Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ttadlihugbsa
797
sladhugher
31 (1490). — ordning, förordning, stadga, epter
gamblom staggha wordhe thesse danne men ath
sskikkade ath ssetia for borgmestare radmen ok
kemmenäre ATb 3: 168 (l505). — Jfr lags stadhge.
6) (testamentariskt) förordnande, bestämmelse. Jfr
Sdiv 2: 1305. 7) pålaga, skatt, debet 6 pund smör
oc 2 pund oostha, thet är hans stadhge VKJ 198
(1466). — (till beloppet fixerad, frän en viss
menighet utgående) skatt (i penningar). Jfr Sdiv 2: 1305.
ther met öktis stadgen enom tridhiungh högre och
stoodh swa i siextan aar Svartb 353 (1436). om ider
sämio ok stadgha som j aarligc vpbärende ok
wtgiffuandc ären j tyonde gärdh ok andre andelige
actli ib 532 (1477). — Jfr piinning-, pänninj|a
stadhge. 8) existensform, salth aff hwath som hälsth
malm rättelika giorth ... wmskiffther en lith j
annan lith, oc en stadga j annan stadga PMSkr
381. — ♦stadliga man, m. bonde som deltager i
utgörandet av ostadgc». Jfr Sdu> 2; 1305. — ♦stadhga
pänningar, m. pl. penningar som utgå i»stadgeskatt».
Jfr Sdw 2: 1305 och F. Dovring, De stående
skatterna på jord 1400—1600 s. 232. — ♦stadhga rum,
n. pactorium ii fredz stadge vel locus vbi fit pactum
stadga rwm GU C 20 s. 397.
stadhhuglisa, v. — stadiiiiiighsa sik, besluta sig,
bestämma sig. Jfr Å. Åkermalm, Fornnordiska verb
med substanlivisk förled 177.
♦stadhhus (stad-), n. [Mnt. stathüs] = städs hus.
hartwiks grenden ... som man gånger vp j grenden
nest offuan stadhusit STb 5: 216 (1519).
stadhi, m. L. Jfr qvarstadhi (Sdw 2: 227).
♦stadhlagli (stad-), n. pl. stadslag, mattis sin
fritzskyllingh vplade som stad lagh vtuisa STb
2: 359 (1489).
stadhleker, m. stadga, bestånd, trygghet. Jfr B.
Molde, Sprog og Kultur 16: 114. aldrigh hwilas
mith hiärta. for än thät finder thik sin stadhlek
(centrum) SkrtUppb 9.
stadlilika (staderlika GU C 20 s. 171; MP 4: 60,
199, 228. stadholika SvB 246 (st. av noo-t.). stedelica
MP 5: 208), adv. [Jfr Mnt. stadelike, stédelike] L.
1) fast, stadigt, orubbligt. ... alt thät the hälga
kirkio biudher ... staderlika halda ok diäfwlsins
gäminga fly ok forsma MP 4: 60. 3) last, stadigt,
säkert. ... idher som staderlika tron vppa honom
MP 4: 199. min son tröst ok tro staderlika thina
synder äro tik for latne ib 228. 4) bestämt, degero
(Cathol.: deiero) ... fulleliga ok staderlika swäria
GU C 20 s. 171. 5) stadigt, oavlåtligt, ständigt, hon
badh swa stedelica, fore synne dottir MP 5: 208.
hwilkin bwndin wt leddis til domaran pylatum,
oc stadholika kärdis, som folkxsins forradhare SvB
246 (si. av 1400-/.). — Jfr ostadhlika.
stadliliker (stad(h)eliker: -likit MP 5: 238; SvB
203 (omkr. 1500)), adj. L. 1) fast, stadig, orubblig.
thenna vigxlin (o: presta vigilse) ok liffuirnit är
swa dyrth, ok stadelikit giorth aff gudhi, ath
liuilkin man thetta haffuir oppa sik, ok prestir är
wordhin ok vigdhir, han ma sik aldrik annat
liffuirne medh gudz loffui foretaka MP 5: 238.
4) stadig, blivande, beständig, varaktig, jhesu christi
kors är eth stadhelikit wapn SvB 203 (omkr. 1500).
— Jfr ostadliliker.
stadhlikhet (stadhlekheet NMU 1: 66 (1381).
stadelikhet SpV 580. stadhelighet Prosadikter Barl
6i), /. 1) fasthet, orubblighet. ... wi... hawum salth
war ägho deel ... epte allom landz räth ... mz
fwlkwnmelse ok stadhlekheet NMU 1: 66 (l38l).
han är ah a thinga skapare, oc stadhelighet
Prosadikter (Barl) 61. 3) oföränderlighet. o honagx
dro-pans stadelikhet (mellis stilla stabilis) SpV 5 80.
stadliiius, n. Jfr Hildebrand, Sv. Medelt. 3: 554 /.
stadtina (impf. -adhe), v. L. 1) stanna, upphöra
att röra sig el. att vara i rörelse, hafuet ok vädhren
the kennä hanom thy at effter hans bodh rörä the
sik ok stadhna tha hanom tekkes SvKyrkobr (Lucid
B) 128. wädhridh minzskadhis mot qwällenom oc
tha tok hallen at stadhna Prosadikter (Karl M)
254. 4) dröja kvar. hon kom til ena prädican ...
oc stadhnadhe litla stwndh JMPs 403. — rejl.
♦stadiums, = stadhna 1. hymmilen kenner gudh j
thy at han effter hans bodh ålder stadhnas vthan
sik äuerdeliga rörer ok cringomgaar SvKyrkobr
(Lucid B) 127.
♦stadliskrivare (stat-), m. | Mnt. statschriver) =
städs skrivare, ss tillnamn. KTb 104 (1484).
♦stadlithänkia, v. slutgiltigt avgöra, bestämma.
Jfr Å. Åkermalm, Fornnordiska verb med
substan-tivisk förled 177. determino ... ändha ok stad
tänkia GU C 20 s. 179.
♦stadhuglililivilse, n. pl.? bestånd, gällande kraft.
tiil mere vitnilse tesse skiptis stadughbliffuilse tho
bedhis jach tessa goda och beskedeligha manna
incigle Svartb 164 (1378).
stadhugher (staduger. stadughir MP 5: 152.
stad-hughur NMU 1: 104 (1425). stadhogher: -oghe SpV
418. f. stadhigh Prosadikter (Sju vise m) 154. n.
stadugt G. Carlsson Kalmar recess 1483 s. 67.
stad(h)ukt SD 8: 30 (i36i); GU C 20 (hand 2) s. 17.
stadigt GPM 2: 83 (1488), 152 (1502); Arnell Brask
Bii 30. gen. stadogx SpV 418. komp. stathughare
NMU 1: 63 (1369). Jfr Sdw 2: 1305), adj. [/si.
stpdugr. Jfr Mnt. stadich, stedich] L. 1) stadig, fast,
som ej flyttas, incolumus ... stärker staduger
glad-her oc heelbreyde GU C 20 (hand 2) s. 20. 2) stadig,
stadigt varande, som ej drager sig undan, förblivande.
jak sighir tik ath thu äst stadughir ok oppa the
stadughet vil iak byggia myna wyrkio (för kyrkio)
MP 5: 152. 3) stadig, som står säkert; säker i sina
rörelser, föthrene äru stadoghe (firmi) oppa stadogx
qwinnona ilia SpV 418. 4) fast, som ej giver efter el.
vacklar, som ej kan brytas el. ej lätt brytes, hon
(o: tron) är ok stadughir grundhwal, til alt
cristin-dompsins renlikith liffwirne MP 5: 208. 6) som
står sig mot yttre inflytelser, kraftig, stark, ted (o:
brännvin) gör magan stadwgan LB 7: 128 (s. 274)
(jfr thät stadgher och krafftoghan gör maghan Sex
ekon tr 27 3). 7) som ej viker el. låter rubba sig,
ståndaktig, tapper, modig, han war from medh rätte
tro, / mildh och stadugh, gladh och fro Fredrik ed
Noreen 37—38. 8) stadig, fast, ståndaktig, tha the
sagho thz hon (o: hustrun som inte ville lämna sin
mans grav) war swa stadhigh. tha bygdho the
henne et hws widh graffwena Prosadikter (Sju
vise m) 154.9) ihärdig, ihållande, industris ... fighen
kringher vakcher fulthagha stadugher och
fornom-stogher GU C 20 (hand 2) s. 24. (?) jmprobus ...
odandis oträghen oc staduger (först skrivet
osta-duger men o har nästan helt utraderats) vnde labor
improbus omnia vincit aaträghet oc stadukt
är-wodhe vindher al tingh ib s. 17.13) fast, beståndande,
gällande, ägande laga kraft, tel thäs at thättä swa
myklo vissare ok stathughare vare, tha bethes jak
... NMU 1: 63 (1369). 14) med laglig giltighet till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
