- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
79

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1880 - Melodi och harmoni (forts.). Studie af J. L. - Herman Johan Berens † - Musik och Teater - Koralvännernas möte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i det fysiska sotn i det andliga universum
sig manifesterande krafter utgöra endast
en och samma, för så väl det yttre,
synliga universum som ock det inre andliga
universum gemensamma tveeniga kraft,
hvilken, sålunda fattad, kallas förinring

— f öryttring. *)

Må vara, invänder måhända den kanske
otåligblifne läsaren; men kan väl detta
stå i något slags samband med musiken?

Jo! åtminstone tyckes vårt ofvanskrifna
motto antyda något sådant.

Låtom oss då fatta tonkonsten såsom
varande en del af (företrädesvis det
andliga) universum;

låtom oss vidare beakta och erkänna
den tveeniga, d. v. s. den i fullaste
jemn-vigt verkande dubbla kraften: förinring

— föryttring såsom genomgående och
konstituerande allt;

så skall i och med detsamma bli oss
klart, det sagda kraft jemväl verkningsrikt
ingår i tonkonsten.

På hvad sätt?

På tlerahanda sätt; dock hufvudsakligen
såsom innerlighet och frihet.

Vi vilja anföra åtskilliga exempel på
användbarheten af vårt åskådningssätt; ,
anmärkande likväl på förhand att de alle- ’
sammans utgöra af erfarenheten redan till
fullo erkända, nödvändiga förhållanden, |
men hvilkas giltighet skall yttermera
stärkas genom uppvisandet af deras enhetliga
grund.

I. Idé och Stoff.

Den konstnärliga idéen är i sin grund
det till gestaltning utålsträfvande
(utåtgå-ende kraft-föryttring). Stoffet är ’idéens
kroppshölje5, således den idéen
uppenbarande begränsningen (inåtgående kraftför- i
inring).

Förklaring. Idéen, den musikaliska tanken,
alstras i konstnärens skapande fantasi sålunda, att
han i sjelfva ögonblicket af sin uppkomst söker
:dt t förverkligande i det honom uppenbarande
musikaliska stoffet, nemligen tonen, tonerna, i hvilka*
åt honom (nemligen idéen) förlänas den bestämda
tlaning, hvars resultat Ur det musikaliska
konstverket.

II. Innehåll och form.

Innehåll kallar man det ntmuppfyllande.
Form är dess måttgifvande begränsning-,

Förklaring: Det musikaliska idéinnek lUet skulle,
utan form, utvidgas i oändlighet samt förflygtigas,
då formen deremot likasom sammanpressar det,
hvarigenom detsammas verkande kraft kan i
möjligast högsta potens göra sig gällande.

III. Enhet och mångfald.

Mångfald är den till oändlig
onwex-lingsrikedom sig utvecklande idéen. Enhet
är idéen såsom den allt f örbindande,
attraherande medelpunkten.

Förklaring: Enheten hos ett tonstycke består
dels i att det tillhör en bestämd (hufvud-)tonarr,
dels ock i motivets effektfulla, mer eller mindre
flitiga återuppt radande. Mångfalden ter sig,
förutom i modulationen, förnämligast i temats
mångsidiga användning och kontrapunktering.

En tydlig bild af enhet och mångfald är den
utarbetade orgel punkten: en företeelse, som för
öfrigt på ett så eklatant sätt motsvarar
attraktions-och repulsionslagen, att begge deras
grundväsentliga enhet lätteligen skönjes.

IV. Uppbevarande och nydaning.

Hvad finnes väl mera sublimt än konstens
genom tidsåldrarne fortskridande utveckling?

*) Se härom vidare: Emanuel Hwalgren*
filoso-Jiska system, aktningsfullt omnämndt såväl i
Tyskland som i Amerika.

Dock huru ofta missförstådd! Huru ofta tyckes ej
den åsigten vilja göra sig gällande, att det
uppkommande nya blott har att aflöso, att uttränga,
ja att revolutionera det gamla, utan fästadt
afse-ende å begges qvalitet: sålunda sträfvande att af
konsten göra en modesak;

Men uppbt varande och nydaning heter den dubbla
lag, hvilken hvarken låter tonkonstens hemliga
skatter förmultna eller den nyskapade kraften hos
rnenniskoanden borttyna.

V. Melodi och Harmoni.

(öfverskriften å vår uppsats) skola vi, med
läsarens benägna tillåtelse, nästa gång
något utförligare omhandla, enär dessa begge
ju dock väsentligen äro tonkonstens A
och O.

(Forts.)

Herman Johan Berens,
professor vid musikaliska akademiens
konservatorium, riddare af vasaorden och
ledamot af nämnda akademi, afled i söndags
den 9:de dennes uti en ålder af 54 år.

Vi skola i nästa nummer egna den
märklige mannen en enkel minnesruna.

Musik och Teater.

M:me Sinico-Campobello. Vi skulle
kunnat fylla vårt blad ensam med alla de granna
loford, hvarmed denna hitväntade
sångerska och hennes man öfverhopats på sin
segerfärd. Här tvänne prof:

Madame Sinico sjöng i går afton Mirgaretas
10I, och ensamt hennes namn, så populärt och
framför allt så betydande, var tillräckligt för att
fylla salongen med musikvänner, b vilka mottogo
henne på ett sätt, som ej lemnar minsta tvifvel
öfrigt rörande den tjuskraft som denna
konst-närinna utöfvar på londonerpubliken; Madame
Sinico var vid en beundransvärd röstdisposition
och sjöng hela operan igenom med detta behag
och detta Öfvervälde, som utmärker denna stora
artist. I första scenen, då Margareta refuserade
Fausts erbjudna arm, likasom i trädgårdsscenen,
sjöng hon hänförande, och juvelarian framlyftades
på ett så utsökt sätt, att den efter förnyade
bifallsrop måste sjungas da capo; så hela operan
igenom — en följd af hyllningsbetygelser åt denna
artist, och hela salongens ofta upprepade
handklappningar hafva bordt öfvertyga Madame Sinico
att hon vunnit publikens sympati och beundran.

[Standard, londontidning.)

Den i går afton gifna representationen å
italienska operan utgjordes af Fiyaros bröllop. Vi
blefvo öfverraskade af M. Campobellos talang
fgrefve Almaviva). Naturen har rikligen slösat
pä M. Campobello alla de förmåner som betinga
den artistiska framgången; han har en vacker röst,
kostymerar sig med elegans och har en särdeles
fördelaktig figur. Vi säga med ett ord, att
Campobellos tolkning af denna rol helt enkelt var
förtjusande.

(The. Glasgow IF raid).

Gustaf Wasa återuppföriles i onsdags å
Kongl. stora teatern med ny och
förträfflig rolbesättning samt afgjord framgång.

På tal om svensk opera af fosterländskt
innehåll — och Gustaf Wasa är ju dock en
sådan — erinra vi oss Blenda af P. A.
Öländer. Från flera håll ha förfrågningar till
oss framställts, om vi icke hade oss något
bekant, hvarföre denna pjes icke nu på
någon längre tid uppförts — en pjes som

också, enligt vårt enfaldiga förmenande,
både hvad ämnets anslående beskaffenhet
och det rent musikaliska innehållet jemte
dess användning beträffar, värdigt ställer
sig vid sidan af Ivar Hallströms
Vikingarne, ja till och med i orkestralt
hänseende, t. ex. hvad första violinstämmans
lyckade behandling angår, torde kunna
tillerkännas ett visst beaktansvärdt
företräde. Också anslogs publikan lifligt af
verkets förtjenster, dess osökta naturliga
skönhet.

Å de nämnde förfrågningarne äro vi
dessvärre ej i tillfälle att kunna lemna
något besked; men förmoda det Kongl.
teaterdirektionen, som inom sitt sköte
räknar flera för den inhemska konsten varmt
nitälskande medlemmar, skall, utan allt för
långa mellanskof, alltibland låta
ifrågavarande ton verk visa sig på repertoaren.
Ty att en komponist under vårt kalla
luftstreck någon gång lyckas arbeta sig igenom
motigheternas alla ismassor samt
helskinnad återvända från sin upptäcktsresa —
detta är dock en ’Vegafärd5, den der, om
någon, förtjenar hjertligen firas.

Kcyska sällskapet börjar pingstdagen sin
i sommarsejour på Djurgårdsteatern.

Koralvännernas möte.

Från en af landets utmärktaste musici
och en af ofvannämnde mötes blifvande,
säkerligen inflytelserikaste medlemmar, och
hvars åsigter i kyrkosångsfrågan i
hufvud-| sak ansluta sig till de förut af oss i denna
tidning uttalade, hafva vi haft nöjet
emot-taga flerfaldiga oss särdeles bevågna
skrif-velser och hvarur vi meddela följande:

5Det vore bra snällt om ni någon gång
ville nämna koralvännernas möte, jag tror
till och med att 5Necken5 skulle vinna
derpå. Att professor Josephson beslutat
nedlägga sitt mandat såsom koralbokens
omarbetare, och att detta beslut hade vid
mötestillfället skolat tillkännagifvas, eger
Ni rätt meddela i bladet, enär J—n till
minst tio personer skriftligen yttrat detta.
Han var trött på det företaget — troligen
hade han ock börjat inse, att han ej var
detsamma fullt vuxen, och sålunda hedrar
honom det beslut han fattat. — Troligen
fl vi vänta ännu ett tiotal år, innan
’förslaget5 blir fullfärdigt. Detta har hittills
kostat staten inemot 3,000 kronor.5

Så långt den ärade brefskrifvaren. Vi
äro glada att kunna härtill bifoga den
säkerligen öfverallt kärkomna nyheten, att
en af musikaliska akademiens mest
framstående, frisinnade och artistiske ledamöter
just i dagarne uppgjort en omfattande, på
ny och vidgad basis fotad arbetsplan för
j koralarbetets tillfredsställande utförande
| och frågans lösning. Sagde plan, enskildt
oss meddelad, och hvaråt vi måste skänka
vår odelade sympati, förutsatt att dess
utförande öfverlemnas i goda händer,
kommer troligen att vid mötet framläggas och
granskas. Vi önska att det blifvande
mötets förhandlingar måtte lifvas af en
! sant konstnärlig anda: dess uppgift skall
då i samma mån vidgas, dess mission
blifva af omfattande betydelse för den
1 andliga tonkonsten inom vårt fädernesland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free