Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mascagni: P<\ Sicilien, op. 1 a., —
Undina, ballett, musik afRich. Hen-
neberg.
1891. Flickan från Arles, pjes i 3
a., 5 tabl. af Alph. Daudet, musik af
Georges Bizet. — Sånggudinnornas
afsked, efterspel i 1 a., af Fr. Hedberg,
musik af Conr. Nordquist.
––^––
Anton Rubinstein om Richard
Wagner.
(Rabinsteiu: »Die Musik und ihre Meister’.)
^^nton Rubinsteins uppträdande som
skriftställare var en nyhet soin
väckte stort intresse i hela den musi-
kaliska veriden; ty hvar är icke pia-
nisternas konung och tonsättarsnillet
Anton Rubinstein bekant? I slutet af
förra året utkom den bebådade boken
af honom: »Die Musik und ihre Meister,
eine Unterredung von Anton Rubin-
stein» (Barth. Senffs förlag Leipzig),
och strax efter det boken kom ut i
bokhandeln, var första upplagan utsåld.
En bokhandlare här i Stockholm tele-
graferade, med anledning af en tid-
ningsuppgift att boken var utgifven,
I till förläggaren, men fick till svar att
ej ett enda exemplar stod att få förr
än en ny upplaga sett dagen. Från
en anmälare af boken i »Signale» an-
föra vi följande korta notis om det
märkliga arbetet.
»Tonmästaren berör i sin skrift allt
hvad som kan ha afseende på musik
och dess utöfning. Den af honom der-
till valda formen är dialogen, hvarige-
nom föredraget erhåller omedelbarhe-
tens intresse. Rubinsteiu framlägger
för den musikaliska verlden sin öppen-
hjertiga bekännelse rörande gamla och
nya tiders tonsättare (undantagandes
nu lefvande komponister) äfvensom öf-
ver musikpraxis i allmänhet, och det
på ett sätt, lika originelt som fängs-
lande. Hans uttryckssätt är särdeles
frappant, mycket träffande men ofta
nog äfven paradoxt — han medger det
sjelf — och stundom skjutande öfver
målet. Men det senare betyder ingen-
ting: man kan ej annat än helsa med
tillfredsställelse, att en så framstående
personlighet en gång äfven från sin
ståndpunkt belyser frågor som röra kon-
sten. Rubinstein vill ej tvinga på nå-
gon sina mognade och genomtänkta
åsigter; han endast säger ut hvad han
personligen tänker och känner. Hans
betraktelser öfver operan, öfver Wag-
ner, Liszt och Berlioz etc. likasom
öfver löjligheterna hos vissa nutidens
dirigenter, öfver föredrag, pianospel,
konservatorier m. m. innehålla stora,
behjertansvärda sanningar, hvarvid han
uppenbarar en skatt af rikaste erfaren-
het och finaste observationsförmåga.
Det skall ej fattas sådane, som äro af
olika mening med honom, men säkert
skola också ej så få gilla hvad han
säger. Hurn som helst är hans bok
en högst intressant företeelse, som för-
tjenar vinna en stor läsekrets.»
Så snart vi kunna komma öfver ett
exemplar af boken, skola vi lemna ut-
drag derur i Svensk Musiktidning.
Efter en annan sådan anföra vi här en
resumé af hvad Rubiustein yttrar om
Wagner, hvilket emellertid nog kom-
mer att stöta de ortodoxa wagnerianer-
na för hufvudet. Rubinstein står emel-
lertid, som man vet, till hela sin musi-
kaliska bildning på tysk grund, så att
man ej kan i hans omdöme om Wag-
ner, se någon afvoghet mot den tyska
musiken såsom sådan. I sina sex sym-
fonier, tio (peror, sina otaliga sonater,
trior, qvartetter, qvintetter, sånger etc.
framträder liars tyska musikbildning
ganska tydligt. Men vi skola nu se
hvad han tänker om den store tyske
operareformatorn.
Rubinstein kan ej gilla att R. Wag-
ner ställer vokalmusiken såsom musi-
kens högsta uttryck; för honom börjar
musiken först der ordet ej fins med
(undantagandes solosången och kyrksån-
gen). Skall i operan alla konster före-
nas, så kan ingen af dem fullt kom-
ma till sin rätt. Sagan, det öfverna-
turliga egnar sig ej till stoff för ope-
ratexter, då en menniska endast kan
ha medkänsla för andra menniskor men
ej för öfvernaturliga väsen. Ledmo-
tivets användande för vissa personlig-
heter eller situationer är ett så naivt
förfarande, att det förr stöter på det
komiska, ja rent af på karikatyren, än
förtjenar att tagas på allvar. Uteslu-
tandet af arian och sångensemblen i
operan är psykologiskt origtig; arian
i operan är slägt med monologen i
dramat och uttrycker eu persons själ-
stämning, under det ensemblen åter
gitver stämningen hos flere personer.
En kärleksduett, der intet moment af
ömsesidig passion förekommer, kan ej
vara sann. Orkestern lemnar i Wag-
ners operor för mycket af det goda
och förminskar intresset för den vokala
delen; då den skildrar hvad som före-
går i de handlande personernas inre,
så gör den sjuugandet på scenen nästan
öfverflödigt; ofta skulle man vilja be
orkestern vara tyst för att kunna få
ljusna till sångarne på scenen. Osyn-
liggörandet af dekorationsförändringar
genom uppstigande ånga är rent af
odrägligt, förmörkandet af salongen för
åhörarne under föreställningen är sna-
rare en kapris än ett verkligt ästetiskt
behof. Den osynliga orkestern gör
kanske blott i första scenen af »Rhein-
gold» en god verkan, annars har den
ej något skäl för sig. Åsynen af ka
pellmästaren och orkesterspelarne är
vid en operaföreställning alls icke så
förskräcklig, att man derför skall upp-
offra den rent musikaliska effekten.
Då Rich. Wagner i sina skrifter för-
klarar sig för den allena saliggörande,
så uppväcker detta opposition och
protest. Väl har Wagner skrifvit be-
aktansvärda saker (»Lohengrin», »Mäster-
sångarne» och Faustuvertyren) men det
principiela, reflekterande, pretentiösa i
hans musikaliska skapelse, bristen på
naturlighet och enkelhet, hela opera-
personalens framskridande på kothur-
nen, är osympatiskt. R. Wagners me-
lodi är antingen lyrisk eller patetisk;
den kan visserligen vara ädel och bred
men saknar det rytmiska behaget och
mångsidigheten. Omvexling i den mu-
sikaliska karakteristiken saknas full-
ständigt i Wagners operor. Hans or-
kester är visserligen ny och impone-
rande, men också ej sällan monoton i
effektmedlen. Richard Wagner är, i
likhet med Berlioz och Liszt, en kom-
positionsvirtuos, som likväl saknar ge-
nialitetens stämpel, naivetet.
Så långt detta utdrag ur Rubinsleins
bok, till hvilken vi återkomma så snart
den kommit i vår ägo.
––––-
Två nya operor.
Stora Operan i Paris har nyligen
uppfört en ny opera af en fransk kom-
positör vid namn Bourgault-Ducoudray.
Operans namn är »Thamara >, och i ett
bref från Paris til! St. D. skrifver
Spada om kompositören och hans verk
följande:
Bourgault-Ducoudray är elev af Arn-
broise Thomas, om han också icke går
i dennes fotspår som musiker, ty då
har han betydligt mera frändskap med
några klassiska mästare, t. ex. Gluck.
Redan 1862 erhöll han, nu en öfver
50 års man, romarpriset. Sedan dess
har han icke hört till dem, hvilka låta
mycket tala om sig. Egentligen har
han under denna långa tidrymd gjort
sig bemärkt genom att studera och
uppteckna folkmelodier, dels af grekiskt
och orientaliskt, dels af bretagniskt
ursprung. Under de senare åren har
han dessutom varit professor vid kon-
servatoriet härstädes.
Texten till den i två akter och fyra
tablåer afdelade operan är af den kände
librettisten Louis Gallet.
Den qvinliga hufvudpersonen eger
ett starkt slägttycke med den bibliska
Judith. Invånarne i staden Baku, som
belägras af den persiske sultanen Nou-
reddins här äro bragta till det yttersta,
då en af stadens skönaste jungfrur,
Thamara, erbjuder sig att offra sig för
sina landsmäns befrielse och att döda
inkräktaren. Hon uppträder i den af
sina odalisker omgifne Noureddins ha-
rem. Sultanen, intagen af hennes
skönhet, blir genast förälskad i henne.
Men å sin sida erfar Thamara, som, i
stället för den grymme tyrann hon
väntat sig, finner en vacker, ung man,
ömma känslor för den hon svurit att
bringa om lifvet. Hon afstår från sin
mordplan och ger sig åt Noureddin.
Dock, när hon vaknar under natten,
hör hon hemlighetsfulla röster, hvilka
mana henne att hämnas på sina lands-
mäns förtryckare och icke svika sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
