- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
122

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1880 - Fredrik Chopin (med porträtt) - Mendelssohn och Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visning i klaverspelning af Albert Zywny.
Chopin tillhör alltså icke dessa underbarn,
som börja att musicera strax efter diåren,
och redan koncertera, medan de ännu
sysselsätta sig med musikens begynnelsegrunder.
Hans genialitet och stora kärlek till
konsten verkade snabba framsteg, så att han
snart kunde spela offentligt.

När den 24 Februari 1818 en konsert
föranstaltades till förmån för de flittige i
Warschau, trodde man sig icke kunna
gifva densamma någon större
dragningskraft, än genom underbarnet Fredriks
uppträdande. Han spelade en koncert af
Gyrowetz till alla de närvarandes
förvåning; då hans moder efter konserten
frågade honom, livad publiken hade tyckt
mest om, svarade han: *Åh, mamma, alla
tittade bara på min hvita krage*.

Den då nioåriga gossen blef nu i
sanning alldeles öfverhopad med inbjudningar
till alla salonger och konserter. Han blef
hela den polska aristokratiens skötebarn
och älskling, och man skattade sig
lycklig att kunna få rå om den genialiske
virtuosen någon stund

Den då i Warschau residerande storfurst
Konstantin inbjöd honom likaledes ofta
och slog till och med takten under
spolningen. Han antog äfven dedikationen af
en af Chopin komponerad marsch och lät
den instrumenteras och spelas af
militärorkester.

Gossen väckte beundran äfven genom
sin högst ovanliga förmåga att
improvisera. Redan häruti yttrade sig hans
skapande fantasi i all sin ötverraskande
originalitet och förrådde hans
kompositions-talang, hvilken utbildades under Elsncr’s
ledning.

Vid sidan af sina ifrigt fortsatta
musikaliska studier, försummade han icke heller
den vetenskapliga bildningen i allmänhet.
Han var en flitig gymnasielev och har
tillfälligtvis försökt sig äfven som diktare
i ord.

Så till exempel skref han vid 15 års
ålder tillsammans med sin syster Emelie
ett litet lustspel till faderns födelsedag
och hade husets pensionärer att utföra
rollerna.

1825 lät han återigen höra sig på två
stora konserter och entusiasmerade
publiken ännu mera än förut.

Kejsar Alexander I, då närvarande,
blef så högeligen förtjust öfver hans spel,
att han gaf honom en dyrbar diamantring.

För att stärka sin och sin systers helsa
valde han under sommarferierna 1826 den
schlesiska badorten Reinerz till vistelseort
för dem begge. Här anstaltade han om
en konsert till förmån åt en fattig afliden
enkas efterlemnade barn, och skördade
jemte beundran äfven glädjens och
tacksamhetens tårar.

Huru flitig den unge konstnären var
äfven i skolstudier, framgår deraf alt han
1827 ärofullt bestod sin abiturientexamen.

Sommaren 1829 vågade han en resa
till Wien i afsigt att der låta höra sig
som pianist, hvilket äfven, på grund af
rekomendationsskrifvelser till flere
inflytelserika personer, ägde rum den 11 Augusti
i kejserliga operahuset. Han spelade egna

variationer, en krakowiak*) och en fri
fantasi. Till följe af gunstigt emottagande
från publikens sida animerades han till
ett andra uppträdande, men erhöll intet
honorarium hvarken för sitt spel eller sina
kompositioner.

Återkommen till Warschau var Chopin
flitigt verksam som pianist på konserter, i
kammarmusik och i salongerna. Härifrån
daterar sig äfven ett stort antal af hans
bästa kompositioner, deribland konserterna
i e-moll och f-moll. Detta oaktadt
förmådde han ej i sin hemort grundlägga åt
sig någon fördelaktig pekuniär existens,
så högt han än var uppskattad och af- j
hållen. Äfven i konstnärligt hänseende
fann han sin ställning der ej fullt
tillfredsställande. Han tänkte derföre snart åter
begifva sig ut, och ville till Italien,
Frankrike, England.

Kärleken vaknade hos honom i
ynglingaåren. En ung flicka af madonnalik
skönhet hade vunnit hans tycke; men
skilsmessan från hemlandet ledde äfven
till skilsmessa från hjertats utkorade,
hvilken sedermera äktades af en annan.

Chopin lemnade Warschau under
revolutionsåret 1830, den 2 november, och
vände aldrig mer tillbaka. Om han haft
någon andel i den d. 29 Nov. utbrutna
polska revolutionen, derom tiger historien.
Alltnog, han räknade sig till de
landsför-viste flyktingar, som funno en fristad i
Paris, och blef bland desse den lifgifvande
själen, som i toner tolkade, hvad allas
hjertan kände: bedröfvelse och smärta
öfver det förlorade hemlandet.

I Frankrikes hufvudstad var Chopins
existens temligen lätt betryggad. I början
hade han dock att kämpa mot bittra
nä-ringsomsorger och måste fortfarande såsom
i Wien taga i anspråk sina föräldrars
understöd. Han gaf undervisning i
piano-spelning, men först sedan furst Anton
Radziwill infört honom hos Rothschild,
erhöll han flere elever och blef en mycket
eftersökt lärare. Han betalades med 20
francs pr timma.

En af de vigtigaste tilldragelserna i hans
lif är måhända bekantskapen med den
namnkunniga romanförfattarinnan George
Sand, hvilken, genom hans poetiska
tonskapelser som ock genom hans berömda
namn, kände sig så mäktigt dragen till
honom, att hon sökte hans bekantskap och
närmade sig honom år 1836. Hennes
svärmiska dyrkan af den unge tondiktaren
öfvergick snart i en långt varmare känsla,
hvaremot Chopin i början endast erfor en
oförklarlig skygghet och antipati emot
! henne.

Tyvärr blef Chopin inom kort hemsökt
af en bröstsjukdom, så att läkaren gaf
honom det trängande rådet att tillbringa
vintern i söderns mildare luft. Ön
Ma-jorca, med sitt varma klimat och mildt
svalkande hafsluft, syntes mest passande
till vistelseort för den bröstsjuke, som
äfven beslöt sig för resan dit, oaktadt han
var så lidande, att man ofta måste lyfta
och bära honom.

George Sand skattade sig lycklig att
kunna ledsaga och vårda honom. Hans
vänner tviflade på hans tillfrisknande och

*) polsk nationaldans i J takt.

hängåfvo sig åt den smärtsamma tanken,
att de aldrig mera skulle få återse honom.
Men Chopin hemtade sig likväl. Der
borta inandades han den välgörande luften
och omhuldades på det ömmaste af sin nu
varmt älskade väninna, som ständigt
om-gaf honom. Ensamheten i citronlundernas
skugga, vid plaskandet af Medelhafvets blå
vågor, harmonierade också på det
noggrannaste med hans egen själsstämning.
*Var det klimatet ensamt (skrifver Liszt),
som återkallade honom lill lifvet?
Fängslade honom icke fastmer lifvet sjelf genom
sina mest intagande egenskaper och behag.
Möjligt, att han blef vid lif, emedan han
ännu ville lefva? Ty hvem kan bestämma
gränsen för viljans makt öfver vår tillvaro?’
Madame Sand lemnade intet ögonblick
sin sjuke väns läger och utvecklade en så
kärleksfull omsorg, att Chopin tillbad henne
som en engel, den himlen sändt för hans
tillfrisknande. Och när han återfått
krafter, genomvandrade de tillsamman de
härligaste fält och lunder på denna underbart
sköna ö, glömmande allt för en
lycksalighet, så oblandad, så himmelsk, som
endast fa dödlige det förunnas. Dessa på
Majorca tillbringade paradisiska dagar
stannade också i Chopins hjerta i oförgätligt
minne. De voro hans lefnads ljusglimtar,
som ödet förlänat honom för att sedan
låta honom förtäras af bekymmer och
grämelse.

(Forts.)

o





Mendelsohn och Paris.

Bland de så kallade Romar-eleverna
befann sig vid denna tidpunkt den unge
Gounod. Den bild, som Fanny
Mendelsohn tecknar af Fmtsls blifvande författare,
är verkligen intressant. Gounod synes
hafva varit själen i villa Medicis; han är
alltid främst på konserterna, på
promenaderna

*Han är charmant, säger Fanny, men
han är halftokig; den tyska musiken
sätter honom i ett tillstånd af exaltation,
omöjligt att beskrifva. I går afton kommo
fransmännen (det är om romar-eleverna
det är fråga) lill oss på besök. Min man
ritade deras porträtter, och det var
öfver-enskommet att jag under seansen skulle
spela allt hvad som modellen önskade.
Gounod sade.:

— Spela af Beethoven för mig, och
omigen af Beethoven!

Under det jag utförde C-dur sonaten
tycktes Gounod vara ett rof för en stark
sinnesrörelse; hans hy var röd och ögat
flammade af eld; vid slutet flög han upp,
framstammande brutna meningar; han
tycktes söka efter ett tjenligt uttryck för att
uttala, livad han kände, och slutligen
utropade han:

— Åh! denne Beethoven! Hvilken stor
spektakelmakare!

Gounods vänner skrattade så att de
kiknade.

— Det här är tiden, då Gounod
vurmar, sade de; ögonblicket är inne, då man
bör hålla honom undan för att hindra
honom att säga dumheter! Och de togo
honom med sig.

En annan gång företog hela bandet en
promenad i månskenet tvärs igenom Coly-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free