Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 12. 15 Juni 1880 - Porträtt af Herm. Berens - Marseljäsen nu och förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12
d. 16 Juni 1880.
1 hvarje nummer ett eller1 * flere nya
och företrädesvis latta
musikstycken för piano eller sång.
Utgifvare: ÄLFRED LUNDGREN.
Stockholm, Jsaac ’.’arcus’ ^OKTn.^KTiEcour. l£So.
1
I
Utkommer den l:sta och lS:de
i hvarje månad.
Innehåll: Porträtt af Herm. Berens. —
Marseljäsen nu och förr. — Melodi och
harmoni (forts, och slut). — Heubach’s
Transponer-Piano. — Från utlandet. — Hvarjehanda.
Pianomusik: Aubade Vénitienne af
Th. Lack.
Marseljäsen nu
(itäfiffy och förr.
ör första gången hade jag
ändtligen den glädjen att
. *?•’ höra marseljäsen sjungas i
Paris. Det var den 3o:de
Juni, dagen för den oförgätligt
vackra folkfesten; alla byggnader
prydda med flaggor, alla balkonger
bekransade och tusentals lyckliga
menniskor smyckade med trefärgade
band, kokarder och små fanor.
Stora, med löfgirlander behängde
öppna vagnar föra musici och sångare
genom staden. Då gör en sådan
musikvagn halt på Place Gaillon,
näst intill Avctiu de P Optra. Denlilla,
gamla platsen, hvars bruna murar
nästan försvinna ibland blommor
och bänkar, liknar en festsal.
Bleckmusiken på vagnen intonerar
marseljäsen, och folket, hufvud vid
hufvud tätt sammanpackadt,
instämmer med hänryckning.
Jublande hurrarop efter hvarje vers
— jag vet icke huru ofta hymnen
omtogs. På andra ställen samma
skådespel tills långt in på natten.
Länge nog hade fransmännen måst
(Se X:o ii, sid. S?.)
vänta på denna dag, då de
vågade fritt sjunga sin nationalsång
på öppen gata. Tillåtit det hade
man egentligen ej, men man
vågade heller inte störa folkets glädje
på denna festdag. Redan fa dagar
senare visade sig dock officiella
invändningar deremot. Orphéons*)
stora festkonsert i
Tuilerier-träd-gården var slutad, och den från
hela Frankrike samlade
sångar-armén ordnade sig just till
militä-risk afmarsch; då höjde sig
plötsligt ett genomträngande rop,
oemotståndligt, såsom ur en enda strupe :
*La marseillaise !* Med förtviflarle
gester sökte hufvuddirigenten och
festkommissarierna förmå publiken
att afstå från deras önskan —
för-gäfves! alltjemt mäktigare skallade
det allmänna ropet, tills slutligen
en af de många fanfarerna, den
från Montreuil, hade mod att
an-gifva melodien, hvarpå
sångför-eningarne, den ena efter den
andra, defilerande instämde ur fullaste
bröst. Ett grandiöst skådespel!
Franska regeringen har
upprepade gånger försökt, icke blott
att förbjuda marseljäsen, utan äfven
att tränga den undan, genom att
ersätta den med en annan patrio-
*) Man ssångföreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
