Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1880 - Från utlandet - Hvarjehanda - Prenumeration å Necken - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
est lä. Se der en vacker sida musik, som
måhända kunde rättfärdiga komponistens ärelystnad
ifall de mest hängifna vännerna till hans talang
skulle råda honom att icke flyga för högt och att
förbli den eleganta och graciösa sångmö som
dikterat Kungen har sagt det, Coppelia och Sylvia.
Till slut anföres: Verket är värdigt en
kompositör som intagit sin plats i första ledet af
denna unga franska skola, hvilken den mot vår
nationella begafning motspänst igaste utlänning
upptar med acklamation.
Man vet att Roms syndikat hade låtit
inbjuda Richard Wagner, för närvarande
i Neapel, att komma och öfvervara en
representation af Lohengrin, som bekant
ett af hans vackraste stycken.
Här är brefvet, som maestron sändt
till Emanuel Ruspoli som svar å hans
inbjudan:
’Herr furste!
Då ni inbjuder mig att öfvervara
föreställningen af Lohengrin i Rom gör ni mig
en så stor ära, att jag erfar ett djupt
be-hof ej mindre att för er uttrycka min
tacksamhet, utan ock att för er framställa de
hänsyn, förmedelst hvilka denna ära synes
mig dubbelt dyrbar.
Publiciteten har, på tal om de
helso-skäl som kommit mig att söka en tillflykt
i Italien, icke underlåtit att underrätta
äfven er, min herr furste, om den
fullkomliga hvila, som är mig ålagd. Emellertid
har ni, utan betraktande af den större
eller mindre framgång som ert steg i thy
fall skulle medföra, velat låta mig röna
ett bevis på aktning samt gent emot mitt
verk ådagalägga de känslor, dem ni hyser
för konsten, som ock den sympati som
det skönas fädernesland, Italien, egnar mitt
land. Och för att ytterligare åskådliggöra
de afsigter, som hedra i mig mitt land
cch min konst, hade ni bestämt att vara
eder tolk, signor Cossa, en skald, som
jag kallar min vän, d. v. s. en den bäst
egnade befullmägtige för denna ideella
mission.
Värdigas herr furste tro, att jag vet till
sitt värde uppskatta den ära ni gjort mig,
och att det är en tvingande nödvändighet
som afhåller mig från att antaga eder
kärvänliga inbjudning. Emottag också dessa
rader med samma välvilja som dikterat
edert åtgörande och var öfvertygad om
de känslor af utpräglad och hängifven
högaktning, med hvilka jag har äran vara,
min herr furste,
Eder tjenare
Richard Wagner.
Pariserkonservatoriets museum har
blif-vit riktadt med ett sällsynt föremål: den
taktpinne med hvilken Verdi ledde första
representionen af Aida.
Hvarjehanda.
Det synes i allmänhet som om
titelbladen å musikalier ofta vore intressantare
än sjelfva styckenas innehåll. På
titelbladen af några högst obetydliga
Concert-walzer af Gustav Sätter (’Les Belles de
New-York*) prunkar den stolta frågan:
*Hvem är Sätter?* och som svar står
derunder: ’Sätter är otvifvelaktigt en af
de största nu lefvande pianister. Sätter
stormar på pianot som ett brusande haf!
Man kan nu fråga: Är d^etta allt ? Svar:
Nej. Sätter sjunger äfven på pianot som
en Arion. Han spelte den sjette af sina
pianosonater. Jag frågade: ’Hvar äro de
andre?’ Men då erhöll jag ett ganska
tvärt svar, i det han sade: ’Vet ni då
inte att jag har försökt mig uti alla
brancher. Jag har komponerat tre operor, fem
symfonier, sex sonater, två qvintetter, fem
trior, flera stråkqvartetter och öfver hundra
solos för piano’. ’Nu sökte jag att
utgrunda honom som virtuos, och frågade
hvad han kunde spela allt för rara saker.
Sätter svarade temligen kallt: ”Jag spelar
så der en hundra fugor af Bach och Hændel
utantill, äfvensom hvarje annan god
komposition från Bach ända till våra dagar’”.
Detta är Sätter — värdaste publik.’
Så långt har då virtuosväsendets
prostitution ändtligen hunnit, anmärker härvid
en wiener-recensent.
Prenumeration å Necken
kaii ske å alla postkontor, hos de flest o
Herrar Bok- och mnsikhaiidlare samt
iif-ven å de större tidningskontoren m. fl.
stiillen.
Inom hnfviidstaden kan abonneras äfven
genom att i biljett till Neckens
expedition Urvädersgränd Nso fl (Söder) tre
trappor upp uppgifva sin adress, då
tidningen gratis hemsändes och budet mot
tryckt qvitto emottager prenumerationen.
Pris; helt år 5 kronor; 8 qvartab
4 kr; halft år 3 kr.; ett q vartal l,so kr*
postarvodet inberäknadt.
Nya prenumeranter kunna ännu
erhålla tidningen från årets början.
Redaktionen.
Från utlandet.
Af den för oss bekante Léo Delibes
har i Paris nyss uppförts Jean de Nivclle
opira comique i 3 akter, hvars text är af
Godinet et Gille. Om denna pjes’
innehåll skrifves:
Det är icke blott och bart för att undgå att
bli hängd i en af grenarne i konung Ludvigs
lustgård, som Jean de Montmorency undanstickande
sig i Kurgunds skogar under namn af Jean de
Nivelle, tar till flykten dä man ropar honom och
slär döforat till för jagthornet, som hans fader
låter smattra efter honom i hans
envåldsherska-res och husbondes namn. En rännsnara är lätt |
uthärdad, och det är icke det öfverhängande
straffet, som gör lionom till rebell: om han för- I
irrar sig in på det burgundska området, så är J
det derföre att hans hjerta råkar vara fånget hos 1
Arlette, den tjusande och blonda landttösen och
hvars fängelse är för honom ljuft. Arlette älskas
af Thibaut, son till la Simonne, en bonde som
ångar af en behaglig ryssläderslukt och säljer åt
hvar och en kärleksdrycker, som komma en att
bli älskad, med undantag väl förståendes af hans
son, som Arlette icke älskar. La Simonne har I
uppsnokat de begge älskandes hjertehemlighet, 1
den om dewne förälskade, falske herdes härkomst;
hans tid skall komma, och hans försmådde son
skall blifva hämnad.
Hvad båda dessa fanfarstötar raidt i detta
idylliska dufvosmak? Det är en krigssignal
emellan konung Ludvig den elfte och hans gode
kusin Karl af Burgund. Att inte svara när man
ropas an för att fängslas, detta kan förklaras;
att fly sin kos när man kallas till att slåss, det
tyder på bristande prestige och man vet att
under herden Jean de Nivelles vadmalströja klappar
en hertig de Montmorency’s stolta hjerta: hvadan
också Jean visar sig för alla; han skall aftåga i
spetsen för grefve de Charolais’ bågskyttar.
Arlette har redan funnit en fristad hos sin ädla
beskyddarinna Diana de Beautreillis. Men
Si-monne’s hämnd skall gå i fullbordan, ty den
stackars flickan har upptäckt att den, som
upptagit henne, också älskar den ädle herren, hvilken
hon har älskat, som ringa och biltog och hvilken
allt numera skiljer från henne. Ett mål för en
högfärdig och skrytsam hofintrigörs åtgöranden,
kommer Arlette, förrådd af Simonne, att se sig
misstänkt af den man, som förlitat sig på hennes
renhet, på hennes troskap och hvilken, efter det
han dödat den, som han trodde vara sin rival,
har lupit att söka döden i striden. Arlette
besluter sig då att fly, irrande bland de kämpande,
sökande efter om han, som var hennes
högtäl-■=kade Jean, har fallit, blifvit sårad eller dödad.
Om han lefver skall han erfara att Arlette städse
varit värd hans kärlek, och hon skall undfly
honom för alltid ; om han är död, så skall hon dö.
Spendering på folket och ned med vapnen:
herskarne ha omfamnat hvarandra. Kungen för- !
låter rebellen, Arlette förlåter den ångrande och
den enda gunst som Jean de Montmorency begär,
är att man låter honom hos sin älskade förblifva
Jean Nivelle från svunna lyckliga dar.
Sådan är uppränningen till denne Jean de Ni- I
velie, väl ock i hufvudsak till de pjeser af den j
mest berömda franska opéra-comique-repertoareD, j
som gjort lycka; åtskilliga episoder af en
förstucken glädtighet, sådan den sammansmälter j
med den inhemska; goda, ordspråkslika toner ge- |
nomskära den dramatiska handlingen, som förlo- |
per midt under ett fältslag, levereradt, såsom 1
genrens försigtighet det bjuder, bakom kulisserna. !
Något litet mindre förklaringar, beträffande sådant
som med ringa möda låter gissa sig i första
aktens samtal emellan Frankrikes envoyé och baron
de Beautreillis, skulle bevinga en något
senfärdig exposition; men en gång med foten i
stigbygeln genomlöper libretton sin bana, friskt,
hurtigt, och musikern, väl sadelfast, styr den
hvartåt han9 ingifvelse det vill, under pittoreska
rytmer, allt i förening med en lummig välklang.
Partituret till Jean de Nivelle är en anrättning
af smakligheter, som kan vålla någon
missräkning för glupskheten hos den publik som tycker
om stora stycken, men som skall välsmakligen
njutas af de med stegrad aptit, med fint
väderkorn försedde konstens läckergommar.
Efter ett berömmande omnämnande af
sär-skildta musikstycken heter det vidare: Vi hafva
trott oss böra gömma all vår entusiasm för det
eldiga allegro, som slutar andra akten: La yloire
Aidas kompositör lemnade Paris redan
i medio af förra månaden; afskedet
mycket hjertligt. Stora operans kör består af
60 herrar och 40 damer. Hvar och en
af dessa 100 personer hafva af Verdi
erhållit ett exemplar af partituret till Aida,
med mästarens namnteckning.
ETT TAFFELPIANO
i godt stånd till billigt pris. Underrättelse
fås af denna tidnings utgifvare, adress:
Urvädersgränd N:o 9, tre trappor upp-
E. NORBERGS PIANOMAGASIN
ÅLANDSGATAN 24
Stort lager af Tafflar, Pianinon och Flyglar till olika, men
billiga priser.
NORBERGS PIANOMAGASIN
ÅLANDSGATAN 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
