- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
804

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

siar

804

slavur

"siar, subst. [ Isl. stgn ] gräs av släktet carex Lin.
carex icis star GU C 20 s. 80.

"stare, m.? [Isl. stari) stare? ss tillnamn, jönis
stare SD NS 1: 173 (1402).

"staren fisker? m. \Jjr Mnt. stor(e), stör] slör?
koll. vj pund staren fisk, gedda, abbore HLG
3: 135 (1529). Jjr ib 145.

stärker (starkir Hel män 135. n. starkt, komp.
-are. Jfr Sdw 2: 1306), adj. L. Jjr V. Jansson,
Eujemiavisorna 192 /. 1) stel, styv, jäst. stark
lerjordh bär gärna rogh PMSkr 200. 3) fast, stadig,
orubblig, giff tik y fwila troo med starka hopp til
gwdhi Gers Ars A 4. 5) stark, kraftig, som bar stor
kroppslig kraft, humerosus a um stärker ok herdha
dryger GU C 20 (hand 2) s. i. hon (a: kvinnan)
är wanstark, oc thu (o: mannen) rosa thic at thu
äst frakkir oc starkir Hel män 135. 10) om
läkemedel, dryck o.s.v.: stark, kraftigt verkande, verksam.
acer ... stärker ok beesker GU C 20 s. 5. the
rättelika haffwa lifwath i thässe wärld, liknas widher
them thär starka yrtir äta. thär til at drykkin skal
thäs bätir smaka SvKyrkobr 112. ... ena fiasko
medh starkth win MP 5: 17 6. göra starkth win
aff lätto vine PMSkr 358. 11) stark, kraftig,
kraftigt förpliktande, tha satte hans weuere ... stare
borgan fför tet goz STb 4: 233 (1512). at mörten
skal ... förbätre sine borgan starkare bade för liff,
goz, ord oc gerninga ib 5: 239 (1519). — stark,
eftertrycklig, sträng, the ... blifwo thär til sin dödh
i starke synda bätring Hel män 206. — Jfr ful-,
iäm-, |ini||ö-, van-starker.

stärker, m. 2) styrka, stridskrafter, krigsfolk, thässe
men hafwa mykin stark oc wi hafwom litith folk
Prosadikter (Karl M) 268.

starkhet, /. 2) styrka i andligt hänseende,
himils-lika brödhit thz är gudz ordh, oplysir sinnet mz
starkhetinna (fortitudinis) anda SpV 550.

"starkhärdliadlier, p. adj. med kraftiga skuldror,
skulderbred. diomedes war myket läng oc
widbrys-tad stark härdad Troj 7 5.

starklika (starkelegha), adv. L. 3) starkt, på ett
sätt som utvisar styrka. — med (stor) krigsstyrka el.
härsmakt. pawen ... nödgadhis at lönlika ffly til
eth slot, oc hans ffiandha fforo äpther honom, oc
starkelegha belagdhe honom JMPs 441. 4) starkt,
häftigt. — högeligen, hwar en godh människio wiil
ok skal stadheligha thro ok diäffwllen strakligha
(för starkligha) frestar thy är thz eth storth kiiffh
SvKyrkobr 25 7. — Jfr fulslarklika.

starklikhet, /. styrka, kraft, thät fiärde som
inänniskiona ... halder j syndena läghe thät är
blygdh ok astyggia fore sina synder starklikhct
ok ledho MP 4: 211.

starkna (-adher. pres. stärckna PMSkr 60 7
(avskr.)), v. stelna, strax tenith är starknath PMSkr
511. än tå att kölden haffwer giordtt then wäskan
sterda och starcknadtt ib eos (avskr.). effter som
han (o: kopparen) starckner ib 630 (d:o). — "starkna
saman, stelna, likewist som wax, eller talger, som
smälltt wåre stärckna saman aff köldene PMSkr
607 (avskr.). — Jfr storkna.

"staräfia, f. kärr bevuxet med starr. Jfr Sdw
2: 1306.

"staränj|, /. slarräng. Jfr Sdw 2: 1306.
stat (staat(h). stooth GPM 2: 254 (1507). stadh
BSH 5: 647 (1520, H. Gadh) (av utg. läst sta[n]dh)),
/1. och m. 1) ställning, tillstånd, jak bidher tik at

thu lägh til än, hwilkin afflyktin, ok hwilkin
til-flyktin är aff hänne (o: högfärdhinna soth), oppa
thz at j the andhro flyis dödzsins faal, ok j andhro
stadhfästis dygdhinna staath (status) SpV 169. —
ställning, stånd, ath the matthe [fa] betämelig
herberge hwar epther sith stadh (av utg. läst
sta[n]dh) oc welle BSH 5: 647 (1520, H. Gadh).

— hög ställning, värdighet, skal konunge ... ey til
städia them (o: rådet) eller nagor äpter sin skickelse
och staat mot lag och rät oforrättes G. Carlsson,
Iialmar recess 1483 s. 62. helgra jumfrunna choor
ok sälscapp, ouer hulka jumfru maria holder högxtä
statet J Buddes b 75. 2) värdighet, höghet, glans,
makt. then alzmechtig gud ... then eder nådes stat
oc welmoge wärdes beskerma til riikesins longlige
welferdh HSH 13: 21 (Brask). 3) levnadssätt el.
uppträdande som tillkommer en hög ställning,
hovhållning, hov, stat. — kostnad för hovhållning o.d.
sa mykydh som offuer löper aff cronenas skat och
jngeldh vtöffuer konungsens ärlige stat ... thet
skal ... jnlägges i träselen G. Carlsson Kalmar
recess 148 3 s. 65. 4) ståt, prakt, thz han sigher at
the (o: Sions döttrar) hafdho sik lösligha, mz sinom
handhom ok moghnom staath thz lydhir badhe
til eth sinne (quod vero dicit quod plauderent
manibus et de gradu composilo ad eundem sensum
respi-cit) SpV 109. här ackes hustrv kom hiit i dijmblä
veke med stor staath ... hölt här större stooth en
nogher landzfrw GPM 2: 254 (1507). — "stats
lialdare (staadz hollere), m. =statlialdare. STb 5:
291 (1520).

statare, m. stackare, usling. — tiggare, alle statare
aff by eller och scole mestare medh sine diekne
lagge (för lägge?) ther neffst pa STb 1: 496 (1482,
Burspr).

stathaldare (stadt-. stad-, -hollere), m.
ställföreträdare; ståthållare, wor kiereste nadigeste herres
stadthollere mester dirik STb 5: 292 (1520). ib
314 (1521, Kop), 315 (1520, Kop).

"statut (pl. -ar), m.? [Lat. statutum] stadgande,
bestämmelse, jason formatthe offwer vynna martis
affgudz statwtar oc stadge Troj 23.

stava (staffua. staffa Arfstv 106 (1474). -adhe),
v. L. 1) förestava, rauidh staffwade hanom eedhen
at han aldrik var täz vallande ellir viliande A Tb
1: 286 (1468). Arfstv 45 (1461). — part. pres.
med passiv bel. beschedelige men ... wýtnade och
epthcrsworo vppa bochen medh staffuandom ede
ath ... STb 3: 148 (1404) (mö/7, fel jör staffuadom).

stavadher, p. adj. L. Jfr Sdw 2: 1306.

slaver (pl. -ar. stäwi I. Modéer, Namn och bygd
37 s. 175 (1400). stäwa ib), m. L. 1) stav, käpp. —
ss symbol för makt el. ringhet. Jfr Lizzie Carlsson,
Rig 34 s. 1 ff. — om käpphäst. Jfr Sdw 2: 1306.

— ss tillnamn, olawir stafwir JämllDipl 140 (1386).
2) råmärke, thog skulu bolstadha skäl nider sätias,
staffwar oc röör, som lag wtwisa SD NS 3: 452
(1419). the aff malmby sculu gerda nörra hälfftena
in til staffwen for visordha skul ib. — Jfr bok-,
gul-, rim-, runo-, studii-staver.

slavur (staffwer), m. L. 1) stav, slör. — koll. laat
klyffva gardafang oc rensa staffwer swa thet lätnar
Brasks Cal 265. — Jfr gardhstavur. 2) råmärke?
eeth godz som heter nolima, thet köptom wi
alztingis ödha, wtan hws och staff ra, aff lunda
kirkio Svartb 377 (1439). — "stavravänder, p. adj.
utmärkt genom i jorden ss råmärken nedsatta störar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0818.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free