Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tväfaldoghet
924
tväkomal
haff twäfalt hiärta, ällir twäfalla syn til nakra
människio SpV 97. ostadoghetin är the
män-niskionna eghlikin, som twäfalld (duplex) är ib 389.
♦tväfaldoghet (-falloghet(h)), /. egenskapen att
vara dubbel el. fördubblad, duplicitas twäfallogheth
GU C 20 s. 204. thy bär kötzsins wtrönilse
amin-nith, ok athirhallit trätigionda fructena,
twä-doplath ällir twäfalloghetena, til änkiostadhgan
(carnis igitur experientia, memoria, continentia,
geminationem tricesimi fruetus vidualibus
disci-plinis apportat) SpV 349.
♦tväflärdli, /. [Jfr Fsv. flarþ (Sdw 1:263) och
tväfärdh, tväfärdhas] svek, falskhet,
jomfrudom-men ... hwilkin ... loffwadhir är himilsligha
brwdh-gomanom, mz stadwgho löfte ... wthan skrymptli
ällir twäflärdh (sine fictione) SpV 8 8.
♦tväfärdh, f. svek, falskhet, vtan alla list, swik,
ellir twäfärdh Abbedval i Vkl 87. Jfr tväfärdhas.
♦tväfärdhas (twefürdis), v. refl. vara falsk el.
opålitlig, profiteor ... veder kännas ok twefärdis
scilicet aliud in corde habere et aliud ore fateri
GU C 20 s. 489. profor ... förethala ok twäfärdas
scilicet aliud verbis proferre et aliud in corde
habere ib s. 490.
♦tväfärdhinger, m. falsk el. opålitlig person.
corbius vel corbinus ... twäfärdinger ilkloker ok
ostaduger GU C 20 s. 149.
♦tväfärdhogher, adj. falsk, opålitlig, duplicarius
ii ille qui duabus fauet partibus scilicet
fraudolen-tus swikul och twäfärdoger GU C 20 s. 204.
♦tväfötter (tve-), adj. med två fötter, bipes ...
tvefötther GU C 20 s. 56. bipedius a um et
bipc-dalis lis tuäfötther ib s. 440.
tvägiider, adj. L. Se Sdw 2: 1317.
♦tvägipta, /. [Ä. Dan. tvegifte] tvegifte. digamia
mie twägipta GU C 20 s. 185.
tvägiptcr (tve-, -giffter), adj. L. 1) två gånger gift.
Se Sdw 2: 686. 2) som har begått tvegifte. bigamus ...
then tvegipter är GU C 20 s. 55. (möjl. att föra till
1). ib s. 185 (d:o). ib s. 306 (d:o). (person är ej valbar
till abbedissa) om hon är symoniaca, mandrapare,
twägifft, meenedha, sacrilega Abbedval i Vkl 98.
♦tvägiptning (tvegipningh), f. tvegifte. bigamia
... tvegipningh GU C 20 s. 55.
tvähugha, adj. tvehågsen, oviss, hon war
twä-hugha oc wiste ey hwat hon ville först göra Hel
män 210.
♦tväliughadlier (twähogad), p. adj. [N. tvihugad]
tvehågsen, oviss, aff thenna wisa mansens ordom
wart konwng priamus forfäradh oc twähogad
Troj 55.
tvähughi (twehogi), m. 2) (sinnets) tvekluvenhet.
hwar som wil astwnda thät bästa ok högxta goda
... han skall ekke haffua omykla wärlsins
älskelik-het, for thy atj them twehoganom magh han
warda hindrader ok litit bön horder MP 4: 267.
♦tväliyadUer (-hyad), p. adj. med skiftande
ansiktsfärg, han wart twähyad oc skiffte syna
leetther Troj 46.
tvähänder, adj. som brukar båda händerna lika
väl. ambidexter twäliänder GU C 20 s. 19.
♦tvüliöfdhadhcr (twehöffdadher), p. adj.
tve-hövdad. biceps ... twehöffdadher GU C 20 s. 54.
tväka (thwäka: -ar SpV 26; SkrtUppb 56.
tweka GU C 20 (hand 2) s. 168. pres. pl. 3 pers.
tweke HSH 14: 45 (1525? Brask), part. pres.
-ande. twekende GPM 2: 22 (1508). twekendes ib
49 (1513—17). -ar, -adhe), v. vara i ovisshet. 1)
vara oviss el. villrådig (huru man bör förhålla sig),
tveka, vara tveksam, musso ... tweka oc lönlika
korra GU C 20 (hand 2) s. 168. am[b]ago ...
twäkande talan ole wmkroka GU C 20 s. 19. 2)
vara oviss, vara osäker, anse ovisst, icke rätt vela
(om ngt förhåller sig på det ena el. det andra sättet),
undra, twäkadhe hon hwat hon haffdhe läsit
warfru natsangh om afftonen tilforrenna ällir ey
Mecht 171. mädhan swa är, at blomstranna natur
giffwer aff sik godha lwkt, haa thwäkar thär om,
at ey gör ok saa lilian SpV 26. ib 88. ... oc tweke
ther monge udinnan om han ey fick med sik ther
aff niels stenson HSH 14: 45 (1525? Brask), jak
thwäkar ekke thät, at ... thik skulu althing
thykkia wara besk wthan thät SkrtUppb 56. 3)
vara oviss (om sanningen el. verkligheten av ngt),
tvivla (på), manghe twäka, hwru han som än är
dödeliken kunne drikka jomffru maria myölk
JMPs 467. är thet jnthet twekende. ath han wil
jw besätyä thet landh GPM 2: 22 (1508). han är
een godh wng man, jnthe twekendes. at han gor
jw then tyänst oc plykt fwlt som then prebende
tilhörer ib 49 (1513—17). — Jfr umtväka (Sdw
2: 807).
tväkan (thwdkan. twäkian Troj 190, 205.
twekan. gen. twäkanna SpV 517), f. ovisshet,
tvivel, twäkanna (incertitudinis) ordh är
ostadhe-likhetinna ok omskiptelikhctinna ok
wanslik-hetinna withnisbyrdh SpV 517. — ovisshet,
vankelmod, thwäkan (titubatio) gör mannen
qwinslikin ok skämmer SpV 149. — utan (alla)
tväkan, utan tvivel, otvivelaktigt, förvisso,
jndubi-tato aduer vthan twekan GU C 20 (hand 2) s. 23.
ath wij wtan alla twäkian blyffwom segerwynnara
offwer troyaner jnnan kortthan tiid Troj 190. tha
hade all grecana skyp brwnned op släth wtan
twäkian ib 205. — utan att tveka, oförtövat.
jncunc-tanter aduerbium vthan twekan GU C 20 (hand 2)
s. 21.
tväkelika (twäkliga), adv. tveksamt, ovisst;
Ivivelsamt. dubitanter ... twäkliga GU C 20 s. 202.
Jfr otväkelika.
tväkeliker (-ligher. twäkleghin), adj. oviss;
tvivelaktig, tvistig. Se Sdw 2: 1317. dubius
twäkleghin GU C 20 s. 202. j twäkelighom ärandhom
leder han (o: stenen carbunculus) hoghen til
sannindh JMPs 533. Jfr otväkeliker.
♦tväklikliet, /. tveksamhet, hwat thz wara kan
som thu wilt nw fram föra ällir ok framdelis,
thz är thwäklikhetinna lössan (cunctationis
absolutionem) SpV 65.
tväkluvin (tve-, twe-, -kloffuen), p. adj. L. 1)
tvekluven. biffidus twe kloffuen GU C 20 s. 269. 2)
tvetungad, tvetalig, falsk, bifarius ... jdest bilinguis
twetalugher tveklufvin GU C 20 s. 55.
♦tväkning, f. ovisshet, tvivel. — utan tväkning,
utan tvivel, för visso. (Jason till kung Oetes:) ey
är myn dristoghet wtan radzsens dispensering oc
j wtan twäkning j bland alla bliffwen j orsaka
Troj 19.
♦tväkomal (twäkemol), n. tvivel, tvivelsmål,
undran, sedhen bad han ... biscop henric oc
capitulum ... at the wille werdis ransakc om thet
breffvet under sig om the therom haffde nogen
twäkemol HSH 16: 94 (1527).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
