- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Necken 1880 /
139

(1880-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1880 - Om Sebastian Bachs manuskripter - Musikhistoriska bilder. Kina - Ur Berlioz’ lif (forts.) - Musik och Teater - Stockholmsteatrarnes repertoar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öppna utgifvandet medelst messan; sex år
sednare gjorde man ånyo ett försök, och
då detta åter misslyckades, beslöt
Sällskapet sig för att utgifva messan efter
detsamma tillbuds stående källor — icke utan
att i ett förord rättfärdiga sig. Då
ändtligen blef denne samlare genom ett nytt
angrepp bevekt till eftergifvenhet - och
hvad blef följden? Hela andra delen af
messan måste graveras på nytt, hvilket
förorsakade Sällskapet en utgift på öfver
ett tusen Thaier. Skada att Sällskapet
förtegat namnet på den höghjertade
mannen. Eljest kunde man tillropa alla dem,
som ännu egensinnigt rufva på sina
skatter: sen hit och väljen, här på
minnesvårdens sockel står inristadt namnet på
hvar och en, som verksammeligen gagnat
det stora företaget — men också
förteckningen på dem, hvilka sjelfkära trädde i
vä tren för de förras arbete och icke funno
någon glädje i ett högsinnadt erbjudande
af krafter och medel i och för ett ideelt
ändamål.

Musikhistoriska bilder.



Kina.

Bland kinesernas öfverflöd af
slaginstrumenter är det uråldriga King det mest
intressanta: dess uppfinning hänföres till
kejsar Tschtm och den kinesiske orfeus
Quei, d. v. s. till 2,300 år före vår
tideräkning.

Detta instrument beslår af 16 stycken |
klangstenar, upphängde i två rader öfver
hvarandra och ordnade efter deras olika j
storlek; dessa äro stämda efter oktavens
12 Ly jemte 4 tillsatstoner och anslås
med en klubba. Den välljudande stenen
härtill hemtas från provinsen Leang-tschöj
och kallas Yu. Det häraf förfärdigade
Nio-King far spelas blott af kejsaren.

Till King-familjen hör äfven
Picn-tschung, som består af 16 små klockor,
ordnade och stämde i likhet med
stenar-ne i King. Äfven Jyn-lo, en ställning af
10 i samma ordning stämde kopparskifvor,
ansluter sig till nämde grupp.

Bland de blott larmande (icke tonande)
slaginstrumenten stå pukorna främst,
nam-neligen jättepukan Hiuen-kou. Denna skall
under dynastien Tcheou, 1122 före vår
tideräkning, hafva blifvit införd i bruk i
det kejserliga huset.

Bland trummorna är Yti-kou i särdeles
flitigt bruk. Den har formen af en liten
trumma, fästes med ett snöre om lifvet
och frambringar ett icke alltför starkt
bullrande.

Slutligen må ock nämnas Tchoung-tou,
ett mindre instrument, bestående af i
solfjäderform sammanbundne träskifvor,
hvilket vid den äldre chinesiska musiken
användes till att slå takten med, på så sätt
att man lyfte det med högra handen och
derpå sakta slog emot innersidan af
ven-stra handen.

Mindre talrika äro de kinesiske
blås-instrumenten. Det äldsta häribiand är
Hiiten, ett ihåligt tonkärl af bränd lera,
till formen nästan liknande ett gåsägg.
Det är öppet upptill och har fem ljudhål,
hvilka låta höra den äldsta skalans toner.
Det relativt mest utvecklade kinesiska
biåsinstrumentet är C/ieng (Tscheng),
hvilket äger de flesta tonerna, har någorlunda
drägligt ljud och är tillika det
normalinstrument, efter hvilket de andra
instrumenten stämmas.

Ur Berlioz’ lif.



                                (Forts.)

Hans öden i Paris voro icke egnade
att försätta honom i någon mild
stämning. Direktören för operan visade sig
ännu temligen kall för ’Trojanarne*;
döden bortryckte plötsligt hans andra hustru
(Juni 1862), och det nervösa onda,
hvars offer han sjelf skulle blifva, plågade
honom obarmhertigt. Härefter var det
endast musiken som gaf honom förströelse
och dernäst en ny konstresa i Tyskland.
»Har jag, skrifver han i Maj 1863,
berättat för er om min färd till Löwenberg,
der mina orkestersinfonier spelades för
fursten af Hohenzollern? Om morgonen,
då jag reste, sade fursten, i det han
omfamnade mig: Ni återvänder till Frankrike
[ och skall der träffa menniskor, som Ni
älskar; säg att jag älskar dem . . .» På
koncertdagen fattade mig en häftig
sinnesrörelse, när, efter adagiot i
kärleksscenen, emellan Romeo och Julia,
kapellmästaren med tårar i ögonen utropade på
franska: »Non, non, tion, il n’y a ricn de
plus beau!» Och hela orkestern reste sig,
fanfarer skallade, och en oerhörd bifalls-

storm . . . . . .» Genom luften trodde jag

mig se Shakspeare’s himmelska leende
framlysa, och jag utbrast: »Father, are
you content?»

I november 1863 blef hans opera
Trojanarne ändtligen uppförd, men trots det
första entusiastiska emottagandet, hade
den likväl ingen varaktig framgång. Så
kommo åter dystra dagar (Maj 1864):
»Det är kallt, det regnar, något eländigt
prosaiskt sväfvar i luften. En del af vår
lilla musikaliska verld (dit jag hör) bär
sorg, en annan del är glad, emedan
Meyerbeer är död.

Dessemellan föllo några solstrålar på
hans dystra lefnadsafton. Staten erinrade
sig den store musikerns ärorika namn och
belönade honom med hederslegionen. ’För
några dagar sedan (Juni 1867) blef jag
af amerikanarne enträget uppmanad att
komma till Newyork, der jag lär vara
populär. Förra året har man der fem
gånger med stigande bifall spelt min
sinfoni: »Harold i Italien».

Men hemskare än förr klappade snart
derefter olyckan på dörren; ingen smärta
skulle undgå honom: *Nyss träffade mig
ett förfärligt slag; min son, skeppskapten,
har dött i Havanna, 33 år gammal*. Det
sista band, som ännu fästade honom vid
Henriettes minne, var dermed sönderslitet.
Sysslande med allehanda framtidsplaner
och reseprojekt, afsomnade d. 28 Mars
1869 i Paris denne utomordentlige man,
så känslig för både glädje och smärta
och föremål för så väl illvilja som
ärebetygelser.

Musik och Teater.

[1]

Jean från Nivelle.

Opera i tre akter. Musiken af Léo Délibes.

Det nutida republikanska Frankrike har
i sitt sköte uppammat en ganska talrik
skola af tonsättare. Så måste det ock
vara. Så synas blommorna om våren,
icke kargt, enstaka stående, utan ymnigt
uppspirande från hvarje tufva, fägna de
ögat, sprida de sina hulda dofter.

Den nya operan med sina smidigt lena
konturer, sin ymniga harmonik, kom till
oss med åtskilliga rätt fagra melodier.
Skada dock att de af kompositören efteråt
tillagda recitativen utan gensägelse verkade
för formsinnet splittrande och som
lon-görer. Också få vi med det första
tillfälle att höra pjesen i sin första
ursprungliga gestalt och med talad dialog.

Införlifvandet med vår repertoar af den
grönskande telningen har omfattats med
varmt intresse. Hr Hedberg har i
öfversätt-ningen nedlagt mycken förtjenst. Likaså har
å inöfning- och iscensättning ej sparats
trogen omsorg. Hr Janssons nya dekorationer
hafva tillvunnit sig välförtjent loford.

Att de framställande artisterna
pietet-fullt fattat sina uppgifter kunde
granne-ligen skönjas; hr Ödmann (Jean)
frök-narne Niehoff och Sommelius
(alternerande som Arlette) hafva tagit lejonparten
af det de spelande egnade bifallet, fröken
As (Simone) har visat goda sceniska
anlag; hr Lange (Charolais) spelar sin noble
grefve och hrr Ohlsson och Strömberg
sina komiska roller med verklig verv.


Stockholmsteatrarnes repertoar


i december månad.

Kongl. Stora teatern: Jean frun Si-

tcllcs, opera i 3 akt. af Léo Délibes. —
Vikingarna, romantisk opera i 3 akt., texten af Krans
Iledberg, musiken af Ivar Hallström. — Lalla
Rookh, operett i 2 akt. af Kélieien David. —
Xiirn-bergerdoekan. — Aida. — Josef i Egypten,
skådespel med sang i 3 akt. afMélitil.— Silficrringen,
operett i 1 akt af Ivar Hallström. — Samlet. —
Alessandro Straelella, romantisk opera i 3 akt. af
Kr. von Klotow. — Ilagenotterna. — Mignon. —
Romeo och Julia. — VcrmVindingamc. —
Engelbrekt och hans dalkarlar.

Kongl. Dramatiska teatern -.Drottning
Margarethas sagor. — korbi! — Debutanten och
hennes far. — Grabmes kalt. — kftrrsoatiaai, Komedi
i 1 akt af Meilhac oeli llalévv. -— Af kärlek till
konsten. — Ad t okat et) Knifring. — Rappa. —
Gref-rinnan Lea. skådespel i 5 akt. af Paul Lindan. —
Fregattkaptenen.

Nya teatern: Glanskis, — Donau Jaanitu.
Madame -Ingöts dotter. — 1 ’ara gossar, komedi i
3 akt. af II. 1. Byron, öfvers. frän engelskan. —
Alm klassan, sångspel i 1 akt af Carl Maria von
Weber. — Boceaecio. — Stora barn,, komedi i 3
akt. af Edmond Gomliuet ooh Paul de Margaliers.
— ka Tiveden, bilder ur folklifvet i 3 akt. med
sång och dans. Svenskt original.

Mindre teatern: Donna Jaanitu.—
Verm-ländingame.

Södra teatern : Krig i fred. — Den nye

bibliotekarien. — Husläkaren, lustspel i 1 akt at
(1. von Moser. — Sömmerskan, lustspel med sång
i 4 akt. — Daniel i lejonkulan, tärs i 1 akt af G.
Lang.


[1] En nedskrifven utförligare redogörelse måste
af skäl, hvilkas förklaring blefve för vidlyftig,
uteslutas. Likaså anförtro vi åt vår
efterträdare bedömandet af den sednast gifna nya
operetten Silfverringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:23:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1880/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free