Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiirpal
758
skön
•skärpal? (sker-), m. dragerne, som toge op
skerpalene (mö/7, fel för skerm-) Slock Skb 193
(1521).
skärpentin (skerpen-, pl. skerpetiner Stock Skb
40 (1517)), m.? och n. (Stock Skb 302 (1520,
Skip) skärpentin, fältslanga, ett slags kanon. Jfr
Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 972, N. Ahnlund,
Stockholms historia före Gustav Vasa 455. item fore en
mycka bottes til en skerpenthijn i öre SSkb 33
(1502). anamade ... seuerin ... it dubel skerpentin
med ij kambre Stock Skb 302 (1520, Skip). —
•skärpentina kamar {pl. skerpentyna kambra), m.
kammare (jfr kamar 3) till skärpentin. Jfr
Hildebrand, Sv. Medelt. 1: 972. vthlagt fore ix (9)
skerpentyna kambra ok twå stenbössa kambra xxix (29)
öre SSkb 36 (1502). — skärpentina lodh (skerpen-),
n. skärpentinkula. SSkb 36 (1502).
skärsatter, p. adj. Jfr Ii. Ronge, Konung
Alexander s. 27 5 ff.
skärselder, se skärslelder.
skärsl, f. L. Jfr synda skärsl (Sdw 2: 5 80).
skärsla, /. — skärslo elder (skürsle eeldir
SkrtUppb 423. skärselo- Mecht 220), m. skärseld.
SvKyrkobr 47. Jfr skärslelder. — skärslo elds pina,
/. skärseldens pina el. kval. fför thän litla thvman
j hwilkom the läsa min psaltara, haffwer jak
fför-wärffwadh största skärslo eldz pino wtsläkkilse
JMPs 517. Jfr skärselds pina.
skärslelder (skärs-, skärz-, skeers- Saml 6: 165.
skerldz- SvKyrkobr 210. dat. skärs elle MP 5: 175),
m. skärseld. han rensas i skärsl eld swa länge thz
ey skal en smitta a honom wara SvKyrkobr 4. han
badh fore allom them som i skärsleld äru ib 85.
somligom är skerldzelder här j verldena licamliga
pynor ib 210. SvB 87 (senare h. av 1400-/.). MP
4: 117, 143. ... swa länge min pina räkker j
skärs-eldz elde ib 209. ib 5: 12, 53. them som forsnia
ath ärwoda medh människlom, j eristelikom
syd-wäniom, skulo ey plaghas medh människiom j
skärs elle, vtan medh dyäffloman j heluithe ib 175.
Hel män 267. — skiirslelds pina (skärssäldhz-), /. =
skärslo elds pina. SvKyrkobr 298.
•skärsten (sker-), n. 1) blandning av svavclkoppar
och svaveljärn. Jfr E. Holmkvist, Bergslagens
hylt-språk 8 3 f. i henne (a; graven framför smältugnen)
vtläts först skerstenen, sidan koperen PMSkr 628
(avskr.). ib. ib 629 (d:o). 2) tackjärn el.
tackjärns-liknande produkt. Jfr E. Holmkvist a.a. 84. PMSkr
633 (avskr.).
skärsöta, f. se Sdw 2: 1301. 2) baggsöla, gentiana
lutea Lin. och gentiana purpurea Lin. Jfr I.
Reich-born-Kjennerud, Ark. f. Nord. Fil. 40: 132 f.
gen-ciana skärsöta Växtförteckn. fr. si. av 1400-/. hos
Th. M. Fries, Ark. f. Bol. Bd 3 nr 14 s. 7. basilica
... skärsötha s[c]ilicet genciana GU C 20 s. 51.
3) malört, arthemisia absinthium Lin.? hwilkin som
lustas j skärsötonne (absinthio), han weth enkte
aff honagx sötmanom SpV 458. ib 492.
•skärtunna, f. sillunna för ölbryggning. HLG
2: 37 (1512).
skärtliorsdngher, m. L. Jfr skära thorsdayhcr
saml skärdaglier.
•skärvadlier (skäruader), p. adj. försedd med
*skärvor»; jfr plato skärf, hamatus ... krökter foot
anglader ok skäruader primi r xix (fel för xvii)
GU C 20 s. 327.
•skärvatle, m. (ost)vassla. PMSkr 231. skär-
wathlen kristhas wäl fran osthcnom ib 245.
magnes ... drwkken mädh skärwathla läker wathn
so th ib 4 82.
skärver, m. skärv, halv penning, mynt av minsta
värde, as skärffuer GU C 20 s. 38. ib s. 67, 98.
hon offrade two smopäninga, äller two skärffwa
SkrtUppb 154.
•skäva, f. Jfr natskäva (äv. Sdw 2: 101).
•skävel (skäffwil. skiäffwel. skeffuel. pl. skeffla
STb 2: 250 (1488). skeffle ib. med art. skäfflan GPM
2: 406 (1502?)), m. [Fdan. skävl, skevel. Mnt.
schevel] usling, skurk, fässte rawed ... lag ... fored
han kallade olan mikkelson en skäwel ATb 1: 29
(1454). tw esth een skalk een skäffwil och een
lyugare ib 2: 32 (1474). hon kallade benet beltare
en skiäffwel och en skiögasson STb 1: 375 (1482).
thw haffuer mik berychtet och kalleth j (1)
skorff-woth skeffuel och een dobblare ib 2: 250 (1488).
ib. thin fendens skeffuel ok thin fendens skalk,
thw haffuer mik befört ib 267 (1488). hvdh tvssana
ffalan döffel mena[r] tv at vy haffo[m] ekke
anarsstadess röta van math vti vtan j defför
banada skäfflan (a: några fångar) GPM 2: 400
(1502?).
•skävir, m. [Jfr Isl. skæfa, röra sig framåt] ss
tillnamn. Jfr E. Hellquist, Xenia Lideniana 110.
hakon skäwir RP 2: 159 (1389; Småland).
•skävor, f. pl. [So. Dial. skäva. Mnl. scheve]
småpartiklar ss sådor, slrån el. dyl. napta te
fforuisne oleo quista lyn skäffuor ok andra tinga
skäffuor GU C 20 s. 342. Jfr linskävor. — *skiivn
halmber, m. korta halmslrån, söndersmulad halm.
tha kastis jn til them (a: änderna) skäffwa halm
äller hö thär the kwnna byggia sigh boo aff
PMSkr 266.
sköfla, se skyfla.
•sköfling, se skyfling.
•sköghla, f. dunge, liten skog, ungskog? i ortnamn.
Jfr V. Ekenvall, Namn och bygd 31: 47 ff. datum
sköglo SD NS 1: 110 (1402, avskr.). i sköglo ib 2: 8
(1408, avskr.).
•sköirska (sköerska. sköärske), f. [Jfr Mnt.
schuren, skura] kvinna som skrubbar de badande i
en bastu? STb 2: 209 (1487). lussy sköärske j södra
basztwgu ib.
•skökenson (skökin-. skökiendson JTb 65 (1474).
skiögensson STb 1: 94 (1477). skiögiansson ib 44
(1476)), m. [Mnt. schokensone] skökoson. ss
okvädinsord. ATb 1: 29 (1454), 35 (1455), 114 (1459),
162 (i46i), 263 (1467). tha sagde eskilz hustrv i
panten mik som tiwffwa och skökinsöner ib 382
(1472). tw aath mith flesk som en tywff oc en
skökinson ib 2: 92 (1477). han kallade ... olaff ...
skiögensson ok tiwgh STb 1: 94 (1477). Jfr skökio
son.
skökia (skökkia ATb 2: 290 (1486)), f. L. sköka.
j bland kokklara daara skämdagästom skökiom oc
hörrom SvKyrkobr 350. — ss okvädinsord, torkil
... häfde kallat ingiborgh biörns ena skökio JTb
17(1459). ath olafs hwstrv hadhe giorth moth henne
som en skökkia ATb 2: 290 (1486). — skökio son
(skiögiasson STb 1: 194 (1479), 320 (1481)), m. L.
skökoson. ss okvädinsord, karl ... kallade biörn ...
en skiögiasson STb 1: 320 (i48l). Jfr skökenson.
•sköl? Jfr hornsköl.
skön, se skyn.
skön, adj. Jfr V. Jansson, Eufemiavisorna 192.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
