- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
48

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6. 15 Mars 1880 - Det Sköna. III - Hvarjehanda - Breflåda - Rättelse - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nom fenomener, som undandraga sig det
bestämda måttet och beräkningen.
Utom-dess delgifves växten ett symboliskt
uttryck i långt högre grad än mineralet.
Genom sin yttre anblick, genom
fördelningen och rigtningen af sina grenar och
af sina blad, genom sina färger, uttrycker
den idéer och känslor som motsvara
själens böjelser: behag, smidighet, melankoli,
o. s. v. Också börja vi att lifligen
sympatisera med dessa väsen, oaktadt de icke
innehafva de egenskaper, hvaraf de förete
en liknelse eller en symbol. Djurriket
framställer för oss en skönhet af högre
ordning, hvars grader man lätt kan följa
genom slägtenas utvecklingsgång; djuret
besitter, utom egendomligheter, som tillhöra
växten, d. v. s. organisationen och lifvet,
förmögenheter som denne icke har,
nem-ligen känsel, frivillig rörelse, instinkt; det
eger efter deras funktioner lämpade
organer, hvilka icke blott tjena till att utföra
dessa, utan också att uppenbara dem.
Växten står rotad i jorden, orörlig och stum.
Fast skapadt med en själ, som icke eger
sjelfmedvetande, och med en rörelse, som
icke drifver sig sjelf, rör sig och handlar
djuret i kraft af inre böjelser, till
utseendet sjelfvilliga och fria. Dess karakter,
dess seder och vanor gifva oss en bild af
de moraliska qvalifikationer, som tillhöra
menniskosjälen. Fulheten och
obäklighe-ten äro här mycket bjertare framträdande
än uti föregående rike; men detta beror
på sjelfva formbestämningen och på
uttryckets öfvervälde. Dissonanserna måste
vara mera skärande; • blandningarne
erbjuda en bizarr och vidunderlig anblick,
och vid sidan af egenskaper, som fägna
oss: lätthet, behag, ljufhet, kraft, finess,
mod, visa sig tröghet, dumhet,
rofgirig-het. Men hvad kan väl skönheten inom
djurriket hafva att betyda, när man
jem-för henne med skönheten hos .menniskan.
’Själen är ensam skön’, har Platon sagt;
äfvenledes hafva vi sett hurusom hos de
varelser, hvilka stå lägre än menniskan,
det likafullt är intelligensen, lifvet och
uttrycket af moraliska egenskaper som utgöra
deras skönhet; men den verkliga själen är
menniskans själ, kroppen är danad för
henne och han är icke allenast hennes
boning, han är hennes afbild. Allt
tillkännager hos menniskokroppen, i dess
proportioner, i lemmarnas fördelning, i den
upprätta ställningen, i dess attityder och
rörelser en intelligent och fri kraft. Dess
yta är icke mera öfverdragen af en
olif-vad växtlighet af fjäll, fjädrar eller dun;
känsligheten och lifvet uppenbara sig på
alla punkter; ändtligen är den menskliga
gestalten den spegel, i hvilken reflekteras
själens alla känslor och lidelser. Ho kan
beskrifva all den uttryckets mäktighet
som ligger i blicken, i åtbörden, i rösten
hos menniskan? Derförutom eger
menniskan ett medel att tolka sin tanke, som
är henne eget, nemligen: ordet. Slutligen
ter hon sig fullkomligen i sina handlingar.
De menskliga handlingarne äro icke blott
och bart nyttiga eller skadliga, goda eller
dåliga, de äro äfvenledes sköna eller fula
allt efter som de uttrycka själens
egenskaper i harmoni med dess grundväsende,
dess intelligens, ädelhet, godhet, kraft,
eller deras motsatser: okunnighet, dumhet,
låghet, feghet och elakhet, enligt hvilka
tillkännagifves en rikt begåfvad natur,
hvars otvungna utveckling står i
öfverensstämmelse med ordningen, eller en arm,
inskränkt, eländig själ, hopkrymt i sina
syftens utveckling, oklok och oordnad i
sina rörelser.

Sådane äro, flyktigt antydde utan
tvif-vel, det skönas hufvudsakligaste
uppenbarelser . i naturen och hos menniskan, det
vill säga i den verkliga verlden; men j
åskådningen af naturen och af mennisko- ’
lifvet är långt ifrån att erbjuda oss ett
förverkligande af det skönas idé, egnadt
att tillfredsställa oss; alltid det fula vid
sidan af det sköna; det vederstyggliga
och det vanskapliga, det låga, det oädla :
bilda motsatser till skönheten, fördunkla I
och vanställa henne; öfver allt i det
verkliga lifvet befinnes prosan blandad med ,
poesien; också erfar menniskan behofvet
att skapa, hon sjelf, afbilder och
framställningar mera öfverensstämmande med
det skönas idé, som hennes ande
innesluter, och att frambringa denna idéella j
skönhet, som hon ingenstädes utomkring
sig finner. Så föddes konsten, hvilkens
bestämmelse det är att framställa idealet.

Vi finne sålunda trenne hufvudformer
hos det skönas idé: det absolut sköna,
det reelt sköna och det ideelt sköna; det
första finnes endast hos Gud, det andra
erbjudes oss i naturen och i
menniskolifvet och det tredje är konstens föremål.

Hvarjehanda.



Verdi, som öfvervakar repetitionerna af
sin Aida å Pariseroperan, går och gäller
för att ej vara lätt att tillfredsställa.

Meyerbeer åtnjöt samma anseende,
åtminstone hvad beträffade sångarne, hvilka
han behandlade ganska strängt. Han hyste
! å andra sidan för orkesterns artister, dem
han aldrig underlät att titulera ’mina
kär-älskeliga herrar professorer’, en respekt
blandad med fruktan, och det var med ett
hopande af vördnadsbetygelser och löjliga
krumbugter som han tillät sig att underställa
dem sin mening beträffande utförandets
enskildheter.

Låtom oss tala om Meyerbeer:

Det var någon tid före hans död. Man
förberedde en repris af Profeten.
Meyerbeer hade velat att ouvertyren skulle
gif-vas i ursprungligt skick, en del deraf hade
nemligen förut varit struken.

Orkesterns artister hysa för
ensemblerepetitioner en vedervilja som är väl

bekant vid teatern, och återupptagandet
af ouvertyren fordrade en repetition. De
kommo dit vid ganska dåligt lynne och
spelte den begärda ouvertyren, allt under
det de visade en köld, som kompositören
tog för förakt.

Meyerbeer baxnade; sängarnes åsigt var
honom likgiltig, men han höll mycket på
orkesterns bifall.

Emellertid förmådde hrr musici icke så
länge se förargade ut på den store
kompositören; då man kom till den berömda
baletten, erbjödo konstnärerna fred i det
de applåderade.

Och på sitt sätt d. v. s. knackande med
stråkarne mot bottnen af sina fioler.

Genast närmade sig Meyerbeer, som var
på scenen, halft glad, halft sorgsen:

— Huru, mina herrar mest kärälskeliga
professorer, ni tycker om denna lilla . . .
småsak ?

— Den är charmant, den är
beundransvärd . ..

— Åh, jag är högst förbunden! . . . och
återigen, tillade han med ansträngning,
min ouvertyr, den gillen I inte? . . .

— Det vill säga att . .. om förlåtelse ...
den är bra den också .. . utan tvifvel .. ,

— Ah! ni gillen den inte, jag märker
det.. . och ni tycken om balettmelodien
... nåja! Denna åsigt är egendomlig för
franska professorer.

Och med denna tröst, den han unnade
sig sjelf, gick han och satte sig en smula
lugnad.

Breflåda.



Hg. Hjertlig tack!

T. V—I. Vi sympatisera i allo.

RÄTTELSE.

Sid. 30, andra spalten, nittonde raden
uppifrån står Forsells, skall vara Thorsells.

*



Pris: helt år 5 kronor; 3 qvartal
4 kr; halft år 3 kr.; ett qvartal 1,50 kr.
Prenumeration kan ske å posten, i
bokhandeln och å tidningskontoren.

                                Redaktionen.

illustration placeholder


ETT TAFFELPIANO

med god ton och vackert yttre säljes
billigt. Man torde hänvända sig till denna
tidnings utgifvare, hvars adress är
Ur-vädersgränd N:o 9, 3 tr. upp.

E. NORBERGS PIANOMAGASIN

ÅLANDSGATAN 24

Stort lager af Tafflar, Pianinon och Flyglar till olika men

billiga priser.

NORBERGS PIANOMAGASIN

ÅLANDSGATAN 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free