- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
807

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stenhusdyr

807

Stiglia

nis-, prebeiido-slcnhus. — »stenliusa gall (pl.
sten-hussa gafflar), m. gavel på etl stenhus, eth forgylt
sö]ff belte, giort som stenhussa gafflar STb 2: 301
(1488).

»stenhusdyr (-dör), /. dörr till ett stenhus. STb
5: 256 (1510).

*stenliusköp, n. köp av stenhus. ATb 1: 90, 91
(1458).

stenhusmur, m. stenhusmur. STb 4: 171 (i507).
»stenhusiiykil, m. nyckel titi etl stenhus. STb
4: 51 (1505).

»slenhusstoman (-huss-), n. stomme till ett stenhus.
STb 4: 287 (1512).

stenka (-adher), v. L. stena. JMPs 518. J/r stena,
stenkar. n. 2) stenkar, med sten fylld fyrkantig
timring. AktKungsådr 5 (1399). Jfr qvärna stenkar.

stenkast, /1. L. 1) stenkastning, kastande med sten.
jnghemar skoare warth aff sakth xij mark förre
et stenkasth han kassthade i ärwastha gardh A Tb
1: 12 (1453). STb 3: 211 (1495). 2) stenkast, så langl
som man kan kasta en sten. eth stenkasth äller
fämtio stegh för än härana sampnas PMSkr 156.
jägha thet (o: kreaturet) snarlika tw stenkasth ib
227.

stcnkita, f. stenbit? i bild. mit mörka sanwit
som fult är af mörkre oc änxlan oc stenkitom SvB
368 (b. av 1500-/.).

*stenk!iidhe (pl. -kläder), n. inuentarium på
söif-fuer och meszekläder wti vastcna kloster anno
1595 ... sten-kläder 3 VKU 154.

»stenkol (-koll), /1. [Mnt. stënkole, stenkol]
samo-tracia är en sten swarther oc lätther ... och kallas
stenkoll PMSkr 491.

»stenkors, n. stenkors. Tunberg, Sv. medellidsreg.
13 (1434).

»stenkruka (steen-), /. kruka av stengods, llebes
... lithen kätil sed commvnius leer krukka oc
steen kruka GU C 20 (hand 2) s. 69.

»stenkätil, in. kittel av sten. ophites är marmor
stena slagh ... somme göra aff honom stenkäthla
PMSkr 4S5. ib 491.

»stenlodh, n. lod el. kula av sten (till skjutvapen).
PMSkr 165.

stenläyyia (steen-, -lagdher), v. stenlägga, förse
med stenbeläggning el. stenbeklädnad. Jfr H. Schück,
Stockholm vid i400-/a/e/s slut 198 /., A. Åkermalm,
Fornnordiska verb med substantivisk förled 130.
... en kalgardh ... ok är en steenlagder brynder vti
KTb 84 (1444). getahwsith skal wara hallabärg
äller stenlakth PMSkr 244.

»steiiläggiare, m. stenläggare, stensättare. ss
tillnamn. Skotteb 356 (1440, Borgm).

»stenlägning, /. stenläggning, jtem j mark iiij
penninga myndra akarana tha the oko til
sten-lägningena for sudhra port Skotteb 350 (1440,
Borgm).

»stcnlöpare (steen-, -löper), m. ss tillnamn,
tide-rieo steenlöper KTb 17 (i409). ib 24 (i4ll).

»stennialniber (steen-), m. malm. PMSkr 5 98
(avskr.). thett blydh, som vttagitt war aff sten
malmenom ib 621.

»stenmark, n. stenmärke, råmärke el. dyl. som
utgöres av en el. flera stenar. ... swa at fra
sten-market och ther nydh nordhan fore är ledhingx
hamars ägha AktKungsådr 25 (1484). Jfr
sten-märke.

»stenmortare, m. stenmortel. PMSkr 416.

stenmur, m. stenmur. MP 5: 7 6.
stenmärke, n. L.—stenmark. Bergqvara 92 (omkr.
1490). swa gaar bärgquara märke i tw stenmärke,
som liggia ... ib.

stenoghcr (-uger), adj. stenig, pratum quod
dici-tur stenugä eng SD 1: 566 (1279).

stenpikka, f. slenhacka. jtem j mark for
sten-picker till bössemestere Skotteb 387 (1463—64,
Kämn).

»steiipärun (steen päron), n. crustumium mii
quoddam [genus] piri steen päron GU C 20 s. 156.

stenrör (steen-, -röör), n. och m. (Svartb 325
(1429)). stenrör, stenrös. nw liggia j swärike mång
götz ödhe / som fordom waro vptakin mädh storo
mödhe / stor stenröör bewisa thet nogh / affwer
hwilken är växin willande skogh PMSkr 192.
JMPs 583. -— ss råmärke, opa östra sydhona är
han (o: thenne fyäldher) vtmärktir meth thw
steen-rör SD NS 3: 35 8 (1418). ... ok swa thedan retth
til en stor stenrör wpa wäghen millan kwmo oc
kiwla Svartb 325 (1429).

»stenrüse (steen-), n. stenrös. ss råmärke. FMU
3: 196 (1440, sen avskr.). tå dömde iagh then
gamble råå ... gildan och then andre ogildan och
xl march aff them the nya steenröse ther vpsatte
ib.

»stenslagh, n. hugg el. slag av sten. STb 2: 288
(1488). ib. tha warth per beltare ssaker vi mark
fför eth sten sslagh ssom (han) gaff ssiffridh A Tb
3: 284 (1514). — märke efter slag av sten. at then
döden led hade inthet blanat eller blodwite wtan
it sten slag wid twningen STb 5: 127 (1516).

stenstuva, /. — »stenstuvu uglin (-stwuo-,
-wnghn), m. ugn i en »stenstuga». VKU 64 (1552).
— »stenstuvu vidher (-stuuo-. -wedh), m. ved
avsedd för en »stenstuga». VKU 77 (1554), 106 (1562).

stensiita, f. stensöta. polipodium stensöta
Växt-förteckn. fr. si. av 1400-/. hos Th. M. Fries, Ark.
f. Bot. Bd 3 nr 14 s. 7. saxifraga stensöta ib.

»stentomt (-tompt), f. stenig tomt, med stenar
belamrad tomt. ... at huilken som först býggie wil
aff sten tompten, som the tretta om, han beholle
tompten zachlöst STb 3: 467 (1500).

stenthro (-tro), f. stenkista, stengrav. Jfr Sdiv
2: 1306. toghum wi thän ärofulla licamen aff
alta-reno oc lagdhum ... i the stentro thär wi hafdhom
låtit redha Hel män 239.

»stenvaning, f. boningshus av sten. karl ... oplot
... en tregard med ene sten waning STb 5: 230
(1519).

stia, f. stia, svinhus, jtem låte läggia in swiin i
stiana Arnell Brask Bil 29. Jfr stighia.

stibordh (stiffbol), n. L. stigbord, dammlucka.
ägher clostrit dammen op fran stiffbolith saa
longth som man kan kasta meth ena kastyxsse
VKJ 116.

»stifta (-adhe), v. [Mnt. stiften] grunda, inrätta,
stifta, ath for:da ... iordh ... hawa varidh swa
lenge vnder the sama prebenda och vnder thöm
hona först stiftadhe SD NS 3: 151 (1416). Jfr stikta.

stigh (stiigh), n. steg. o hwat faghre äru thin
stiigh ällir thin treen (gressus tui) höffdhingans
dotter Mecht 228. Jfr fota stigh.

stigha (stiga, styge. impf. steyh. steech STb 3: 37 6
(1498). pl. 3 pers. stighu SvB 325 (b. av 1500-/.)),
v. L. 1) stiga, taga steg, träda, ath noger wille styge
aff hesten och lathe then andre rydhe GPM 2: 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0821.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free