- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
131

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1880 - Franz von Suppé - Ur tonverlden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom och hans samtlige förstlingsarbeten
offrades obarmhertigt åt lågorna.

Men motståndet gjorde hos den eldige
gossen hågen för musik så mycket
starkare. Öfrige blåsinstrumenter af trä, utom
flöjten, lärde han på det sätt, att han
emellanåt besökte kasernen och der för
ett mått vin lät dervarande militärmusici
visa sig instrumenternas tongrepp.

Så väl då som sedermera har han i råd
och handling varit på det varmaste
understödd af de ännu i dag lika tillgifna
vännerna, GoubernialrådetZanchi, I)r. Ceronne
och Pater Fabianich i Zara.

Så kom hans faders namnsdag. En
’matinata*, af den unge komponisten satt
för flere instrumenter, utfördes tillsammans
med några vänner och till faderns ära.

Denne häraf djupt rörd lofvade sin
’oförbätterlige’ son att få fortsätta med
musiken, dock med det orubbliga vikoret, att
öfriga studier icke tillbakasattes.

Sonen fogade sig efter faderns vilja och
afgick redan i sitt femtonde år till
universitetet i Padua för att der egna sig åt
filosofiens studium. Här lärde han känna
sin onkel Donizetti; denne antog sig
vänligt den talangfulle ynglingen, uppmuntrade
honom att fortsätta på den beträdda
banan och öfvertog sjelf ledningen af hans
vidare musikaliska utbildning; det är denne
mästare Suppé förnämligast har att tacka
för den rena, naturliga stämföringen i alla
hans verk.

Redan i Zara hade han som gosse skrifvit
tvenne operor, hvilka dock aldrig kommo
till offentlighet; en messa från denna tid
blef deremot af dervarande franciskaner
så högt ansedd, att de fromme fäderna
ännu i dag ofta uppföra densamma.
Egendomligt nog utmärker sig komponistens
tidigare period genom en allvarsam,
kyrklig prägel; denna karakteriserar honom
ännu sedan han kommit till Wien för att
studera medicin; här gjorde han
bekantskap med Seifried och Sechter, och kände
sig snart i vida högre grad tilltalas af
dessa ansedde musicis musikteoretiska
lärdomar, än af professorernas vid
universitetet för honom mindre intressanta
före-drag.

Den naturliga följden häraf uteblef icke.
Medikamenternas gud, som genom slikt
tillbakasättande icke var lätt att fatta,
hämnades på den unge musiksyndaren
derige-nom, att han i doktorsexamen blef
skoningslöst ’kuggad’. Denna för hvar och en
annan upprörande utgång verkade på vår
så ömkligt slagne hjelte raka motsatsen
och blef afgörande för hans framtid. Med
lätt hjerta lemnade han bokstudierna på
båten, anförtrodde åt hvem helst, som det
gitte, den lidande mensklighetens helande,
och störtade sig med lif och själ i armarne
på den hulda musica, hvilken han numera
inför hela verldeu proklamerat som sin
enda kärlek.

Med klen betalning för sina flöjtlektioner
och ännu sämre för italiensk
språkundervisning blef äfven lifsuppehället derefter;
men alla försakelser buros med lätt sinne.
Dock skulle snart en bättre tid randas.

I de musikaliska kretsarne i Wien hade
man emellertid börjat uppmärksamma den
unge musikern för några med bifall
uppförda nya kompositioner, såsom t. ex. en

messa i c-dur, och direktör Pokorni vid
Josefstädterteatern engagerade den
förhoppningsfulle Suppé till kapellmästare och
kompositör vid nämnde teater. Och nu
begynte en ny fas i hans verksamhet,
som ofta gestaltade sig lustigt nog.

Till sin första debut hade han i
uppdrag att komponera musiken till en ny
pjes, hvari mot slutet förekom en sång
med jodling, hvilket textförfattaren hade
betecknat med ’Dulié’. Vår italienare,
då ännu icke fullkomligt mägtig tyska
språket, sönderbråkade sitt hufvud öfver
hvad »let kostliga ordet ’Dulié’ kunde ha
att betyda. Han uppslog så många
ordböcker och konversationslexika han fick
tag uti, men ’Dulié* fans ingenstädes ett
spår af. Att fråga ville han icke, för att
ej blotta sin okunnighet; slutligen föll han
på den tanken, att det fatala ordet
troligen måtte innebära någonting liktydigt
med ’Lef väl!’ eller ’Vergiss mein nicht!’
Raskt satte han sig att komponera den
ifrågavarande sången, och man kan lätt
tänka sig sångerskans förvåning, när hon
I skulle till att repetera jodelrefrängen,
skrif-ven i långa, vemodsfulla toner.

Suppés produktionskraft är i sanning
förvånansvärd. Hans arbeten, kringspridda
öfverallt, öfverstiga betydligt tusentalet.
Vid Prokornis teater har han skrifvit
musik till mer än 170 olika pjeser, deribland
öfver 20 operetter; af de senast kända
äro ’Fatinitza’, ’Boccaccio’ och ’Donna
Juanita’.

Ur tonverlden.

Silfverringen, ny enaktsoperett
komponerad af Ivar Hallström, har antagits till
uppförande å K. Stora teatern; dess
in-öfvande pågår.

De populära konserterna för säsongen
å samma teater, dirigerade af förste
hof-kapellmästaren hr L. Norman, hafva nu
tagit sin början.

Första representationen af Jean från
Nivelle är utsatt till den 1 December,
Oscarsdagen.

» *

*



La Tempetc (Stormen) hette, som
läsaren torde erinra rig, den af staden Paris
vid årets täflan prisbelönta kompositionen
af Alphonse Duvernoy. Om detta stycke,
hvars uppförande i Paris förestår, skrifves
bland annat:

M. Duvernoy har behandlat ett ämne,
som redan frestat mer än en kompositör,
och som ej kan undgå att erbjuda stora
svårigheter. Denna af Shakespeares fantasi
skapade imaginära verld tyckes forilra
musik; denna är likasom det naturliga
tungomålet för dessa immateriella varelser,
hvil-kas känslor, passioner, strider stå öfver
verkligheten. Men hvilket dristigt företag
af musikern att låta ljuset genomtränga
dessa obestämbara rymder, befolkade af
andar, att med lifsflägt besjäla dessa rena
abstraktioner, som kallas Miranda, Ariel,
Caliban, Prospero!

Ganska skickligt sekunderad af sina
begge literära medarbetare, Hrr A. Silvestre
och Pierre Berton, har kompositören
förstått att undvika den nästan oundvikliga

monotonien, förläna intresse och omvexling
åt sitt musikdrama, relief åt sina
karakterer, rörlighet åt sina personager. Hans
partitur är skriftet i en klar, prydlig ocli
väl hållen stil; instrumenteradt med kor
rekthet och säkerhet, tillkännager det en
jemngod förmåga i behandlingen af
rösterna och af orkestern. Det säkra
form-sinnet, scenernas skickliga förbindning, de
välberäknade effekterna synas beteckna
en kompositör redan öfvad och praktiskt
väl förtrogen med fordringarne för den
dramatiska musiken.

— M. Victor Massé har definitivt
af-slutat sitt stora arbete i tre akter: la Nuit
ilc Cléopcttre (Kleopatras natt). M. Godard
fulländar sina Guelfes et Gibellins.

— Ett uppträde egde rum å sednaste
Pas-deloupskonserten i Paris, med anledning af
utförandet af ett nummer ur Lohengrin af
Wagner. Hälften af publiken ville bissera
stycket och den andra hälften satte sig
deremot. Lifliga utfall förekommo
emellan båda parterna. Slutligen stälde M.
Pasdeloup alla tillfreds genom den
förklaringen, att stycket komme att spelas vid
slutet af programmet, hvilket äfven skedde.

— M. M. Choitdens pére et.fils hafva
nyligen inköpt partituret till Contes
d’Hoff-mann (Hoffmans Sagor) af Ofténbach för
en summa af 100,000 fr., som skola
utbetalas på sätt som följer:

30.000 francs kontant;

20.000 francs aftonen för den första
representationen;

25.000 francs vid den femtionde;

Och 25,000 francs vid den hundrade.

— M Guiraud är utnämd till lärare i
komposition vid konservatorium i Paris,
såsom remplacement för Victor Massé.

Emellertid förblifver sistnämnde mästare,
hvilken man, som ofvan nämts, har att
tacka för lyckade tonverk, fortfarande
fästad vid nämde konservatorium som
hedersprofessor.

Ministern har, genom att tilldela honom
denna framstående värdighet, visat sig
medveten om den aktning man vore
skyldig en tonsättare, som oaktadt vacklande
helsa skrifvit det vackra partituret till
Paul et Virginie samt nyss fulländat det
till Une nuit de Cléopåtre.

Den genom M. Guiraud ledigvordna
platsen kommer att intagas af M. Lenepveu,
år 1865 romersk pristagare, författare till
Florentia, spelad på Opéra-Comique, och
ett Requiem, ofta uppfördt å
Konsertsällskapets seanser.

— Man väntar till Paris ett musikaliskt
underbarn: Sam Set Jee, en guvernören
lord Lyttons skydsling.

Detta underbarn är endast sju år
gammalt, samt har redan komponerat tre
buffa-operor på indiska språket. Texterna till
dessa operor äro skrifna af grefve de
Pérignon, en fransman, som-sedan sju år
tillbaka vistats i Bombay.

I dessa libretter äro de indiska gudarne
behandlade med en frihet, som skulle
förvåna till och med Meilhac och Halévy.

Sam Set Jee talar en ganska flytande
franska.

— Delar af Massenets berömda
orato-torium: la Vierge hafva nyligen uppförts
å den sednaste stora konserten i
Kristallpalatset; de gjorde ett storartadt intryck,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free