- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
30

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. 15 Februari 1880 - Beethovens första debut - Musik och Teater - Från utlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då han öfvergick till fri fantasi. En här
af melodier, nya och originella i sitt slag,
konstnärligt sammanfogade och herrliga i
byggnad och harmoniföljd, ljufva som
källans porlande i den dunkla djupa skogen,
så åter mäktiga och åsklika, bedöfvande
som vattenfallets brusande utför
klipphällen, böljade hän genom helgedomen.
Dagens upplefvade erfarenheter, allt hvad som
rörde sig i hans inre, gestalter, hvilka
redan sedan veckor tillbaka formlöse
omhvärfde hans ande, sväfvade på tonernas
vingar, välordnade och försinligade, genom
kyrkans hvalf. — Då Beethoven ändtligen,
på sin följeslagares önskan, som påminte
om afresa, hade ändat sitt spel, räckte
abboten honom med djup rörelse handen.
<-Min son,’ sade vid afskedet den värdige
klosterchefen, ’du har åstadkommit
storverk, alla våra önskningar öfverträffande,
ja, oöfverträffligt. Din talang, som en gång
i verlden skall låta tala om sig, skall ej
längre blifva förborgad för verlden, jag
skall hos min allernådigste kurfurstlige herre
och vän i Bonn föra din talan. Och nu,
min unge vän. Gud vare med dig! jag
hoppas att i vår klosterliga ensamhet ännu
rätt ofta den sällsynta njutningen måtte
bli oss beskärd, att få höra dig.’ Med
den hjertligaste tacksägelse för det
öfver-måttan kärleksfulla emottagandet skildes
våra vandrare frän klostret Heisterbachs
kärvänlige abbot och begåfvo sig glade
till den kurfurstliga residensstaden Bonn.
Knappt hade fjorton dagar efter denna
ut-flygt tilländalupit. då Beethoven en dag
blef befalld till kurfursten, för hvilken han
måste spela, och gunstbeväget
förafskeda-des med ett anställnings-dekret som
kurfurstlig hoforganist. Sålunda gjorde
tonernas odödlige mästare i klostret
Heister-bach i Siehengebirge sin första debut,
hvilken på hans ärorika konstnärsbana
utöfvade ett afgörande inflytande.

Om ock förestående episod ur den store
tonkonstnärens lif blifvit ett blott
traditionelt meddelande, sa härflyter den dock
från autentiska källor och betygas af ännu
lefvande afkomlingar af den i Koblenz
aflidne Geh. Medicinalrådet Wegeler, som
en gång var Beethovens vän och förtrogne.

Musik och Teater.



Vi gä nu att infria vårt löfte, att för
våra läsare delgifva de intryck, som hrr
Josephsons och Hallströms för fjorton
dagar sedan gifna koncert bibringade oss.
Den omständigheten att programmet bestod
af idel svenska nu lefvande tonsättares
arbeten borde ju innerligen gläda hvarje vän af
den svenska tonkonsten. Visserligen kunna
vi ännu icke tala om någon egentlig svensk
skola i musikkomposition, alldenstund hvad
som alstras, i allmänhet, pä vissa hedrande
undantag när. bär spår af en föga
utvecklad sjelfständighet, — beroende derpå att
så få hittills torde haft det modet eller
öfvertvgelsen, att i samtliga sina
tonskapelser afgjordt och företrädesvis kämpa för
den melodiska principens (idéens) allt
beherskande prioritet. Lyssnade man till
läror, som temligen direkt gå derpå ut
att, än till förmån för det ena, än för det
andra systemet, degradera den melodiska
friborenheten, så lupe man lätteligen fara
att, om ock omedvetet, svika sitt
sångarguden hjertligt skyllda troskap.

Utrymmet medgifver endast att
framhålla hvad som tycktes förtjenstfullast och
mest anslående: Eolstoner af L. Norman;
’In Lenom’ af G. Wennerberg; I
Domkyrkan af J. Hallström; Ouvertyr till
Jungfrun af Orleans af Aug. Söderman;
Rings Drapa, m. m. af J. A. Josephson.

Musikaliska konstföreningen har till
tryckning antagit Digte og Sange ur
Tann-häuser af Holger Drachmann. satta i
musik af Emil Sjögren, hvilket arbete med
snaraste kommer att utdelas till
föreningens ledamöter.

Fröken Mathilda Grabows uppträdande
nyligen å kungl. stora teatern som Isabella
i Robert, och Fru Forsells återuppträdande
i Regimentets dotter äro operaverldens
tvenne nyheter; dertill kan läggas att
fröken Riego’s med det snaraste torde vara
att emotse i den vackra, fosterländska
operan Blenda af P. A. Öländer.

Från utlandet.



I Genf har bildats ett nytt musiksällskap,
hvilket ämnar sammansätta sina programmer
företrädesvis af klassiska musikverk.

Goldmark’s ”Königin von Saba” har
vid dess första uppförande i Dresden haft
stor framgång.

I Paris synes nu hos komponisterne
ådran för den stora operan ånyo börja
flyta. Det berättas, att Gevaert. direktör
för konservatorium i Briissel, brådskande
låter Sardoti skrifva sig en text. ’Venise*.
Louis Gallet arbetar på ett ämne för
Jonciéres, och Detroyat skrifver ifrigt på
’Henrik den åttonde’ för Gounod. Den
sistnämnde måtte minnsann ha att göra.
ty ’Abelard och Héloise’, äfvensom
’Tribut de Zamora’ och ’Cinq Mars’ äro
ju ännu inte färdiga.

Rubinsteins oratorium, eller som det
benämnes andliga opera, blef nyss
upp-förilt i Berlin. Detta verk betecknas som
säsongens höjdpunkt. Bland annat heter
det: texten ger komponisten ett förträffligt
underlag till utvecklande af den mest
vidtgående fantasi. Intet under att just Anton
Rubinstein kändt -ig dragen dertill. Pä
den tid han komponerade detta verk
behandlades visserligen komponisten
Rubinstein, så mycket man än firade virtuosen,
ännu rätt kallt; men med den honom
egendomliga energi har han steg för steg
eröfrat sig mark och räknas nu till de fa
musici, af hvilka hvarje komposition redan
på förhand egnas det uppmärksammaste
beaktande. Musiken visar Rubinsteins hela
egenart, den yppigaste fantasi,
oemotståndlig kraft och ett herravälde öfver
stora massor som blott fa komponister
beskärts.

Victor Masset’s opera. Paul och
Virginie
, som uppförts i Wien, har ej utöfvat
någon särdeles animerande verkan.
Musiken betecknas, med undantag af enskildta
partier, som ytlig.

I samma stad koncerterade i slutet af
förra månaden ilen för oss l>ekante Pablo
de Sarasate; sedan halfva staden fatt höra
honom å en philharmonisk koncert, gaf
han tvenne egna koncerter, allt medan
Joachims koncert-programmer hotande
sväfvade öfver hans hufvud. ”Dertill hör ett
visst kurage och ett visst förtroende till
sin omtvekthet hos fruntimmer och till sin
goda Stradivarius-fiol.”

Gräfinn Dubarry heter en ny komisk
opera med musik af Karl Millöcker, som.
uppförd i Berlin, af kritiken betecknats
såsom mindre originel ithy att det
slutligen säges: Intet spår af Millöcker i hela
den Millöckerfska komiska operan.

Wien den 30 Januari:

Efter de upprepade Herkuliska bragderna
med Wagners ”Nibelungen-cyklus” kom
oss en musikalisk vederqvickelse till del
bestående i en cykel samtlige Mozartska
operor. Vår hofoperadirektion har
dymedelst visat att hon ej följer någon ensidig
partiriktning — hon låter de Mozart’ska
operornas glänsande sjustjernor lysa öfver
Nibelungen-Tetralogiens dunkla
bergs-schakter och outgrundliga bråddjup. —
Joachims-koncerter (i grossen
Musikvereins-Saale. i hvilken trängseln var så stor, att
hundratals personer måste återvända i brist
på plats eller lyssna bakom tillslutna
sals-dörrar) togo en så glänsande fart att
konstnären såg sig föranlåten föranstalta om
ännu en afskedskonsert. — Lecocqs nya
operett ’den vackra persiskan’ går sedan
en vecka på Theater an der Wien för
alltjemt utsålda hus. Uppsättning och
utförande äro särdeles förträffliga, — dertill
en smekande, lättfattlig musik, och en
hjerteflammande men dertill godlynt och
följaktligen för flertalet amysant text —
alltså tillräcklig grund att tillförsäkra ett
verks framgång under karnevalstiden, och
mycket ofta derutöfver.

I en ”Berliner Wochenchronik” lästes
nyligen: ”Som en blixt från klarblå
himmel nedslog plötsligt tidningsnotisen:
Camille Saint-Saëns kommer till Berlin och
spelar och dirigerar redan om söndag
qväll im Koncerthause; om icke samtidigt
äfven annonsen med hela programmet hade
utkommit, så skulle ingen menniska trott
det. Men då måste det ju likväl vara
sannt, ty annonser äro inga tidningsankor.
de kosta mycket pengar, och dem ger väl
ingen ut i sådan mängd blott och bart
för att spela publiken ett narrputs. Det
var alltså sannt, man skulle då ändtligen
en gång få höra honom — och se honom
framför allt, komponisten till den
märkvärdiga Danse macabre, och det blef en
formlig stormlöpning efter biljetter.” Efter
en lång och målande beskrifning öfver
publikens nyfikenhet, heter det: ’Efter
Ouvertyren framträdde, mottagen med
dånande bifall, en liten, behändig man,
tunn-och korthårig, med kort svart helskägg,
ett ansigte, i hvilket säkerligen ingen
förmodade en konstnär, heldre en
aktningsvärd herre ur köpmansgillet. Detta var
Camille Saint-Saens; han satte sig och
spelte sin g-moll koncert. All aktning,
han spelte förträffligt, scherzot v ar ett
kabinettstycke af fin perlande teknik. Tre
andra pianostycken höjde sig ej till någon
betydenhet. Utomdess förekommo af
honom ett Pri lude au Dlluge (icke illa) och
en Rondo capriccioso för violin m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free