Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stråte
819
stubbe
j fängilse PMSkr 90. — ’strängia åmot, sälta sig
mol, ansätta. Jfr Sdw 2: 1307. -— Jfr liostriingdher.
strato, n. L. gata. Jfr V. Jansson,
Eufemia-visorna 235, 313, 315. alla handa embetzsmän
waro ther (o: i Troja) och hwar haffde siith sträthe
Troj 3 8.
♦strävogher (n. sträffwogth PMSkr 545, 546.
sträwkt SvB 2 8 (omkr. 1520)), adj. [,7/r Mnt. [-stre-vich]-] {+stre-
vich]+} 1) spänd, utspänd, hwdbenda är en sywkdom
som fää haffwer när hwdhen sither swa sträwogh
oc harth til ryggen ath ... PMSkr 231. ... hwilken
saagh swa skal göras oc tänyas straffwogh (/ör
sträffwogh) ib 503. haffwes twå stänghcr ... mällen
hwilka lärofftith fästas skal sträffwogth ib 545.
ib 546, 598 (senare avskr.). 2) styv, härd, motsträvig.
ira är sträfuoge opwäkta hoxsins gälniska (strictus
concitati furor animi), brinnandis j lustans hämpd
SpV 140. kom thän helge ande ... bögh thät som
sträwkt är SvB 28 (omkr. 1520).
•strö (ströö), n.? (So. Dial. (österg., Närke) strö]
ett slags fisknät (dragnot?), slrönot. Jfr E. Smedberg,
Peder Månssons landsmansskap 6 3 f. til ath taka
fiska ärw mangskona konsther oc snille som är
mädh ... katizor. haamor ströö etcr» PMSkr 364.
Jfr strönät.
•ströbater, m. båt för fiske med strönot. VKU
1 33 (1 569).
ströia (pres. pass. strös PMSkr 197. part. pret.
strödhir SvB 355 (omkr. 1500). Jfr Sdw 2: 1307),
v. 3) beströ. — betäcka, överhölja, thu thän dyre
ängil, som fullir är mädh liws ... ladhin mädh
wisdom, oc strödhir mädh kärlek SvB 355 (omkr.
1500). — ’ströia ut, utsprida, utströ, thy strös ey
meer wth wm daghen än som strax nidher kan
äryas samma daghen PMSkr 197. — Jfr beströia.
’ströilse, n. pl. el. f. eg. utströende, utsäde, här
är blomstrande sädhin, aff gudz ordha ströilse
(semine), ok wäxande j bland hälgha jomfrur SpV
206. Jfr samanströilse.
ströma (impf. -adhe SkrtUppb 282. strömde Troj
38. strömdhä ib 148), v. strömma, flöda, framvälla.
nar the latho op the trwmbor strömde watned
oppa gatorna Troj 38. hector ... hwg oppa achillem
... trij hwg ... saa ath som andra blodbäcka
strömdhä offwer achillis ögom oc ansikte ib 148.
— ’ströma nidher, strömma ned. blodheth
strö-madhe oc flöth nidher oppa jordhana SkrtUppb
282.
strömber, m. L. 2) slröm, flod. — ström,
kvarn-el. fiskeström, thet sama godz ... meth hws ok
jordh ... meth strömom ok strömastadhum SD
NS 3: 121 (1416). — ström, vattenfarled. jtem skal
konungen halla sin leide ää hwem han hänna
giffuer sa adh alla mago söka hans landh och
ströma hans tol och rättoghet vforsymadh G.
Carlsson, Kalmar recess 1483 s. 62. — Jfr härads-,
iärnhytto-, midli-, qvarn-, qvärna-, vatn-,
ödhe-strömber, ävensom midhströmis. — ’ströma skipte
(-skiffte), n. byte av kvarn- el. fiskeströmmar, jak
... giordhe mz ... fru cristine ... oc allo
conuen-tinne ... et jordha skiffte oc ströma skiffte NMU
1: 131 (1468). ib. — ’ströma stadlier, m. plals
(lämplig) för kvarn- el. fiskebyggnad. thet sama
godz ... meth strömom ok strömastadhum SD NS
3: 121 (1416).
’strömgiäld (-geel), n. avgift för nyttjande av
kvarn- el. fiskeström, thär tiil (o: till två gårdar i
S. Möre hd) ligghcr en ström; han är optaghin tiil
bygnyngh; thär gaar aff 3 ortuger strömgeel VKJ
147.
ströminger (strömming Brasks Matordn 14. ack.
stroming Skotteb 2 54 (1466—67). stromig HLG 3:100
(1528), ill (1529)), m. strömming, ath jak ... scal
haffua arlica aff clostreno ena tunno ströming SD
NS 3: 436 (1419, Östergötland), jtem öl penningc
for beker, notthcr, stroming, hwedebrödh etc.
Skotteb 254 (1466—67). han gaff olaf hinrikxson
ena lesth iärn for lagx strömingh och läropt A Tb
1: 258 (1467). ib 303 (1469). guttorm sakir iij mark
för thet han sålde ohemolth strömingh ib 344
(1471). ib 2: 36 (1474). tet iach siwck bleff ... off
then färskc strömingh iac ath GPM 2: 131. til
afftonen ... tör strömming Brasks Matordn 14.
VKU 10 (1540). — Jfr hug-, somar-ströminger.
— ’ströminga läst (-lest), /. läst strömming, jtem
for ströminga lesten (fä tunnbindarna) ij (2) öre,
banden vrechnade STb 2: 260 (1488). —
’ströminga tunna och ’strömings tunna (obl. strömingx
t/nno ATb 2: 36 (1474)), f. slrömmingstunna. ATb
2: 36 (1474). — om tunna av visst bestämt mått.
ty han hade ena falska ströminga tunna STb
1: 180 (1478).
strömlinger, m. = ströminger. ij tunnor
ström-ling Skotteb 392 (14 64—65, Kämn). A Tb3\ 60 (1496).
(?) j tunne strvmulin (för strömling?) Skotteb 306
(1468—69) (Jfr ströming ib).
’ströninger (ack. strönig ATb 1: 148 (1461)), m.
IÄ.Nysv. ströning] mindre prydnadsföremål av
silver, paljett? ATb 1: 148 (1461). jtem (innehöll el t
pantsatt skrin) xlviij (48) ströninga stora med k.;
jtem än xiiij (14) ströninga gör j hedhniska blomer
STb 2: 298 (1488). ib 298 (1488), 3: 56 (1492).
xiiij ströningher vel forgýllte ib 101 (1493). ib.
ATb 3: 93 (1499). ... skylthe honom for eth
hof-fwdh silff, eth bandh och ströningh och anneth
smaath silff mz, han skulle haffwa stulit fran
honom JTb 97 (1513). ther til togh änders ... iiij
kiortlä met ströninge STb 4: 258 (1512). ib 5: 17
(1514), 109 (1516). VKU 20 (l54l). — ’ströninga
band, n. band besatt med »ströningar». VKU 21
(1541), 32 (1542), 110 (1563).
’strönät (-neth), n. = strö.... som lagliga stemdhe
waare om olagaa ffiskeri som är ströneth oc andre
olaga ffiske redskapa HSH 14: 71 (1479).
’ströpter, se stripa.
♦stuba? se stuva.
stubbe (stobbe: -en PMSkr 325), m. L. 1) stubbe,
trästubbe, the quistane som vaxa paa stubbenom
som impad är vdj Sex ekon tr 265. clyff swa barchen
paa stubbanom som tw vil impa ib 266. ib. trädh
sagas twärt aff oc stobben klyffz aff wän PMSkr
325. 3) nybygge å allmänning (utanför det gamla
marklandssystemet el. dess motsvarighet). Jfr C. I.
Ståhle, Ortnamn och bebyggelse i Västra Vingåker
10. ena march skipan af stubbanom i sama sokn
(o: Stora Åby, Östergötland) SD NS 3: 541 (1420,
avskr.). ■— ss ortnamn, til siluastatorpp ligger .1
torpp oc kallas stubben VKJ 33 (1447). — Jfr
stubba thorp. — Jfr aska-, aspa-, birke-, repa-,
släkta-stubbe. — stubbakarl, m. karl som röjt upp
mark i skog; stubbekarl, nybyggare å allmänning
vilken icke var inordnad i det gamla
marklandssystemet el. dyl. Jfr C. I. Ståhle a.a. (jfr stubbe 3).
BSH 1: 78 (1366). RP 1: 384 (1377). J/r stumbla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
