- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
907

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

loj|liästcr

907

tolftiiiijjpr

♦to||ll (tag), n. [Mnt. toch] låg, marsch, badc jach
gauss gerna thetta tag mötte aff stillas BSH
5: 220 (1507, H. Gadh).

♦to|jhäster (-hesther), m. dextrarius hingster ok
logh hesther GU C 20 s. 181.

♦lorilika (fogliga), adv. långsamt, sakta. Jfr
Sdw 2: 1317 s.v. tu||hliku. the strwko syn segcll
för, oc komo togliga til landz Troj 108.

♦loyhliker (toglig), adj. [Ä. Nysv. toglig, tåglig,
foglig, saktmodig, stilla. Sv. dial. tågli(g), långsam,
stilla, allvarsam] långsam, sakta; försiktig, stod han
op raskeliga oc folgde kärlingen mz toglig
sakt-färdog gang oc tysto fotasteg (lentis incessibus)
j mörkeriid wtad palatzsens omganger Troj 15.
drogo the astad ... j forstandeliga oc togliga
fram-färd (eundo sagacibus et lenlis incessibus), j mot
gresca hären ib 117.

♦loka, v. [Jfr Mnt. töcken, rycka, slita] riva,
(ideligen) slita? trassla till? Jfr E. Smedberg, Peder
Månssons landsmansskap 71. thär ff aar skwla ga
skal ey wara ... yrtherna skräppor äller tisthla ...
thy hwasse bwska riffwa them ... oc snarborrana
toka wllena PMSkr 238.

tokt, /.1) höviskhet. Jfr R. Pipping, Kommentar
t. Erikskrönikan 161, 241, 724 /., 745, V. Jansson,
Eufemiavisorna 179 /., 227, 312.

lokta (twchta), v. 2) hålla i skick el. ordning,
hålla i tukt, hålla i styr, slyra. bödz hanom ther til
wijd sit liff och götz at twchta sin mwn til
höffuitz-heet STb 3: 448 (1499).

♦toktarc (lyktarä. dat. pl. tyktärom), m.
luklo-mästare, lärare, j ... mägdeborgh var een degn vdo
aat nampne hafuandes swa hart nämc at ä thes
mere han slagin vart aff synom tyktärom thes
myndre han lärde J Buddes b 147. Hel män 217.
Jfr barna loktare.

toktelika (tuckteliga), adv. höviskt, sedesamt, the
barnn ssom ärlighe och welbyrdige äre tarffuas
strax aff barndomcnom tuckteliga läras godha
scdhcr PMSkr 658 (senare avskr.). Jfr otuktelika.

loktelikcr (ack. f. toctheliga), adj. ärbar,
anständig, dygdig, tuktig. hwar theres lymer hafuer
syna naturliga skipan oc toctheliga fägrindh
SvKyrkobr (Lucid B) 227. Jfr otukteliker.

toktoylier (togtoger), adj. concinuus (fel för
con-cinnus) ... samon liwdande ok togtoger GU C 20
s. 133.

tnktoinästarc, m. Jfr barna loklomästarc.
tol, /1. L. redskap. Jfr R. Pipping, Kommentar t.
Erikskrönikan 184 f. samt laxa-, naghl-tol.

tolbodh, /. tullbod, tullhus, ok ij (2) tunnar sattos
in i tolbodene STb 1: 327 (1481).

♦tolbok (-bock. pl. -böcher), /. tullbok, bok
innehållande tullräkenskaper. ... som nogh bewisliget
är meth rikinssens tolbok STb 2: 28 (1484). ib

152 (14 86). tha loto the ransaka tolbokene ib. ib

153 (1486). ib 403 (1489). ib 3: 59 (1493).
tolder (tol G. Carlsson, Kalmar recess 1 483 s. 62.

ib. tholl VKJ 241 (1466), 11. tool ib 240. tooll ib
26. med. art. tollen Arfslv 19 (1461). tollin VKJ
264 (1466). thollin SkrtUppb 43), m. 1) tull. alla
mago söka hans (o: konungens) landh och ströma
hans tol och rättoghet vforsymadh G. Carlsson,
Kalmar recess 148 3 s. 62. skal al tol lägges äpter
sylff[tal] och lägges til adh halla myntedh oppe
medh ib. änders suenson schal fornöia arp sine c
mark j gen, som han hanom lånt hade aff rikesens

toldh STb 3: 422 (1499). — litlc tollen, om viss i
Stockholm utgående hamnavgift, »brotulh? Jfr H.
Schück, Stockholm vid 1400-talets slut 93. her sten
stwre hade vnlh och forlentt nic. clausson litzsla
tollen STb 1: 63 (1476). — i allmh. avgift el. utskyld
till överheten el. staten, bildl. ok wille han (o:
Kristus) lydha i thy at han löste thollin diäffwlsins
thiänarum SkrtUppb 43. 2) tull, kvarntull, avgift
(in natura) för säd som jörmales el. ss lega för kvarn.
bar han op ... tollen aff ämba quern Arfslv 19
(1461). 2 stoodhorss ... fik jac aff for:da mölnare
for 1 läst tholl fiordhgamalt ... oc mölnarin star än
igen meth 2 ’/2 läst tholl for vthen 3 läster tholl han
skal göra fram om valborgamesso VKJ 241 (1466).
aff mölnarin ... 5 mark for tollin ib 264 (14 66).
mölna quern, thär låter clöstridh mala oc faar
thär baadhe tholl oc päninga ib 11. ib 26, 240. -—
Jfr bro-, silver-, strand-tolder.

tolf, räkn. L. tolv. Jfr Sdw 2: 1316. ther epter
leet jak tolff män wp aa thetta målet koma SD
8: 195 (1362). hwart altarä aff them tholff skal
hafwa halff thridhia alin i längdinne Hollman Bir
Exlr 233. äpther thy, som thwe withnadhe ... ok
tholff aff näpdhenä [.’] sannadhe NMU 1: 117
(1441).

♦tolfmannn nämd (-nempd), f. tolvmannanämnd.
iak waar ffäldhir af änne tolfmanna nempd ffore
ena gryto SD 8: 192 (1362, avskr.).

♦tolfrir (toll-, told-) adj. [Mnt. tolvri] tullfri, om
person. ... alla the besitienda giffta borgara i
stocholm boa, svo at the blifve tollfrie badhe ut
oc in i rikit UrkShist 1: 15 (1457). STb 2: 427
(1490). — om gods el. vara. thctte är tollfrij: primo
harnisk, swerdh (o.s.v.) STb 3: 10 (1402). tha ma
the (o: några bössor) vel löpe toldfri BSH 5: 453
(1511).

tolft (pl. tolffter. tolth), /. och n. (Stock Skb 36
(1517), 74 (1518)) 1) tolft, del av ett hundare (i
Uppland). Jfr Sdw 2: 1316, E. Hiärne, Namn och
bygd 35: 4 /., G. Hafström, Ledung och
marklandsin-delning 128 ff. o. B. Lundberg, Tröghbolagh 198 ff.
2) ett antal av tolv. gaffs ... för ij ok xxx tolffter
pil vij mark iiij solidos, v ortuger tolffthet Stock
Skb 36 (1517). ib 41, 74, 75 (1518). vj marek fore
xxxiiij tolff[ter] pil, tolfften 4 artuger ib 82 (1519).
vii tolth skothbreden HLG 2: 118 (1523). Jfr tylft.
— to|fta kirkia, /. L. Jfr Sdw 2: 1316.

tolfte (tulfte Lagerbring Saml 2: 231 (1442).
tölffte SkrtUppb 28 6), räkn. L. tolfte, at han skulde
annan daghen ther nest efter, thet self tulfte
affwerghie medh riddere oc swene Lagerbring Saml
2: 231 (1442). tölffte (ave maria) fore the tarana
som hoon fälte SkrtUppb 286. sama dag fäste
mästar sigge lagh syälf tolfte ath han wille wäria
sina hustrv til enne dandeqwinno ATb 1:142
(1461). Arfstv 103 (1473). — ♦lolftedaj|her, m.
[Fdan. tolfti dagh. Feng. twelftadæg] L.
trettonde-dag. Jfr C.-E. Thors, Den kristna terminologien i
fornsvenskan 329 f. vm tolfta dag jula NMU 1: 65
(1378). — ♦tolftedel (ack. to|fta-, -dee|), m. tolftedel.
hustrv cristin ... oplät pädhare ... en tolfta deel
i tomptinne ok en tolftadel i bodinne ATb 1: 154
(1461). — tolftclutcr (ack. to|fta-), m. tolftedel.
Bjärka-Säby 352 (137 0).

tolftunger (tolfftongh VKJ 60. tolfftingh ib 120.
tolffthningh ib 266 (1447). gen. tolftinx Svartb 157
(1376)), m. tolftedel, ath jak honum vnth ok giffuit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0921.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free