Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stena
806
stenhus
gröpningh oc dyrebara stena jndhlökning GU C 20
(hand 2) s. 18. jnclusor ... fääss indhlökchare oc
dyre stena indlökchiare vt aurifaber ib s. 20.
adamas är en dyr sten PMSkr 457. ärw the ädla
stena tha fästher jnghen fiil pa them ib 494.
3) sten. koll. och ss ämnesbeteckning. — malm. sidan
stenen eller malmen är vptagin aff bärggruffwene
PMSkr 619 (senare avskr.). — skorin sten [Jjr Mnt.
sneden-stën] skuren tegelsten. Jfr E. Lidén, Ark. f.
Nord. Fil. 45: 195. xvij öre for vjm mursten ok
iijc skorensten Skolteb 338 (b. av 1430-/., Borgm).
4) sten, stenarlad bildning i levande organism, särsk.
i blåsan el. njurarna. Jfr Sdw 2: 1306. aquilinus
är en sten som finnes j enom fisk PMSkr 462.
borax är en sten som taks wth aff paddonne ib.
6) sten i frukt, kärna med hårt skal. ath winbären
haffwa ey j sig stena äller kärna PMSkr 322. —
Jfr altara-, amlgdall-, blodh-, blädhro-, brand-,
brvne-, braune-, bysso-, dadel-, dyrbara-, dyr-,
flinto-, fliso-, forma-, golf-, (|ra-, grund-, gul-,
liakel-, hand-, hyrn-, hyrna-, karbunkula-,
kasti-donien-, kustidonius-, klapur-, koko-, korol-,
korela-, kristal-, kristals-, ladli-, lasur-, lik-, lito-,
läkedoms-, madhkaskal-, malmar-, maudol-,
marmor-, märke-, pärlo-, t|värn-, räf-, rikedoma-,
rista-(Sdw 2: 26i), rtiuo-, rän-, ränne-, salt-, sand-,
sigher-, sill-, skoren-, sklälls-, skor-, skär-, sllpo-,
sliungo-, slut-, smirilla-, syl-, tighl-, vind-, vra-,
öglia- (Sdw 2: 1168) sten. — »stena fors (stene-),
stenig och forsande flod. gönom warth landh löpher
en steneforss och vthy haffuit Prosadikter (Joan
Prest) 347. — *stena liudli, n. thy lydher hans
rops röst j min öron swasom stenaliudh MP 3: 213.
— »stena rum, /1. plats där stenar ligger el. har legat.
... hade lagt syna stena ther til vidh en lithen
tall, swa ath stena rwmeet synes ther gambla
raen är borthkastad Svartb 481 (1464). — *stena
slagli, n. stenslag, stensort. PMSkr 495. — stens hug,
n. hugg el. slag av sten. tha wart olaf öndzson
sakir vj mark for i stenshug han sloo nils grafogil
ATb 1: 147 (1461). ib 153 (l4Gl), 3: 338 (1523).
Jfr stenhug. — *stens trappa, /. stentrappa. Troj
300. — *stens thiokker (-tiocker), adj. av en
murstens tjocklek, jn moth staden skole the mwra
standelwercke stens tiockth STb 2: 286 (1488).
Jjr under sten 1.
stena (-adher), v. L. stena, llapidare stena GU
C 20 (hand 2) s. 63.
stenadher, p. adj. L. utmärkt genom i jorden ss
gränsmärken nedsatta stenar. SD NS 2: 852 (1414).
swa with som thän byn är stakadher oc stenadhir
ib 3: 30 (1415).
*stcnakare, m. åkare som (företrädesvis) forslar
sten. ss tillnamn. ATb 2: 121 (1478).
stenbadlistova (obl. med art. -bastuffwen), f.
badsluga av sten. Svartb 510 (1472).
»stenbiter, m. [Jfr Sv. stenbit, sjurygg, laxöring.
Isl. steinbitr, havskatt. Fdan. stenbit, stenbite,
stenbit, elrilsa, horngädda. Mnt. stënbit(e),
stën-biter, benämning på vissa karpfiskar] ett slags fisk,
horngädda, näbbgädda? conger ... quidam piscis
breuior anguilla stenbiter GU C 20 s. 138.
stenbiärgh, n. — *stenbiärgs brytare (-bärgs-),
m. saxifraga ... herba quedam quia semen eius
petras frangit vnde saxifragus ... stenbärgsbrytare
GU C 20 s. 548.
stenblinder, adj. slenblind. Bil 486, 931.
stenbodli (-budh STb 4: 140 (1506). ack. med art.?
-bodha ATb 3: 80 (1498)), /. stenbod. ATb 2: 277
(1485).
stenbro, /. bro av sten. Trolles Jb 39.
stenbrut, n. 3) ställe där sten brytes, stenbrott.
SD NS 3: 448 (1419).
stenbräkka, /. Jfr Sdw 2: 1306.
»stenbukker, m. stenbock, om ett av djurkretsens
tecken. Jfr Sdw 2: 1306. — »stenbukka born
(-bocke-), n. horn av stenbock, ss dryckeshorn el.
prydnadsföremål, item de spennen och
stenbocke-hornet, som en lödig mark sölfwer är uppå FMU
5: 89 (1484, avskr.).
stenbyssa (-bössa), /. kanon avsedd för skjutning
med kulor av sten. en stoor stenbössa med iii
kambra Inv cur Tynnelsö 2. STb 5: 235 (1519).
Stock Skb 40 (1517—18), 302 (1520, Skip). —
»stcnbysso kantar, m. kammare (jfr kamar 3) till
stenbössa. SSKb 36 (1501—02).
stendyr (steendor. Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord.
Fil. 13: 42), /. dörr cw sten. ss ortnamn, locus
steendor, id est, porta lapidum appellatus Ot.
Magnus Hist. de gent. septentr. 1. II c. 28.
stendödher, adj. stendöd, alldeles död. fiol nidher
sten dödher Prosadikter (Karl M) 283.
»stenförare, m. [Ä.Dan, stenforer] person som
forslar tegelsten? gaffs stenförare jnnan stadzsins
tegelhuset xxij mark Skotteb 150 (1463—64). —
ss tillnamn. Skotteb 337 (b. av 1430-/., Borgm).
jtem radeke stenförare oc pether xvij öre for vj,n
mursten ok iijc skorensten ib 338 (d:o).
»stengardher, m. stenmur, stengärdsgård. han
(o: en kålgård på Öland) är hägnadher meth enom
stengardh VKJ 151 (1447).
stengata, f. stengata, stenlagd väg. Jfr H. Schüclc,
Stockholm vid 1400-talets slut 198/. STb 1:411
(148 3). tha hördo the äptir sik alla stadhz dyäfflana
danzsa, swa lydhandis som tyo ällir tolff skarpa
stöffla rördhos op ok nydhir a stengathunne Ml’
5: 188.
stenget (steen-, -göth), /. stenget, jlex (fel för
jbex) ... steengeth GU C 20 (hand 2) s. 5. ib.
thil the källo maa ingen komma ... för ormom
och ildom stengöthom och storom foglom
Prosadikter (Joan Prest) 347.
*stengolf (-gulff), n. stengolv. SkrtUppb 267.
»stengript (-grifft), /. grav el. grift av sten. Troj
145.
steuhal (pl. -hallanar), /. stenhäll, klippa. JMÖ
116.
stenhardher, adj. stenhård, bildl. mith wsla sten
harda hiärta SvB 315 (omkr. 1500).
*stenliug, n. = stena hug. marten ... zacher til
vj (6) marek fore stenhwggeth STb 2: 530 (1491).
ib 3: 155 (1494).
stenhuggare (-hugger), m. stenhuggare,
llapidi-cedius dii steen huggare GU C 20 (hand 2) s. 63.
ib s. 66. Stock Skb 193 (1521—22). PMSkr 121.
Troj 38. — ss tillnamn, hinrik stenhugger SSkb 69
(1502—0 3). — »stenhuggarn bodh (steen-, -boodh),/.
stenhuggarebod. llapiscedina (för lapicedina)... steen
huggare boodh GU C 20 (hand 2) s. 63. — i allegori.
JMPs 529, 530, 533 o.s.ii. — »stenhuggarn iärn
(steen-), n. celtes tis steenhuggara iärn GU C 20
s. 94.
»stenliula (steen-), /. klipphåla. SpV 7 3 /.
stenhus, n. L. Jfr fiidhernis-, inällom-, mödher-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
