- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
64

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1880 - Från utlandet - Hvarjehanda - Musikpressen - Prenumeration å Necken - Breflåda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommit på den idéen att Amerika måste
hafva en ny nationalhymn. Sedan sex
månader meddelade ’Herald* regelbundet
underrättelser öfver hymnens första
utkast, utarbetande och fulländning och gaf
slutligen tillkänna att Gilmore ämnade
skänka den åt amerikanska nationen.
Spänningen var utomordentlig, när Gilmore
sistlidne juldag i Stenway-Hall lät höra
den första gången; den utfördes med
blandad kör af fyra hundra röster jemte
orkester på hundra man. Hittills hade
ingen utom ’de utförande fått höra den.
Salen fylldes till trängsel med åhörare.
En vän till Gilmore höll från talarestolen
ett inledande föredrag, en skådespelare
uppläste texten till hymnen, derpå spelade
orkestern den nya kompositionen, miss
Emma T hur sby, en betydande
sopransångerska, sjöng några strofer, slutligen kom
kören, och allra sist föll äfven publiken
in. Hela Newyorkerpressen jublade
morgonen derpå: Vi hafva en nationalhymn!
Början af hymnen erinrar om en kör i
’Judas Mackabeus’, midten om
Marseillai-sen och slutet om ’Deutschland,
Deutsch-land iiber Alles.*

De första konserterna i London under
Hans Richters anförande äro bestämda
till den io, 20. 24, 27, 31 Maj och 3,
7, 10, 14 Juni. Orkestern kommer att

räkna 100 personer. Bland annat komma
Beethovens samtlige sinfonier att uppföras
i tur och ordning.

Titschatschek, den firade
Dresdener-hjeltetenoren, gasterade under de 32 åren af
sin ärofulla verksamhet från 1839 till
1870 i 50 olika städer och uppträdde
sam-manlagdt 142 gånger eller i genomsnitt
4^ gång pr år. Huru annorlunda nu med
"de gasterande artisterna!

Festkomitén i Briisscl har redan utsändt
programmet till den musikaliska täflan,
som med anledning af den belgiska
oaf-hängighetens 50-års-jubileum kommer att
ega rum d. 25 och 26 juli samt den 8
och 9 augusti. Det första internationella
priset för täflande från alla länder
utgö-res af konungens guldmedalj och 4000
frcs; de öfriga prisen variera emellan 2coo
och 100 frcs och gälla för stora
sinfonier ända till kompositioner för körsång.

Grcfve Gcza Zichy, uen kände
ungerske magnaten och enhändte pianovirtuosen
har fått anbud att göra en
konsert-rundresa till Amerika emot ett honorarium af
50,000 dollars. Han har icke antagit det,
utan fordrar dubbelt så mycket. Beviljas
denna summa, så tänker han använda den
till en musikalisk Zichy-stiftelse i Pest.

Staden Lugos i Ungern förtjenar ett
aktningsfullt omnämnande för det, i
förhållande till folkmängden (14,000
invånare), der rådande ovanligt verksamma
musiklif. En Sång- och Musikförening
derstädes har i år offentliggjort sin
tjugoåttonde årsberättelse. Föreningen räknar
52 aktiva och 274 passiva medlemmar
samt 22 hedersledamöter. Årligen gifvas
flere konserter; i en af föreningen inrättad

musikskola meddelas dagligen fyra
timmars undervisning. Skolan besökes af
76 gossar och flickor.

Moritz Dengremont har i Hamburg
låtit höra sitt första kompositionsförsök:
Ma premiere pensée. Föredraget af den
unge komponisten sjelf, emottogs detsamma
med stort bifall och måste gifvas da capo.

Hvarjehanda.



Man berättar om en ryktbar sångare
(engagerad för en säsong i Rio-Janerio)
hvars omättliga glupskhet intet
medgif-vande kunde tillfredsställa:

— Förutom den öfverenskomna lönen,
sade han, begär jag 500 francs pr afton
i flitpenningar.

— Det beviljas er.

— Jag begär också att man håller mig
med vagn för att fara till och ifrån teatern.

—r Det skall ni fa.

— Jag begär äfvenledes att man
betalar mina hotellräkningar.

— Vi skall dra försorg derom.

— Jag fordrar . . .

— Om förlåtelse, atbröt impressarion,
då måttet blifvit rågadt, ni fordrar utan
tvifvel att kejsaren af Brasilien abdikerar
till er förmån; detta står nu inte i min
förmåga att uppfylla, och ni blir utan
såväl hans krona som alltsammans det
öfriga.

En uppkomling hade kommit underfund
med, att det hörde till goda tonen att
tycka om musik samt hade förskaffat sig
inträde vid en af de populära
symfoni-koncerterna.

Han lyssnar samvetsgrant på ett af
mästerstyckena, allt under det han i otakt
med hufvudet markerade rytmen, likt en
felaktig metronom.

Hastigt hviskar han sin granne (en
kännare) i örat:

— Förlåt mej, hvilken tonart går det
här stycket i?

— I B-dur.

— Den passionerade amatören återtog
suckande:

— Det var skada det!

Och han fortsatte att markera rytmen i
otakt.

Nyligen vägrade helt oförväntadt
tenoren Aramburo i Milano att sjunga
representationen till slut.

Det tyckes som vore detta hans sätt.

För två år sedan sjöng han Lucie på
italienska operan i Paris tillsammans med
m:lle Albani.

Helt plötsligt, midt i spektaklet, utan
skäl, och oaktadt han var vid den bästa
röst, förklarade han i foyern att han
ämnade gå och klä om sig och att man
finge sluta operan bäst man gitte.

På alla föreställningar, som man gjorde
honom, svarade han endast:

— Non canto! Jag sjunger inte. Och
redan hade han slängt från sig värjan och
börjat aftaga jackan.

Mr Escudier, underrättad om saken,
lät, i stället för att inleda ett samtal, som
till ingenting skulle gagnat, kalla två polis-

betjenter, hvilka han uppstälde vid dörren
till foyern.

När Aramburo aflägsnade sig för att gå
till sin loge, hette det:

— Här kommer ingen fram.

— Huru?

— Nej, ni måste sjunga eller genast gå
i fängelse!

Detta sista ord gjorde enorm verkan.

— Frigione! Prigione! upprepade med
bestörtning tenoren i det han ånyo
ordnade sin jacka.

Och utan att göra vidare motstånd
återtog han sin roll, som han för öfrigt
sjöng beundransvärdt.

Ver dis brefstii. Stilen är menniskan,
har man sagt. Följande tvenne bref i
spartanska lakonismer torde vara för
maestron betecknande.

Efter framgången, den entusiastiska
framgången i Rom af Trubaduren skref han
denna enkla rad:

’Trubaduren var inte så illa*.

Efter Den Vilsefordet, som i Venedig
misslyckades första aftonen, genom de
fram-ställandes ... eller publikens förvållande,
skref han så här:

*1 går qväll, La Traviata, fiasko. Hvems
fel? Mitt eller publikens? Tiden skall
vi-sa’t.’

Slutligen efter Sicilianska aftonsången i
Paris var han ännu koncisare:

’’Musik i fem timmar. UfF!*

Vi äro nyfikna att få veta, hvad han
skrifvit efter första representationen af
Aida.

Musikpressen.



Tredje häftet har utkommit af den nya,
tidsenliga och fullständiga upplagan (för piano och
sång) af musiken till C. M. Bellmans samlade
skrifter.

“Man känner“, säger Kellgren, “ej mer än
halftcnSrfxjeSga poemers värde, om man betraktar
dem bloft so*m poem. Aldrig ännu voro skaldkonst
och tonkonst mer systerligt förenade.“ “Hör hans
dikter sjungas“ säger Fryxell, “och du skall blifva
hänförd.“

Någon fullständig upplaga af dessa hänförande
melodier har icke funnits tillgänglig för
allmänheten allt sedan den som utgafs åren 1836 — 37,
således för öfver 40 år sedun, hvilken redan varit
utsåld i många år. (Den upplaga, som åtföljde
den af herr J. G. Carlén redigerade
praktuppla-gan af skaldens skrifter, såldes aldrig särskildt,
utan var blott tillgänglig för köpare af nämnda
upplaga, hvartill den utgjorde en bilaga.)

Den nu under utgifning varande torde komma
att utgöra omkring 6—8 häften till det billiga
priset af 1 krona pr häfte.

Prenumeration å Necken


kan ske å alla post kontor, Uos de fleste
Herrar Bok- och niusikliandlare samt
äf-ven A de större tidningskontoren m. fl.
ställen.

Pris: helt Ar 5 kronor; :{ qrartal
4 kr; hälft Ar 3 kr.; ett qrartal 1,50 kr.
postarvodet inberiiknnilt.

Xya prenumeranter kunna ännu
erhålla tidningen från Arets början.

Tonkonstens vilnner uppmanas
vänligen att verka för Xeckens spridning.

Redaktionen.

Breflåda.



Hit. Fråjjan besvaras med «ja!» — Skall
användas. Tack!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free