Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storbrystadher
814
slornionom
drak i sinom pino tima SkrtUppb 315. annar
stor-bekaren war at han toldhe aldra hardasta pino ib
316. ib 317 o.s.v.
♦storbrystadher, p. adj. med kraftigt utvecklat
bröstparti, pectorosus ... magnum habens pectus
stor brystader GU C 20 s. 422. eneas war
stor-brystad oc lyten oppa waxten Troj 77.
störd hahn||, n. L. Jjr J. Sahlgren, Studia
ger-manica tillägnade E. A. Kock 309, T. Wennström,
Tjuvnad och fornæmi 330.
♦storfadhir, m. farfader? Jfr Sdw 2: 1307.
♦storfötter, adj. med stora fötter, gressutus ...
storfötther ok langh triningher GU C 20 s. 323.
♦storhakadhcr (stoor haghadher), p. adj. med
stor haka. mentatus a um stoor haghadher GU C 20
(hand 2) s. 134.
♦storhamar (-hammar), m. stor hammare,
saaga-ren otfwer lote scriffua allan redskap, som han
anamar ... storhammar ... Arnell Brask BH 26.
♦storhardher (stoor horder), adj. mycket hård el.
besvärlig, ingen aff nästä frendherne wilde eller
formotte wider tagha j the stoor harda aar Svartb
(Skokl) 504 (1471).
storhet, f. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ordlorskn. C: 45, 64. 1) storlek, omfång. J Buddes b
112. 2) storhet (i styrka el. grad), om människionar
scodhadhe ... gudz tilsyn ... pinännis storheth ok
margfalikheth SvKyrkobr 360. Mecht 198.
*storhiärtadher, p. adj. eg. som har stort hjärta,
bildl. slorsinnad, högsinnad, modig, troilus war
stor-lymmad oc storhiärtad Troj 77.
♦storhiärtogher (stoor-), adj. manuatus a um stoor
hiärthogher [[j GU C 20 (hand 2) s. 119 (jfr Cathol.:
manutus ... magnas habens manus).
storhuj|liadher (stoor-), p. adj. 1) slorsinnad,
högsinnad, modig, magnanimis ... stoor hwghadher
oc dristogher GU C 20 (hand 2) s. no.
♦storhärdliadher (storr-, -härdad), p. adj. med
kraftiga skuldror, bredskuldrig. achilles war ...
stor-härdad Troj 74. ib 75.
♦storhördher (stoor-), p. adj. med fin hörsel?
auritus a um stoor hördher eller wäl horder GU
C 20 s. 45.
storkor (stork. Jfr S. Henning, E. Wessén 15
april 1954 s. 36), m. stork. ■— ss övers, av Lat. ibis.
GU C 20 (hand 2) s. 5.
storkna (störkna), v. 1) stelna, alle malmer störkna
och löpnas samann aff köldene PMSkr 007 (senare
avskr.).
♦storlatogher (stoorlatoger), adj. [Jfr Fdan. [-stor-laten]-] {+stor-
laten]+} stortalig, skrytsam, pompator oris skam
dierf-fuer ok stoorlatoger GU C 20 s. 466.
storloker, m. 2) storhet, ansenlighet. akta ey nakors
storlek, for thy at han skalt thu räkna storan wara.
som nalkas thinom gudhi SkrtUppb 40.
storlika (-ligha. -lige. -ligan), adv. storligen,
högeligen, synnerligen, mycket, konungen wndrade ther
storligan oppaa Prosadikter (Sju vise m) 228.
mag-nopere ... storligha GU C 20 (hand 2) s. in.
G. Carlsson Kalmar recess 1483 s. 63. —- kraftigt,
eftertryckligt, huilket forscrifne joan storlica nekade
SJ 2: 129 (1489).
*stoiiimmadher (stor lymmad), p. adj.
grovlemmad. nestor härtoge war lang wäxsen stor lymmad
tiok armad Troj 7 5. ib 77.
*storlimmo||lier (-lymboger), adj. = storlimina-
dher. membrosus sa sum stor lymboger GU C 20
(hand 2) s. 130.
♦storläppadher (stoor-), p. adj. med stora el. tjocka
läppar, llabiosus a um stoor läppadher och
fläb-botter GU C 20 (hand 2) s. 56. ib s. 57.
storma (pres. -ar. storma: -ande SpV 145, 148,
489; PMSkr 316), v. 1) storma, om naturföreteelser.
tha hafwet eller syoen han stormar J Buddes b 84.
— part. pres. stormande, stormig, eg. och bildl. thy
är nw härra wärldinna nath mörk ok stormande
(tempestuosa), hwario enne människio wadhelikiu
j hwario fiätino j näruaronne SpV 489. hymmellen
warmer oc wädrit ey stormande PMSkr 316. ib
368. 2) bildt. vara upprörd el. orolig, hålla väsen,
larma. —- part. pres. upprörd, häftig, larmande.
constancia är j mällan stormande (fluctuantes)
saaker ok personas, bliffwa wthan hogxsins rädde
stadoghom SpV 145. christus ... är rätuisonna
wäghir, fridhin, wärldinne stormande (furente) ok
bulrande ib 148. — storma til, göra stormning.
PMSkr 169. Jfr tilstnrina.
stormbor (storm GU C 20 (hand 2) s. 34. störm
PMSkr 376; JMPs 446; (ack.) SvB 173 (omkr.
1500); PMSkr 28, 291, 292; -en SpV 405; PMSkr
13, 27; -enom SpV 417), m. 1) storm, stormväder.
jntemperies ... et intemperium ii vbi nulla
secu-ritas [et] nullum temperamentum est storm GU
C 20 (hand 2) s. 34. mothegangsins lidilse loffwar
allom kommaskolande frihet hampnena äptir
störmen SpV 405. ib 417. at thu wärdogas frälsa os
... aff thorn dön, oc lyngeld störm SvB 173 (omkr.
1500). tha stwndom störmen taker borth styre,
äller togh aff skipeno PMSkr 13. ib 27, 28. är han
(o: månen) rödher märker störm ib 291. synas twå
ringa wm kringh manan. merker storan storm, oc
än större störm wm the ärw tre ib 292. ib 376.
j nagher landzskap war swa stor störm oc omilth
wäder, ath ... JMPs 446. Jfr liafs-, liovudh-,
nordhväst-, vädliers- (Sdw 2: 1015),
västan-storni-ber.
*stormdyr (pl. -dörrer), f. kraftig dorr (avsedd
att hålla stånd mot stormning), timbermen, som
giorde stormdörrer til norre port, ij öre Stock Skb
123 (1519—20).
♦stormcliker (störmeliker), adj. stormande,
stormig. jordhinna rörilse ok thera störmelika ok starka
wädhir withna at wärldinna ändhe nalkas SpV 590.
♦stormeri, n. stormande (av fästning el. befäst
stad), stormning. ... them som wàgad hade liffwet
oc helsana j stormeriid for the slaathen Troj 88.
♦stormes kistor? pl. jtem akeren j ort. for stormes
kister at ake Skotteb 437 (1469—70, Kämn).
♦stormilse, n. pl. et. f. Jfr tilstormilse.
♦stormklokka, j. [Mnt. stormklocke]
stormklocka. ath benkth ... slo en radhstuffwedagh i
stormklocken GPM 2: 177 (1504).
♦stormliker (n. -likith), adj. stormig, om väderlek.
thaa tessen dywren (3: getter) afflas j stormlikith
wädher slag oc rägn tha fa the al horn PMSkr 243.
♦stormning, f. stormning, fientligt anfall,
til-spordes thöm (o: fångarna), om them noghen nöd
gek wppa med noget andfel eller stormning STb
5: 259 (1519).
♦stormodhir (stoor modher), /. [Ä..Vysv.
stormoder. Sv. Dial. (Estl.) stormorj farmor, mormor.
FMU 4: 453 (1473 Finland; om mormor).
♦stormononi (-mwnom), i uttr. i stormonom [J/r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
