- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
54

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1880 - Musik och Teater - Från utlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Musik och Teater.



Vid randen af den öfver sina bräddar
stigande musikaliska vårfloden ståndar
musikrecensentens låga hydda, hotad med
formlig öfversvämning. Ingen graf kan
någonsin vara ljufligare än den i en
öfver-svallande skönhets yppiga sköte. Dock
önskar han sig naturligtvis så pass
andfrist, att han i några få penndrag må
hinna afteckna hvad mest hans öga (och
öra) rör.

Denna flods hufvudbädd, å hvars yta
ädelt framgunga sångens hvita svanor,
utgöres af vår nationalteaters rika såväl
vokala som instrumentala resurser.
Biflödena äro många, såsom direktör
Stol-fes matiné, madame Viardofs matiné m.
fl. i oändlighet. Isstyckena som den
jublande för i triumf, äro
artist-fordringsägares kalla hjertan, som genom hopp
om liqvid bragts i upptiningstillstånd;
laxarne, som gå mot strömmen, skuttande
uppför vattenfallen, äro dessa djerfva
försök, att bjuda den stora publiken på
musik, hvilken står öfver den vanliga
tjing-la-la-nivån; de på sina störar
skrattande skatorna är den 5elaka5 kritiken;
skummet, som vågsvallet strör kring
stränderna, föreställer uppsagda korister;
bortspolad byggnadsbråte, skingrade
fördomar: — ack! en hel drömbok, om ni
så behagar.

Men, för att återgå till alvaret, låtom
oss med några ord först yttermera
omnämna

Verdis AYda

å Kongl. lyriska scenen.

(in.)

Ingenting synes vara egnadt att ändra
vår om detta stycke gynsamt uttalade
mening. Ett bevis bland andra för
verkets förtjenst är den omständigheten, att
de utförande alltifrån första
representationen, såväl solister, som kör och
orkester (den väl representerade baletten
icke ens undantagen) känt sig så inne i
sitt esse, att den behagliga lätthet,
hvarmed nästan alla svårigheter öfvervunnits,
väl icke kunnat undgå att angenämt
beröra den särdeles intresserade salongen.
Sådana operor pläga också gemenligen
upplefva de flesta representationer, uti
hvilka, med förutsatt verkligt konstvärde,
intet kantigt obehag, ens i det tekniska,
framträder och stämmer till olust.

Sålunda har hr Arnoldson med varm
hängifvenhet kunnat egna sig åt
framställningen och tolkningen af Radames,
samt af denna roll ytterligare skapat en
lyrisk-dramatisk älsklingstyp af skär glans.
Fröken Ek, som i Aidas roll endast en
gång alternerande ersatts af fröken
Gra-bow, tyckes, ehuru icke så ynnestfullt
omhuldad af publiken som den sednare,
åtminstone beträffande röstresurser väl
kunna mäta sig med henne. Vår
ursprungliga Amncris är fröken Niehoff,
hvilken häri vunnit ett för sin stämma,
särdeles dess djupare, om en Zelia
Tre-belli erinrande toner, mycket tacksamt
parti, det hon segrande genomför.
Alternerande och ej utan framgång har fröken
As några aftnar utfört samma roll. Hr
Lundqvists klanggoda stämma har gjort sig
gällande, t. ex. i andra aktens final, då

han, den fångne etioper-fursten, i en
gripande melodi erinrar sin domare, den
egyptiske konungen, om lyckans
obeständighet. Denna Faraoroll åter har
om-vexlande innehafts af hr Willman och
hr Strömberg. Gerna lär väl denne
senare, såsom varande visserligen äfven
han, röstbegåfvad, erkänna sig ha mycket
att lära af den förre. Öfvestepresten har
äfvenledes alternerande representerats af
hr Lange och hr Håkansson.

Direktör G. Stolpes matiné. Återigen en
sträfsamt kämpande svensk
kompositions-talang lemnad åt sitt ödé.
Konventionalismen kräfver friska offer. Ty hvad
uppmuntran och understöd har väl det
goda gryet hos nu ifrågavarande redan
mognade man fatt röna? Intet. Att detta
förhållande ofördelaktigt måst inverka på
hans tonalster är tydligt. Dessa,
ehuru-väl förtjenstfulla i harmoniskt hänseende,
röja dock ej alltid denna uppåtskådande
trosblick, som söker och finner idealet,
koncentrerande dess skönhetsglimtar i
brännpunkten af plastiskt lugna former;
ty fruktan att varda förbisedd skapar ett
evigt, beständigt jägtande, och denna
fruktan är tyvärr ibland oss gemenligen
endast, alltför välgrundad. I)ock, den
fåtaligt församlade publiken klappade ju
flitigt händerna, och detta var ju alltid
för matinégifvaren en skön tröst.

Annu fåtaligare besökt var Madame
Viardo ts’ vokal- och orkestermatiné i
musikaliska akademien.

En distinguerad, ännu helt ung
fransyska framstår, sjelf dirigerande ett
intressant program af idel egna kompositioner:
och ändå ingen stormlöpning efter
biljetter. Förundransvärdt! För sångerskor
äro vi nu färdiga att gå i döden,
förmedelst i köerna förvärfvade lungkatarrer.
Men bah! en som komponerar!Bli hemma!
dröj nere vid jorden! var ’praktisk5! att
man icke tilläfventyrs må bringas till
betänksamma funderingar öfver huruledes
det i sjelfva verket står till med ert sunda
förnuft.

Hos Madame Viardot hafva vi att
erkänna en normal musikalisk begåfning,
om ock en icke lika normal utveckling.
Hon har ej bannlyst melodien,
naturligheten, utan bygger väsentligen på dem
såsom grund. Hennes framgång i rent
konstnärligt hänseende kan kallas
betydande, helst hon egde sådana exekutiva
krafter till sitt förfogande som Meisnerska
kapellet, operakören, o. s. v.

Skapelsen af Haydn gafs Långfredagen
på öfligt sätt.

6:te Populära symfonikonserten å Kongl.
stora teatern Påskdagen inleddes med abbé
Voglers Symfonr (La Scala), en något
gammalmodig komposition. Vidare före«
kommo dansstycken ur op. Feratnors af
A. Rubinstein, samt slutligen AmoUsymfoni
af N. W. Gade, i hvilket arbete
kontra-punktisten, särdeles i finalet, saknades.
För sina ackordliga mjukheter
applåderades hon emellertid.

Från utlandet.



Till det af staden Paris utfästa priset
af 10,000 frcs för den bästa sinfoni med
kör hafva iS täflande anmält sig. De
21 prisdomrarne äro i full verksamhet.

Från Kejsers etah/iscment i Nancy har
utgått ett piano med två manualer och en
pedal, hvilket slags instrument torde blifva
af stor nytta för organister vid deras
studier.

Lecocq ät ännu alltid lika outtröttlig.
Hans nyaste verk är en komisk operett
5Marquisen at Windsor5, hvartill texten
är skrifven af Meilhac och Halévy. Den
är bestämd att uppföras nästkommande
höst på Renaissance-Theatern i Paris.

Offenbachs nya operett
5Tambourma-jorens dotter5 gafs i Paris den 9 Mars för
hundrade gången. I Wien lär exemplet
komma att följas i denna månad, och
Offenbach har redan anmält sin närvaro
vid detta tillfälle.

1 Vagner-soaréer i Paris. Idéen till
dessa har utgått från Madame Judith
Dautier, en temligen bekant författarinna.
Orkestern ersättes af två Erard-flyglar,
hvilka spelas å quatre mains af fyra
framstående pianister. Sångkrafterna utgöras
af två tenorer, en bariton, en bas och
tre damer. Dertill skall en god
deklamator hålla föredrag och dymedelst gifva
åhörarne begrepp om äfven sådana saker
eller partier som ej komma till uppförande.
Endast 100 åhörare ega tillträde till dessa
soaréer. Den första egde rum den 5
Mars. På ett föredrag af Emil Marras
följde den musikaliska afdelningen,
bestående af ouvertyrerna till 5Rienzi5 och
’flygande Holländaren5 för åtta händer
samt sångnummer ur den senare operan.

Ett föredrag öfver musikaliska och
omusikaliska menniskor hölls af Dr
Ludvig Schemann den 24 Mars i lilla salen
i arkitekthuset i Berlin.

Kommissionsrådet Engel, egare till
Kroll-ska etablissemanget i Berlin, öfvertager
sjelf den 1 Maj ledningen af sin teater.
Till sommaroperan från den 9 Maj till
15 September äro både många och goda
krafter engagerade. Gounods ’Margaretha5,
Nikolais ’Muntra fruarna i Windsor5 och
Meyerbeers 5Robert af Normandie5 äro
bestämda att uppföras.

Berlinerkomponisten Albert Becker har
från konungen af Sachsen, hvilken han
tillegnat sin stora b-mollsmessa, fått
emot-taga en kostbar briljantring.

Wagncr-Jöreningen firade den 27
Februari i Krollska etablissemanget i Berlin
sin årsfest, bevistad af en ovanligt lysande
samling, hvaribland äfven kejsaren med
flere furstliga personer. Programmet
började med förspelet till die 5Meistersinger5,
hvarpå följde en af C. Dorn skrifven
prolog, samt aftonens hufvudnummer: första
akten af ’Walktire. Enär Wagner icke
gifvit tillåtelse till scenisk framställning,
måste auditoriet åtnöja sig med
Nibel-ungen i frack.

Bayreuther-fonden belöpte sig vid
slutet af fjolåret till en rund summa af
90,000 mark; med afdrag af nödiga
utgifter till underhåll af festspelshuset samt
tidningen Bayreuther Blätter funnos i
behållning 70,000 mark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free