- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
57

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 8. 15 April 1880 - Porträtt af professor Gustaf Mankell - Skön konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 8d. 15 April 1880.
<smalIll. Blom, sc</smal
Ill. Blom, sc

=========================================================================================================
I hvarje nummer ett à två nya och
företrädesvis lätta musikstycken
för piano eller sång.
Utgifvare: Alfred Lundgren.
        Stockholm, Isaac Marcus’ Boktr.-Aktiebolag 1880.        
Porträtt i hvart eller hvartannat
nummer.
=========================================================================================================


Innehåll: Porträtt af Professor Gustaf Mankell. —
Skön konst. — Ur Rossinis lefnad. — Märkliga yttranden
öfver musik. — Pianomusik: Vårflägt af H. Reber.
Vals ur op. Regimentstrumslagarens dotter af
Offenbach.
Glam af Th. Dubois samt Böhmersång
af F. Beyer.
Musik och Teater. — Från utlandet. —
Hvarjehanda.

<bi<smalIll. EVALD HANSEN</smal<bGUSTAF MANKELL.</bi<b(Se n:r 7, sid. 53.)
Ill. EVALD HANSEN

GUSTAF MANKELL.

(Se n:r 7, sid. 53.)

Skön konst.



Läran om de sköna konsterna
innefattas i en af de vetenskaper, som bilda
filosofiens område, i Estetiken. Vi skola
söka att i denna uppsats gifva en
föreställning om konsten i allmänhet, att
bestämma hennes natur och hennes
ändamål samt att uppvisa hennes
förhållande till religionen och filosofien.

Flerehanda meningar hafva varit i
svang beträffande konstens ändamål;
den äldsta och den allmännaste är den,
som ger henne till uppgift
efierhärm-ning af naturen: deraf uttrycket imitativa
konster, hvarmed man understundom
betecknar de sköna konsterna. Detta
system, hundra gånger vederlagdt, men
igenkommande ånyo, uthärdar icke
pröfning, det motsäger konstens idé
och förnekar hennes värdighet; det
kan endast försvaras förmedelst en
mängd förbehåll och motsägelser; det
förblandar konstens ändamål med dess
uppkomst. Dessutom, hvarföre skulle
menniskan efterhärma naturen?
hvilket intresse funne hon i denna barnsliga
lek? nöjet af att för sig ådagalägga sin
vanmakt, förty kopian komme ju alltid att
stå lägre än originalet. Vidare, hvilken
konst är det som verkligen imiterar? är
det arkitekturen? Må man då visa oss
urbilden till Parthenon; om det är sant
att det första templet varit en grotta och
att den götiska katedralens bågar erinra
om skogens löfhvalf, så må man erkänna
att efterhärmningen väl mycket afvikit
från den primitiva typen. Det blefve då
nödvändigt, fö i att vara konseqvent, att
påstå det ju mera konsten fjermat sig från
sin upprinnelse, desto sämre liar hon
btif-vit; att det är den indiska pagoden och
icke det grekiska templet som är ett
klassiskt verk. Bildhuggarekonsten till och
med, hvilken framter
menniskokroppens sköna former, inskränker sig icke
heller den till att efterlikna. Om man
antar att det gifvits en menniska,
hvilken kunnat tjena som modell för
Apollo, hvar har bildhuggaren tagit
de karakters-egendomligheter han
gif-vit guden ? ädelheten och det
gudomliga lugnet, som afspeglas i denna
gestalt? Han har, svarar ni. idealiserat
den menskliga formen och dess
uttryck; jag tror som ni; men livad är
då ideal? detta ord har i ert system
ju ingen betydelse. Efterhärmningens
grundsats, hvilken erbjuder någonting
rimligt såsom använd på de bildande
konsterna, förlorar helt och hållet sin
mening, när det blir fråga om konster,
som ej längre vända sig till ögat, utan
till känslan och inbillningskraften,
såsom musik och poesi. Ty sålunda borde
skaldekonsten, för att icke afvika från
sin högsta lag, uteslutande hålla sig
till den beskrifvande genren. Hon skulle
inskränka sig till återgifvandet af
naturens vexlande scener och
menniskolif-vets skilda belägenheter, än mer, allden-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free