Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaldra yrt
717
skamllkor
(ad cujus clangorem sonitus) hälgha ängla sprungo
siongandis Mecht 218.
♦skaldra yrt, f. [J jr Nysv. skallerört, Rhinanthus]
llupinus ... skaldra yrth GU C 20 (hand 2) s. 104.
skalf, n. Jfr lordskalf.
skalfisker (-fysker), m. skaldjur, snäcka, mussla.
— ostron, ostrea skal fysker GU C 20 s. 395. Jfr
skalfisker (Sdw 2: 41 o).
•skalfoyhate, m. L. Se Sdw 2: 1295.
•skalghe? [7sf. skalgi. Jfr Torp, Nynorsk et.
ordb. s.v. skal] ett slags fisk. ss tillnamn. Se Sdw
2: 1295. vddone dicto skalgha SD 2: 468 (1306)
(möjl. snarare att fatta som fel för skialgha; jfr
skiälgher Sdw 2: 384).
skalkclikcr, adj. Se Sdw 2: 1295.
skalkcr, m. L. 1) skälm, usling, skurk, bov,
förrädare. Se Sdw 2: 1295. FMU 3: 200 (omkr. 1440).
per karson stall hans lädho som een skalk A Tb 1: 289
(1468). han kallade per olsson skalk STb 1: 18
(1475). gotstaff ericsson oc flere skalke STb
5: 324 (1521, Kop). — Jfr marskalk och öglina
skalker. — "skalka hoper (skalke-), m. skara av
skälmar, odägor, slynglar el. dyl. iii dag paasche
fik jak budh ... ath en skalke hop affh vermelandz
bergh slogo eders naade fogith asmus i heel Vg
Fornmt II 1:9 (1521). tyrannus wärffwer sigh
medh enom storom skalka hop PMSkr 67 3 (senare
avskr.). — *skalka liverne, n. uselt el. syndigt liv
el. leverne, gud... gaff hans skalka lifuerne ondhan
ändhä J Buddes b 148. — skalka par, n. 1)
skälmstycke, bovstreck, the löperne, som här bedriffwa
noghra skalkapar eller forredilse FMU 3: 169
(1439). — *skalka ögha (-öga), n. tyn wannardoga
skalka ögon sköne mz henne Troj 265.
skalkeri, n. nedrighet, ondska. Jfr E. Noreen,
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6: 42.
skalkhet (-heet), f. nedrighet, ondska. — nedrigt el.
svekfullt el. simpelt el. dåligt beteende; svek, förräderi.
STb 4: 5i (1505). samtyktes, at thee taatror
ingelunde wara her paa stadzins marcher her effter
fför theris skalkhet skull och tyweri skuld STb
5:74 (1515). ib 230 (1519), 323 (1521, Kop).
gotstaff ericsson oc flere skalke ... dragandes
flere lösaktige karle til sigh med lygn, skalkhet oc
falsk förredelig stempling ib 324 (1521, Kop).
skalle, m. 1) skalle, huvudskäl, huvud, thär fan
han en gamblan huwd skalla aff enom man ta
talade han til thän skallan ok manade a gudz
wägna MP 4: 130. ib. mins thet at första mot iak
mötir tik tha skal iak läggia min ögxe hammar
pa tin skalla ATb 1: 271 (1467). 2) skalligt huvud,
skallig person. — ss tillnamn. Se Sdw 2: 1295. 3)
Se Sdw 2: 1295. — Jfr flin-, hovudh-,
katta-skalle.
•skallogliet, f. skallighet. caluicies ei et
callui-cium cii skallogheth GU C 20 s. 69.
skallotter, adj. skallig, rompolös diwr ok gräslös
mark quistalöss trä ok skallot hwuut (sine crine
caput) räknas fwl vara GU C 20 s. 69. caluus ...
skalloter ib. ib. ... aff skallota jönis skrädare SD
NS 3: 35 3 (1418). — bildl. om träd: bar, utan löv
el. blommor, kommer skalloth trää tiill ath bära
löff oc blomster Troj 10. — Jfr bakskal lotter.
skalmeia, f. skalmeja, när bläses j skalmeyo. j
horn. äller härbamban gaar PMSkr 137.
•skalpipa, f. — *skalpipo lekare, m. tibicen ...
skalpipo lekare GU C 20 s. 72.
•skalpipare, m. aules lis skalpipare GU C 20
s. 44.
•skalvrät, f. Se Sdw 2: 1295.
skam, f. L. 1) skam, blygsel, for skam skull
BSH 5: 80 (1506, H. Gadh). 2) skam, vanära. Se
Sdw 2: 1295. qwinnona ondzska ällir wredhe ok
owördhningh är stor skam (con/usio) SpV 418.
... swasom horkarlin, hwilkin ena gipta quinno
vil haffua, äptir sinom egnom vilia, ok fulom lusta,
ok tha är han ey bestandin äptir ath affla barn
medh henne fore skampmynna skuldh MP 5: 137.
6) skändlighet, skamlig el. skändlig gärning. Se
Sdw 2: 1296.
•skamblygher (-blyger), adj. blyg. remissus ...
återsänder forlatin oc aterslagin leen ok skam
blyger GU C 20 s. 522.
•skamdiärva (-dierffua), f. framfusighet.
pre-sumpcio ... skamdierffua ok owördaadoger (säl)
GU C 20 s. 483.
•skamdiärver (-diärffuer. -dierffuer), adj.
framfusig, oförskämd, effrons ... skam diärffuer eller
näso diärffuer GU C 20 s. 210. pompator oris
skam dierffuer ok stoorlatoger ib s. 466.
presump-tuosus a um näso dierffuer ok skain dierffuer ib
s. 483. jmpudens ... skamdiärffuer oc oblygher
ib (hand 2) s. 17. ib.
skamfära (-fera. -adher), v. [Mnt. schamfëren]
1) skada, såra; lemläsla; tilltyga. ... badh for henne,
ath hon ey skamferas skulle til lyff eller lymer
STb 2: 218 (1487). at han hadde hanom
skam-färeth i sith enlethä och hals Uppl Lagmansdomb
41 (1492). (de hade) j theris dryckenskap ... hugit
twmen och skamffärit the andre finger STb 5: 85
(1515). nar beamor fik see syn broder wara
skam-ferad j syna näsa Troj in.2) förstöra, tillintetgöra,
krossa, christus ihesus ... huilken lösandis
förban-nilsen, gaff wälsignilse, skamfärandhis dödhen
(confundens morlem) JMÖ 84. oppa thz at owenen
skulle faa blygdh oc skamfäras (ut hoslis
con-funderetur) ib 97. ther mädh (3: en viss manöver)
skamfäras fiendana oc snarlika fly PMSkr 156.
3) skämma ut. thet han (o: en förskingrare) skulde
faa högborens förste ... her sten stwres venskap ...
swa ath han [ecke] skulde worda skamferath STb
1: 52 (1476). laurens ... rechte handena ... jnnan
luchta döre, medh swa wilkor giort ath han ey
skulle worde skamferedh eller berychteth ib
2: 412 (1490). — Jfr oskamfäradher.
•skamfäring (schamferingk), /. [Mnt. [-scham-fëringe]-] {+scham-
fëringe]+} och *skamfärning (-fferningh), /. 1)
(kropps)skada, sår.... fore han ey högh cort
meýe-bom eller giorde hanom nager schamferingk STb
4: 165 (1507). 2) utskämmande, bannande? ath
them skulle jnghen skamfferningh ske eller offuilie
aff eder fför thet the hade ssa bwrith ssiigh ath i
moth eder GPM 2: 326 (1509).
•skamhals, m. Se Sdw 2: 1296.
skamlika (skambliga. skammeligha), adv.
skamligt, på ett sätt som medför skam. hwrw skammeligha
oc w ärligha iak haffuer nw borith mik aat i ret
sielffs wald ATb 2: 371 (1490). bätre er manneliga
oc erliga döö en skambliga liffwa Arnell Brask BH
20. Jfr skämmelika-
skamliker (skamme-. -likin. ack. pl. f. skamblika
MP 5: 26), adj. 3) skamlig, vanhederlig, miskunna
mik fore gudz skuld thz iak faar ey skammelikan
dödh Prosadikter (Sju vise m) 131. här stodh thu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
