Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svartgrön
843
sven
/. svartkonst, magi. anancithidus är en sten til
swarthakonstena tyänar at kalla diäffla PMSkr
4 62. (Medea var) myket kwnnog j the konst som
kallas mathematica spådomskonst som mz
be-swärgelsenes swartckonst krafft oc måth
om-wänder liwsed j mörker oc reser op stàrm oc rägn
liwngeld oc hagel oc forfärliget jordskalff, oc astad
kommer rynnande flod oc löpande watn op for
höga bärgen, oc omwänder vynther j sommar, oc
kommer skalloth trää tiill ath bära löff oc blomster,
oc wnga män bliffwa gamble oc gambla bliffwa
wnge Troj 10. ib. ib is. tron skal säthias mothc
otrolike trowillo, moth kätteri, troldom oc
swarta-konsth JMPs 295. ib 298. fför thy at hon war
mykidh ffager, drogh hon mangha til sin kärlek
oc ondha lwsta, oc ey at enasth mädh thy, wthan
ämwäl mädh swartakonstene ib 403. — ’svarta
smidlier (swarte-), m. (Jjr Meng. blakesmyth]
grovsmed? J\r E. Holmkvist, Bergslagens hyltspråk
97, Ark. f. Nord. Fil. 65: 94 ff. ATb l: S (1452). —
ss tillnamn, jens swarthasmeth ATb 1: 19 (1453).
ib 67 (1456), 99 (1459) o.s.v.
’svartgrön, adj. svartgrön, mörkgrön, armenus är
en sten blaa äller swartgrön PMSkr 461. ib 485.
svartgul (-gol), adj. svartgul, mörkgul, borax är
en sten som taks wth aff paddonne, somme ärw
hwithe oc somme swarte äller swartgol PMSkr
462.
svarthet (-heeth), /. 1) svarthet, svart färg.
nigredo ... swart heeth GU C 20 s. 354. 2) svart
beläggning, sot. bly görs til kalk ... j ognenom
thär glas göras, hwilken naplika rensas aff sinne
swartheth PMSkr 381.
’svartkliidder (-kläder), p. adj. svartklädd.
pullatus a um swartkläder GU C 20 s. 501.
’svartmonadlier (n. -mognath), p. adj. fullmogen
och svart, fröd (av lökarna) hentis ey för än thet är
swarthmognath PMSkr 353.
’svartmuld, f. svartmylla, lergha, saand, oc
swarthmwllena fetha / hwrw hwar skal brwkas är
konsth vetha PMSkr 192.
svartmunker (pl. sworthmwngka), m. —
svart-brodhir. HLG 2: 149 (152 3).
’svartmylla, f. svartmylla, the jordh som är
swarthmylla bär gärna godha sädh PMSkr 190.
svartna (-adhe. -adher), v. svartna, bliva svart.
hwdhin var all skrunkin oc swartnat aff solina
hita Prosadikter (Barl) 50. hymelsens twngel
swartnadho (poli nigrescunt sidera) JMÖ 116.
’svartpräster, m. ss tillnamn. Jfr Sdw 2: 1310.
’svartysiotter, adj. smutsgrå, svartgrå. Jfr Sdw
2: 1310.
•svartöghder, p. adj. svartögd, mörkögd, the
(o: vallhundar) skwlo wara ... swarth öghde ...
PMSkr 222. konwng mennon war ... swart ögder
oc mäkta striidzman Troj 78.
•svarugher, adj. ansvarig, med avseende pä
betalning. for:de landbo scal capitulo lydugher oc
swarugher wara SD NS 3: 556 (1420). Jjr
stakkot-svaruglier.
svarva (-ar. -adher), v. 1) svarva. PMSkr 503.
en swarffwadh tridza som löpa kan wmkringh ib
504. mädh enne tang swarffwa släth wm kringh
ib 565. — utsira? Jfr Ii. Pipping, Runer og rids.
Festskr. t. Lis Jacobsen 83 ff.
svarvare (gen. swaruare HLG 3: 61 (1523).
swarffuere SSkb 19 (1501—02), 105 (1503—04).
swargere Skotteb 72 (1461—62). swarffuar STb 2:
447 (1490). sweru[a]re HLG 3: 81 (1526)), m.
svarvare. — ss tillnamn, joan swaruare KTb 161 (144 9?).
A Tb 1: 49 (1455), 2: 135 (1479). tordh nic:son
swarffuar STb 2: 447 (1490). ib 516 (1491). SJ 2: 169
(1490). PMBref 317 (1512). lasse swaruare drcngh
... iiij mark dedit HLG 3: 61 (1523). ib 69 (1524).
— Jfr fatsvarvare. — ’svarvara dottir (swarffuere
doter), f. svarvaredotter. STb 4: 277 (1512). —
’svarvara maghcr (med art. suarffuere mogen),
m. svärson till en svarvare. STb 5: 79 (1515).
♦svava? u. balare hiith ok tith bygia ok snaffua
(hskr. suaffua) GU C 20 s. 49.
sva sum, se under sva.
svavel (swawell BSH 5: 14 (1504, H. Gadh).
swauell ib 273 (1508, d:o). svevell Ant. av E.
Hildebrand i handl. i Stockholms stadsarkiv, sweuol
Skotteb 284 (1467—68). swäwil BSH 5: 183 (1507,
H. Gadh)), n.? svavel. ... xij mark som han haffde
giffuit doctor nicolaus ryting for sweuol Skotteb
284 (1467-68).
svear (sviar. Jfr S. Olsson-Nordberg,
Fornsvenskan i våra lat. originaldiplom före 1300 1:
111 /.), /71. pl. L. svear. Jfr R. Pipping, Kommentar
t. Erikskrön. 178, E. Hiärne, Namn och bygd
40: 132 ff. bigens ... föddher aff tweggia handha
folke som är aff garpe ok suia GU C 20 s. 55.
’svedheiärn, se svidlielärn.
’sveghla, v. Jfr nldliersveghla.
svemare, m. Jfr Sdw 2: 1310, SAOB s.v.
kyrko-svemare (K 3553) saml svlmare.
’svembla, v. [Jfr Sv. Dial. svimla, svemla,
SDi/nma] röra sig hit och dit. then som wil köpa bij
han skal aktha wm stokken är riker ... wm the
mykith swembla jnne PMSkr 297.
sven (swän. sween NMU 1: 146 (1488). gen.
swens FMU 6: 69 (1497). pl. ack. swena MP 5: 161.
med art. swenana Prosadikter (Sju vise m) 138),
m. L. 1) sven, gosse. ■— yngling, ung man. een
friiborin sween NMU 1: 146 (1488). 2) sven,
tjänare. ... gik hecm oc spordhe swenana at hwar
husbonden war Prosadikter (Sju vise m) 138. MP
5: 161. — med särsk. avs. pä svenska förhållanden:
sven, vapensven. bekännes jach ... mich haffua
... anamath ena sonan aff jönis laurensson, her
swarte jönissa swen, fore min dödha frenda SD
NS 3: 370 (1418). 3) sven, väpnare, a) i särsk.
uttryck med prep. och subst, vapn: sven a vapn
m. fi., eg. sven som gör tjänst med fulla vapen. Jfr
R. Pipping, Kommentar t. Erikskrön. 67 8 o. där
anförd litt. b) i samma betydelse utan dylik tillagd
bestämning, iak welburen swen nilis jonsson Svartb
520 (1477). stodh vp i retten velbordich swän
benet karlsson SJ 2: 142 (1489). FMU 6: 69 (1497).
— J/r aker-, bakara-, brödh-, bya-, duka-, dura-,
fataburs-, fiskara-, foghata-, gamal-, glid-, glldc-,
gi|llis-, gulsmids-, gärningis-, hof-, kamara-,
kloster-, koparslaghara-, korhald-, källara-, känne-,
köp-, ledhe-, myntamästara-, mastar-,
pungama-kara-, qvärn-, qvärna-, redho-, ridh-, skomakara-,
skräddara-, slädha-, sma-, smidha-, snare-, stal-,
stuvu-, vaghn-, sände- (Sdw 2: 594),
thiänista-(Sdw 2: 712) sven. — ’svena klädhe (swenne-.
-cledhe. -cledha Skotteb 382 (1462—63, Kämn)), n.
pl.? kläder titi (stads)tjänare? Skotteb 389 (1463—64,
Kämn). — svena lön (sväna-. swene-), /..’ lön till
tjänare. Skotteb 381 (1462—63, Kämn). VKU 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
