- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
72

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1880 - Musik och Teater - Från utlandet - Musikpressen - Prenumeration å Necken - Breflåda - Rättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vänta något mera storslaget än detta
vanliga, temligen stereotypt vordna
hopplockande af bekanta bitar.

Wagner skulle ha fällt här ofvan citerade
uttryck om pariserpubliken såsom den
konsterfarnaste i verlden.

/ Petersburg har censuren af omsorg
för statens väl förbjudit uppförandet af de
ryska operorna Boris Godmenu af
Musso-gorski, Ivan den grymmes död af Tolstoi
och Wassilessa Melensjewa af Ostrowski.
Äfven Anton Rubinsteins nya opera
*Köpman Kaloschnikoff hade nära vederfarits
samma öde; dock blef förbudet beträffande
denna opera snart återtaget.

Musikpressen.

På Elkan och Schildknechts förlag har
nyligen utkommit n:o i och 2 af ’Digte
och Sange af Björnstjerne Björnson,
Komponerade för Sång och Piano af Anton
Andersen.*

Att döma af föreliggande tvenne å
senaste populära symfonikonsert med bifall
gifna sånger, af hvilka den ena finnes
intagen i första numret af vår tidning;
äfven-sotn af hvad denne tonsättare förut
producerat och utgifvit, nemligen sin stora sonat
för violoncell och piano, hafva vi att i
honom erkänna en talang af särdeles goda,
solida och tilltalande egenskaper. Hvad
nu särskildt sångerna beträffar, så är vår
tro, det de säkerligen komma att göra sig
allmänt omtyckte. I uttryck, skildring
och lokalfärg lyckligt slutande sig till
texten, äro de melodiska och
stämningsfulla samt visa den ännu unge författarens
välöfvade hand och musikaliska sinne.

Från samma officin har utsändts: Till
Vegas Hjeltar, Festmarsch, komponerad af
Johan Lindegren, arrangement för piano
och fyra händer. Ehuru afseende de
firade Vegafararne och dagarnes festligheter,
är denna pjes visst icke att anse som ett
blott tillfällighetsstycke: dess vackra idéer
inneslutas nemligen i en väl utarbetad
konstnärlig form; särskildt påpeka vi deri
åtskilliga den högre stilen tillhöriga,
lyckade motivkombinationer och trångföringar
(stretta); Mellansatsen i moll (polarnatt)
har flera beaktansvärda, fina pointer. Vi
tro att detta stycke skall tillvinna sig ynest
hos musikälskare med gedigen smak.

Ett par obetydliga tryckfel rättas
härmedelst. Sista noten å sid. 5 bör heta F; 2
radens bägge sista noter (halfnoterna
nämligen) å sid. 11 förses med punkter.

Alfr. L.

Prenumeration å Necken

kun ske ii alla postkontor, hos de fleste
Herrar llok- och niusikhandlare samt
Uf-ven å de större tidningskontoren 111. fl.
stiillen.

Pris: helt år 5 kronor; 3 qrartal
4 kr; halft år 3 kr.; ett (partal 1,öo kr.
postarvodet inberiiknadt.

Nya prenumeranter kunna ännu
erhålla tidningen från årets början.

Vi stanna i stor förbindelse hos de
tidningsredaktioner, som hafva godheten
omnämna musiktidningen Necken.

Redaktionen.

Breflåda.

lig. Tacksamma helsningar.

RÄTTELSER.

På 58:tle sidan, I5:de raden uppifrån står:
innesluta, skall vara: innesluter.

På 5g:de sidan, första diskantraden nedifrån
skall andra noten vara ciss i stället för h.

Till musikläraretjensten vid det blifvande
på latinlinien fullständigt allmänna
läroverket på Norrmalm i Stockholm har bland
sökande anmält sig Mindre Teaterns
skicklige kapellmästare, musikdirektören Alf.
Andersson. Svårligen torde kunna
uppsökas någon lämpligare och för platsen
mera vuxen fackman.

Fröken Amanda Maier har nyligen
återkommit till fäderneslandet och biträdde i
söndags på en konsert i Helsingborg. Hon
firar i Juli sitt bröllop med pianisten
professor Röntgen, anställd som förste lärare
i komposition vid konservatoriet i
Amsterdam. Hans fader, konsertmästare Röntgen
i Leipzig, är född holländare, men
härstammar på mödernet från en gammal
ansedd tysk musik-slägt.

Från utlandet. .

Richard Wagner lär vid ett samtal
med en medarbetare i parisertidningen
’Gaulois* ha yttrat som följer:
’Pasde-loup gör sitt bästa för att aklimatisera
mig i Frankrike, och jag är -honom
tacksam derför. Likväl skall man aldrig
genom konserter lära känna mig rätt.
Jag är en teaterns man och använder
för mina syften icke endast sångare
och sångerskor, utan äfven
dekorationer jemte iscensättningens alla
apparater. I ett dramatiskt verk sammanhänga
alla delar på det nogaste med hvarandra,
och man rubbar icke ostraffadt den en
gång utstakade planen för dess
framställning. För öfrigt skola mina arbeten aldrig
blifva beständiga på eder repertoar. Min
musik är för mycket tysk. Jag uppbjuder
all min förmåga att vara barn af mitt
land. Äfven är det vågadt att sjunga
utan min text, hvilken utgör ett
oeftergif-ligt fullkomnande af min tondeklamation.
Hvarför gifves det icke i Paris en
inter-nationel scen, der utlandets berömdare verk
kunde uppföras på sitt urspråk: Man skulle
skatta sig lycklig att på detta sätt få
framträda för verldens konsterfarnaste publik.
Jag vet ganska väl att man äfven af andra,
ömkliga skäl icke spelar mig. Men
derom vilja vi helst inte tala; det tillhör det
förflutna.’ Vid dessa ord sänkte Richard
Wagner rösten och gjorde en paus.
Derpå fortfor han: ’Man tror att jag hyser
groll — groll! - och hvårföre? Emedan
man har uthvisslat TannhiiuserÄr man
då riktigt säker på att hafva hört den
operan rätt? Auber kunde vittna derom,
han, för hvilken jag yppat min klagan.
Tiden för allvarsam musik var då ännu
icke kommen. Och hvad pressen beträffar,
sl hade jag alldeles inte så mycket att
beklaga mig deröfver, som man påstått;
jag har icke, såsom Meyerbeer, gjort
journalisterna min uppvaktning, men
Baudelai-re, Champfleury och Schuré hafva dock
-.krifvit det vackraste som någonsin blifvit
yttradt om mig. Ni ser, jag är icke
längre så missnöjd med Paris, som man
före-gifver* — Tyska tidningar betvifla det

Köpenhamn. I Frue Kirke gafs
onsdagen den 24 mars en passionskonsert
under anförande af hr V. Sanne, då, till
förmån för Frue Kirkechors pensionsfond,
uppfördes Heinrich Schiitz’
Passionsoratorium.

Heinrich Schiitz föddes 1585 i Köstritz
i Voigtland. Som 13-årig gosse finna vi
honom i landtgrefven Moritz’ hofkapell i
Hessen-Kassel och något senare som
juridisk student i Marburg. Men den
musikaliskt danade landtgrefven märkte snart
sin myndlings håg och sände honom 1609
till Venedig för att ’invigas i den högre
tonkonsten*. Återkommen fortsatte han
sina juridiska studier, intilldess kurfursten
Johan Georg I i Sachsen kallade honom till
Dresden som sin kapellmästare, en plats
den han med få albrott beklädde nästan
hela sin återstående lefnad. Efter sin
hustrus död gjorde han 1628 ett annat,
längre besök i Venedig; 1634 antog han
en kallelse till Köpenhamn för att der
inrätta det kongliga kapellet, äfvensom ett
annat liknande uppdrag af hertig Georg af
Braunschweig-Liineburg, men kom de sista
30 åren näppeligen utom Dresdens
område. Han dog den 9 nov. 1672.

För 25 år sedan var Heinrich Schiitz
nästan okänd i Tyskland. Tiden hade
kommit hans namn och verk i glömska,
Omsider påträffade professor Riedel,
direktör för en ansedd sångförening i
Leipzig, fyra af komponistens passionsoratorier;
detta gaf anledning att uppsöka flera
efter-lemnade arbeten, medan Riedel åtog sig
att revidera och ordna nämnde fyra
kompositioner till ett enda stort
passionsoratorium. Han lät första gången uppföra
det i Leipzig 1858 och flere gånger
senare dersammastädes. Den 19 Mars 1876
utfördes det i Daimstadt af dervarande
kyrksångförening under ledning af dr Fr.
Bender, och det berättas att musiken
genom sin skönhet och ädla enkelhet alltid
gripit åhörarne.

Bland efterlemnade verk af Heinrich
Schiitz äro vidare tillrättakomne: ’Davids
psalmer’’, tryckte 1619; ’Kristi
Uppståndelse’, ett oratorium skrifvet 1623;
andliga sånger (1625); Symphoniac sacre
(1627). Man beklagar mycket, att det
första arbete hvarmed Schiitz framträdde,
en bok, innehållande madrigaler för fem
stämmor, gått förloradt.

Vid ofvannämde konsert användes det
af professor Riedel reviderade oratoriet.

Konserten anfördes af hr V. Sanne, en
af Danmarks mest framstående sånglärare
och i denna egenskap anställd vid
Köpenhamns ’forenede kirkeskoler’, tillika
sånginspektör öfver alla Danmarks folkskolor
och skollärareseminarier; har utgifvit en
god violinskola, sångöfningar, m. m.

Paris’ stora pris för det bästa
sinfo-niska verk med kör har blifvit tillerkändt
Alphonsc Duvernoy för hans arbete *La
Tcmpetc’’. Bland öfrige täflande må
der-näst nämnas: Maupeou med ’Daniel*,
Camille Benott med ’Cléopåtre’ och fröken
Holmés med ’Les Argonautes.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free