- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
11

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 17 Januari 1880 - Om vilkoren för blomstringen af vår nationella tonkonst II, af Orfeus - Punktlighet framför allt - Musik och Teater - Anekdot - Från utlandet - Berlioz’ opera, Prise de Troia - Gounod - En ny komisk opera - Anton Rubinstein - Som de dagliga tidningarne - Rheinische Sängerverein

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verk och föredömen; af musikförläggares
ängsligt tysta grundsats: non quomodo sed
quo;
af den behändiga lättvindighet, med
hvilken en mogen erfarenhets anspråk
ibland affärdas, etc. etc.

Läsaren torde ha öfverseende med den
mindre glada teckningen, samt vara
öfvertygad det felet icke är vårt, då några
ljusare färger härvidlag icke stått oss till
buds.

En glädjande omständighet böra vi
dock påpeka såsom fullkomligen
karakteriserande för vårt musiklif, såsom bildande
ett vackert drag i vårt nationallynne och
pä samma gång visar förträffligheten af
\år stadga om näringsfrihet: vi mena
fördelen för de musikindivider i vårt
samhälle, hvilka i besittning af
tonsättnings-konstens hemligheter samt erforderlig
talang, men af omsorger för lifsuppehället
nekats att deraf draga fördel: att sådana,
säga vi, förunnas en och annan liten extra
förtjenst, genom att som elever i
musik-komposition få emottaga en eller annan,
saken varmt hängifven adept, och detta
utan allt fästadt afseende å de ringa,
humila yttre vilkor. hvarunder dessa
herrar nödfallsprofessorer vanligen hemfallit;
ty de må vara trumslagare eller korister,
så är fördelen lika ögonskenlig: en inkomst
för hvilken de vanligen ej kunna taxeras.
Fogar så händelsen att betydande
konstnärliga resultat på så sätt kunna ernås,
hvarå prof verkligen äfven förekomma, så
böra dessa våra moderna Sokrater minsann
känna sig öfverlycklige.

Innan vi för denna gång nedlägga
pennan, vilje vi fästa läsarens
uppmärksamhet på ett ganska vigtigt vilkor för
blomstringen af vår nationella tonkonst,
hvilket står i försynens aldra närmaste
skön att förverkliga, nemligen den
fortfarande uppkomst ;n ibland oss af
högtbe-gåfvade, ädla andar, hvilka ej blott
undfått den intuitive tondiktarens sublima
fallenhet, utan äfven viljekraft för hennes j
tillgodogörande och användning; ej blott
snille eller hufvudets begåfning — en blix- i
trande ingifvelse, utan äfven innerlighet i
känslan: hjertats skatt; med en karakters- i
styrka, oböjlig som malmen i våra berg,
bekämpande äfven de vidrigaste omständig
heter: nöd, armod, ignorans, afund;
skapande konstverk, egnade att hos nationen
och menskligheten lifva och befästa tron
på andens kraft — en tro, som om hon
skulle svigta, gå för tidsmedvetandet
förlorad, ögonblickligen läte oss, likt fordom
en Petrus, nedsjunka i vågorna: — i hvilka
vågor, det kunna vi ju lätt sjelfva ana.

                                Orfeus.

Punktlighet framför allt.



Westfalische Zeitung i Dortmund
innehöll för några dagar sedan följande lilla,
högst originella bit angående Operan
der-städes och dess direktion: ’En opera utan
orkester — denna skräckbild upsteg i går
afton i tydliga konturer för de besökande
ä operaföreställningen i Kiihnska salen.
På sjuslaget ljöd klockpinglet förkunnande
’Friskyttens* början, kapellmästaren infinner
sig punktligt vid sin notställare och rustar
sig att gripa verket an. Redan ses han
höja taktpinnen — då han kastar en stum
blick åt alla sidor samt varsnar med
förvåning att han befinner sig aldeles ensam
på orkesterplatsen. Ensamheten kan’under
vissa omständigheter vara särdeles
önskansvärd och angenäm, men då en opera skall
begynna, är det icke bra att kapellmästaren
är allena. Insigten härom gjorde sig för
den förträfflige mannen ögonblickligen
känbar, och blek af förfäran nedsteg han från
den höga pallen, följd af galleriets
hånskratt. Den ena minuten förgår efter den
andra, ingen musiker synes till. Redan
har den korta visaren å det ivrigt
visiterade fickuret tillryggalagt halfva vägen från
sjunde till åttonde timmen, redan börjar
den otåligblifna söndagspubliken att
exqvera ett allt mera tillväxande
stampningstremulo — då ändtligen kontrabasen
blir synlig och dess innehafvare öfveröses
med en applådsalva, som aldrig ville taga
slut. Gladare kan icke Wellington hafva
helsat de anryckande preussames första
bajonettspetsar vid Belle-Alliance, än den
djupt rörde kapellmästaren denna stortå
för det Giesenkirchen’ska kapellet.
Andäktigt följde efter den ärevördige kontrabasen
den muntre flöjten, det glada hornet, den
mullrande pukan. Hvarje enskild
innehafvare af dessa instrument måste under
bifallsstorm göra ett formligt gatlopp, innan
han uppnådde sin plats. Så lifligt och
välförtjent bifall hade ännu aldrig hvarje
särskild medlem af någon orkester skördat.
Kl. half åtta skedde nu äfven det under, att
mäster Giesenkirchen med de sina fanns
på sin plats och att snart derpå de kära
ljuden af instrumentens stämning smekte
de väntande åhörarnes öron. Ett par
minuter sednare och den herliga
Ouvertyren till Friskytten begynte.

Musik och Teater.



Kongl. operan. Onsdagens repris aj

Marco Spada.

Opera-conuque af Huyvne Scribe.

Musiken ;if Auber.

Det kunde synas som om den
libretto-lbrfattare, hvilken af ett ämne, hvars
huf-vudfigur är tragisk, kan tillskapa en
opera-comique, väl mycket ostenterade med
dödsförakt. Dock huru ofta hvila ej det
dagliga lifvets förvecklingar på tragisk
grund ? Dessutom se vi här det tragiska
förmildras, upptina, öfvergå från skugga
till ljus genom af faderskärleken verkad
lifskraftig handling.

Musiken, om ej i ursprunglig friskhet
stående aldra främst bland de auberska
mästerstyckena, förnekar dock icke sin
härkomst; mången melodisk perla, mången
finess i karakteristiken tillkännager med
hvem vi ha att göra.

Utförandet särdeles tillfredsställande.
Rolerna väl fördelade. Konstnärsparet
Hr och Fru II///man uti hufvudpartierna
tillkommo aftonens pris och publikens
stormande bifall jemte inropningar. Med
nöje hördes Hr Seron som
franciskanermunken. Kören skötte sig väl och
på-passligt.

Södra Teatern inledde det nya året
med Ba/.in’s omtyckta operett Resan ti//
China, hvars libretto har den förtjensten
att vara rolig utan att vara slipprig, och
hvars musik lifvar och underhåller utan
att förfalla till grofhet. Dessa egenskaper
har också publiken genom sitt flitiga
besök och rikliga bifall vetat uppskatta.

Nya Teatern utvecklar en större
verksamhet än någonsin förut och tyckes så
småningom ha kommit ifrån allt
kostbart experimenterande. I år har den i så
måtto tagit lofven af alla sina medtäflare.
att det är den enda teater i Stockholm,
som haft att bjuda sin publik på en
nvårs-pjes, nemligen Lussigossarne. Flere nya
och intressanta pjeser lära vara under
in-öfning.

I Berns Salong gafs den 4 d:s matinée
af fröken Roos med biträde af flere
framstående artister.

B/ane/is Teater låtsas nu mera heta
’Varieté*, men ännu har ingen kunnat
derstädes upptäcka någon synnerlig
’varia-! tion’, vare sig beträffande prestanda eller
de presterande

Anekdot.



Joachim, violinisternas konung, äsäg en
dag från sina fönster huruledes en mängd
skridskogängare hvimlade derutanföre på
den frusna floden. Snart fick han lust
att sjelf deltaga i det upfriskande nöjet,
oaktadt han ännu aldrig haft skridsko på
fot. Han infann sig, banentreprenören
knöt på honom skenorna, samt gaf honom
nödig undervisning. Vid första försöket
att gå, låg emellertid vår kung der
vackert på isen, sprattlande och qvidande.

”Jo jo men, tröstade honom hans mentor,
entreprenören, ser ni, det här är nu inte
så lätt som att spela fiol.”

Från utlandet.



Berlios’ opera, Prise de Troia (Tröjas
intagande), af hvilken två akter nyligen
utförts i Paris å en populär konsert,
lof-ordades i ’Journal de Musique* på det
mest ampelt vältaliga sätt.

Gounod har fulländat ett nytt arbete,
ett Miserere, hvartill Lemoin förvärfvat
sig förlagsrätten.

En ny komisk opera i tre akter, Bianea
af Ignaz Briill, uppfördes i slutet af förra
året i Dresden med fullständig framgång.
Partituret är hållet i en enkel, melodisk
stil, hvilken, som vi känna, äfven
utmärker Goldkorset.

Anton Rubinstein är i sin lyckas
dagar. Efter den vackra framgången af
hans Ner o har hans andra nya Opera le
Demon nyligen gjort stor lycka i Moskwa.

Som de dagliga tidningarne redan
omnämnt, arbetar Verdi, Aidas frejdade
kompositör, på en ny opera: Othel/o.

Rheinsche Sängerverein bar utfäst ett pris
af 1,500 mark för den bästa komposition
för manskör och orkester. Arbetet måste
fylla en afdelning i ett konsertprogram och
dess utförande upptaga en tid af en half

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free