- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 17 (1897) /
122

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sidan. Min moder var dessutom en I
hjertegod och förståndig kvinna med
allvarlig lifsåskådning.»

Såsom lärjunge i Jakobs skola
bemärktes han för sin vackra röst och
förmåga att sjunga å vista, hvarför
han ofta anlitades att sjunga vid
guds-tjensten i kyrkan och vid
begrafnin-gar. Redan vid 14 års ålder intogs 1
han i Musikakademien, der han hade

J. E. Nordblom till sånglärare. Ett
år senare ifrågasattes det att han skulle
bereda sig till iutiäde vid Upsala
akademi, men deraf blef intet. De
musikaliska studierna fortsattes, och i
hemmet musicerades flitigt, der föräldrar
och barn, alla voio begåfvade med
goda sångröster. De då omtyckta
instrumenten luta och guitarr studerades
utan lärare, på klaver undervisades alla
barnen, och Isidor fick äfven lektioner
i flöjtblåsning af C. F. Bock i
hof-kapellet. I hemmet odlades dock
sången mest. Soli och duetter omvexlade
med trior och qvartetter. Blaud
ungdomsvännerna, som deltogo häri, var
äfven August Blanche, som hade en
rätt kraftig basröst. I det gamla
Harmoniska sällskapet., under I. A. Bergs
ledning, blef Isidor och hans äldste
bror medlemmar 1836.

Då Isidor Dannström blef 17 år
bestämde fadern att han skulle egna sig
åt köpmansyrket. »Ehuru jag då med
förtviflan i bjertat,» säger han, »antog
pla’s nå ett kontor, har j ig dock
mången gång sedan dess välsignat och
tackat mina iöräldrar, som valde en
bana, hvilken i framtiden skulle
bereda mig en väg till lycka och
oberoende ställning! Men musiken lades
likväl icke åt sidan.» Under de fyra
år han tjenstgjorde på kontor hade
Dannström på fria stunder gifvit
undervisning i sång samt på guitarr och
flöjt, hvar igenom han förskaffade sig
medel att företaga en resa till utlandet
för att der förkofra sin musikaliska
bildning. Dessförinnan hade han dock
trots a la prot-ster lernnat pulpeten
I och under 1 1 a är tagit lektioner i
harmoni och kontrapunkt för professor
Drake, i sång för I. A. Berg. Under
denna tid utkom hans första opus,
Romance för sång meil ackompagnement
af fortepiano eller guitarr, hvarpå löljde
ett hätte med tvä sånger. Begge dessa
saker vuono strykande afsättning.

Glad och fri, fast med klen reskassa
lemnade han Stockholm och begaf sig
till Berlin, der han stannade 1837—
38 och studerade harmoni och
kontrapunkt för professor S. V. Dehn. Erån
Berlin reste han hösten 1838 öfver
Wien till Italien och uppehöll sig för
sångstudier i Milano och Bergamo, der
professor Eorini vid dervaiande
konservatorium var hans lärare. För att
uppehålla sig der måste han dels gifva
lektioner, dels tjenstgöra som sångare
eller dirigent i katolska kyrkor. Efter
att på hösten 1840 ha rest till
Marseille och tillbragt vintern hos eu der

bosatt bror, begaf sig Dannström till
Paris. Efter en tids uppehåll der
nödgade honom hans klena helsa att resa
till Gräfenberg och der genomgå den
då nya vattenkuren, som gjorde en
förträfflig verkan. »Vatten och
gymnastik,» säger han sedan, »har jag
också förnämligast att tacka för min
helsa och höga ålder.» Här fick han
underrättelse om sin moders död, en
bror hade han roistat året förut och
efter 1853 lefde af syskonen endast
en gifc syster. I Gräfenberg och
ai.-gränsande städer gaf D. flere
konserter och gaf vid badorten äfven
sång-lekt ioner. Bland hans elever voro ett
par döttrar i en förnäm polsk familj,
hvilka animerade honom att konsertera
i War schau och Krakau, hvilket äfven
skedde med framgång. Från Polen
reste Dannström till Wien, der han
sammanträffade med Franz Benvald,
som der infunnit sig för att få sina
operor >.Estrella di Soria» och »Jag
går i kloster» uppförda. I Carlsbad,
som sedan besöktes, och der en
konsert gafs, sammanträffade Dannström
med f. d. ministern Carl Löwenhjelm,
som sökte öfvertala honom att inträda
vid Stockbolmsope.ran. Oaktadt
erhållet engagementanbud frän
Kärutner-tl)M–teatern, beslöt han nu återvända
tilll hemmet, dit han återkom efter fyra
års fiånvaro på sensommaren 1841.

På den kungliga scenen debuterade
Danuström första gången den 28 aug.
i scen och aria ur Mercadantes »Il
bravo» och sedan den 13 okt. som
Max i »Alphyddan», hvarefter han blef
engagerad. Till kamrater vid lyriska
scenen egde han då Jenny Lind,
Mathilda Gelhaar, Julia WTderberg,
italienaren Beletti, Olof Strandberg, Julius
Güuther m. fl. Under de tre år han
var anstäld vid scenen utförde han
omkring 3U sångpartier, hvaribland
Belcor i »Kärleks frycken», Almaviva
och Figaro i »Figaros bröllop», don
Bazil i »Barberaren», Talaren i
»Trollflöjten», Geronimo i »Turken i
Italien», Monteliascone i »Ceuerentola»
samt titelrolen i »Don Juan», vidare
czaren i »Czar och timmerman»,
Ne-vers i »Hugeuotterna», Rudolf i
»Sömn-gångerskan», fadern i »Gazza ladra»,
älskaren i »Jag går i kloster» etc.

Den 1 juli 1844 lemnade
Dannström scenen. Han hade föresatt sig
att ej mera beträda den teatraliska
banan utan egna sig åt
sångundervisningen, och begaf sig derför till Paris,
der han hos Manuel Garcia utvecklade
sina anlag som sånglärare.

Från Paris återvände Dannström på
hösten 1845 och egnade sig med
allvar åt sångundervisning, hvarmed han
fortfor till 1886, ehuru han äfven
sedan i sångkonsten välvilligt invigde en
och annan medellös förmåga. Bland
hans många elever, af hvilka de flesta
voro musikälskare, må nämnas Louise
Michaeli, som 16 år gammal blef hans
lärjunge 1S46, och vidare, såsom sceni-

ska artister bekanta, fröknar Herta
Westerstrand, Betty Boye (som 1853 j
blef hans maka) samt Vendela
Andersson, hvilken hade ett hem hos och
som en fosterdotter omhuldades af
Dannström och hans fru. Hon är nu
som bekant, gift med tandläkaren
Sö-lensen i Köpenhamn.

Sommaren 1853 afreste Dannström
med sin hustru, Betty Boye, till
Ame-merika, der de gåfvo konserter, hvilka
dock genom hennes insjuknande måste
atbrytas. Konstnärsparet slog sig då
ned i Washington, der Danns’iöin fick
stor verksamhet som sånglärare. Denna
nödgades han dock uppgifva, dä
genom fru Daunströms tilltagande
sjuk-ligliet hemresa måste företagas. Ett
par månader efter hemkomsten till
Stockholm afled hon hösten 1854 vid
32 års ålder. F’yra år senare ingick
Dannström nytt äktenskap med
Rosalie Åkerman från Abo, dotter af
grosshandlaren Fabian Åkerman, känd som
verksam befordrare af musikalisk och
dramatisk konst.

Vid denna tid erbjöds åt Dannström
från utlandet ombudskapet för
betydande pianofabriker, och 1856 öppnade
han en större pianoexpositiou i förra
operahusets foyer. Småningom
utvidgades denna atfär, så att den tog hans
tid nästan odeladt i anspråk, till dess
hans medhjelpare fråu början, Ludvig
Ohlson, ensam öfvertog densamma i
början af 18SU-talet. Ålderdomen
kräf-de nu hvila, men hans verksamhet
som lärare och tonsättare fortfor ännu.

Åt Dramatiska och musikaliska
artisternas pensionsforening egnade han
sig nitiskt, och då han som 80 åring
afgick ur dess styrelse, som han
tillhört i 35 år, deraf 27 som ordföraude,
öfverlemnades åt honom en
tacksamhetsadress, vacker såväl till det yttre
som till innehållet.

Sjelf såugare har hans arbete som
tonsättare hufvudsaklit>en rigtats åt
sången, och hans tonsättningar,
sär-skildt i den enkla visans form, ha länge
gjort Dannström8 namn mycket
populärt. Efter sin återkomst från Italien
1841 utsände han flere häften Sånger,
bland hvilka vi erinra om »Erotiskt
svärmeri», Motgången (»Malins milda
öga»), »Vore jag blomma»,
»Statsfån-gen»; andra sångsamlingar af honom
äro Sex andliga sånger, Sex polskor,
Tre skogsllommor från Finland
(»Waldblumen von Finland») och Le salon
musical med fransk och svensk text.
Mera kända sånger af honom äro
vidare: »Den unge munken», »Signalen
ljuder och grafven bjuder». Till slut
påminna vi ora de på hans senare år
utgifna folkmelodier, arrangerade som
sångpolskor, hvilka genom svenska
sångartister här och i utlandet blifvit
mycket kända och omtyckta. Ett till
Musikaliska konstföreningen 1876
in-sändt sånghäfte af honom blef af denna
prisbelönt och utgifvet. Af honom
eger man ock bekanta Sångduetter:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1897/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free