Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rökfulder
671
rör
♦rökfulder (-fuller), adj. röklylld. GU C 20 s. 299.
rökia (-te. -ter. part. pret. n. rökat VKU 7 8
(1554). pl. rööght NMU 1: 109 (1434)), v. 1) röka,
utsätta för rök. xv rööght faar NMU 1: 109 (1434).
rökta geddor Arjstv 63 (1474—75). rökta oxar
GPM 2:2 88 (1508). STb 5:346 (1521, Kop). thy skal
hwsith offtha rökias mädh mirram PMSkr 256.
göth är oc ath rökia them (a: bina) mädh galbano
ib 302. rökat köt VKU 78 (1554).
rökilse (rökkilse Kumla kyrkas rb 85 (1508)), n.
(sing. o pl.) och f.? [/s/. reykelsi. Jfr Ags. recels]
L. rökelse, rökverk, for win och rökilse och öffläte ij
mark Kumla kyrkas rb 3 (1421). jncensum si
rökilse GU C 20 (hand 2) s. 18. olibanus ... hwit
rökilse videlicet myrram GU C 20 s. 37 8. bönanna
rökilse (thura) rykir SpV 49 3. STb 2: 484 (1490).
— rükilsa kar (rökilse- JMPs 507. rökils- Kumla
kyrkas rb 59 (1488)), n. rökelsekar. Jfr
silfrökllsa-kar. — ♦rökilsa korn, n. thu framsäthir ängena mz
blomstranda rödha purpura ... mz fistula rökilsa
korn (grana thuris), mz cassia SpV 581. — "rökilsa
lukt (rökilse-), /. lukt av rökelse. SpV 278.
röklin (rökliin RP 2: 390 (1399); NMU 1: 110
(1434). rökkllin Kumla kyrkas rb 26 (1465).
rökeliin ÅK 58. pl. röchliner VKU 154 (1595)), n.
röcklin, titi katolsk prästdräkt hörande plagg av
linne. Jfr Hildebrand, Sv. Medel/. 3: 591 /., Branting,
Textil skrud i svenska kyrkor från äldre tid 8 3 /.,
132. skal klärkin ganga til koor om sönnedagha
... med siith röklin som kyrkionna rätter ... til
sigher KTb 118 (139 3). jtem bör hanom (a;
klockaren) sielffwan mädh rökeliin wara j alla
processior ÅK 58. ib 62.
rökogher (-oger), adj. rökig, fumidus ...
lökoger GU C 20 s. 299.
♦rökoter, adj. = rökoyher. fumeo ... vara eller
warda rökot GU C 20 s. 299. ib.
♦röksuper, m. fumarium skorsten ok rökswper
GU C 20 s. 299.
rökt (rýckt), f. L. 1) vård, omvårdnad, omsorg.
— vård, skötsel. ... han henne her epther elzka
wille ... medh maath klede ok rycht epter sin
ytersta macht SJ 2: 153 (1489). ... ath vppeholle
henne math ok ööl j hennes liffztijdh medh stugu
rwm ok rýcht STb 4: 117 (1506). — Jfr siäla-,
van-rökt.
rökta (pres. ryktar Mecht 275. konj. pl. 3 pers.
röktin FOVkl 217. rykthe Gummerus Syn-stat 43
(1425, vidim. 1440). part. pret. riktadher: -a Svartb
399 (1442). supin. ryghtat Abbedval i Vkl 77), v. L.
1) sköta, rykta, ansa, vårda, taga vård om. med ack.
at the (a; prästerna) all theras prestabol rykthe
oc engte thera spille mz wanrycth Gummerus
Synstat 43 (1425, vidim. 1440). dugher hon (o: jorden),
tho sculu the rydhia thet som tiil aker duger och
ärya och saa och wel riktadha met fulla säädh
pre-stenom j händer antwarde Svartb 399 (1442). thy
skipi confessor vestiarios ... som röktin ...
brödh-ranna klädhe FOVkl 217. 2) sköta, förvalta, han...
ryktar (promovet) all waar ärande Mecht 27 5. 3)
sörja för, laga (att), ställa om, ställa till, anstifta,
åstadkomma. ... ey giffua henne mina röst som iak
kan witha mädh gaffuo, ellir lowan ... sik walith
ryghtat haffua Abbedval i Vkl 77. 4) skaffa,
förskaffa. jmpetrare röktha forwerffua oc ärffwa GU
C 20 (hand 2) s. 15. — Jfr vanröktadher.
röktare (ryktare), m. 1) vårdare, förvaltare. ...
foorseoman ok ryktara RP 1: 46 (135 3). 2) person
som åstadkommer el. vållar ngt, vållare, hans pino
röktare waro optände mothe honom aff förtänkte
ilzsko SkrtUppb 320. ib 321. — Jfr siäla-,
trägards-röktarc (Sdiv 2: 677).
♦rökäpper (röö-), m. käpp el. stav av rör. ...
kronadhis mädh tornkrono, ok fikx röö käp i hand
SvB 55 (mot si. av 1400-/.).
•rölliske, se rödlilask.
rön, /. och m. 2) rön, erfarenhet, prov, bevis, när
jak wardher kalladher wndher lydno skal wäl
komma til rönö (o: att jag lyder befallningen)
PMBref 318 (1512). — finna rön, erfara, iak
scriffuer tik thetta til i godhan akt och i kerligh
och wenscap ... thu finder sielffuer rön ppa
Thomas Varningsbref 8 (1436).
röna (supin. röönt. Se Sdui 2: 1288), v. 2) röna,
erfara, (genom erfarenhet) lära känna, tho at
huarest at vj hafdum thetta maleþ ... sua letaþ
ok skälika röönt SD 8: 195 (1362). — 4) visa sig,
bevisa sig? Jfr R. Pipping, Kommentar t.
Erikskrönikan 56 8 /. the men ther the wäl röna EK
25 46. — refl. rönas, 3) utrönas, framgå, oleff olssons
arff, som bispen, kongen och staden til fiol medh
lagen j arff, som rönis j ärfdabalken j xv:de
cappittel STb 4: 102 (1506). — Jfr utrönande
samt o-, ut-rönter.
rönan, f. Jfr utrönan.
♦rönd (röönd), /. [ Isl. reynd] = rön 2. tho fore
mera varilssa skuld ole yterlikane röönd spordhum
vi äldes män lekmen aat SD 8: 195 (1362). wilioni
vi ... hona (a: vantro) bryta ... mz pröffuande
(för pröffuade?) rönd oc hälge script oc fullom
skälom MB 1 (Cod B 47 enl. O. Thorell, Fem
Moseböcker på fornsvenska 204 /.; jfr ib 194).
♦rönd, subst, rönn, sorbus aucuparia Lin. Se J.
Sahlgren, Namn och bygd 17: 58, 61. acer röndh
Växtförleckn. fr. medlet af 1400-talet hos Th. M.
Fries, Ark. f. Bot. Bd 3 nr 14 s. 7. acer arbor
quedam idest röndh GU C 20 s. 6.
♦rönde, n. rönnbeslånd; rönn. Jfr J. Sahlgren,
Namn och bygd 17: 5 8 ff. i ortnamn, in rönde SD
3: 489 (1320).
♦röndebär, n. rönnbär, acerrima ligumina
rönde-bär GU C 20 s. 6.
♦röndekäpper (röndakäp KTb 166 (1483)), m.
käpp el. stav av rönn. ss tillnamn, pätar röndekäp
SD NS 3: 543 (1420).
♦röndelöf, n. rönnlöv. PMSkr 344.
♦rönilse, n. pl. Jfr utrönilsc (även Sdw 2: 8 86).
♦röning, /. Jfr utröning (även Sdw 2: 8 86).
röpa, v. L. ropa. sägh thy ok ropa starkleka o
huru älskelighin thin heem äru härra SpV 430.
rör (röör), /. och n. L. 1) rö, rör, vassrör; rörkäpp.
titt welsijnade hoffwud ... huilket kronat war
med törne krona och slagit med härda rör
Kyrko-hist Årsskr 1922 s. 323 (1498). 2) koll. rör, vassrör,
vass. ther som wäxer smaa säff, pileträ. äleträ. smaa
röör. äller edera PMSkr 207. 3) rör, ränna. —
rörformigt (trä)stycke. tak (vid fångst av bin) ena stora
rör PMSkr 298. 4) rör, handeldvapen, gott
skytte-tygh, armborst eller rör Hist. Tidskr. 1922 s. 108
(1520-/., Brask).
rör (röör), n. L. eg. rör, stenrör; råmärke, thog
skulu bolstadha skäl nidcr sätias, staffwar oc röör,
som lag wtwisa SD NS 3: 452 (1419). funno the
thär gamul rör oc skäl kastad UpplLagmansdomb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
