Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sill
705
siofughl
her medh til fridz, thet (o: tvisten om en egendom)
s[c]al komme til eth got sinne ok edher schal her
pa intet schade STb 4: 34 (1504). (?) clausula
le distinccio diccionis vel construccionis stakkoth
ok fwlth sinne GU C 20 s. ne. — syltning, riktning.
Se Sdw 2: 1293. 12) sätt. tha lärdhe härran hanne
threm sinnom at loffua sik swasom try slagh
sighiandis först skalt thu loffua ... annat sinne
ällir slagh (secundus modus seu ictus) är at thu skal
mik loffua ffor ... thridie sinnet ällir slagh är
(tertius est), at thu skal mik loffua for ... Mecht
241 f. bedher iach ether thet i ether tingh skicke
nw strax effther thet sinne godhe men ether raadhe
GPM 2: 315 (1508). 13) minne, dragha til sinnes,
minnas, erinra sig. förmoder iak oc at eder nåde
wel drager til sinnes at i suderköping ... untsatte
iak eder aff min domkyrkia ower c lödig mark
HSH 13: 45 (1524? Brask). — hava til sinnes, d.s.?
om the tilstode och til sinnes hadhe etc., hurwledes
han tilsporde her sten STb 5: 145 (1517). -—taka
til sinnes, lägga på minnet (och rätta sig efter).
thenne for:ne ordh tager til sinnis i retta aluarra
BSH 5: 332 (150 8, H. Gadh). — J/r
tyranna-(Sdw 2: 689), upsalis- (Sdw 2: 856 ) sin.
sin, adv. och konj. L. B) konj. sedan, thz han
aldrik gik in i frv eliana fatabwr ... sin frw eliana
var dod JTb 79 (1490).
sina (sena GU C 20 s. 351. pl. synor ib. med art.
synana SvB 195 (b. av 1500-/.)), /. sena. neruus ui
sena ok fangestok GU C 20 s. 351. thine händer oc
föther waro ginom slagne mädh stwbbottom
naglom, swa at synana wtgingo ginom korset
mädh spikomen SvB 195 (b. av 1500-/.). Jfr
Illium sina (Sdw 2: 708). — ♦sinu fu|ller (seno
fuller), adj. full av senor, neruosus ... seno fuller
ok högfärdoger GU C 20 s. 351. — ♦sinu rep
(seno reeph), n. rep av senor, ]udit sedecimo sj
septem neruiceis funibus ligatus fuero ... om iak
ware bundin mz vii seno reeph GU C 20 s. 351. —
sinu sprang, n. Se Sdw 2: 1293. -— sinu värker
(seno-), m. värk i senorna, olya aff kamilla blommo
hon är alstingis godh til seno wärk PMSkr 401.
♦sina, y. Jfr forsina.
siiiapcr (sinnipp), m. senap, jtem ij ort. for
sinnipp Skotteb 389 (1463—64, Kämn). — *sinaps
qvarn, f. senapskvarn. SD NS 3: 536 (1420).
sindal (syn-), n. L. ett slags lättare siden, köper
migh ... xii alna gwlth syndal GPM 2: 140 (1499).
sinder, n. slagg. PMSkr 631 (avskr.).
♦sink, n.? och ♦sinka, /. [Mnt. sinke. Fr. cinque]
sinka, femma, den sida på en till tärningspel
begagnad tärning som har fem prickar, sees j hwart
kast / sink quarter ther nest MD 395. quinio ...
fämpte ok sinka scilicet in tessere GU C 20 s. 511.
♦sinka? (-adhe), v. sminka, jezabel ... hwilkin
än saa galin war at bondanom hänna dödhom,
smordhe hon sik ok swa sinkkadhe (för
smink-kadhe?) änlithe ok andhra sina limmi SpV 312.
sinna, v. Jfr besinna.
sinnadhrr, p. adj. förståndig, ödhmiwktin är
dygdhinna drotningh ... sinnogs hiärtans tekn,
thz han är wäl sinnadhir (sensati cordis indicium)
SpV 160. Jfr af-, en-, stump- (Sdw 2: 525),
vü-(Sdw 2: 981), väl-slnnadher.
♦sinne, n. och m., se sin.
♦sinne, n., se sin.
♦sinnelika, se osinnclika (Sdw 2: 176).
Ordbok.
♦sinnellker (-likin. -lighin), adj. [Mnt. sinlik]
sinnlig, fattbar för de yttre sinnena, hwat thz
hällir är j likamlighom ällir andhelikom, i
sinne-lighom (sensibilibus) ällir osinnelikom
(insensibili-bus) creaturum SpV 44. tik loffwi himlanna himla
... ok alla the thinganna som j them äru, synlighin
ok osynlighin, sinnelighin (sensibilium) ok
osinne-lighin ib 474. ib 480. hwilkit taal ensampth
samanfämpna ällir tekna alt thz som synis wara
andande j sinnelighom rörilsom (sensuali motu)
ib 502. Jfr osinneliker.
♦sinnelös (synna löss), adj. [Mnt. sin(ne)lös)
vansinnig, från sina sinnen, nar thenna tydenden
kom for cassandram ... wart hon såsom synna
löss oc awethe Troj 58.
♦sinnilse? 71. pl.? Jfr afsinnilse.
siniioghcr (sindoger), adj. 1) vid sina sinnen,
klok. sensus ... vnde sensatus ... wel sinnogher
GU C 20 s. 567. hälagha renliffnasins krapt,
sinnogs (sensati) hiärtans tekn, thz han är wäl
sinnadhir SpV 160. han är sindoger och kloker
BSH 5:274 (1508, H. Gadh). 2) hörande till el.
sammanhängande med förståndet el. förnuftet,
förstånds-, the sinnogha krapter och makter
in-wertis ärw, som är betänkilse krafft, begrwndelsena
krafft, oc aminnilsena krafft JMPs 35. — Jfr
and-, be-, lät-, o-, stor- (Sdw 2: 516), ur-,
van-(Sdw 2: 915) sinnogher.
sinnoghet (ssijnnoghet), f. sinne, sinnelag, eehn
vngh konungh ... skall haffue ssin vngdom
mis-tencktan, stundom ty han är ey vtrönter vppå
mångh tingh, stundom ty ssijnnogheten är mykit
hastogh PMSkr 661 (avskr.). Jfr lös-,
rät-sinnog-het.
♦sinter, adj. Jfr en- (Sdw 1: 226), siäld-slnter
(Sdw 2: 344).
♦sinyr (pl. n. seny), adj. ständigt ny. nar han
(o: s:t Hieronymus) fördhis i the osäghilika glädhina
klädhe som seny äru oc aldrigh nötas Hel män 168.
siobladh (siö-), n. sjöblad, blad av vita näckrosen,
ss heraldiskt tecken. tu baneer på hielmen och eet
siöbladh vtj hwart banér FMU 4: 462 (1476,
avskr.). jak (o: Sten Sture d.ä.) haffwer medh
gudz hiälp jntil thenne dagh föörth y myn skiol
in sio bladh ärligha ole som en räth kristhen
riddare HSH 18: 32 (1495). —- ss läkemedel, inthe
annedh arstedye en kornwathn och siobladh biszer
i hoffwdit GPM 2: 175 (1504). — ♦sioblads
blomster (syö bladz-), n. vit näckros, nymphæa
alba Lin. PMSkr 402.
siobodh (siö-. söbod SlockSkb 284 (1490—t.,
Skip). pl. siöboder STb 4: 65 (1505)), f. sjöbod,
vid sjökanten liggande bod. STb 4: 101 (1505).
lasse b[i|örsson opbudit en siöbod eller meltebod
ib 5: 224 (1519).
♦siobutn (syöbotn), m. sjöbotten, sades per kure
ffrii för then skipskade ... och för koperen, som
liger pa syöbotnen STb 5: 131 (1516).
♦siofarl (pl. siöffare), m. sjöfarare, thet förste
gud fföger menige köpmen oc siöffare her
för-moandes äre, skule j nest gudz hielp ffaa humble,
salt ... STb 5: 318 (1521, Kop).
♦siofarin (siö-), p. adj. [Fdan. sofaren] befaren
titi sjöss, sjökunnig. c gode styremen oc batzmen,
som gode siöfarne men äre STb 5: 344 (1521, Kop).
♦siofolk, n. sjöfolk. Se Sdw 2: 1293.
♦siofughl (syö-. -fog(h)el), m. sjöfågel, aspergo
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
