Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ganska sinnrikt har komponisten som
hufvudmotiv här i moll användt
motivet 2, »den genom honom återvunna
friheten höljer gråtande sitt hufvud»
(nionde tablån: Svea vid sarkofagen);
till karakterisering häraf tjenar ett
klockljud härmande motiv». — Detta
motiv to: de vara en tillsats, som vi
ej finna upptagen i det af oss följda
klaverutdraget af tablåernas musik.
Kritikerns slutomdöme anföres här.
»Halléns suite är en
tillfällighetskom-position, men en sådan i bästa mening,
lätt förstådd till sitt tankeinnehåll.
Såsom ytterligare förtjenst har jag att
framhålla det mycket gedigna tekniska
arbetet, den klara, verkningsfulla
instrumentationen, plastiken och
uttrycksfullheten hos de omnämnda motiven,
med rätta förtjenande epiteten
betydelsefulla cch delvis mycket vackra, om de
än icke alltigenom beteckna uttrycket
af en helt och hållet ur sig sjelf
skapande konstnärlig personlighet;
slutligen ock verkets helgjutna form, som
komponisten uppnått derigenom, att
hans motiv äro använda som ledmotiv.
Beteckningen »Suite» är efter ordets
gamla bemärkelse i så fall rigtig, att
vi ha framför oss en följd af ftm
särskilda 6atser, men icke exakt, om
vi tänka på att den gamla suiten icke
företer ett sammanhang mellan de
särskilda satserna genom användning at
samma motivmateriel i alla eller
åtminstone flera af dem, utan på sin
höjd ett visst bindemedel fins hos dem
genom motsvarande stämningsinnehåll.
Att Hallén äfven för denna form gjort
sig nutidens eröfringar till godo aDser
jag för ett afgjordt framsteg, som man
fullkomligt kan gilla. Må det sköna
verket snart finna en mot dess värde
svarande uppmärksamhet på alla håll
hos våra konsertledare 1 Det förtjenar
i fullt mått att så sker.»
Suiten har hlifvit, såsom förut är
nämndt, under komponistens egen
ledning utförd på en af den andra
nordiska musikfestens konserter under
Stockholmsutställningen.
F öljetong.
Den böhmiska stråkqvartetten
hos Leo Tolstoi.
®e fyra genialiska böhmarne
Hof-mann, Suk, Nedbal och Wihan,
utgöiande den berömda
böhmiska stråkqvartetten, företogo förra året
en konstresa i Ryssland och gjorde då
ett besök hos den märklige filantropen
och författaren grefve Leo Tolstoi. En
vän till konstnärerna har till »Neue
Wiener Journal» meddelat följande
utdrag ur konstnärernas dagbok:
»Det var i Moskva, under sista
decemberveckan förlidet år, vi annonserat
vår konsert. Den 30 december (den
18 efter ryska kalendern) egde denna
rum. Professor Hrimaly * hade gjort
Tolstoi uppmärksam på oss och han
besökte också konserten. Vi österrikare
kunna oj göra oss en föreställning om
den kärlek och aktning den store
skrift-| 8tällaren åtnjuter i sitt hemland.
Tolstoi bär alltid en egendomlig drägt, lik
böndernas, nämligen höga stöflar, blåa
i byxor och en lång blus af samma färg.
1 Alla Tolstoianer i Moskwa uppträda i
samma kostym. Diktaren besöker
aldrig någon föreställning, der det.
fordras inträdesafgift. Sker sådant,
lem-nar han genast salen och kan ej
förmås att återvända. Under konserten
satt han ej ibland publiken utan i
konstnärsrummet, från hvilket han med
spänd uppmärksamhet följde våra
produktioner och i synnerhet lyssnade till
utförandet af Beethovens
Ciss-moll-qvaitett. Han var full af det mest
smickrande beröm för oss. Han vände
sig derpå hastigt till Suk och yttrade:
»Hvad svarar ni på de höflighetsfraser
man rigtar åt er för ert spel?» —
»Fraser tillbaka», svarade Suk.
Tolstoi smålog gillande. Då ingen af oss
kunde ryska, talade Tolstoi tyska med
oss, hvilket språk han talade långsamt
men ganska korrekt. Slutligen bad han
03S att vi skulle komma hem till honom
dagen derpå, och vi lofvade då att
konsertera för familjen. På
eftermiddagen följande dag hemtades vi i
slädar och anlände vid fyratiden till
Tolstois bostad, en ståtlig byggnad, som
var belägen i en aflägsen förstad till
Moskva. Här voro vi väntade af
husets herre, hans hustru, en
aristokratiskt imponerande personlighet, hans
barn och några vänner till familjen
samt togos emot på det hjertligaste
sätt. Vi förklarade oss strax derefter
redo att låta höra oss, och Tolstoi hade
ingenting att invända deremot. Så
spelade vi utan afbrott efter hvartannat
Schuberts A-moll-qvartett, Beethovens
F-dur-qvartett och »Lärkqvartetten» af
Haydn. Efter denna produktion, som
varade i två timmar, bjöd man oss till
måltiden. Vid denna lärde vi också
känna komponisten Tanjew, den äldsta
dotterns fästman.
Medan mat och viner af yppersta
beskaffenhet serverades, drack Tolstoi
sin mjödliknande älsklingsdryck kwas
och åt jemte sina båda döttrar särskildt
tillagade vegetariska rätter. Under
måltiden gjorde Tolstoi några märkliga
[ uttalanden om musik. Han yttrade:
»Jag älskar med passion musik. Man
påstår med otätt om mig att jag,
derfor att jag skrifvit min bok
»Krentzer-sonaten», icke skulle vara vän af
musik. Man kan ej göra mig större orätt,
än då man förnekar min stora kärlek
* Johann Hrimaly, violinprofessor efter
Laub vid konservatoriet i Moskva. Red.
för musiken. I den klassiska musiken,
som jag rent af tillbeder, har denna
konst nått sin höjdpunkt. Beethoven,
gamle Haydn, den poetiske Schubert
och Mozart äro mina
älsklingskompo-nister. Allt hvad af musik uppstått
efter Beethoven, äfven i Ryssland,
förefaller mig som småkullar vid sidan af
Chimborazzo.»
Derpå talade han äfven om sina
skrifter, hvilka till en del endast
blif-vit tryckta på franska och i hans eget
land icke fingo läsas, samt cm andra
saker, allt detta med stor
skarpsinnighet och sakkännedom. I hans sätt att
vara låg mycket a’.lvar men i första
rummet en intagande älskvärdhet. Alla
i familjen, och de två vackra döttrarne
i främsta rummet, täflade om att visa
oss den allra största vänlighet. Vid
afskedet förärade grefven åt hvar och
en af oss sin amatörfotografi med
till-egnan. (Tolstoi har aldrig låtit
fotografera sig af en yrkesfotograf.)
Omkring klockan åtta på aftonen foro vi
på släde till bangården och ett par
timmar senare till Petersburg, der vi
på vår nyårsdag gåfvo vår första
konsert.»
––S––-
Från scenen och
konsertsalen.
Kungl. operan. Sept. 1, 6, 9. Bizet:
Carmen. — 2, 8. Gounod: Faust (8/» hr
Ödmann). — 3, 12. v. Flotow: Martha
(lady Harriet: fru Östberg). — 6, 14.
Thomas: Mignon (Wilh. Meister: hr Ödmann;
14/ö Mignon: fru Sigrid Arnoldson, gäst; Wilh.
Meister: hr Lemon. — 225:e gången.) — 7,
16. Mozart: Figaros bröllop. — 10.
Doni-zetti: Regementets dotter. Skuggbalelt. —
13. Gluck: Orfevs. Mascagni; På
Sicilien (Santuzza: tru Brag; Toriddo, Alfio: hrr
dmann, Lundqvist). — 15. Gounod:
Romeo och Julia (Julia: fru Brag; Stefano:
■ frök. Lindegrén). — 18. Verdi: Den
vilse-förda (Violetta: fru Sigrid Arnoldson).
Arenateatern. Sept. 5, matiné.
Offen-bach: Den sköna Helena (fruar Norrie och
E. Berg, gäster). — 12—10. Audran, Edm.:
Lyckoflickan (La Mascotte), opera buffa i
tre akter af Alfr. Duru och Henri Chivot
(Bettina: fru Norrie).
Kungl. operans representationer ha
denna termin ofta gifvits för »fullt
hus». Detta var naturligtvis fallet vid
sista uppförandet af »Mignon» hvars
titelrol då uppbars af fru Sigrid
Arnoldson, som ej på sex år låtit höra sig
här. Föreställningen bar prägeln af
festlighet, bevistad, som den var, af
konungen, hvilken vid inträdet helsades
med kungssången, prins Carl med
gemål samt kronprinsen och prins Eugen
med uppvaktningar. Fru Arnoldson
hade ingenting förlorat under dessa år
af röstens styrka — stor har den dock
aldrig varit — och behag, snarare
vunnit i konstnärlig behandling af
stämman, om än någon darrning i den stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
