- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 17 (1897) /
50

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I den uppsats, som åtföljde
porträttgruppen i Svensk Musiktidning 1892
nr 8, gjordes några betraktelser om
kammarmusik i allmänhet och äfven
öfver verksamheten i vårt land på detta
konstområde, hvarjemte tågot
utförligare biografiska teckningar bifogades
qvartettmedlemmarnes pcrträtter. Vi
få derför hänvisa till denna uppsats
och göra nu endast en kortfattad
rekapitulation af de biografiska notiserna.
Vid införandet ef hr Vilhelm
Stenham-mars porträtt i nr 2 af vår årgång för
1895 lemnades också en vidlyftigare
redogörelse för hans lefnad och
musikaliska verksamhet, än som nu
beträffande honom kan meddelas.

Tor Aulin är född i Stockholm
den 10 september 186C och växte upp |
i ett musikaliskt hem. Hans fader,
lektor Aulin, var en god violinist, och
hans moder, född Holmberg, tillhörde
en musikalisk slägt. Tidigt röjande
musikanlag började han 18(3
undervisas i violinspelning af fröken Anna
Lang, sedan af hr Const. Gellrich och
vann om våren 1877 inträde vid kon- j
servatoriet. Ar 1881 fick han ensamt
egna sig åt musiken och anstäldes i
Dramatiska teaterns oikester. I dec. .
1883 slutades kursen vid
konservato-jiet, der han hade Joh. Lindberg till
lärare i violinspelning och af Conrad
Nordqvist åtnjöt undervisning i
harmonilära. Det bereddes honom nu
tillfälle att resa till Berlin och fortsätta
studierna för den utmärkte
violinkonstnären Emile Sauret, som hört honom
under sitt besök här sistnämnda år.
Hos honom studerade han nu ett par
år. Hemkommen lät han första
gången höra sig i november 1886 på
första symfonikonserten i Berns’ nya
salong och spelade påföljande år Max
Bruchs violinkonsert å en kungl.
teaterns symfonikonsert. Ar 1888
inträdde han som konsertmästare i den
af hr Andr. Hallén bildade orkestern,
som konserterade i den nya
Svea-salongen och spelade å första
invigningkonserterna Mendelssohns konsert.
Samma år lät han höra sig i
Köpenhamn på musik festen vid den stora
utställningen der, uppträdde äfven på
Tivolikonserter och spelade derefter i
Kristiania, i Petersburg och om hösten
1891 jemte Emil Sjögren i Finland.

1 den norska äfvensom i danska
huf-vudstaden har han flere gånger
upp-trädt liksom i åtskilliga svenska
städer med eller utan sina q vartett
kamrater. I november förra året besökte
hr Aulin Dresden och vann der stort
l bifall både som violinvirtuos och
komponist med sin sista konsert för violin
och orkester, först spelad här en
månad förut å en af kungl. operans
konserter. I slutet af januari detta år
uppträdde, såsom förut blifvit nämndt,
Aulinska qvartetten första gången i
Köpenhamn. Hr Aulin blef 1889
konsertmästare i hofkapellet och 1895
ledamot af Musikaliska akademien. Sist-

nämnda år ingick han äktenskap med
den framstående pianisten fru Ida Åqvist
född Hjort.

Såsom komponist har hr Aulin
fram-trädt med flere saker för vio in,
deri-bland tre konserter med orkester (G
moll, A moll och C moll), en sonat
för violin och piano (D moll),
transcrip-tioner af Sjögrens sånger m. m. samt
äfven sånger och pianostycken, alla
vittnande om grundliga studier och
framstående kompositionstalang.

Christian Sandqvist,
sekundviolinisten i qvartetten, är född i
Stockholm den 19 augusti 1860. Fadern
var hautboist vid Vestgöta regemente.
Vid nio års ålder började han sina
musikstudier, vann 1872 intiäde vid
konservatoriet i violinklassen, der han
hade E. d’Aubert och sedan Johan
Lindberg till lärare; han åtnjöt
der-jemte undervisning på oboe och
klarinett. År 1878 anstäldes han som
altviolinist i k. hofkapellet och
uppflyttades der 1885 till första
violinstäm-mao, hvilken anställning ban
fortfarande innebar. I Aulinska qvartetten
började han medverka redan 1893
under Edv. Sjöbergs sjukdom och blef
sedan, som sagdt, hans efterträdare i
densamma. Hr Sandqvist har äfven
låtit höra sig som solist och vid flera
tillfällen medverkat som oboist i
hof-kapellet.

C. Axel Bergström, qvartettens
altviolist, är född den 3 februari 1864
i Garpenbergs församling af Falu län
och erhöll sin första undervisning i
violinspelning af direktör Hedin i
Säter. Han bitf 1879 anstäld som »spel
i nummer» vid Dalregementet och ar
1880 genom direktör J. Kjellbergs
välvilja satt i tillfälle att komma till
Stockholm och studera violinspelning för
konsert mästaren Joh. Lindberg, vann
om hösten samma år inträde i
musikkonservatoriet och erhöll der efter
af-slutad kurs 1886 akademiens jeton.
Sedan 1882 är hr Bergström anstäld
som altviolinist i k. hofkapellet. Hr
Bergström aflade
militärmusikdirektörs-examen 1885, antogs 1888 som
musikanförare vid Uplands regemente och
erhöll 1890 utnämning som
musikdirektör.

Berndt Carlson, som sköter
violoncellen i qvartetten, är född i
Stockholm den 5 november 1854. Vid ännu
ej fylda 10 år kom han till
kanonier-kåren som hornblåsare men tog afsked
från flottan 1875. Vid 20 åis ålder
kom för första gången en violoncell i
hans hand. 1875 på våren prof vade
Carlson för inträde i
musikkonservatoriet och spelade der en tid för
Gehr-man men afbröt studierna samma år
för att medfölja en svensk
messings-septett, som konserterade utomlands i
Finland, Ryssland och Tyskland.
Återkommen året derpå om hösten återtog
han den bortlagda violoncellen.
Gebr-man var nu död, och Andersen hade
efterträdt honom som lärare i violon-

cellklassen. Han sökte å nyo inträde
i akademien och spelade för Andersen
till vårterminen 1880.

År 1878 antog Carlson plats som
cellist vid dåvarande Nya teatern, der
Henneberg anförde orkestern; han
stannade der till 1880, då han erhöll
ordinarie plats i k. hofkapellet, som han
sedan oafbrutet tillhört. Under den
tid Jean Tolbecque vistades i
Stockholm (1880—82) utvecklade han sin
talang ytterligare genom lektioner för
denne, som vi minnas, utmärkte vio- j
loncellist och har äfven en tid
åtnjutit undervisning af professor Franz
Neruda.

Vilhelm Stenhammar, son af den
som komponist bekante arkitekten P.

U. Stenhammar och hans maka, född
Rudenschöld, är lödd den 7 februari
1871 i Stockholm. Efter genomgångna
sex klasser i elementarskolan egnede
han sig vid 17 års ålder åt
pianospelet, som han ett par år förut börjat
idka, och studerade detsamma under
Rich. Anderssons ledning. I
komposition hade han till lärare Emil Sjögren,
JoEef Dente och Andreas Hallén samt
absolverade 1890 organistexamen i
konservatoriet med betyget berömlig i
huf-vudämtena pianospelning, harmonilära
och orgelspelning, i hvilket sistnämnda
ämne han hade Aug. Lagergren och
Vilh. Heintze till lärare. Med år 1892
började han offentligt göra sig bemärkt
som musiker. På k. operans första
symfoDikonsert i nuvarande lokal vann
han stort bifall med sitt utförande af
Brahms D-moll-konsert, och hans första
större komposition, »1 rosengården»,
för soli, kör och orkester, gafs strax
derefter på Filharmoniska sällskapets
konsert den 16 februari. I april
samma år gaf han en konsert i
Vetenskapsakademiens hörsal, då tre solosånger
af honom, »Ballad», »Aftenstemning»
och »Lokkeleg», utfördes, och i
oktober reste han till Berlin att studera
pianospelet för professor Barth.
Der-ifrån återkom han sommaren 1893.
Sedan dess har hr Stenhammar ofta
låtit höra sig offentligt, och det
allmänna omdömet om hans pianospel är I
att .det icke blott är artistiskt utan
— hvad mer är — genialiskt. Herr
Stenhammar kan också räknas bland
våra främsta nu varande komponister,
och har som sådan väckt stor
uppmärksamhet i Tyskland med sin
pianokonsert, som han sjelf der spelat,
äfvensom med sina stråkqvartetter. Utom
förträffliga sånger och pianostycken
har han skrifvit den vackra balladen
»Florez och Blanzeflor» för baryton
och orkester samt operan »Gildet paa
Solhoug» med Ibsens text, ett verk,
hvars första uppförande vi motse med
intresse. För den blifvande stora
utställningen här i sommar har åt hr
Stenhammar förtrotts att skri fva
in-vigningsmusik. Vi erinra till sist om de
intressanta musikaftnar, som hrr
Stenhammar och den utmärkte pianisten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1897/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free