Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 10. 15 Maj 1880 - M:me Sinico-Campobello (med porträtt) - Skön konst (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 10
d. IS Maj 1880.
Innehåll: M:me Sinico-Campobello (med
porträtt). — Skön konst (forts.) — Egenheter och böjelser
hos berömda komponister (slut från föreg. nummer. —
Melodi och harmoni (forts, från N:o 7). — Musik och
Teater. — Från utlandet. — Hvarjehanda.
Pianomusik: Féte romaine, melodie italienneaf E.
Paladilhe. — Minnen från Stockholms-Teatrarne. I.
Melodi ur Lustspelet “Lärkan".
M:me SINICO-CAMPOBELLO.
Denna vår firaue gäst är född i Rom
år 1849; hon var endast femton år
gammal, då hon debuterade i Nizza.
Kort tid derefter (maj 1864) återfinna
vi henne i England, vid Her Majesty’s
opera, i Violettas rol (den Vilseförda)
af Verdi. Hennes framgång var
betydande och hon steg hastigt till
publikens gunstling. År 1866 sjöng hon
med fortfarande framgång som
primadonna assoluta i Sevilla och Barcelona
(Spanien), och år 1869 och 70 vid
italienska operan i S:t Petersburg; sedan
denna tid har hon för beständigt
tillhört England. Hennes popularitet
förökades allt mera och väckte den
allmänna uppmärksamheten till den grad,
att hon blef soprano principal icke
blott i London utan äfven i
provinsstäderna, hvarest hon under
operasäsongens ferier gjort briljanta tournéer.
År 1874 gifte hon sig med Mr
Enrico Campobello, en begåfvad
sångare, som under sin pseudonym döljer
en son af en bland Englands högsta
militära notabiliteter.
Madame Sinico-Campobello, som
åtnjutit en den mest vårdade uppfostran,
förenar med behag ocli skönhet en älskvärd
karakter ; hon talar och skrifver med samma
I lätthet trenne språk, ren italienska, såsom
varande romarinna, samt engelska och franska.
M:me SINICO-CAMPOBELLO.
(Forts. fr. N:o 9.)
Kriteriet tages hvarken i religionen eller
i moralen eller i logiken, utan hos konsten
sjelf, hvilken har sina principer i sig, sin
enkom gifna lagstiftning och sin domsaga,
och hvilken vill dömas efter sina egna
lagar. Frukta intet; dessa lagar, dem
smaken ensamt stiftar och skipar, stå
ingalunda i strid med moralens; dessa
principer äro för ingen del fientliga
mot de religiösa sanningarnes. Huru
skulle sanningen i konsten vara fiende
till all annan sanning? är icke
grunden en och den samma? är det icke
alltid dessa samma idéer, eviga och
gudomliga, som uppenbara sig i olika
sferer och under olika former. De
kunna hvarken bekämpa eller motsäga
hvarandra; detta är emellertid icke
något skäl för att sammanblanda hvad
som är och måste förblifva fristående.
Låt de menskliga förmögenheterna
utveckla sig i deras mångfaldighet och
deras frihet, detta är sjelfva vilkoret
för deras harmoni. Den religiösa
tanken, den filosofiska tanken och den
konstnärliga tanken äro bröder, deras
sak är gemensam, och de syfta till
samma mål, men förmedelst skilda
medel, och utan att tvifla derpå, vtan
att oroas derför, utan att deraf göra
sig ett perpetuelt bekymmer. De följa
hvardera den väg, som Gud för dem
utstakat, öfvertygade att de skola in-
I hvarje nummer ett eller flere nya
och företrädesvis lätta
musikstycken för piano eller sång.
Utgifvare: Alfred Lundgren.
Stockholm, Jsaac ^arcus* ^oktr.-^ktiedolag l£8o.
Utkommer den l:sta och 15:de
i hvarje månad.
Skön konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
