- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
3

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. 1 Januari 1880 - Musikaliska underbarn - Kongl. Musikaliska Akademiens Konservatorium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jos. Haydn, född år 1732, i Rohrau
(Österrike), död 1809, son af en
vagnmakare och en kokerska, förrådde sin
kallelse från femte lefnadsåret. Tretton år
gammal skref han en messa. Man visade
honom felen deri. Han köpte ’den
Fulländade kapellmästaren’ af Mattheson, och
studerade ensam kompositionsregiorne.

Grétry, född i Liége år 1741, död år
1813, började likaledes som barn att skrifva
en motett och en fuga innan han ännu
hade studerat harmoni. En messa som
han skref, och som utfördes i katedralen,
förskaffade honom en friplats vid en af
Roms musikskolor.

Clementi, född i Rom år 1752, död år
1832, sjöng noter vid sex års ålder. Vid
nio år profvade han till en organistplats
och vann den från sina medtäflare.

Mozart, född i Salzburg år 1756,
död år 1791, uppletade vid tre års ålder
ackorder på klaveret; vid fyra år utförde
han redan svåra stycken med smak och
komponerade menuetter. Vid sex år
applåderades han i Mlinchen och i Wien.

Cherubini, född i Toscana år 17 60, död
1842, studerade harmoni och kontrapunkt
vid nio års ålder. Tretton år gammal
skref han en messa samt ett intermezzo
för en sällskapsteater.

Mèhul, son af en kock, född i Givet är
1763, död år 1817, var vid tio år en
mycket beundrad organist i kyrkan les
Récollets i Givet.

Kreutzer, född i Versailles år 1766, död
år 1831, var redan vid fem år musiker.
En koncert, som han komponerade vid
tretton års ålder, hade en utomordentlig
framgång.

Beethoven, född i Bonn år 1770, död
år 1827. var skicklig violinspelare vid åtta
års ålder. Han läste med förvånande
fulländning vid tolf år Mas wohltemperirte
clavier’ af Seb. Bach. Vid tretton år
komponerade han tre qvartetter, utgifne af
Artaria. Vid sjutton år improviserade han
öfver ett tema i Mozarts närvaro, som
yttrade till sina vänner: ’gifven akt på
denne unge man. I skolen en dag fa höra
talas om honom.’

Paer, född i Parma är 1771. död år
1839, komponerade vid sexton år la
Lo-canda de vagabondi, och vid sjutton år /
Prctendanti burlati, komiska operor, som
gjorde honom ryktbar i hela Italien.

Hummel, född i Pressburg år 1778,
död år 1837, var ända från sitt sjunde år
skicklig pianovirtuos. Mozart
uppmärksammade hans talang och gaf honom
lektioner. Vid nio år spelade han offentligt
på en koncert i Dresden, och hans
anseende utbredde sig öfver hela Tyskland.

Paganini, född i Genua år 1784, död
år 1849, var en god violinist vid sex år,
vid sju år komponerat le han en sonat.

Spohr, född i Braunschweig år 1784,
tlöd år 1859, spelade vid tolf års ålder
inför hofvet en violinkoncert af egen
komposition. Han blef fästad vid det
hertigliga kapellet vid fjorton års ålder.

Herold, född i Paris år 1 791, död 1833,
komponerade från sex års ålder smärre
stycken för piano.

                                (Forts.)


Julhögtiden nalkas. Teaternöjena
trängas i bakgrunden af julbestyren; konsert
-och teaterkritik vill ej smaka. Dröjom då
ett ögonblick med vår uppmärksamhet vid

Kongl. Musikaliska
Akademiens Konservatorium



och dess i dagarna hållna Arsexamen.

Hela landet har sina blickar riktade på
denna vår konstanstalt. vid hvilken vi sett
den musikaliska ungdomen från skilda
trakter infinna sig, med mer eller mindre
eldiga förhoppningar, mer eller mindre
gestaltande sig att varda förverkligade.
Framgången härvidlag beror väl i hög grad på
de ungas af naturen undfådda begäfning
— dock i en icke mindre grad af
undervisningens handhafvande och den vid
lärosätet herskande andan.

Skulle denna anda befinnas vara
enahanda beskaffad med den eljest i åtskilliga
våra samfundssferer rådande, och hvilken
i mer än en af sina yttringar erbjuder ett
tacksamt stoff för sedekomedin, så frukta
vi att om henne ej mycket godt vore att
säga. Lyckligtvis är hon likväl icke det.
Men föreställom oss likafullt för ett
ögonblick denna vår af många så beprisade
realism, flerestädes lutande till
materialism samt bemängd med tvifvelsjuka och
pessimism, i full färd med att sköta om
tonkonstens angelägenheter, hvilken konst
händelsevis råkar vara idealistisk. Hvad
skulle följden häraf blifvar Jo, från den
alstrande riktningen skulle snart, sedan
hennes representanters led alltmera glesnat,
begreppen soliditet, skola, teknik, ingifvelse,
inspiration försvinna för att lemna plats ät
de mera luftiga — popularitet,
stämningsfullhet, elegans, effekt, bländverk. Hyllad
af den musikstuderande ungdomen, skulle
denna snart af konsten göra en
examens-fråga; med ängsligt kringgående af all
teori, samtidigt slå sig på studiet af ett
halft dussin instrument, för fingrarnes och
strupens bildning glömma förståndets och
känslans. Inträngd på undervisningens och
organisationens område, skulle den der,
liksom pä andra gebit, förorsaka förlusten
af tron på idealet. Man skulle börja tvifla
på "huruvida ideella sträfvanden i
allmänhet ha något värde; man skulle tillika
börja betvifla kraften hos anden och hvad
den förmår; börja föga beakta hans
manifestationer, samt vid afvägande af en
persons kapacitet förbise denna den vigtigaste
faktorn. Huru lyckliga kunna vi dä icke
prisa oss. vi som ju åtminstone hvad
musik-förhållandena beträffar hafva intet att
förebrå oss i dessa och dylika hänseenden;
ja. och huru tacksamma böra \i då icke
känna oss emot vår musikaliska akademi
och dess konservatorium!’.

Beredvilligt måste det erkännande lemnas
att man vid vår musikhögskola, fastän på
olika grad af begäfning och uppfattning,
arbetar flitigt och samvetsgrant. I valet af
musikstycken fanns mycken omvexling; man
tycktes ha föresatt sig att ej uteglömma
någon tidsepok eller rigtning — med
undantag af den sköna Palestrinska och
Bachska a capellasången, som ej förmärktes.

Vi lemna här blott några fa
antydningar beträffande de olika klassernas
uppvisning och våra intryck deraf, hvilka varit,
i allmänhet taget, tillfredsställande.

Programmet innehöll 70 musiknummer
fördelade på 4 dagar, under hvilken tid.
räknadt från i tisdags, uppvisningen
försiggått.

Vi börja med

Sång, i hvilket ämne akademien har trenne
lärare: hr prof. Giinther, Fröken Bergman
och hr Håkanson. Af eleverna, mestadels
fruntimmer, röjde åtskilliga röst och anlag,
t. ex. fröken A. Karlsohn (redan anstäkl
vid stora teatern), frökname Z. Jonsson och
Em. Uggla m. fl. På manssidan funnos,
vilja vi minnas, endast hrr O. Lejdström
och E. Skog. — Hos prof. Giinthers elever
(artistklassen) märktes aktningsvärda
bemödanden i flera hänseenden, hvilka dock
på alla händer ju ej kunde krönas med
lika framgäng. Man tycktes utom
tonbildningen mest hafva åsyftat en väl
öfver-tänkt textfrasering, hvilken emellertid ej
alltid var tillräckligt samarbetad med
melodiens legato, utan så, att kantabla
tonfraser någon gång staccaterades förmedelst
textkonsonanterna. Detta märktes likväl
icke hos de mera försigkomna. Vi, som
af erfarenhet tro oss veta det nästan på
hvarje stadium i kursen textuttalets och
melodibildningens vilkor förenade böra och
kunna tillgodoses, funno med afsaknad hos
hr Håkansons elever detta senare vilkor
ouppfyldt. En annan vigtig sak är
uppfattningen. En af fröken Bergmans elever
sjöng den vackra sången ’Vackteln’, af
Beethowen. Orden: ’tro pä Gud’, hvilka
ofta och i den effektfullaste stegring
återkomma, deklamerades utan klar
medvetenhet om deras djupa innehåll. För öfrigt
förnummos äfven drag af vacker
uppfattning.

1 Orgelklassen (lärare prof. Mankell),
gjordes vackra prof. Endast uti den
tacksamma g-moll-fugan med preludium af
Bach hade vi önskat ett raskare tempo,
vid pass M. M. » = 100; det togs nu M.
M. # = 84. Preludiets seqvenser i
32-delar böra fjerdedelsvis spelas å olika
manualer. hvilket gör den skönaste verkan.

Bland Pianoeleverne finnas flera med
utmärkt fallenhet, såsom herr H. Meissner,
hr G. Brinck, båda i fröken Thegerströms
klass, vidare fröken D. Vinge i hr
Polanders klass. Dessa ungas spel är intelligent
och ganska vårdadt.

1 Violinklassen (lärare hrr J. Lindberg
och F. Book) arbetas efter goda maximer;
likväl är fingerfärdigheten i allmänhet
ut-märktare än stråkföringen. Framstående
elever: hrr G. Lange, F. Schiitze, fröken
Åberg, m. fl.

I Violoncellklassen (lärare hr A.
Andersen) uppöfvas på ovanligt kort tid
violon-cellspelare; så t. ex. spelade hr E. Lind.
som öfvat sig endast en termin, en allegro
af Romberg.

1 biåsklassen för träinstrument (lärare
hr F. Sjöberg) presterades bland annat ett
ganska vackert Oboesolo.

Uppvisningen i klassen för
biåsinstrument af messing (lärare hr G. Rosbeck),
hade vi ej tillfälle att öfvervara.

Harmonilära, instrumentering, samt
jem-väl kontrapunkt och komposition voro å
uppvisningen icke representerade.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free