- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
91

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12. 15 Juni 1880 - Melodi och harmoni (forts. och slut). Studie af J. L. - Heubach’s Transponer-Piano - Från utlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att döma, så skulle denna hans
oförtyd-bara åsigt och rigtning ha med honom
sjunkit i grafven. Medgifvas måste ock
att kompositionsläran innehåller kapitel, de
der icke äro gjorda för sprättar,
söndags-tierrar eller platssökare par excellence.
Ingen kan heller tjena Apollo och
mammon.

På det man icke må beskylla oss för
att vilja sticka under stolen med några
hithörande vigtiga sanningar, så vilja vi
nu söka redogöra för huruledes det
förhåller sig med en komponists naturliga
heg&fning och den genom studier vunna
allbeherskande tekniken.

Hvarken teknik eller begåfning hvar för
sig skapar någon komponist, endast begge
i förening. Såsom tveenhel uppställa vi
dem också sålunda:

VI. Uppfinningsförmåga — Teknik.

Uppfinningsförmåga eller ingifvelse,
andens skapande verksamhet, är en, analogt
med ljusstrålen, framträngande, sig
föryttrande ideel kraft (utåtgående kraft —
för-vttring). Teknik, stillagens förnuftiga
nödvändighet, är likasom strålens
brytnings-reflex, är vilkoret för tankens
åskådliggörande: en ordnande, sammanfogande, sig
hopslutande ideel nödvändighet eller kraft
(inåtgåetide kraft = förinring).

Låtom oss skynda att ur den granna
tiraden draga några praktiska slutföljder.

1) Uppfinningsförmågan är väsentligen
medfödd. Tekniken måste förvärfvas.

2) En mångsidig, högt uppdrifven
teknik eggar i hög grad uppfinningsförmågan.

3) En klen uppfinningsförmåga kräfver
föga teknik.

4) Ingen, som saknar
uppfinningsförmåga, vet att värdera teknik.

5) Ulan uppfinningsförmåga ingen
tekniker. Det gifves ingen abstrakt
musikteori. Allt måste afse smakens bildande,
färdighetens uppöfvande, det intuitiva
sinnets öppnande, hvilket vanligen endast
kan ske under personlig ledning af en
med kompositionstalang begåfvad
kontrapunktisk

Pater Martini, Fuchs, Albrechtsberger,
Cheruhini, André, m. fl. egde
kompositionstalang; likaså, i våra dagar, Kihl.
Detsamma fordrar med rätta svenska nationen
hos framlidne professor Berens’
efterträdare.

6) Blott uppfinningsförmåga och teknik
i förening bildar den öfver blotta
handt-verket sig höjande konstnärliga
ståndpunkten.

Eröjdefull är den iakttagelsen, hurusom
både Haydns. Mozarts och Beethovens
kompositionssätt oaflåtligen hänvisa på
melodien såsom grund. Den friare
harmonien har i samma melodiska princip
sin foranledning och förklaring. Det lägre
förklaras ur det högre: ett lyckligt
förhållande, beroende på naturbegåfmng och
konstnärsbildning i förening. Den yppigt
fagra nydaningen gick hand i hand med
ett pietetfullt uppbevarande: Beethovens
tredje period var återgången till ett mera
polyfont skrifsätt ; hvaråt äfven Haydn och
Mozart egnade sina yppersta krafter; hvaråt
hvarje begåfvadt musiksinne förr eller
sed-nare trängtar: ett skrifsätt, hvars triumf,
den ljungande sångfugan i messan i ora-

toriet, också i alla tider skall nämnas en
menniskoandens triumf. Mendclsohn och
Schumann skrefvo sina utmärktaste verk i
samma ädla öfvertygelse, hvadan vi alltså
finna den melodiska principen, i sin hela
omfattning och integritet, till
mensklighe-tens sanna hugnad, ända till våra dagar
uppbevarad, utvecklad, hyllad och i
inspirerade tonverk ådagalagd.

Hvadan då denna slappa likgiltighet
rundtomkring? Är ej det skönas seger
herr-lig och viss? Sverige, kalladt frihetens
stamort på jorden, kan med jemngodt skäl
kallas sångens. Försynen har öfver
nordens folk slösat sångens melodiska, ädla
gåfva. Hvad göra då vi för dess
undfående och hägn ? Det är ej nog med yttre
palatser åt konsten; våra hjet tan måste
redas konsten till helgedomar. H varpå
förlita sig månne svenska tonkonstens
målsmän i organisationsfrågor, som röra hennes
hjertpunkt nemligen möjligheten att kunna
skrifva skön musik? Förlita de sig kanske på
att inspirationen skall göra allt? eller förlita
de sig på att ingen inspiration vidare är
att förvänta, och att man således gerna
kan lägga händerna i kors? Eller ha vi
alle samtlige blifvit så devouerade
Wag-nerianer, att vi icke vidare kunna tåla
annan musik än den dramatiska
tonmålningen?

Härpå svare den närmaste framtiden!

Emellertid återerinra vi:

Uppöfver menniskors ofta disharmoniska
syften och viljor, den gudomliga
allharmonien. Uppöfver den menskliga andens
odysseusfärder strålar, likt polstjernan klar,
det absoluta.

Heubach’s Transponer-Piano.

Uppfinningarne på pianofabrikationens
område ökas år från år, icke endast i
af-seende på fullkomnandet af detta
instrument i musikaliskt hänseende, utan äfven
i spelets mekaniska underlättande, icke så
mycket för musici af facket, som icke
desto mera för musikvänner i hemmet, för
hvilka pianot utgör medelpunkten i det
musikaliska lifvet. Hufvudsakligen för
dessa, nemligen för de kretsar, hvari sång
öfvas, kan uppfinningen af
transponer-pianot väl kallas epokgörande.

Detta piano, hvars uppfinnare, Heinrich
Heubach i Brooklyn, å detsamma uttagit
patent såväl i Amerika som i Frankrike,
England, Tyskland, Österrike, Belgien och
Spanien, sätter den spelande i stånd att
från bladet transponera ett musikstycke
till hvilken önskad tonart som helst, och
detta utan all möda, förmedelst en enkel,
i pianots inre förborgad mekanism.

Icke alla sångorgan hafva samma
ton-omfång. skilnaden härutinnan kan tvärtom
vara ganska stor. Ett sångstycke, som
ligger beqvämt för en röst, kan vara för
högt eller för lågt för en annan. I sådan
händelse måste vid utförandet väljas en
mera passande tonart. Nu är pianot snart
sagdt det enda instrument, som användes
att beledsaga sången, och då denna senare
byter om tonhöjd, så måste äfven den
ackompagnerande pianostämman
transponeras. Men detta är en ganska svår upp- i

gift; högst få pianospelare äro densamma
vuxne; också hafva mångfaldiga försök
blifvit gjorda att åstadkomma en mekanisk
transponerapparat. Men alla resultat
hafva hittills varit behäftade med allt för
stora brister för att komma i allmänt
bruk. Så kunde t. ex. Pleyel-Wolffska
transponerapparaten (Paris) ej få någon
framgång, emedan han, oafsedt att han
var för kostsam och för sin tyngd skull
svårhandterlig, äfven upptog för stort rum,
lät en oktav gå förlorad och tröttade den
spelandes armar genom den påsatta andra
klaviaturens högre läge, åstadkom en
touche, som icke var pianots, samt
råkade äfven vid den största försigtighet
lätt i olag eller gick sönder.

Från alla dessa brister synes det
Heu-bachska transponerpianot vara fullständigt
befriadt. Mekanismen, som anbringas vid
pianots nybyggnad, är föga kostsam, tar
ingen särskild plats i anspråk och är icke
en gång synlig; tangenterna blifva
desamma och spelsättet är oförändradt.
Härtill kommer den fördelen att
transposi-tionsmekaniken arbetar fullkomligt utan
något men för sjelfva pianot. Då oktaven
innehåller tolf olika toner och transposition
kan å detta instrument verkställas til! de
sju hallva tonstegen nedåt och till de fem
uppåt, så följer häraf, att man kan
transponera till alla tonarter, oaktadt man
spelar i en och densamma.

Säkerligen lär detta instrument inom
kort vinna stor användning. Ta till och
med de, som anse att transpositionen af
ett musikstycke beröfvar detsamma den
karakter komponisten åsyftat, äfven de
j måste blifva dess förespråkare. Ty då
kammartonen i dag står en half ton högre
’ än för femti år sedan, så måste ju efter
deras åsigt hvarje sonat af Beethoven.
hvarje sång af Schubert, o. s. v. spelas en
half ton djupare, än de stå på papperet,
om de icke skola förlora den karakter
komponisterna gifvit dem.

Från utlandet.

Richard Wagner skall, enligt utländske
tidningar, hafva fått anbud att i Newyork
dirigera en följd konserter, på hvilka
arbeten af honom skulle uppföras. Man lär
härför ha bjudit honom två hundra tusen
mark. Det är icke kändt, från hvem
anbudet har utgått.

Theodor Wachtel, tenorsångaren,
öfver-flyttar från Frankfurt am Main åter till
Berlin. Den villa i Niedenau, som han
för två år sedan tillhandlade sig af prins
Karl af Hessen för 120,000 mark, och
på hvars inredning han använde 80,000
mark, har han i dagarne sålt, med
betydlig förlust naturligtvis, ty som
husspekulant har den berömde tenoren ingen talang.

Bayreuther Patronatföreningens fond
har i April månad genom extragåfvor
tillvuxit med 9,600 mark. Föreningen
räknar nu 1.691 medlemmar.

En kan efter den 1859 aflidne berömde
franske romans- och balladkomponisten
Panseron har till Pariserkonservatorium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free