Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu känna behof att gifva uttryck åt
sina egna musikaliska tankar och
komponerade bela högar af musikstycken,
men han hade ställt sitt mål för högt
att gifva offentlighet åt dessa, som
han tyckte, omogna produkter. Hans
egentliga verksamhet för att göra sig j
känd i världen daterar sig från 1857,
då han började ifrigt »studera». Jemte J
musiken odlade han sitt vetande på
andra områden, fördjupade sig i filo
soff, lärde sig språk o. s. v. Ett en- j
gagement i orkestern vid Karl-teatern
skaffade honom medel till uppehälle
och tillfälle att göra sig känd.
Slutligen tog han mod till sig och
annonserade en stor konsert nyssnämnda år.
Oaktadt namnet Goldmark ännu icke
var kändt bland Wiens många
musikvänner, hade de dock infunnit sig och
fylde den stora salen. Redan med de
första numren hade han eröfrat sina
åhörare, och det jublande bifallet
under loppet af konserten stälde honom
med ens på en hedersplats inom
ton-sättarne8 krets. Goldmark hade
uteslutande bjudit på egna kompositioner
för orkester, kammarmusik, sånger etc.,
hvaribland en stråkqvartett väckte
synnerlig uppmärksamhet. Det fins väl
knappt något qvartettsällskap, som ej
tillegnat sig och har på repertoaren
detta förtjenstfulla verk, och det har
i des-a dagar genom Aulinska
qvartet-ten äfven här blifvit kändt, särskildt
intresserande den publik, som så nyss
fått göra bekantskap med komponistens
nyaste opera. Bland orkesterverken
gjorde uvertyren Sakuntnla (op. 13)
stort uppseende, och detta verk förde
Goldmarks namn först ut i världen.
Andra betydande kompositioner af
honom efter denna tid äro uvertyren till
Pentesilea af Kleist, ett Scherzo för
or-! kester, en Pianoqvintett, en omtyckt
Suite i E dur för piano och violin
(op. 11), Sonat för dito i D dur (op.
25), en Psalm, kör med orkester,
Frii-ling-hymne för altsolo, kör och
orkester, den ofvan nämnda symfonien
Ländliche Hochzeit (op. 26), en
Violinkonsert och en Violinsonat, en Tno,
pianosaker och sånger, bland hvtlka
12 Gesänge für mittl Stimme (op. 18),
Beschwörung (op. 20) och Vier Lieder
(op. 2l) m. m. Hans operor skola vi
längte fram omnämna.
I Wien lefde nu Goldmark såsom
pianolärare och tonsättare. Hans
gedigna bildning gjorde horom äfven
kompetent att verka som musikkritiker
uti framstående tiduingar på platsen.
Såsom sådan gjorde ban till sin upp
gift att vinna mark för Richard
Wagner i Wien. Wagmr hade då med
föga yttre framgång gifvit kouserter
derstädes, men Goldmark hade
anseende nog att uppträda som hans
förkämpe i den österrikiska hufvudstaden,
och det var han som der bildade den
första lilla skaran waguerianer, ur
hvilken sedan den ansenliga
»Wagner-föreningen» utvecklade sig. Trots
denna andliga gpmenskap trädde
Wagner aldrig i närmare förbindelse med
Goldmark, och denne rönte lika litet
inflytande af Wagners konstriktuing j
som af hans person. Goldmark höll i
sig fri från de fjättrar, som en slafvisk
efterapning af den store Bayreuth- J
mästaren skulle ha pålagt honom, och j
8träfvade mot sina höga mål på andra
vägar än denne. Han visar det i sina
verk för scenen.
År 1875 trädde Goldmark i Wien |
fram med sin första opera, Drottningen j
af Sabat i fyra akter med text af S.
H. Mosenthai. Han hade i sju år
arbetat och filat på densamma, äfven af
sin lärareverksamhet störd i
komponerandet. Som bevis på hvilken omsorg
och noggrannhet ban egnade åt detta
verk kan anföras, att han två gånger
komponerade tredje akten, den sceniskt
som musikaliskt värdefullaste. Om
denna premiere ytttar sig Hanslick
sålunda: »Goldmarks partitur är ett
aktningsbjudande arbete, som i
särskilda partier förråder en mäktig och
| egendomlig talang. Mäktigheten ligger
i känslouttryckets lidelsefullhet och
tonmålningens glans, egendomligheten
i musikens judiskt-orientaliska
karaktär. Goldmarks stil håller ungefär
medelvägen mellan Meyerbeer och den
äldre Waguer (»Tannbänser»), »Drott
ningen af Saba» är emellertid ett
sjelf-ständigt verk, som sluter sig till den
äldre skolans arkitektonik.
Hufvud-[ vigten i kompositionen ligger i
harmonisering och instrumentation. Häri är
Goldmark oftast intressant och äfven
pikant, stundom dock onaturlig cch
öfverlastad. Harmoni och
instrumentering undertrycka allt för mycket
melodien.»
Denna Goldmarks förstlingsopera har
emellertid haft betydande framgång och
kan på många tyska scener räknas till
repertoaroperorna. I Budapest hade
operan för tio år sedan redan gifviis
120 gångrr och har älven uppföits i
Newyork.
Länga dröjde det innan Goldmark
faun en operatext, som inspirerade
honom till komposition af en ny opera,
men sommareD 1882 blef han af den
begåfvade diktaren Siegfried Lipiuer
erbjuden eu libretto, »Merlin», hvilken
han fann lämplig och genast började
sätta i musik. Merlin var enligt
sagan en fornbritisk siare och trollkarl,
son af en dämom och en jordisk
jungfru. Kung Artur söker hans lijelp
mot sina fiender, men fén Viviane
fängslar honom med sin kärlek, då ban
mister sin makt och frihet. Befriad
af kung Artur drager han med honom
j i strid och blir dödligt sårad. Förd
till Viviane, räddar hon hans själ åt
himlen genom att döda sig öfver hans
| lik. Den 19 november 1886
uppfördes för första gången »Merlin» å
hof-operan i Wien. Uppförandet räckte i
fyra timmar, men publiken syntes
myc-i ket intresserad, att döma af det rika
bifallet och da många inropningarne
af såväl komponisten som hufvudper- t
sönerna i operan. Denna anses stå
högre i värde än »Drottningen af Saba»,
ehuru Goldmark i denna opera säges
visa sig mera sjelfständig. »Merlin»
har ej heller haft samma framgång
som denna. Ännu ett par andra
operor af honom fiån senare tid har man
att nämna, »Der Fremdling» och
»Attila», hvilka likväl blefvo töga kända.
För halftannat år sedan fick man höra
talas om en ny opera af Goldmark,
»Das Heimchen am Herd», denna
likaledes gifven första gången å Wiens
kejserliga operascen den 21 mars 1896
och mottagen med entusiastiskt bifall.
»Goldmark har», säger om denne en
tysk kritiker, »med detta nya verk
stigit ned från sina förra operors höga
koturn, lemnat det patetiska och
lidelsefulla, så vidt som möjligt, å sido,
öfver-lemnande sig helt och hållet åt
sagodiktningens förtrollande stämning. Hans J
musik till »Heimchen» rör sig i lugna,
jemna linier, den är fin och sinnrik,
varm och känslofull, men äfven käck
och munter, der det fordras. Dertill
råder en uppfriskande folkton i
melodierna. Ett stort behag förlänar åt
det hela den konstfullt behandlade
orkestern.» (Om »Syrsan» se nästa sida.)
Från Wien gick Goldmarks nya
opera snart till de flesta af Tysklands
större städer. Redan i slutet af juni
samma år var operan upptagen i
Berlin på Neues kgl. Opernhaus, der hon
snart upplefde ett dussin
föreställningar; i oktober bade Leipzig, Breslau,
Frankfurt a. M. och Hamburg nyheten
uppe på sina operascener, och synes
den fortfarande under innevarande år
hålla sig uppe på de tyska operornas
repertoar.
Goldmarks senaste kompositioner
torde vara följande, i år såsom
nyheter annonserade kompositioner: Psalm
113 (op. 40) för blandad kör med
orkester, Zwei Chöre (op. 41) för fyra
mansröster, nr 1 »Die Holsteiner in
der Hamme», nr 2 »Nicht rasten und
Dicht rosten», samt Wer sich die
Musik erkiest (op. 42 nr 1, ord af Martin
Luther) för två fruntimmers- och två
mansröster, och Ich hin jungst
verwichen (op. 42 nr 2) lör blandad kör
eller fyra eolostämmor med
pianoackompanjemang.
Har Goldmark med sina utgifna verk
ej hunnt längre än till sist nämnda
opustal under den långa tid han
verkat som musiker, bevisar detta, att
han väl betänker sig innan han
sänder ut i världen sina alster. Också
karaktäriseras ban af Hanslick såsom
I »en djupt allvarlig tonsättare, hos
I hvilken det varmblodiga, lidelsefulla,
genomträngande karaktäristiska
beher-skar hans känslor, ofta på bekostnad
af det sköna men aldrig af det sanna
eller det som synes honom sant».
––@––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
