantera som andra oskeliga skog dywr eller rytzsa
ware eller dötzfyande STb 2: 45 8 (1490)____moth
rysser ok the helgcs crisne tros fyendhe SvSkr
(SS) III (1495). the omylle rysser ib. — ss
tillnamn. byrgero rüz SD 2: 116 (1291). — *ryza
fürdli (rytza färd), f. rysk färd; ryskt krigståg. Jfr
R. Pipping, Kommentar t. Erikskrönikan 476. jak
tro the foro ena rytza färd EK ed Pipping 1539. —
♦ryza karl (rydzä-), m. ryss. SD NS 3: 51 (1415). —
♦ryzaland, n. ryssarnas land, Ryssland. Se Sdw
2: 1287. — ryza löp, n. ryskt anfall. Jfr R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 476. — *ryza salt
(rydzä-), n. ryskt salt. FMU 3: 113 (1437?). —•
♦ryzaslädhi (obl. rysasladha GPM 2: 140 (1 499)),
m. [Jfr Mnt. rusk slede] rysk släde.
*ryza (ryssza), /. ryska, rysk kvinna, ss tillnamn.
birgitta ryssza SSkb 346 (1509—10).
ryzkcr (rysker), adj. rysk. Se Sdw 2:1347. ij
dekcr ryske huder STb 5: 29 (1514).JTb 100 (1514).
— ss subst. ryss. han (a: freden) finnes ey heller
mädh tatara oc ryska PMSkr 119.
rädda (-at. part. pret. reddädher SvKyrkobr
(Lucid B) 18 8), v. rädda, frälsa, hwa som radd’r
en lappa j hans liiffs nödh mz mat ... hafui han
lappan j thrij aar Beckman Stud 44 (omkr. 1450).
människian kan sik fa räddat ok holpit mädh the
fiölena MP 4: 140. Jfr bcrädda.
rädda, v. skrämma. Jfr E. Noreen, Meijerbergs
ark. f. sv. ordforskn. 6: 40. J Buddes b 131.
"rädda, f. och rädde (redde. dat. med art. räddinne
SvB 304 (b. av 1500-/.)), /. L. rädsla, fruktan, han
är räddan (timor), hwilkin som ... SpV 505. tha
tog en aff them cristna mannenom swa stora rädda
vppa sik fore pinona skul MP 4: 51. j the räddinne
böriadhe (hon) läsa tässa bönena SvB 304 (b. av
1500-/.). ... giffue them tröstelige ... tiil oss wtan
al redde STb 5: 316 (1520, Kop). Jfr liughräddc.
rädder (pl. redde), adj. Jfr bradli-, hugh-,
o-rädder.
♦räddorglordher, p. adj. förskräckt, pertcrritus ...
fasoder ok räddcrgiorder GU C 20 s. 440.
räddlng (redding(h)), /. räddning, swa skal ok
en syndogh människia ey wara sen til ath gripa
sik tessa andelika reddingena til hiälpp MP 4:140.
...och ther offuer miste alt sith, som han ther jnne
hade vtan reddingh STb 3: 207 (1495). S.
Gustafson, Hemming Gadhs språk 1: 20 (i509, H.
Gadh).
räddoghe (räddoghie SkrtUppb 58. rädhug(h)i GU
C 20 s. 285, 338. pl. med art. räddoghana SkrtUppb
247), m. L. 1) räddhåga, fruktan, hwi atherhiölth
thik ... ey qwinzlikin räddoghie SkrtUppb 5 8.
badhe thässa räddoghana äru onde ib 247. 3)
skrämmande, avskräckande, avskräckande ord. Se
Sdw 2: 12 87. — Jfr natt a-, thrälara-,
thräl-doms räddoghe.
räddogher (-oger), adj. rädd, förskräckt. Jfr E.
Noreen, Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6: 40. J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
