Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig eviga; de äro
grundade på sakens egen
natur och på
mennisko-själens djupaste
uppfattning af hvad som är
skönt. Det är denna
preexisterande förmåga,
som gör vetenskapens
forskning möjlig; det är
denna från början
visserligen omedvetna
uppfattning, som denna
vetenskapliga forskning skall
förklara.
Den s. k. klassiska
konsten är just derför
klassisk, att hon åt de
allmängiltiga lagarna
förmått skänka den
klaraste åskådlighet. Hon
kan alltså betraktas
såsom ett sanningsvittne,
en skönhetskälla, såsom
den förklarade idéns
ljusstrålande budbärare och
fullkoinligbetens
vittnesbörd i en ofullkomlig
värld. Ofta skådar ju
menniskoöga förr än
människotanke fattar.
Hvad under då, att
sinliga uppenbarelser af
det sköna hafva företrädt
den vetenskapliga
förklaring, i hvilken
symbolen dock
ovedersägligen har sin rätta grund
och som allena kaa
skänka åt densamma sin
egentliga, sin varaktiga
betydelse!
På både den sinliga förnimmelsens
och den ventenskapliga forskningens
vägar har emellertid det sköna blifvit
för oss alla njutbart, spridt välsignelse
i kojor som i palats och sålunda
uppenbarat sitt ursprung.
Äfven de, hvilka ej äro i stånd att
från symbolens ytliga betraktande sluta
sig till grunden för dess skapnad,
erhålla i alla fall ett tillfredsställande
stöd för sitt skönhetssinne, ett
välbe-höfligt värn naot de tillfälliga
intryckens och de flyktiga tidsstämningarnas
sjelfsvåldiga herradöme. Genom den
oemotståndligt
förädlande inflytelse, som
den klassiska konsten
redan i följd af sin
formfulländning, sin
stränga norm, sitt
vördnadsbjudande
majestät i längden
måste öfva på en
oförderfvad, om ock
ouppodlad själ,
skördas ej blott vinst för
de yttre sinnenas
å-skådning och motvigt
emot de omvexlande
modernas tyranni;
aktningen för det
verkligt, okonstladt
sköna föder jemväl omsider denna
sundare smak, som är den klassiska
konstens äkta arftagare.
För den åter, som åt estetiken kan
och vill egna djupare studier,
framställer sig den klassiska konsten, allt
från de första stegen, såsom en vigtig
och betydelsefull utgångspunkt. Dess
klara och enkla former bilda, så att
säga, konstens grundlinier. De öppna
forskarens ögon för det centrala och
väsentliga. Han inser nödvändigheten
af att först med dem känna 8’g fullt
hemmastadd, innan han kan våga sig j
på att med säkerhet tyda
andra tiders så mycket
mera invecklade och
brokiga former. De gifva
honom ett sjelfständigt
omdöme och en förädlad
konstsmak, så att han
äfven kan mera
fördomsfritt betrak la och
bedöma konstföreteelserna
inom vår samtid. Denna
förmåga är en bland
de mest praktiska
fördelarna af klassicitetens
studium. Ty det vore
ett misstag att vilja
förneka, det hvarje
tide-hvarf, likasom hvarje
folkstam, förmår åt sitt
konstlif förläna en viss
egendomlig prägel; det
vore jemväl oförnuftigt
att fordra, det de s. k.
klassiska formerna skulle
snörrätt och
osjelfstän-digt följas i alla tider.
Nej, den sanna konslea
är fri. Endast barnslig
kärlek och vördnad, icke
slafvisk underkastelse,
fordrar hon af dem,
hvilka svurit hennes
baner. Endast genom
sjelfständigt arbete
kunna hennes rätta
belöningar ernås; endast af
ett sjelfinedvetet sinne
kunna de fatt.s, endast
af ett ädelt bjerta
njutas. Men den, som från
denna höga synpunkt
uppfattar konsten och så egnar henne
ett allvarligt och fördomsfritt studium,
han skall värdigt tjena hennes
ändamål, verksamt bidraga till samtidens
bästa och lägga en säker grund för sin
egen konstnärsära!
Utan tvilvel är det konstakademier
nas höga uppgift att genom spridande
af kännedomen om den klassiska
konstens väsende och former på ett lika
mäktigt som naturligt sätt verka till
utbredande af ett sundt och ädelt
konstlif. De måste alltså ställa sig på rent
klassisk grund, äfven då de löpa fara
att i ett eller annat
fall synas nog
mycket abstrakt
doktrinära. Man har
stundom hört klandras,
att en sådan akademi
icke nog klart
åter-gifver bilden af det
konstlif, som dagligen
rör sig för
betraktarens blickar. Jag,
för min del, kan icke
instämma i detta
klander. Jag kan icke tro,
att det, till exempel,
skulle vara denna
akademis och dess
konservatorn egent-
K. Musikaliska akademiens medalj öfver H. M:t Konungens afgång som preses.
Originalstorlok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
