- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
134

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1880 - Saint-Saëns om Henri Reber - Musikhistoriska bilder. Kina - Några ord om Gitarren - Ur Berlioz’ lif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Denna omgifning var de mimera
försvunna salongerna, der man rosade
klassisk konst och satte Ingres öfver alla
målare på den tiden. Der herskade en ädel
och upphöjd idékrets, och mycken kärlek
till konsten, men också farliga doktriner,
som, om de icke förhindrat utvecklingen
af en så kraftig natur som Ingres’, dock
borde blifva ohelsosamma för Reber, en
samvetsgrann själ, misstroende sig sjelf,
följaktligen af en ytterlig och, förvisso hos
en så stor talang, sälsynt blygsamhet.
Dessa doktriner kunde sammanfattas
sålunda: De gamle hafva gjort allt, funnit
allt, det sköna har blifvit dem meddeladt
genom ett slags uppenbarelse; vi äro
ingenting annat än deras degenererade
afkom-ma, vi mäkta ingenting dugligt
åstadkomma annat än så vidt vi imitera dem.

’En hel generation af konstnärer och
amatörer trodde fast på detta evangelium.
Reber inbillade sig hela sitt lif igenom att
han imiterade mästarne och fann behag i
att gifva sina arbeten en gammaldags
prägel ; något som visst icke hindrade honom
att vara fullkomligt originel, men som
hindrade honom att vara produktiv. Alltid
intagen af det förflutnas mästerverk,
genomträngd af hvad han trodde vara sin
underlägsenhet, vågade han knappast skrifva.

’Man komponerar föga kammarmusik
i Frankrike, och Rebers högsta ära är att
hafva skrifvit förträfflig sådan; man
spelar den föga, och man gör ganska orätt.
Om man deri kanske ej tillräckligt ofta
finner denna djerfva flygt, passionen som
hänför de exeqverande och åhörarne, så
finner man deri icke heller dessa
beräknade känslor, denna stelfrusna agitation,
dessa onyttiga hopgyttringar, dessa
befängda bisarreriér, som vanpryda så
månget arbete, som man spelar det oaktadt,
eller kanske just derföre. Amatörer böra
ta reda på den för den ringa grad af
virtuositet som der fordras; men härför
vore nödigt att amatörerna begrepe och
tyckte om musik; men hur många sådana
finnas icke som göra musiken till en
smaksak, en modesak och som icke veta
hvad de göra!

* Rebers symfonier gå icke upp emot
Beethovens, det är sant. Detta är nu
inget skäl för att utesluta dem från
konserterna, der de säkerligen skulle bereda
publiken större nöje än andra, som man
påtrugar den, trots dess motstånd. I
brist på stor karakter hafva de en vacker
karakter, något som är fullt tillräckligt.
Dessutom visar Reber så väl i sina
symfonier som i sina trior, i sina
beundransvärda pjeser för piano och violin och
ända till sina sångmelodier, så friska,
så omedelbara, alltid detta djupa
musikaliska sinne, hvilket för musikern är hvad
språksinnet är för skribenten och som så
fa musici besitta. Den som äger detta
sinne är en mästare: hans verk bör förr
eller sednare intaga den plats detsamma
tillkommer.

‘Reber har utgifvit en harmonilära, som
är ett mästerstycke af klarhet. Han
efter-lemnar en trio, nyligen skrifven och som
med det snaraste utkommer. Slutligen
rekommenderar jag åt de finkänslige en
Ie(pn de solfege, som han skrifvit åt Kmile
Artaitd; man finner der hela finheten hos

denna penna, så elegant, så välöfvad, och
distinktionen hos denne ande af det
nittonde seklet, fjettrad i en verld som icke
var gjord för honom.

Musikhistoriska bilder.



Kina.

De relatift bästa melodierna har den
äldsta tempelmusiken att uppvisa, äfven- j
som den okonstlade folkvisan bland de
lägre klasserna: bergsinvånarne och sjö- |
männen. Mest sammanhangslösa förefalla
oss deremot melodierna i deras
konstmusik, som uppföres på deras teater
(Sing-Song) och vid deras orkester- och vokal- !
konserter. Månne kinesernas Sing-Song
på något sätt har gemenskap med
tysk-arnes Sing-Sang, som betyder ett
sjungande och musicerande utan all form och
sammanhållning?!

Såväl kinesernas religiösa hymner som
ock deras folkvisor synas, liksom allt
öf-rigt i Kina, hafva bibehållit sig
oförändrade från den grå forntiden.

Vi meddela här nedan en af deras
gamla tempelmelodier (N:o i).

Denna sjunges till de dödes ära och
är skrifven på den gamla femtoniga
skalan. Man torde iakttaga, att hon såväl
i början och slutet som äfven midt inuti
stöder sig på F (‘alla toners stamfader’)
liksom på en grundton.

Ganska egendomlig är en melodi (N:o
2), som engelsmannen Barrow och äfven
Amiot upptecknat och hvilken C. M. von
Weber har användt i sin ouverture till
Turandot. Densamma bevisar sin ålder
derigenom att hon ängsligt undviker de
bägge i den äldsta skalan felande tonerna
h och e.

Några ord om Gitarren.



Sedan omkring tre år tillbaka existerar
i Berlin en förening, hvars ändamål är
att låta den i glömska fallne gitarren
komma till heder igen; det är’l.eipziger
Gui-tarre-Club* under ledning af Otto Schick.
Härtill kommer sedan sistlidne juni ännu
en annan förening i samma syfte,
nemli-gen ’Leipziger Guitarrefreunde’ med
Heinrich Weiss i spetsen. Inom denna
förening åtnöjer man sig icke med att endast
praktiskt öfva gitarrmusik, utan söker
äfven att ytterligare fullkomna ifrågavarande
instrument och desslikes att i minnet
återkalla dess fordna höga blomstringstid.

Bland de mångahanda försök, som
blifvit gjorda att förbättra detta instrument,
vilja vi fästa våra läsares uppmärksamhet
vid det senaste, hvilket möjligen skulle
kunna bereda gitarren ett värdigare rum
vid sidan af andra mera ansedda
tonverktyg, och detta är dess utrustning med
metallsträngar. Härvid är dock att
anmärka, att de öfverspunna bassträngarne
bibehållas. De hittills brukliga
diskantsträn-garne gifva blott en svag och kort ton,
hvarföre också, oaktadt all teknik, de
största gitarrvirtuoser icke mäktat förskaffa
sig ett varaktigt erkännande. Den
verklige musikern låter för den skull gitarren
gälla som blott beledsagande instrument i
fråga om rent ackordackompanjemang.
Denna uppfattning af instrumentets värde
skall kanske snart komma att ändras, enär
metallsträngarne gifva en betydligt
starkare ton. Härtill kommer att metallens
tänjbarhet möjliggör tillsättandet af en
sjunde sträng, stämd en liten ters högre
än e-qvinten, d. v. s. tvåstrukna g.
Härigenom möjliggöres såväl ett lättare
passagespel som äfven en rikare ackordbildning
och gitarren höjes till ett verkligt
soloinstrument.

Uppfinnaren är ofvannämnde Heinrich
Weiss, en man, som i 20 års tid
sysselsatt sig med gitarrens förbättring. Genom
denna uppfinning ser han utförandet af
en länge hyst plan närma sig, nemligen
att åstadkomma en orkester af blott
gitarrer af flere olika storlekar: från
basgitarren med en höjd af 13 centimeter till
oktavgitarren med endast 5^ centimeter.
Sålunda erhålles ett aktningsbjudande
ton-omfång af öfver fem oktaver. Men den
orkestrala verkan torde komma att göra
sig gällande icke endast i tonens djup
och höjd, utan äfven i de olika nyanserna
i klangfärgen hos metallsträngarne och de
öfverspunna.

Det är att önska, att denna sträfvan
måtte krönas med åsyftad framgång.

Ur Berlioz’ lif.



En parisertidning har nyligen meddelat
en samling bref af Hector Berlioz, hvilka
icke endast gifva klaven till en mängd
omständigheter i denne utomordentligt
exentriske och sällsamme konstnärs lif,
utan innehåller än mera tankar och
reflexioner, hvilka bättre än allt annat äro
egnade att karakterisera den märklige
mannen. Härtill lämpar sig i synnerhet andra
delen af dessa bref, som omfattar tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free