- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
119

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1880 - Musik och Teater - Hvarjehanda - Rättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifven och tagen skönhetsbekräftelse.
Violo-nisten monsiur Mus in och pianisten signor
Li Calsi, som utgjorde hennes artistiska
svit, voro hvar för sig rätt distinguerade
konstnärer, som, oaktadt deras programmer
mest bestodo af föga värderika, stundom
rent af betydelselösa virtuosstycken, visste
att tillvinna sig bifall. Violinistens
färdighet torde ha öfvergått pianistens, hos
hvilken knappast bemärktes någon vare sig
om Liszt eller Chopin eller gamle Bach
erinrande skola; snarare en blott Hummelsk.
Deras sista uppträdande egde rum å kongl.
Stora teatern.

En för sin ganska kraftiga stämma redan
något bekant yngre baryton hr Friedman
debuterade å nämnde scen här om aftonen
som grefvc Luna i Trubaduren. Oss
tyckes som om denna debut mycket väl
någon tid af sångaren kunnat uppskjutas.
Ej svensk till börden, kunde han ännu ej
undgå en viss brytning i uttalet.
Estetisk bildning fattas också, till hvars
för-värfvande väl någon tid bör anslås.
Som Azuccna debuterade fröken Sjöstedt.
Särskildt framstod hr Arnoldson såsom
pjesens, i dubbel bemärkelse operans
hjelte, i Manricos rol på ett sätt, höjdt
öfver allt beröm, och hvars eminentaste
yttring torde ha varit sången i
Misserere-scenen.

Fortfarande råder en särdeles liflig
om-vexling i lyriska scenens repertoar; så har,
uppförts Don Juan på ett utmärkt sätt,
med hr Willman i titelrolen, Figaros
bröllop (grefven hr Lange), Mignon m. fl.,
allt för en animerad, tacksam publik.

Till de musikföreteelser, å hvilka vi
här ofvan funno oss böra använda epitetet:
glänsande, kunna med fog räknas de båda

Wachtel-konserterna å kongl. Stora
teatern.

Den första, som egde rum i tisdags
afton inför en fullsatt salong, inledde sina
begge afdelningai medelst de båda
romantiska ouverturerna till Tannhäuser af
Wagner och till Euryanthe af Weber,
hvilka under hr kapellmästaren Nordqvists
ledning spelades af kongl. hotkapellet, som
äfven beledsagade de flesta solonumren.
Hr Wachtel, hvars berömda stämma här
nu hördes för första gången, visade sig
ännu i besittning af dessa en hjeltetenors
oundgängliga qvalifikationer, bland hvilka
som bekant främst hör ’höga C*. Också
visste han att medelst ett förtjusande piano
framhålla sina öfvertoners mjuka behag,
uti romansen ur Wilhelm Tell, i Cavatinan
ur Postiljonen och i ’Gute Nacht, du
mein hertziges Kind8 af Abt, hvilken sång
efter en fyrfaldig stormande inropning,
måste gifvas Da Capo. Det gästande
sällskapet utgöres för öfrigt af:
Hofpianisten Bach, som uppträdde med
Beetho-vens C-moll konsert (i satsen), en del
småstycken och ’Ungersk fantasi’af Liszt;
— samt af Fröken Halévy, en ganska
välskolad sopran, fast ej med någon hvad
man egentligen kallar stor röst. Hon
sjöng ett stycke ur Giralda af Adam samt
Ungerska visor. Äfven dessa båda
artister skördade rikligt med bifall.

Sistlidne onsdags repris af Op. Hvita frun
på slottet Avenel utgjorde en verklig
konstnjutning, såväl genom den i allmänhet
jemna ensemblen som i synnerhet genom

det högeligen förtjenstfulla, utmärkta sätt
hvarpå hufvudpartierna gåfvos, så
beträffande sång som spel, den mästerligt
utförda, dråpliga karakteristik, som utmärkte
så väl hr Arnoldsons George som hr
Willmans Gaveston, i detaljerad finess
båda lifligt ejdnrande om en Hogarths
berömda tecknare-kcnst. Äfven fru Thorsell
(som Anna) saknar icke denna typbildande
förmåga, hvilken måhända jemväl en dag
skall komma att enhälligt tillerkännas hr
Strömberg, att dömma af hans ej illa
skisserade Mac Irton. Också är det detta
utom sig varande, detta förläggande af
sin väsenhets kärnpunkt midt in i
diktar-verldens ideelt-realistiska sferer som den
sceniska konstnären kan, äfvenväl han —
skapa.

I kungsträdgården

(en augustinatt).

S:l sall du i svärmiska drömmar försänkt
Dock slumrar, o tjusande Mälaredrottninjr!

Hvars tjäll, med illänen som lampa behängdt,
Mildt skimrar vid ljusets och mörkrets brottning.

Mängsjunca Venedig! ja Xapoli sjelf,

Som skalden vill se — och så hamna hos Cliaron;
Och kullarnes stad invid Tiberns elf —

Hvad ären dock 1 mot vårt nordens Saron?

Ditt lof, framjuldadt ur eldade bröst
1 undransfull häpnad af hänförda sinnen,

Skall ljuda i chor in i tidernas höst
Tills alla, I stjemor och solar! försvinnen.

Vid tolfslagets dallring de älskande gått
Att parvis tillhopa i skilda bersåer
Få njuta en bräddad lycksalighets mått
I ostörda drag. Ack, må qval aldrig nå er!

Jag ensam vill svärma. I hängpilars rund,

Der svanor kring snäckan så stolta sig häfva,
Försjunken i drömntames bildverld en stund,
Förlöst ur sitt tvång, fri min ande må sväfva!

Du yngling med harpan, du tragiske skald,

Som spelar för Egirs lyssnande tärnor!

O, låt dock en dödlig till lärling bli vald
En gång, jag besvär dig vid himmelens stjernor!

Tro icke jag fruktar din skumomhöljda våg,
Hvarati du dig och din smärta fördöljer
Xär trohetens liljor du vissnade såg
Och när Idealet i moln sig höljer;

Xär konstnärens gnista ej helig mer hålls
Hvarthän du än flyktar bland menniskors söner:
Då griper dig sorg, du ej ger dig till tåls,

Men dyker i djupet med qval du röner.

Ilar rätt så jag anat din smärtas grund,

Väl mig! Dä din konst ej mer hemlig mig blifver;
Och dä, huru mångdubbelt siill denna stund
För mig, dä till känslans tolk jag mig gifver!

Ila! är det en villa? Du rör dig! Din sträng
Xu ieke blott syns: den hörs ljuda i natten!

Hvad lifsflägt! Xu dansen begynner i sväng
Till Xeekens spel kring det klara vatten.

Joh. Lindegren.

Från utlandet.

Gounod har nyss fulländat ett stort
oratorium: Redemption. Flera förläggare
tas om manuskriptet, för hvilket förf.
begär 100,000 francs. — Jean de Nivelle
är, utom hos oss, under uppsättning
i Wien, Milano och London. — Ett
monument med staty håller på att resas
i Paris åt Félicien David, Lalla Rooks
kompositiör. — M. Victor Souchon
direktör för ’Progrés artistique’, general-

sekreterare för och grundläggare af de
instrumental-musikaliska konstnärernas
syndikat i Paris, har nyligen utnämts till
generalagent för författarnes,
komponisternas och musikförläggarnes sällskap. —
Théåtre-Bellecour i Lyon har m åst
upphöra, orkester och kör afskedas.

Teaterstyrelsen i Miinchen oereder för
i den löpande säsongen en cykel af Wagners
operor från Riettzi till Götterdämmerung.

— På Carlteatern i Wien skall Madame
Angots dotter snart spelas för 2oo:de
gången; i afbidan derpå annonserar
direktionen en tillfällighetspjes: Doktor Tanner.

— Berlineroperans första nyhet kommer
att bli Nero af Rubinstein.

S:t Petersburg får nästa säsong en ny
skådebana ensamt för israelitiska författare
och kompositörer. — Adelina Patti ämnar
1 sig till Amerika på en flerårig rundresa,
som skall ersätta de depenser af en hel
million, som hon haft för sitt nybyggda
slott.

Hvarjehanda.

En liten pikant bit om Offenbach:

Victorien Sardou, dramförfattaren, sände
nyligen till några intima, hvar sitt tryckt
exemplar af det tal han hållit i franska
akademien vid utdelningen af dygdepriset.

Hvarje exemplar var försedt med en
dedikation. Så här lyder den som
figurerar på det af Offenbach mottagna
exemplaret:

’Jag anförtror dig att sätta det här i
musik’

* V, Sardou.*

På detta förtroende svarade Offenbach,
som för närvarande vistas i Saint
Ger-main, genast genom att sända ett slags
recitatativ skrifvet öfver den första frasen
i Victorien Sardous tal:

’Mine Herrar!

-Jag känner icke, säger Seneca, något
skönare skådespel än åsynen af en
hederlig man kämpande med mod emot ödet.
Det finnes dock ett skönare. Det är
åsynen af en rik man bispringande den
olycklige.’

Och maestron har lofvat att hvarje dag
sända musik till en ny fras, ända tills han
fullbordat det hela. Det kommer att
innehålla, tycks det, romanser, duetter,
ensemblesaker.

KÄTTEI. SEK.

I musikafdelningen torde följande rättelser
uppmärksammas :

/ n:o 11 på 2:dra musiksidan, r:sta raden, sista takten,
står i diskanten ett c pä tredje mellanrummet, skall vara
a på andra mellanrummet. — På samma sida 2.dra raden,
1 a:dra takten i diskanten heteröfversta noten i tredje
fjern-| delen f, skall vara e med två streckar på skaftet och en
på hufvudet.

I n:o 12, i:sta sid., 41de rad . 3:dje takten i diskanten
heter sjette åttondelen c, skall vara a på andra
mellanrummet. n o

I n:o 13 står i Trion på 3:dje sid. samma fel pä fyra
olika ställep-icj2:dra och 6:te takterna på irsta rad. samt i
i;sta och 5:K^jJ^rna pä 4:de rad. heter andra åttondelen
giss, diss. e, mW skall på alla fyra ställena vara giss, d,
ciss. Höjningstecknet star nu nemligen för d, men skall
1 vara framför e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1880/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free