- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
813

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stolbrndhir

813

storblkare

lik-stol. — *stola lirodliir, m. = stoIbrodhir. ATb

2: 187 (1481?).

stolbrodbir (stoll-, -brodir), m. medbröder inom
etl rådskollegium, rådsmedlem. Jjr L. Weibull, Sankt
Knuts gille 24. en gardh ... beskedelikin nian oc
waar elskeliken stolbrodher lasse magnusson slelth
(/el för selth) hadhe ATb 1: 23 (1454). ib 51 (1455),
170 (1402). tha stod war stolbrodir jnne for warom
sitiande räth erik person borgomästare i arbugum
... liemlade ok opiet ... en gärd ib 177 (1462). ib
256 (1467), 328 (l470).

stolpe (stopha (/e/ för stolpha) Prosadikter (Joan
l>rest) 349. pl. stolpha ib. J/r E. Lidén, Meijerbergs
ark. f. sv. ordjorskn. 3: 93), m. L. stolpe, pelare.
Prosadikter (Joan prest) 349. ib. Jfr linsa-,
liusa-staka-, na-, port-, siänga-, sten- (Sdiv 2: 502)
stolpe. — *stolpabraz, /. Jjr Hildebrand, Sv. Medelt.
2: 369.

stolter (slå|tter: -om Troj 89. Jjr Sdw 2: 1307),
adj. Jfr V. Jansson, Eufemiavisorna 193 ff. 199.
4) hög, ståtlig, uppträdande med ståt och prakt,
magnifik; stoll, the (o: gudarna) äro allom stalttom
hommodogom genstridoga Troj 89.

stolz (staldz), adj. 2) ståtlig, framstående, utmärkt,
ädel. sancte örian, ädhele riddare, ffri oc staldz
SvB 408 (omkr. 1520).

*stolzliet (staltzhet), f. stolthet, warom gudom
täckes ... sadan starkhet oc är them anameligen
nar hon haffwer ey hommodoghetzsens staltzhet
mz siig Troj 89.

stoman (stomen STb 2: 208 (1487)), n. stomme.
— husstomme, (förfallet el. ofullbordat) hus endast
bestående av (grund och) väggar, doma ... kroppas
tak jtem doma est atrium quod non tegitur
wlga-riter stoman GU C 20 s. 199. domicilium heman
husan högheeth ok stoman ib. ... huilkit stoman
och tompt lagelica vpbodit är SJ 2: 99 (1487). STb
2: 208 (1487). ib. fför hulkin sin ingifft... niclis ...
jngaff sith stenhuss stomen ... som ned i röter
affbrent war ... wppa hulkit nedherbrende mur
och stoman helganshussit skal geffue niclis ...
ffemtigi mark ib 4: 287 (1512). — Jfr lius-, huså-,
källa-, stenlius-stoinan.

*stome, m. Jfr gärds stome.
stoiun, m. [Fdan. stovn] prästgård. Jfr 1.
Lundahl, Namn och bygd 33: 162 ff. Jfr kirkio stomn.

stop (pl. stöpa Skotteb 361 (1459—60, Kämn).
stope ib 450 (1470—71, d:o). stöpe ib 418
(1467—68, d:o). Jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil.
45: 201), n. L. [Mnt. stöp. pl. stöpe] 1) stop, ett
slags cylindriskt dryckeskärl, jtem giffuit for
stöpe til skib vj öre Skotteb 418 (1467—68,
Kämn). xix lodt silff, som kom til her hans
herols stop staden honum skenkte Stock Skb 192
(1521—22). 2) stop. ss måttkärl el. mätt (för våta
varor), viij mark ok viij ort. for 1 stöpa rintz win
Skotteb 361 (1459—60, Kämn). ... ena tinkanno af
fyra stopom HLG 1: 54 (1449). j (1) gamall iiij (4)
stöpa kanna STb 2: 583 (1491). for thy man finner
ey ffaalt eth stop poýto eller gubijn j all thenne
by aff swa manga faat her scriffuin ware ib 4: 141
(1506). — Jfr hanka-, kopar-, si|f-, stads-, tin-,
trä-, vin-, öl-stop. — *stopamakare (stopemaker),
m. stopmakare. ss tillnamn, erijk stopemaker Skotteb
99 (1462—63). ib 139 (1463—64), 181 (1464—65).
*stopa, adj. Jjr ivirstopa.

*stopha? (Prosadikter (Joan prest) 349), se stolpe.

*stoplika, adv. Jfr fulstoplika.
♦stopnadher, m. Jjr fiilstopnadlier.
stoppa (-adhe), v. 3) stoppa, instoppa, ath han
jnthe stoppade j thän pakkan äller mesena sidhan
han haffde warith affwer ens mädh honom före
skiplönen PMSkr 104. — stoppa in, stoppa in.
brennas tomma snigla skala oc stötis j asko oc
stoppes jn j myro gängen PMSkr 356. — Jfr ater-,
ful-, igen-, til-, up-stoppa.

stor (stoor. stur STb 1: 44 5 (1 462, Burspr); sture
ib 440 (1461, d:o). Skotteb 20, 20 (1460—61), 62
(1461—62) o.s.v.; sturt Skotteb 150 (1463—64).
komp. staarra GU C 20 (hand 2) s. 111. superi.
störster. staarsther GU C 20 (hand 2) s. 125), adj. L.
[ Isl. störr. Jfr äv. Mnt. och Nt. stür. Jfr E. Lidén,
Ark. f. Nord. Fil. 45: 213 ff.] 1) stor (i utsträckning
el. omfattning). Jfr Sdw 2: 1307. immanis is stoor
GU C 20 (hand 2) s. 13. maiusculus ... diminutiuum
nokith staarra ib s. 111. maximus a um aldra
staarsther ib s. 125. sture nigels Skotteb 20 (1460—
01). ib 26 (d:o). sture jöns sutor ib 62 (1461—62).
kom ffore rettin litzsle hanis smidh och loth vp
stora hanis smidh ena tompt SJ 2: 55 (1479).
blandha thär til stöt salth granth swa thet tw
haffwer en godha stora ämbars grytho fwlla PMSkr
240. — tjock, grov, bastant, ingan byggia gathen
tränger meth the sture stocke for dörana STb
1: 440 (1461, Burspr). 2) mycken, stor (i antal, mått
el. värde), eth sturt hunderth balkä oc xxx stykkia
Skotteb 150 (1463—64). hanis falkinsten kiöpte aff
honom eth stoorth c (100) gull fore iij (3) fath
järn STb 1: 355 (1482). then mynsta pening medh
then största SJ 2: 97 (1487). thät är största
gudhz gaffwa SkrtUppb 22. (människan) skal thät
räkna stort ok swa som aldra stör[s]th. at gudh
wili skodha hona swa som längdan til ib 23. thät
ware mik aldra stör[s]t än thu wärdhoghadhis at
haffwa mith hiärta ib 89. 3) stor (i styrka el. grad),
slark, synnerlig, oppa thridio areno äpte stora
dödhan SD 8: 271 (avskr. trol. jr. b. av 1400-/.).
... ok är stadhin til stur skade oc förfång, vm
thetta skäde STb 1: 445 (1462, Burspr). swa som
första offwermathon for mykla glädhi loth hona
ekke hwilas swa thässin for stör[s]tan söthma
giffwer jnnärligha hwilo SkrtUppb 30. vthan swa
som kräselica ok stort ärfwodhe (sine magno labore)
födhas the ok wpfostras ib 63. swa storth rop
hadho the JMPs 244. hon ... skälffwer oc darrar
aff store köldh ib 407. 4) stor, ansenlig,
betydande (i värdighet, anseende o.s.v.). om person.
... at aldrigh är människian swa stor i dygdhom.
at hon ... SkrtUppb 22. S) stor, viktig, om sak.
nw fore nokra stora förfalla skul tha kwnde ...
cristina ... eygh tel thinget koma NMU 1: 100
(1420). — n. adv. 1) mycket, högeligen, han sagde
at niclis thorn skede stort for stakot ATb 1: 5
(1452). — stort, mycket, synnerligen, i förbindelse
med negation, thenne sonen wardh riker aff sins
fadhers dödh oc han iordhadhe ey hans hoffwodh
i kirkiogardh. ey war honum stort om hoffwodhith
mädhan han fik päningana Prosadikter (Sju vise
m) 129. — Jjr ivir-, nf-stnr.

*storax, f. [Fdan. storaks. Grek. styrax] ett slags
balsam (utvunnen av bl.a. trädet styrax officinalis
Lin.) tak ... storax blöta PMSkr 387.

*storbikare (-bekare), m. stor bägare, om bägares
innehåll, hören nw huilka tolff storbekara han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0827.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free