- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
113

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 18. 15 September 1880 - Anmälan - Orgelspelet i sin skönhet och sanning, af Joh. Lindegren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 18

d. 15 September 1880.

I hvarje nummer ett eller flere nya
och företrädesvis lätta
musikstycken för piano eller sång.

Innehåll: Orgelspelet i sin skönhet och sanning,
af Joh. Lindegren. — F.tt drag ur Mendelssohn-Bartholdy’s
lif. — Basklarinetten, berättelse. — Krönika. —
Hvarje-handa.

Pianomusik: Mon Idole. .Salong-Polka af B. T.
Missler.

Anmälan,

NEC K EX utkommer »len l:sta oeh 15:»le
1 livarje månad.

Tidniiigrciis fjerde qvartal börjar den
l:sta instundande oktober.

I textilfdelningen införes då början
af Musikhistoriska bilder från »ildre
ocli nyare tider, m. ni., dessutom såsom
hittills musiknyheter från in- och
utlandet, portrUtter och biografier, musik
och teater, uppsatser i estetik, h
varjehanda, m. m.

Musiknfdelningen skall utgöras af
sex häften ny oeh lättspelt pianomusik.

Detta oaktadt är prenumerationspriset
endast 1 krona 50 öre i qvartalet,
postarvodet inräknadt.

REDA I\ T f OXEK.

Utgifvare: AlFRED LuNDGREN.

^STOCKHOLM, jsAAC ^JaBCUs’ JJOKTn.-^KTIEBOLAO. lS8o.

Orgelspelet

i sin skönhet och sanning.

Af Joh. Lindegren.

Hvarje flod söker sin återförening med
hafvet. Ett kändt faktum. För geografen
betyder, som bekant, detta alls ingenting
vidare än denna everldeligen sig
upprepande erfarenhetssak, som i sin alldagliga
verklighet af den sinliga varseblifningen
när som helst kan konstateras. Deh
nytta, floden gör, i det hon bevattnar
fälten, kringsvänger qvarn- och såghjul,
nedfraktar timmerflottor, underlättar
samfärdseln — ger stoff till pittoreska
reseskildringar: detta, med mera dylikt, vet
man vanligen att hålla henne räkning för.
Men att hon dessförutom, i likhet med
den öfriga oss omgifvande naturen, äfven
skulle för det mediterande sinnet särdeles
väl lämpa sig som en sinnebildlig
motsvarighet, en symbol, för åskådliggörande
af de märkligaste metafysiska,
psykologiska, etiska och estetiska sakförhållanden,
detta visste eller anade aldrig den, som
blott med det kroppsliga ögat begapade
henne. Endast för det intuitiva tänkandet
och aningsförmågan afslöjar sig småningom
en tingens inre mening, som till full
evidens låter skönja, hurusom det ligger i
skapelseplanen, att menniskosjälen skulle
icke såsom en blott fotografisk apparat ’i
sin spegel uppta tingens bilder5, utan
så att de, renade från sinligt, oväsentligt
slagg, alltid qvarlemnade en luttrad åter-

Utkommer den lista och 15\de
1 hvarje mänad.

stod, en äkta perla af— sanning. Men hvad
sanning skulle väl den längtande, i hafvet
sig gjutande floden närmast för oss
för-sinliga, om icke det ändligas uppgående i
det oändliga, ofriheten i frihet, det
omöjliga i all möjlighet, alla motsägelsers
harmoniskt enande lösning. Vända vi
blicken ensamt till det estetiska området, till
konsten, så finna vi den sanne
konstnärens böjelse och trängtan att ernå det
oändliga i skönheten fullt jemförlig med
vår antagna bild. An mer: vid en om
ock flyktig öfverblick af former och
uttryckssätt inom den oss närmast till hands
stående bland konster: Musiken, finna vi
sådana i en fortlöpande följd från mindre
till större, från glesare till rikare ända
till dess de framstå så öfvermåttan rika,
att föreningen med det oändliga redan
tyckes försiggången — och sålunda:
floden utgjutit sig i hafvet.

Det musikaliskt sköna lyfter sig,
särdeles i vissa religiösa ton verk, ända till det
sublima. Ja, man kan säga, att denna det
sublimas eller det oändligas prägel
företrädesvis kännetecknar den kyrkliga (äfven
kallad den andliga) tonkonsten, betraktad
så väl till sin inneboende art i allmänhet
som i sina mest himmelsstormande
odödliga snilleverk i synnerhet. Dessa äro
öfvertygelsens alster. De skapades i en
trosvarm hängifvenhet och medan ännu
tonvetenskapen framstod såsom en
manifestation af en den högsta menskliga
intelligens; då af det musikaliska konstver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free