Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svinda
846
svälta
svinstia, ararc althare ok swinahus eller suinahoo
GU C 20 s. 32. the som ställer eller swinehuss
haffue her för slotet STb 5: 291 (l520). — ’svina
kovi (pl. ack. -kaue), m. svinstia, the som swina
kaue haffwa i grendana, the brute them innan
solseter ok hwar haffue sine swin vpa malmena
STb 1: 452 (1463, B urspr). — svina maghi, m.
svinmage. PMSkr 517. — ’svina man, m.
svin-vaktare. ss tillnamn, per swinaman VKU 7 (1540).
— ’svina munder, m. svinmun. Jfr Sdw 2: 1310.
— *svlna priare, rn. ss okvädinsord, tw matte
bätir vara een swina priare en var allirman A Tb
2: 86 (1477). — ’svina qvinna, f. svinvakterska.
VKU 01 (1550). — svina rygger, m. svinrygg. —
ss maträtt. Brasks Matordn 3. — svina skarn, n.
svinlräck. swina skarn gör pestilenciam fäno
PMSkr 226. -— *svina skogher, m. skog lämplig för
svinbete. thär til ligger godh suinaskogh VKJ 163
(l480). — ’svina släkte, n. svinsort, svinras. got
swina släkthe skal wara högth oc langth pa kroppen
oc stakkoth hoffwodh PMSkr 214. — ’svina
stalder (swine-, pl. ack. -stallo, -ställe), m. svinhus.
the som swine ställe hawe bygt i grenden, the
bryte them burt innan xiiij (14) daghe STb 1: 438
(1460, Burspr). ib 473 (1478, d:o). — ’svina stek
(-steek), /. svinslek. Brasks Matordn 3. Jfr svinstek.
— svina stigliia (obl. -stighe), f. svinstia. ATb 2: 69
(1476). — *svina söla, f. Jfr Sdw 2: 605 s. v. söla
och V. Ekenvall, Namn och bygd 29: 1 ff. — ss
ortnamn. HAperg 18/s 1468. — svina thräkker
(-träkker), rn. svinlräck. binth färskan swina träk
wm then lymmen som ormhwgen är PMSkr 214.
— svina valder (swino-), m. L. svinvall, betesmark
för svin. BP 2: 105 (1386). thär ... är bycth ith
hemoll vppa swynawallenom VKJ 150 (1447).
stadzsens (o: Linköpings?) swinouald Neuman
Vokbal 83 (1486).
’svinda, v. Jfr forsviuda.
’svinga (-ade), v. [J/r Mnt. swingen] svänga,
driva (för vind el. ström), tet ena schippit swingade
hardeliga medh strömin jn pa tet andra skýppit
STb 3: 286 (1496).
’svinstek, f. svinstek. Brasks Matordn 6. Jfr
svina stek.
’svinutganger, m. svins drivande på bete. förfång
... for theras fää oc swin vthgang Neuman Vokbal
84 (1486).
svipa (swepa: -or. swepe GU C 20 s. 277), /.
piska, sco[r]pio ... et flagellum wlgariter swepa
giizl oc skoth GU C 20 s. 555. j thinne pino saat oc
thw tik redhas marghskona pinonna oc dödzsins
anbudh som war studhin risen oc gislor oc swepor
SvB 107 (sen. h. av 1400-/.). — ’svlpo bärare
(-bärore), m. castifer ... qui flagella portat vt
castiget swipobärore GU C 20 s. 84.
svizare (switzare. swisare. swizsar ATb 1: 183
(1463). obl. swissera STb 1: 495 (1482, Burspr)),
m. 1) schweizare. Jfr en stadz j switzara land
PMSkr 209. — ss tillnamn (möjl. i st. att föra till 2).
bärtil swisare ATb 1: 122 (1460). ib 183 (1463),
207 (1465). 2) [Fdan. svitsere. Ä. Nysv. swissare,
swidzere. Sv. Dial. svissare. Jfr T. schweizerdegen]
ett slags kort värja el. sabel, huggvårja el. kroksabel.
köpsuena ... leggie sin swissera eller lang kniffue
aff STb 1: 495 (1482, Burspr).
’svulnadher, se sulnadher.
’sväglilrska (obl. swegerske), f. kvinnlig frände i
följd av giftermål, svägerska, erick jonsson och knwt
jönsson radmen ... vploto hustrv marine, theris
swegerske, engleke zanderssons epterleue ... badhc
löst och fasth STb 3: 232 (1495). Jfr svaghlrska.
♦svälder? m. böld. Jfr Sdw 2: 1310.
svälgha (swälga. swelgha. swälya. pres. -ir. impf.
svalgh), v. 1) svälja, nedsvälja, deglutire swälga ...
colant culicem et deglucient camelum the sylla
harkrankin ok swälga camelin GU C 20 s. no.
ärw waktandis gäslingana ath the ey swälya swina
börsther PMSkr 265. 2) svälja, sluka, uppsluka.
tha en lithin fiskir haffuir takit krokin, kombir en
slöör ok swälghir then myndhre medh krokenum
MP 5: 116. 3) sluka, frässa på. swasom han ...
haffde en annan tränkt, ok trughat offuir syna
makth ok rätta måtto driikka ok swelgha MP 5: 53.
— part. pres. ’svälghande, uppslukande, glupsk.
hon tröster sik til ath byggia ok bliffua i swälgande
eldenom vtan skadha MP 4: 16. ther medh haffuir
hon hwarghin rwm, vtan j swälghandhe ellenom j
heluite ib 5: 26. ehn tyrann må lijknas wihh etth
diwr ssom haffde drake ether, swäliande mun
ssom en vulff PMSkr 672 (senare avskr.). —
glupsk, girig, somlika äro swa gripande ok
swälgande j sinne natur ath the spara jnkte sino äghna
köni ok afföda MP 4: 121. — svälglia up,
upp-svälja, uppsluka, haffwet swalg thz (3: bytet från
Troja) alt op Troj 278. Jfr upsvälgha. — Jfr In-,
nldher-svälgha (-svälghia).
svälgher, m. [/s/. svelgr, strömvirvel, storätare.
Fdan. svælgh, m., avgrund, svalg. N. svelg, m.,
svalg. Mnt. swelch, avgrund. Jfr Sv. Dial. (Dagö)
svälg, n., svalg] 2) svalg, munhålans fortsättning
bakåt, sedan dreff then smöria ned ath halsen
strwpen oc swälgen Troj 188. han sköt tiill mz
eth forlybbad skaått räth j gynom palamidis
strupa oc swälg ib 205. — Jfr vatu svälgher.
’svälgher, m. [N. svelg, m. Jfr Sv. Dial. (Finl.)
svälja, /.] så mycket som sväljes på en gång, munfull,
klunk, nar hon thär aff drak hördhis hwar en
swälgher ällir drwpi j hänna hals giffua fram
aldra sötasta liwdh Mecht 219.
svälghlande (swälyande), /1. och m.? svalg. ...
sywkdom som är jnwertis j swälyandeno j halsenom
PMSkr 4 89.
svälghlare, m. Jfr upsvälghiare.
svälla (pres. -er. part. pret. swollen: -ith ATb
1: 318 (1469); swolna PMSkr 283), v. L. svälla,
uppsvälla, svullna, tha swäller bwken (på det sjuka
kreaturet) stoor PMSkr 227. — part. pret. sullin,
svullen, tesse synte gertrvth ... tha vitnade the
ath thet var swollith och ey blath ATb 1: 318
(1469). stwndom bliffwer twngan swollen PMSkr
232. ib 233. nar falken haffwer pwsin öghon oc
swolna föther ib 933. — ’svälla ut, svälla upp.
händher thet swa at farith äther henne (3: örten
sanguinaria), tha swäller bwken wth stor PMSkr
242. Jfr utsvälla.
svälta (part. pret. sultin: swlthna JMPs 417.
swultin: swultne Hel män 16I. swoltin. swolten),
v. — part. pret. sultin, 1) ihjälhungrad. Jfr
dödh-sultln (Sdw 1: 214). 2) utsvulten, uthungrad, tha
ga the (3: de sjuka djuren) länge oc dwjna oc warda
swoltin PMSkr 244. — uthungrad, hungrig, ga
kring vm stadhin, swasom swultne hunda Hel
män 161. achilles ... kom som swolten hwlff j
blandh lamb rändande j troyaners häär Troj 220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
