Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dessa sköra trådar, baserad pä en
starkare botten, hade lian med sina melodiers
kolorit besjälat en teckning af Goethes,
Shakespeares eller Byrons händer, så skulle
»Preciösa» kunnat ansluta sig till de allt
större betydelse vinnande försök, som
sträfva atl förena framstående musik med
framstående dikter. — —
Mendclssolms verk förtjenar det bifall,
som öfverallt egnas detsamma. Detta
må Ijena till motbevis emot det något
skolpedantiskt yttrade tadlet af Gervinus
om ’det störande i att låta musiken
uppehålla handlingen i ett sådant verk som
»Midsommarnattsdrömmen’, och man kan
väl tillägga, att utan Mendelssohns musik
en af de skönaste blommor ur den krans,
som omsluter Shakespeares scepter,
svårligen varit för publiken tilldragande nog
att bevaras vid friskt lif på repertoaren.
Orgelfrågan i Malmö.
Xjpä afsluta i dag redogörelsen för de
cyfj vigtigaste handlingarna i detta mål —
hvilka naturl. ärode olika
besigtnings-instrumenten och ingenting annat —
genom att anföra de särskilda
paragraferna i protokollet öfver den andra
officiella besigtningen, verkstäld med
anledning af ingånget meddelande alt de
af hrr Gnospelius och Lund tillstyrkta
ändringar skulle blifvit ullörda.
§ 1.
Först undersöktes bälgarne, i hvilka
genuin de gjorda ändringarna: de trenne
pneumatiska maskinernas jemte de utöfver kontraktet
insatta stämmornas borttagning ansågs liafva
vunnits minst 18 kubikfot luft. Arbetaren, som
påstått sig kunna ensam trampa bälgarne oelt vid
vittnesförhöret inför Malmö rådstufvurätt vittnat
att lian vid Ilera tillfällen ensam skött
trani|>-ningen utan att förmärka väderbrist, anmodades
att vid spelandet af psalmen N:o 124 halla luft
i instrumentet; men befanns det honom ieke
möjligt, ej ens till slutet af psalmens första vers.
Äfven vid försök med kyrkans egna båda
biilg-trampare liefunnos biilgames lufttillgång alltför
knapp, hvadan besigtningsmännen, med
vidhållande af sin första anmärkning mot bälgarne,
uttalade den åsigt, att man ej billigtvis kunde
begiira, att ens två samverkande trampare skulle
annat iin för en kort stund utstå detta
ansträngande trampningsarbete. Vid fortsatt prof
visade sig bälgarne ieke kunna med säkerhet lyfta
regulatorerna i verket, hvilka slogo ihop och
livarigenom spelets égalité gick bort, oeh
ständiga svankningar förmärktes. Stark
väderförlust äfven utan dragna register egde rum. I
följd af sådana anmärkta omständigheter
förklarade besigtningsmännen konstruktionen af hela
väderapparaten vara misslyckad.
§ 2.
Beträdande kopplen vidhollo
hesigtnings-männen sin en gång gjorda anmärkning. Intet
giltigt skiil funnes hvarför ej på denna orgel,
likasom på andra dylika alla kopplen skulle
kunna användas pa en gäng. Der tre koppel
tinnas skola de oek kunna tillhopa brukas.
Motsatsen vore ett beslämdt fel. Hr Lundahls
invändning. att sådant ej uttryckligen bestämts i
kontraktet vore orimlig. Kljest skulle man ex
analogia äfven kunna säga att orgelns alla
stämmor icke finge påräkna att pa en gäng vid
bc-hof användas, enär ieke heller detta i
kontraktet stiptderas. Genom den skedda
Iwrttagningen af andra manualens pneumatiska maskin hade
touchen på denna manual blifvit alltför tung och
seg; något giltigt hinder för afhjelpandet liäraf
oeh touchens bringande till likhet med första
manualens förelåg icke.
§ 3.
Vid undersökningen af stämningen funno
förriittningsmännen ej anledning att fränträda sin
derom förut gjorda anmärkning, i sammanhang
hvarmed skulle anmärkas att
temperaturförän-dringar viil kunnat verka att två eller flera
stämmor sins emellan ej stämde; men de särskilta
likartade piporna till en stämma för sig böra
deraf vara olieroende, hvilket emellertid här,
till stor del hafvande sin orsak i felaktigt
arbete, ej vore fallet enär de flesta af labialpiporna
hänga sig fast i piphräderna, sä att de ej af sin
egen tyngd sluta tätt till pipstockarne, hvarför
ej heller en varaktig stämning af desamma, icke
ens för en dag, kunde med säkerhet
åstadkommas.
§ 4.
I afseende å intoneringen skulle
antecknas, att anmärkningarna mot basun 1(3 fot
och trumpeterna 8 fot i första manualen och
pedalen, såsom varande till karaktär och ljudstyrka
ojemna, skulle qvarstå; att fagott 16 fot blifvit
nöjaktigt utjemnad, att rörstämmornas ton i
allmänhet vore långt ifrän så égal som den på
orgelbyggeriets nuvarande ståndpunkt kunde göras,
samt att den i kontraktets § 15 omnämnda
intonation ej får anses beroende af den jrersonliga
smak, direktör Lundahl möjligen vill göra härför
lrestämmande utan att omdömet, ej godtycket,
Ixir lända till efterrättelse. Dä intoneringen af
en trumpetstämma ej är vidare beroende af
utrymmet än att den som verkställer stämningen får
plats med sin kropp, förklarade
besigtningsmän-nen livad direktör Lundahl härom invändt ej
förtjena afseende.
§ 5.
Det skulle antecknas att direktör Lundahl
numera utbytt stämman bordnna 8 fot emot en
octava 8 fot, hvadan eontraktet i denna del
vore uppfyldt.
§ 6.
Börande orgelns mekanism vidhöllo
besigtningsmännen sin förut uttalade mening, i det
de förklarade mekanismen sä komplicerad, att
man ej skäligen kunde fordra att kyrkans
organist skulle halla instrumentet »juste»; utan
erfordrades härtill en orgelbyggare som
församlingen för orgelns vidmakthållande liorde mot
fast ärligt arvode anställa i likhet med livad
som brukades pä andra större platser.
I anledning af direktör Cyréns i denna
ordning till besigtningsmännen framstälda frågor
om han bort mottaga eller affordra direktör
Lundahl nyckeln till orgeln, om lian kunnat aflijelpa
den s. k. hvillingen eller kunde anses liafva
vanvårdat orgeln, afgäfvo liesigtuingsmännen den
förklaring, att hvillingens afhjelpande ej kunnat
ske genom direktör Fyren, fast hellre som han icke
innehaft nyckeln till verket, att det ej vore brukligt
att en församling eller dess organist om händer
togo nyckeln till ett nytt orgelverk förr än
detsamma genom den ä byggnadskon trak tet
stipulerade liesigtning godkänts, samt att enär
direktör Lundahl hittills sjelf behållit nyckeln,
instrumentet naturligtvis icke kunnat hvarken
vårdas eller vanvårdas af någon.
§ 7.
l’å grund af livad sålunda framgått, och då
äfven man kunde göra ytterligare anmärkningar
sasom att stämman violin 8 fot andra
manualen, tvärt emot besigtningsmännens föreskrift,
horttagits, att pedalklavérct på ett störande sätt
slamrade (hvilket direktör Lundli förut gjort hr
Lundahl uppmärksam på), att mantialklavcrens
toner lågo för högt, så att de stundom vid
spel-ningen medföljde halftonema, da dessa
nedtrycktes, livarigenom uppstodo missljud, samt att
ventilerna hängde upp sig pä stjert eller
bakstiften, förklarade besigtningsmännen slutligen att
de för sin del icke godkände orgeln.
Vidare förekom icke, hvadan förrättningen
afslutades.
Som ofvan In tidem.
C. H. Lovén.
Riktigheten af detta protokoll och
innehållet deri intyga:
IF. Th. Gnospelius,
Kapellmästare.
C. J. Lund. E. A. Eetterqvist.
Ex. orgelbyggare. Ex. orgelbyggare.
I herrar Gnospelii, Ltindhs oeh Zetterqvists
yttrande instämma undertecknade.
K. Olsen, Carl Kcmpff.
Privilegierad orgelbyggare.
R. Nilsson J. Gyllin.
Examinerad orgelbyggare. Ex. organist.
J. A. Cyrén G. P. Andersson,
Orgauist i Caroli församling. Orgelbyggare.
I Nerikes Allehanda nr 124 ger den
genomskinliga signaturen —th öfver
frågan följande omdöme, hvari vi för vår
del måste instämma, enär det fullt
öf-verensslämmer med vår egen
Malnjö-korrespondents utsago (se Sv. Musikt. nr
16). Vidunderliglieten i hrr Widemans
oeh Hallbergs helt annorlunda åsigter
beträffande intonation oeh vädertillgång
qvarstår visserligen alltid oförklarad,
äf-vensom hrr oflicielle besigtningsmän ej
torde gå alldeles frie från beskyllningen
för någon inkonseqvens så väl mellan
deras båda protokoll sins emellan, som ock
mellan de skriftliga uppgifterna derslädes
och de muntliga inför rätten.
»Karoli kyrkas i Malmö nya orgverk
— säger —th— har blifvit föremål för mycken
uppmärksamhet hos den musikaliska
allmänheten i vårt land, och har, bland annat, äfven
kommit under behandling i en skrift på 98
sidor af psevdonymen »Perspicax», hvilken skrift
spridts öfver hela landet. Då »Perspicax»
mycket skarpt anfallit såväl besigtningsmännen, hrr
Gnospelius, Lund och Setterqvist, hvilka dock
torde vara de komi>etentuste domare i värt land
och emedan saken är af allmänt intresse,
företog sig författaren till dessa rader, hvilken
äfven har någon erfarenhet vid bedömande af
orgverk - en resa till Malmö för att sjelf se detta
så ryktbart biifna Karoli kyrkas orgverk, och
elmru orgbvggarcn L. egenmäktigt, med livad
rätt torde kunna ifrågasättas, velat hindra
personer att tagii kännedom om verket på det sätt
att han liist »skåpet» och stängt de flesta
stämmorna, så kunde man dock utan svårighet tinna
att vädertillgången, äfven vid andrag af blott
dessa få stämmor, är otillräcklig, att stämningen
lemnade åtskilligt öfrigt att önska, alt tuschen
kunde vara bättre, att |>edalklavéret smäller o.
s. v. Saledes synes det för en opartisk
granskare, att besigtningsmännens anmärkningar voro
ganska befogade och grumlade på rättvisa och
sanning."
Tillverkning af strängar i Italien.
Tillverkningen af strängar för musikinstrumenter har
liedrifvits sedan urminnes tider i några af de små
bvarae i Abruzzerna, b nu för tiden iir det de
neapolitanska provins na, som häfda sin
öfver-lägsenhet i produktionen af denna artikel.
Tillverkningen fordrar den högsta omsorg och
skicklighet å arbetarens sida. Diskantsträngame äro
i synnerhet svåra att göra; de tillverkas i Neapel
och materialierna heintas ur neapolitanska får,
som äro smäväxta och spensliga. Strängarne
tillverkas af smätarmarne, som måste omsorgsfullt
rengöras; de liiggas derpå i alkalisk lut, göras
hvitglänsande med aluniösning under fyra eller
fem dagar, till dess de blifvit viil blekta och
lagom tjocka. De dragas sedan fram och tillbaka
genom lialiga mctallbultar för att fa deras yta
slät och jernn. Derpå tvättas och nystas de upp
och svallas under ett par timmar; ytterligare
underkastas de en polerings- och torkningsprocess
och slutligen gnidas de med hästtagel. De i
Italien tillverkade strängarne äro liekanta för sin
styrka, genomskinlighet och för tonens klarhet.
Denna manufaktur infördes år 1766 i Frankrike
af en neapolitansk adelsman, som i Lvon
inrättade en fabrik. Denna industri utöfvas i flera
städer i Italien, förnämligast i Gubbio, Foligno,
Venedig, Vicenza, Padua, Verona och Bassano.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
