Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på grefve von F., hvilken likasom
Rossini var klädd i blå rock och hvit
halsduk. Sällskapet fortfor helt ogeneradt
att dricka och inbjöd engelsmannen att
deltaga i frukosten. Denne
propone-rade en toast för den store
kompositörens välgång, och grefven (den
förmente Rossini) besvarade skålen på så
blygsamt sätt som möjligt. Denna
löjliga scen uppväckte ölver hela laget
en stormande munterhet; men
engelsmannen steg upp helt allvarsamt, gjorde
en vördnadsfull bagning för den
förmente Rossini och lemnade sällskapet.
Vid utgåendet hviskade ban till den
honom följande Baibaja:
»Sir, jag måste till hvad pris som
helst hafva en väst eller rock, som
tillhört Rossini.»
»Vänta ett ögonblick,» rvarade
Bar-baja, »jag skall genast vara här igen.»
Då Barbaja meddelade sällskapet
engelsmannens sällsamma önskan,
utbrast ett skallande skratt. Grefve von
F. afklädde sig genast sin rock och
lemnade densamma åt impressarion, som
gick ut till engelsmannen, hvilken
väntade i förstugan.
»Här,» sade Barbaja, är herr
Rossinis blåa rock!»
Engelsmannen upptog helt trankilt
sin börs, tog derur en 100 pundsnot
och bad Barbaja, i det han aflägsnade
sig, att inhändiga komponisten
densamma. Barbaja öfverlemnade gonast
till Rossini engelsmannens gåfva.
»Denna banknot,» yttrade Rossini,
»skall tillfalla koristerna vid
San-Carlo-och El Fondo-teatrarne; jag vill sjelf
utdela penningarne åt dem.»
Den löjliga händelsen gjorde följande
dag sin rund i alla salonger i Neapel,
och några tidningar uppdukade
densamma till hela sin längd.
Då »Otello» gafs för andra gången,
sågs engelsmannen i en loge. Midt i
andra akten, under det Jago sjöng sin
cavatina, hördes plötsligt bland
åskå-darne ett anskri; det kom från
engelsmannen, hvilken, med ett tidningsblad
i handen, juBt nyss fått läsa den
anekdot, hvari han sjelf spelat en så löjlig
rol. Allas ögon vände sig nu mot den
person, som förorsakat detta afbrott.
Man kände igen engelsmannen — han
hade iklädt sig den unge grefve von
F:s rock.
— 9 —
Musikpressen.
På Abrah. (G. Abrtson) Lundquists
förlag har utkommit:
För piano, två händer:
Pe teraon- Berger, W.: Tonmålningar,
op. 13. Pris kr. 1: 60.
Wejdling, Henning R.: Sifanida - Val a,
tillegnad fröknarna Sif, Anna och Ida
Ljnng-qaist. Pris 1 kr.
För en röst med piano:
Peterson-Berger, VV.: Scensk Lyrik,
2:a häftet, op. 18 I. Flores och Blanzeflor
(c—f), ord af Oscar Levertin; pris kr. 1:25.
3:e häftet, op. 18 If. Höstsång (b—1), ord
af AV. von Heidenstnni; pris 1 kr.
Peterson-Bergers »Tonmålningar» äro
ganska intressanta och ej svåra, endast
den sista genom hastigt tempo tnicdre
lätt. I denna bör väl på sid. 8 sista
radens fjerde takt från början ha ett
återställningstecken framför ettstr. c i
basen. Den som är ovan vid denne
tonsättares musikaliska stil misstänker
nog tryckfel litet emellanåt på grund
af hans kärlek till skarpa dissonanser.
I de ofvannämnda sånghäftena, hvart
och ett med en utförlig sång om
G—-8 sidor, saknas ej heller sådana. Man
finner der essdur- och
dess-dur-tre-klanger mot ass dur, ackord af fiss,
giss, a, d etc. Emellertid ha dessa
sånger stora förtjenster, innehållande
åtskilligt musikaliskt vackert och
deklamatoriskt uttrycksfullt.
Ackompanjemanget är rikt utarbetadt och här
och der icke så lätt.
Hr Wejdlings vals kan räknas till
dansmusik af bättre slag, än som
vanlige». bjudes.
Litteratur.
»Kyrkosångens vänners inom svenska
kyrkan» Årsskrift 1896, utgifven af
Sällskapets centralkommitté (redigerad
af G. T. Lundblad).
Au g. J. Wolff & Co:s Blad-Katalog
og Avertissements-Taxt.
Breitkopf & Härtels in Leipzig
Musik Verlagsbericht 1896.
»Kyrkosångens vänners» årsskrift
för 1896 redogör för styrelser,
offici-anter och körmedlemmar i Skara,
Kalmar, Linköpings, Strengnäs’, ATexiö och
Lunds stiftskretsar samt innehåller
vidare sammanfattning, notiser och
anmärkningar jemte en uppsats »Om
vespern och om den liturgiska
körsången, referat af en bok i två delar
af Max Herold, prest i Schwabach
(»Vesperale oder die Nachmittage
unserer Feste etc.».
Breitkopf & Härtels »Verlagsbericht»
för 1896 förekommer i två häften, det
ena efter alfabetisk ordning, det andra
med ordnjug efter grupper. Katalo
gerna omfatta Europas främsta länder.
Af svenska kompositioner är, hvad vi
kunna se, endast Knut Bäcks »Tema
med variationer» omnämnd såsom
»Ausgabe d. Musikaliska Konstföreningen»,
dock ej med uppgift bvar denna finnes.
»Blad-Fortegnelsen», som utsändts
af Aug. J. Wolff & Co:s 1858
grundade, ansedda »Annocebureau» i
Köpenhamn, upptager all världens
tidningar och tidskrifter med uppgift på
hvad de kosta samt deras annonspris.
—DS–––
En qvartett af Mozart.
fozart, hvilken, som bekant är,
var en dyrkare af alla sköna
och af allt skönt, gjorde en
gång, i sällskap med en vän, en
spat-serfärd till en by, icke långt från Wien.
Under det de gingo förbi ett värdshus,
hörde de huruledes det derinnanför
uppspelades till dans; de inträdde och
blefvo med jubel emottagna af den
dansande skaran, som icke just bestod
af någon särdeles väl vald samling,
men musiken var också derefter.
Mozart och hans vän blandade sig
snart i dansen. Mozarts granne, som
högt yttrade: »hvilken musik! det
låter som om råttorna skulle huse:a
på strängarne» — fäste hans
uppmärksamhet på orkestern, som bestod af fyra
personer.
Han närmade sig dessa herrar.
»Nå, hvilken glädje att få se herr
Mozart ibland oss!» utropade
musikanterna, då de varseblefvo den unge
kapellmästaren, komponisten till
»Mithri-date, il Re di Ponto».
Mozart, en smula förlägen att just
på detta ställe blifva igenkänd och
komplimenterad, svarade:
»Här är jag alldeles icke Mozart,
utan endast en dansör, jag som de
andra.»
»Vår aktning för il maestro är
obegränsad!» inföllo musikanterna; »det
är blott skada, att han icke har
skrif-vit någon dansmusik, icke en gång en
lätt qvartett, som vore nog populär att
kunna spelas för de olärda.»
Mozart, som ville sluta samtalet, bjöd
de fyra musikanterna till sig följande
dagen kl. 12, då måhända han skulle
hafva något åt dem i beredskap.
Kl. 11 andra dagen kom Mozart
först i håg sitt gårdagen gifna löfte,
och kl. 12, då musikanterna infunno
sig, fingo de, ytterst belåtna, emottaga
en qvartett, hvilken hade följande
löjliga titel:
»Qvartett för sådant folk, som känna
noterna och som, utan att röra
fingrarna, blott behöfva föra stråken upp
och ned öfver de lösa strängarne.»
—––––
Från scenen och
konsertsalen.
Kungt. operan. Jan. 16. Gluck: Orjers;
Mascagni: På Sicilien (Santuzza: fröken
Hallgren; Toriddo: hr Ödmann). — 17 kl. 1,80:
Vermländingarne,- kl. 7,30: Wagner:
Val-kyrian. — 18, 25, 28. Bizet: Carmen. —
19. B oi to: Mefistofeles (Margareta-Helena:
frök. Frödin; Martha, Pantalis: fru
Strandberg, frök. Nilsson; Faust, Melistofeles,
Wagner: hrr Odmann, Nygren, Malmsjö). — 20.
Wagner: Valkyrian. — 21.
Vermländingarne. — 22. v. Flotow: Martha (lady
Harriet, Nancy: trök. Kragballe, fru Linden;
Lyonel, Plumkelt: hrr Odmann, Sellergren);
Skuggbalett. — 23. Andra symfonikonserten.
1) Havdn: Symfoni, B dnr; 2) A. Rnbenson:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
