Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvards parti låg rätt obekvämt för
hr Forchhammer. För närvarande
åtnjuter hr F. permission och forsätter
sina studier i Leipzig. Ehuru hr
Forchhammer förfogar öfver ett glänsande
material, ansåg generaldirektionen
fortsättandet af studierna för nödvändigt.
Hr F. är dansk och hade före sitt
engagement härstädes sistlidue vår
endast varit vid scenen en säsong,
nämligen i Lübeck.
För att nämna orkestern, så
elektriserede den bokstafligen under hofrådet
Schuchs ledning, och tredje aktens
förspel gafs da capo. Dekorationerna och
laudskapsbilden var storartad; den
»lef-vande bilden» i sista akten rent af
förtrollande.
Den 2 november gafs Emil
Hart-manns opera »Runenzanber» för första
gången, instuderad på det
omsorgs-iullaste sätt, dock, lyckades den ej
vinna publikens bevågenhet.
Generaldirektionen blef till och med klandrad
för operans upptagande. Handlingen
är långtrådig, musiken för litet
dramatisk och recitativen för talrika.
Baletten var deremot anslående och musiken
dertill värdefullast. Operan kunde ej
heller värma de utförande artisterna,
dock gjorde hr Brun af sitt parti, Stig
Hvide, hvad göras kan. Fiu Wittich,
fröknarna Bossenberger och Griraaldi
(anden) voro särskildt att berömma uti
sina svåra uppgifter. Balettens
graciösa arrangement var ett nytt bevis
på hr Thiemes skicklighet. Orkestern
under hofkapellmästare Hagen spelte
förträffligt, och trots det kyliga
mottagandet i allmänhet, inropades hr
Hart-mann och erhöll en charmant lagerkrans
med band i danska färgerna.
Nästa nyhet kom den 11 december
med Bungerts »Odysseus’ Heimkehr»,
som betraknas som ett mästerverk,
ja, i konstnärligt afseende ett stordåd.
Endast de, som känna svårigheterna
uti Bungerts verk, kunna förstå,
hvilket jättearbete ditigent, solister, kör,
regissör och orkester haft. Men den
glada festen, och en sådan var
premieren, lät dem alla glömma
föregående månaders arbete och ansträngning.
Bungert har sjelf skrifvit texten efter
den bekanta handlingen. Hvad
motivens bruk angår, så står Bungert på
samma nivå som Wagner men förlorar
aldrig sin personliga frihet, hans
deklamation är också melodiösare, deremot
felas honom Wagners patetiska kläm.
Hans instrumentation är egendomlig
och understundom svårfattlig. Ett
vidlyftigare omnämnande af detta jätteverk
skulle blifva en hel bok; vare det
endast sagdt, att allmänna åsigten
härstädes är, att sedan Wagner ingen
komponerat ett så betydande drama.
Utförandet var briljant. Solisterna
»gingo upp» i sina partier med
entusiasm. Hr Scheidemantel, fru Wittich
innehade hufvudpartierna, fröken von
Chavanne, hr Erl. Schmedes dernäst
de största. Den öfverlägsna kören och
orkestern bidrogo ej minst till det helas
framgång.
Af äldre operor, som på länge ej
varit på repertoaren, vill jag blott
nämna »Niirnbergerdockan» och »Svarta
dominon», deri fröken Wedekind
glänste med sitt graciösa spel och sin
underbart sköna och högt utvecklade
koloratur. Båda operorna försatte
publiken i godt lynne, och särskildt
väckte Scheidemantels genomkomiska
Heinrich i »Nürnbergerdockan» största
munterhet, och valsduetten med fröken
Wedekind måste bisseras. För att
nämna något om baletten, så har den
på de senare åren ej varit på samma
konstnärliga nivå som man här kunde
vänta, men sedan den nye intendenten
grefve von Seebach öfvertagit k.
hoftenterns ledning, har hans konstnärliga
intresse äfven ingripit på detta
område, så att baletten nu »ryckt upp sig»
i förvånande grad. En yngre
balettmästare, hr Thieme från Wien, är
sedan ett år engagerad och visar med
outtröttligt nit prof på sin skicklighet.
Baletten »Coppelia» gafs för första
gången den 23 september och anslog
mycket med sin eldiga och graciösa
musik af Delibes. Fröken Grimaldis
vackra och graciösa dans, de luftiga
sprången på scenen och hennes
präktiga mimik intog i hög grad publiken.
Fröken Vogel och hr Thieme delaue
äfven publikens bifall, och i öfrigt
förtjeuade hela »corps de balet» beröm.
I december gafs baletten »Sonne
und Erde» af Gaul och Hassreiter,
musik af Beyer. Den är afdelad i
fyra bilder, de fyra årstiderna,
behandlade helt sjelfständigt hvar för sig.
Hvarje akt var storartad, dock mest
hänförande förekom mig »Våren», der
man försattes i syrénernas doftande
atmosfer. I en scen uppträdde
nämligen hela balettkåren med de skönaste
syrenkvistar, hvilket gjorde ett verkligt
vårintryck. Fröken Vogel, hrr Rothe
och Köller hade der tacksamma
partier, och den vilda ziguenardansen,
utförd af fröken Grimaldi och hr Thieme,
väckte största entusiasm. »Sommaren»
med sin badscen, der hela baletten
synes i baddrägter, var äfven utmärkt,
liksom »Hösten»; men mest storslagen
var »Vintern», ett förhärligande af
julen. Till ett kapell i den snöbetäckta
skogen synas fromma vandrare, och
från kyrkan höres julsången »Stille
Nacht», sjungen af kören. Slutligen
försvinner kyrkan och man ser hela
»corps de balet», förtjusande grupperad,
med brinnande julgranar i händerna.
Det hela gjorde en storartad verkan,
och ett sorl af beundran genomgick
hela salongen.
Hofteaterns konserter under säsongen
må, för att ej blifva för vidlyftigt, i
största korthet omnämnas. Dessa, sex
till antalet, äro indelade i serien A
och serien B, således utgörande
tillsammans tolf, hvaraf serien A
upptager endast orkestermusik, serien B
(gifna af generaldirektionen) hafva
solistisk medverkan. Början gjordes den
23 oktober med serien B, och första
konserten upptog bland annat Liszts
Dante-symfoni och två stycken nr
Hum-perdineks »Königskinder».
Andra konserten, serien B, den 17
november, äfven den under hofrådet
Schuchs ledning, upptog Beethovens
Pastoral-symfoni, »Irrlicht» och
»Syl-fentanz» af Berlioz samt scen ur
»Götterdämmerung», sjungen af fru Ellen
Nordgren-Gulbranson. Då hon med «;
framgång sjungit Briinuhildes parti i
Bayreuth, tänkte hon att det skulle
vara lämpligt taga slutscenen derur
härstädes, men Dresden-publiken låter
ej gerna i detta parti någon komma
till erkännande bredvid sin favorit
fröken Malten, och var kritiken ej
vidare vänlig, i det den menade* att
ehuru konsten är internationel, så skulle
dock denna scen endast rätt kunna
återgifvas af en landsmaninna till
Wagner. Deremot rönte fru Gulbranson
ett stormande bifall efter tre af Griegs
»Lieder», briljant orkestrerade, och den
sista, »En svane», måste hon taga om;
den sången med sitt poetiska doft
gaf hon också i alla afseenden
full-ändadt.
Å tredje konserten, serien B, var
aftonens solist Engén Essaye, som i
hvarje afseende är en af nutidens
största violinvirtuoser och med stort
mästerskap spelte Saint-Saens’ tredje
konsert samt Max Bruchs skottska
fantasi. På generalrepetitionen föll det
hr Essaye in att sätta sig bland
andra-violinisterna och spela med uti
Gold-marska uvertyren, till stor munterhet
för både orkester och publik.
Kritiken höjde hans spel »till skyarne»,
såsom man säger. Hofkapellmästare
Ilagen dirigerade med vanlig
intelligens.
Fjerde konserten upptog symfoni i
C moll af Mahler, Beethovens
pianokonsert i G dur, spelad af d:r Otto
Neitzel, samt orkester-suite af
Heuberger.
A femte konserten, serien B, den 12
februari spelades pianokonsert, Ess dur,
af Liszt jemte flera pianosoli af
Chopin, Rubinstein, Liszt in. fl., utförda
af Arthur Friedheim från Leipzig, som
inropades otaliga gånger och måste
gifva åtskilliga extranummer.
Härifrån måste jag öfvergå till serien
A, då den sjette konserten i serien B
först eger rum den 2 april.
A första konserten, serien A, som
gafs af k. hofkapellet deu 9 oktober,
utfördes bland aunat konsert för
blås-instrument af Händel samt
»Scheherazade» af Rimsky-Korsakow.
A tredje konserten den 7 december
fick man höra jemte Mendelssohns
italienska symfoni m. m. »Passacaglia»
af Percy Sherwood. Som denne unge
tonsättare troligen är obekant, tillåter
jag mig nämna, att hr S. både som
pianist och komponist hör till de mera
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
