Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valsvin
1034
vänder
kesz riike j ffremmande landh, en doch ath riiked
haffwer lägligare walstadt, ther ffastare och
nytto-gere köpstadt motthe byggesz en lösa (o: Lödöse)
wårc Priv f Sv st 169 (1473, avskr.). ath the på
rijkens och allés worä wegnä skolä offwerse och
beskodhä ffor:de walstadth och hans leygligheeth
ib 170. att för:de östhamers borgere ... måghe och
skole sigh fiytie och före opå för:ne walstadh
öre-grundz näss och ther een köpstadh vpbyggie ib
200 (1491, avskr.). ib. Samtliga ex. härrör från
skrivelser utfärdade av Sveriges riksråd.
♦valsvin, n. vildsvin, aper ... walswin GU C 20
s. 28. j ytarste indclandh ther födas elephantes ...
hwith leghon och rödha biörna walswin och wille
men vrnöth och annor trool Prosadikter (Joan
Prest) 345. Jjr valbassc.
vaiiib, /. 2) vom, magsäck, somme taka wambena
aff enom nyslaktadom vädwr PMSkr 356. —
*vamba laglii, m. »bukbroder», »buksvåger», riuales
dicuntur illi qui eandem habent amicam
commv-ncm vambalagha et corriuales idem GU C 20 s. 527.
van, adj. L. 1) van. — vara van, pläga, bruka,
med (utsatt el. underförstådd) inf. tha giordhe
gudh margh iärtekne ... thy at daghin haffdhe
länkt sit liws. länger än för war want at wara
Prosadikter (KarlM) 285; jfr ib (KarlM B) 325,
KarlM (Ver) loo. thy ath solin skcnlängher än hon
wän war KarlM (El) 101. 2) som man är van vid;
vanlig, sedvanlig, lopp hon til wana läkedomen
höxsta lälciaren oc hughsvvalaren ihesum christum
Mecht 195. 3) vand, avvand, exuberis idest
ablacta-tus aff spena wän GU C 20 s. 246. — Jfr bevan
(Sdw 1: 106).
van (waan. won KarlM (El) 29, 63), f. L. 1) vån,
utsikt, anledning till förväntan; hopp. än k m k
(o: konung Karl Magnus) wardh thäs fägliin som
waan war i Prosadikter (KarlM) 25 9; jfr ... som
won war a KarlM (El) 29. än nw är waan at
stridhin wardher iiardhare Prosadikter (KarlM)
271. — i vanom, i väntan, att vänta; för handen, nw
hörom wi k m k (o: konung Karl Magnus) ludha oc
wi witom nw han wara i wanom Prosadikter (Karl
M) 2 81. hwar liöghfärdhin är thär är fall i wanom
oc synda pina Hel män 112. 2) skäl till förmodan,
skäl att antaga, sannolikhet. Se Sdw 2: 1328. än är
thät swa at the som mote walino tala wilia ey göra
sin cdh ellir skäl oc bewiisning oppa thät som the
frambära oc ey är stoor waan oppa at thät sant är
Abbedval i Vkl 96. 4) möjlighet, möjligt tillfälle. Se
Sdw 2: 1328. — Jfr lifs van. — *vanalüs (waana-),
adj. oförmodad? inopinabilis et hoc inopinabile
waanalöst ok otänkth GU C 20 s. 383.
vana (vaana), v. vänta. — vänta, hoppas på (ngt).
hwilken som begärar rolek. stridhe mädh konsth.
oc ey mädh vaanande lykko (o: i förlitan på sin tur?)
PMSkr 138.
vana, interj. huru! sä! ss utrop av förvåning el.
förebråelse el. harm. lath gaa mannin i mak wana
i kradindyfwil äst tu hans malsman ATb 1: 151
(1461); jfr kradcndövcl.
*vanardoglicr (wann-), adj. [Jfr Ä. Dan.
vanartig. Mnt. unardich] vanartig, ondskefull, o tyn skalk
oc wannardog tiänare Troj 46. thän wanardoge
achilles haffde opta bod tiill meg ath han skulle faa
tyna söster polixenam siig tiill hwstrw ib 227. ib
264.
*vanardoghel (wann-),/. [Jfr Ä. Da. vanartighed.
Mnt. unardiclieit] vanart. giorde han som en
wann-ardoghetzs son (iniquitatis filius) wiliande
fwl-komna ath ändelyktcna alla syna ondsko Troj
268.
"vanbetaladher, p. adj. underbetalad, som icke
fått tillräcklig el. rättmätig betalning, swa tykctä
mägh ath jegh tha än wanbetalader war swa gaff
... olaff ... megh ein gryto ... oc tha war ]agh wel
betalat DN 14: 113 (i480).
*vanbyrdhinflcr (-byrningh), m. [Fdan. [-vanbyr-ding]-] {+vanbyr-
ding]+} vanbörding, person av låg börd. och skolu wii
regera wart rike oc wara garda medh gode inlenska
men ... och ey dragha them nakor wanbyrningh
ofuer hufwdh i nagra mattha Rydberg Tr 3: 37 3
(1483).
vanda (wonda Troj 48. -adhe), v. L. 1) vårda,
vårda sig om, bry sig om, fråga efter, med indir.
frågesats, än nw finnas wäl månge som liwsith
wilya haffwa, swa plägha oräthwise menniskior ey
wandha hwa kona ägher äller henne födher om
winthren när the fa myölkena wm sommaren aff
henne PMBref 314 (1512); jjr R. Pipping, Elias
Wessen 15.4. 1954 s. 186. — med sats inledd av at.
jach wandadhe ecke, ath koen wore vty tik och
hornen saate bak vtaff tik STb 2: 63 (1484). 2)
vänta, förmoda? Jfr S. Gustafson, Hemming Gadhs
språk 2: 115. 3) vara bekymrad, ängslas, våndas,
frukta, jach kan thro, han wardher ryda myne fora,
sa wandher jach, han skall holla länith, och jach
holla kosten och folketh BSH 5: 233 (1508, H.
Gadh).ey behöffwo wij wonda oc förfäras fordy ath
grechana offwerwonno waro foräldra Troj 48. —
refl. vandas, 1) befinna sig i svårighet el. ovisshet,
vara i förlägenhet, vara bekymrad, ängslas, vändas.
huru formatte thu j almännelikom omgangilsom
wnfly almännligha syndhir, hwar thu skulde
bang-as ole wandas mz hionomen, mz boskapenom, ok
oppa almännelighom gathom (ubi inter familiam
rebus familiaribus instrepentem plateis vilæ carnalis
oberrantem ...) SpV 364. — opersonl. med dat. (el.
ack.), os bör ekke wandas (causari) om täxtins
enfalloghet, j hwilkom opräknas naturanna
skikkilse SpV 565. — Jfr nmvandas.
vande, m. 2) svårighet, trångmål, nöd, vånda.
jak wil tik gerna her bestanda / göra thin vilia ok
lösa thin vanda EK 1118 /.; jjr R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 370. with skal til wanda
GO 517 (s. 102); jfr R. Pipping, Stud. i Nord. Fil.
53: 296 /. — *vandasamber, adj. = vandsamhcr.
lasse i nora hafdhe hona (o: båtleden) ater tept metli
starke bygning som vandasam var at bryta
Akt-Kungsådr 8 (1425).
vandel, m. ersättning, item wiliom wii... tilhiälpa,
ath ther sker tilbörligh both oc wandel före the
oliidelega och ogudelega gerning, som skedde i
bergen Rydberg Tr 3: 383 (1483). swaa ath
ho-num ... skullä wederfaris til börlig wandel oc fwl
wederlägning for for:ne hans kaast täring
vtläg-ning skadhä och omak HSH 19: 48 (1505).
vänder, m. Jfr muldvander.
vänder, adj. L. 2) svår, svår att komma till rätta
med, svår att stå emot. oc wil jach hanom wäria fore
wandom frästilsom oc göma hans fäm sinne SvB
179 (senare h. av 1400-f.).
vänder, adj. L. dålig; ond. Jfr B. Hesselman,
Språkformen i MB I 40 f., Johs.
Brøndum-Nielsen, Acta Philol. Scand. 21: 35 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
