- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 18 (1898) /
3

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För tummen, »denne
bond-lurk bland fingrarna», äro
spe-ciela studier nödvändiga, och
som hufvudregel för dem
gäller, att tumrörelsen aldrig får
draga med sig armen, som
måste hållas alldeles lugn. Först
måste anslaget med fingerleden
och med spetsen af fingret på
tangenterna inläras, hvilka
skola beröras i en jernn linie.

Klokt är rådet att icke gå
till öfverdrift med öfning i
pianospelet. Uttröttade muskler
blifva sjuka och odugliga till
arbete. Bättre göra afbrott
då och då, än att hålla i för
länge med öfningar. Denna
hvila förlänar kropp och själ
bättre krafter. Ett perlande
pianissimo utveklar sig endast
ur det starkaste fortissimo;
gratien är just en dotter af
kraften.

AUt för mycket dynamiska
och rytmiska beteckningar äro
ett oting; man ser dervid ej
skogen för bära träd.

Direktör Richter är en
beundrare af J. Seb. Bachs
musik och finner i denna en
outtömlig källa till njutning. Ju
mer man öfverlemnar sig åt den,
ju mer har den att bjuda. Med rätta
beundrar han den genialiske
komponistens fabelaktiga flit och förvånar sig
öfver att en menniska kan skapa så
mycket fullkomligt och ändå ha att i
rikt mått bära lifvets omsorger och
bekymmer.

Undervisningen i harmom bör ej
gif-vas i form af konferenser, under hvilka
ensamt läraren för ordet. Blir en
lärjunge tillfrågad, om han förstått en
regel, så jakar han naturligtvis; men
dermed bör man ej låta sig nöja utan
begära en omständlig förklaring öfver
det som lärjungen säger sig begripa.
Man skall ofta råka i förvåning öfver
hur litet lärjungen verkligen begriper
af det han påstår sig ha fattat.

Författaren kryddar äfven sin hok
med flere anekdoter från musikunder- |
visningen. Vi inskränka oss
emellertid nu till of vanstående utdrag ur
Richters bok.

Hildegard Werner.

Ett 2ö-års-jubileum.

»Newcastle Daily Cronicle» egnar
en stor del af sina nummer för den 7
och 8 december åt ett 25-års-jubileum,
som väckt mycken uppmärksamhet i
Newcastle. Fröken Hildegard Werner,
född i Sverige, hade nämligen den 7
december i 25 år utöfvat en omfattande
verksamhet som musiklärarinna i den
engelska staden. Nämnda tidning
till-skrifver fröken W. en god del af det

Hildegard Werner.

uppsving, som kännetecknat musiklifvet
i Newcastle under de senaste åren.

Fröken Werners musikskola eller
kanske snarare fröken W. sjelf, säger
tidningen, är en af stadens
institutioner. Hon var den första lärarinna i
violinspelning i Newcastle, men många
ha följt henne i spåren.

För fem år sedan meddelade Svensk
Musiktidning en biografisk uppsats
öfver denna vår landsmaninna och
framhöll hennes omfattande verksamhet i
England så väl i egenskap af lärarinna
i Newcastle som författarinna af
musikaliska uppsatser i flere engelska
musiktidskrifter.

Vid detta hennes jubileum må en
kort rekapitulation af nämnda uppsats
här följa, illustrerad af hennes porträtt.

Hildegard Werner, dotter af
härads-höfding J. P. Werner och hans maka
Maria Sofia Schoerbing är född i
Stockholm 1834. Efter föräldrarnes
från-fälle intogs hon som elev i Musikaliska
akademien, der studerande pianospelet
för prof. van Boom och harmonilära
för prof. Drake, samt utgick från
akademien med vackra betyg. Då
pianovirtuosen G. Satter 1867 uppehöll sig
i Stockholm, blef hon hans elev och
lät äfven höra sig på hans konserter.
Som lärarinna i Stockholm och mycket
omhuldad i den musikaliske
presidenten C. O. Buréns hem hade hon
tillfälle att höra mycket musik och
umgås med framstående musici. Äfven
violinspelet hade hon under denna tid
börjat studera. Längtande efter större
och sjelfständigare verksamhet flyttade
hon i januari 1872 öfver till England,

erbjuden plats som
musiklärarinna i Newcastle on Tyne,
der hennes verksamhet allt
mer ökades. I violinspelet
utbildade hon sig ytterligare för
Leonard i Paris.

År 1885 grundade fröken
Werner i Newcastle en
kvin-lig orkester »the mignon
or-chestra», hvars medlemmar
tillhörde stadens förnämsta
kretsar och som leddes af henne
sjelf. Med denna har hon
flere gånger uppträdt å
konserter. Hon har äfven
anordnat kammarmnsikkon8erter och
som pianist uppträdt på många
konserter i England.

I sin litterära verksamhet
har frök. Werner inlagt en
förtjenstfull sträfvan att göra
engelsmännen bekanta med
svenska och nordiska tonverk
och musikförhållanden. Man
har bl. a. af henne en
öfver-sättning för »The musical
Standard» af flere kung Oscars tal
som preses i Musikaliska
akademien.

Fröken Werner är invald
medlem af flere ansedda
musik- och journalistföreningar
i England och erhöll 1892
af konung Oscar medaljen »Litteris et
artibus».

Richard Kleinmichels edition
af gamla omtyckta operor.

[ör några år sedan påpekade vi (i
K Svensk Musiktidning 1890 och
fe 1892) utgifvandet af gamla
favo-^ ritoperor i ny drägt, hvilka, efter
partituret beriktigade, i ny omarbetning
af R. Kleinmichel, en ansedd tysk
musiker, utgifvits i klaverutdrag med
fullständig text på Barthold Senffs förlag i
Leipzig. Ytterligare hafva nu flere
tillkommit, hvarföre vi här nedan lemna
en förteckning öfver hela samlingen,
då det helt säkert skall intressera vår
musikaliska allmänhet att få en
öfver-sigt af denna märkliga och, som det
uppgifves, i sin helhet väl redigerade
edition. Samlingen utkom först i
serier om 10 stycken operor till ett pris
af 6—10 mark obundet och 1 mark
högre för elegant bundet exemplar.
Första serien kostade då 40 mark,
andra 43 och tredje 48 mark, allt
obundna. Här följer nu en förteckning öfver
ifrågavarande operor, ordnade efter
serierna, alfabetiskt och med angifvet
pris för obundet exemplar, samt inom
klammer årtal, då pjesen först uppförts
här å kgl. operan eller annorstädes som
särskildt angifves.

B o i e 1 d i e u: Her neue Gutsherr (1818)

Dalayrac: Die beiden Savoyarden
(1794).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1898/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free